Kategori:Allåldersböcker

När kriget flyttade in

Nu har kriget flyttat in hemma, allting blir till taggtråd. Ingas mamma och pappa bråkar, hemmet knakar och skälver. Skilsmässa. Inga och småbrorsorna flyttar mellan två hem och Inga känner sig som spion och flykting, den fasta marken under hennes fötter försvinner.

Genom krigsmetaforer ger Gro Dahle Ingas upplevelser ett språk. “Pappa blir trettio soldater” som packar och bär, flyttar hemifrån. Kriget tar sig in i Ingas kropp, klampar och trampar över hennes hjärta. Inga bryts ner, drar sig undan i ett självdestruktivt mörker. Berättelsen speglas i Kaia Dahle Nyhus naivistiska bilder, effektfulla genom sina kontraster i gult, orange och blått. Genom barnets perspektiv ser vi föräldrarnas bråk, ibland blickar Inga ut mot oss – med trötta, panikslagna ögon.

Såhär är det: Kriget är en av de bästa böckerna jag läst i år, så enkelt är det. Framför allt är det en bok som måste få finnas, även om vissa vuxna säkert kommer skaka på huvudet (fast vi egentligen borde skaka på huvudet åt idén att vissa ämnen inte hör hemma i barnlitteraturen). Gro Dahles tar sig ofta an svåra ämnen i sina böcker, belyser barndomens mörka rum. I en essä i tidningen 10-tal skriver hon – “Det behövs skön­lit­te­ra­tur för barn om dessa mörka rum. Någon behö­ver belysa dessa teman, öppna dessa rum, gå ned i käl­la­ren och vara vittne, vara den som ser, vara den som berät­tar och visar och skriver fram det som erfa­ren­he­ter.”

Läsaren lämnas inte i kriget, för även ett hundraårskrig tar slut – men det kan ta tid. Det är ett trösterikt slut. Berättelsen om Inga är givetvis inte berättelsen om alla skilsmässor, inte alla skilsmässobarn. Men i alla separationer finns det spår av krig, oavsett hur snällt och smidigt det går.

 

Kriget är skriven av Gro Dahle och illustrerad av Kaia Dahle Nyhus, boken ges ut av Daidalos.

En juvel till högläsningsbok.

Författaren Annika Thor är kanske mest känd för sin serie om de två krigsbarnen Steffi och Nelli från Österrike (En ö i havet). Nu är hon aktuell med den eminenta bilderboken Flickan från långt borta som hon har gjort tillsammans med Maria Jönsson (Spyflugan Astrid).  

Vem är den lilla flickan som knackar på dörren till den ensliga stugan en mörk vinterkväll? Hon som bor i huset benämns som Den gråa och hon vill helst av allt bli lämnad ensam. Motvilligt släpper hon ändå in flickan. Och kanske anar hon redan när hon gläntar på dörren att hennes ensamhet tar slut där. Flickan får stanna över natten men nästa morgon säger Den gråa att hon måste ge sig av. Gråtande försvinner flickan ut i snön. Redan efter en liten stund känner Den gråa att ensamheten inte längre känns behaglig. Någonstans inom henne är det nu något som gnager. Hon hittar ett hårband som flickan glömt kvar och när hon kokar sitt sedvanliga kaffe känner hon lukten från den mjölk hon värmt till flickan. Först då förstår hon att hon måste skynda sig ut för att hitta flickan innan det blir mörkt.
Det här är en suggestiv bok som går rakt in i barnens hjärta. Vissa tycker den är sorglig andra tycker bara den är spännande eftersom den lämnar en hel del frågor obesvarade. Jag har läst den högt för olika barngrupper i en veckas tid och i samtliga grupper har boken gjort omedelbar succé. Maria Jönssons finstämda bilder i dov färgskala gör lika mycket för berättelsen som Annika Thors avskalade och samtidigt berikande språk. Det här en bok som fängslar högt upp i åldrarna. Här nedan ser ni några teckningar som illustrerar hur ett antal sjuåringar på Sofielundsskolan i Malmö tolkar bokens öppna slut. De svarar på frågan: Var går flickan och den Gråa egentligen?

Flickan från långt borta är skriven av Annika Thor och illustrerad av Maria Jönsson och ges ut av Bonnier Carlsen.

Svenska barnvisor i smart format

Spotify i all ära, men ibland känns det inte alls som att musik har blivit mer lättillgänglig. Hemma hos oss är det ett bök med datorer som ska brumma igång och det tar tid. Och sen får man ändå bara kasst diskantigt laptopljud eftersom ingen riktigt tagit tag i det där att fixa sladd till högtalarna. När jag tänker rätt på saken så har vi inga högtalare heller.

Skulle man sedan råka hitta lite bra barnmusik på Spotify (eller valfri streamingtjänst), så vill man ju gärna sjunga med, men vem minns alla barnsångstexter i huvudet?

Men nu har jag hittat räddningen via ett tips från bekantskapskretsen. Den heter Svenska barnvisor och är en tjock, härlig allt i ett-lösning. Här finns noter, sångtexter, illustrationer och bäst av allt – musik en enkel knapptryckning bort!
Tina Ahlin, tidigare pianist i det förr ganska trevliga, men nu jättetrista programmet Så ska det låta, spelar här både piano och munspel. Man bara trycker och trycker på den lilla röda playknappen och sjunger med i Sjörövar-Fabbe och Ska vi byta grejer och vill aldrig att det ska ta slut. Det gör det nästan inte heller, för här finns 50 barnklassiker. Underbart!

Svenska barnvisor av Tina Ahlin och Jessica Kurki ges ut av Bokförlaget Max Ström.

Det finns inget dålig väder..

Och inga ursäkter längre för att stanna inne om det regnar. Är du en inneråtta och en sånsom lätt hittar på anledningar att inte går om regnet öser ner (till exempel “det öser ner, vi stannar inne”)? Då ska du läsa Busvädersboken! Här finns fullt med roliga tips och idéer på saker man kan hitta på i regn, blåst, snö och iskyla. Vad sägs om att göra vindstrumpor, vindmusik, eller vindönskningar? Eller istavlor, isslott, islyktor och frusna knäckskultpurer? Förslagen är många och instruktionerna tydliga och enkla med punktlistor och fotografier.

Ut och lek!

Busvädersboken är skriven av Jo Schofield och Fiona Danks och ges ut av B Wahlströms

Köp boken hos
Adlibris
Bokia
Bokus

När pappas farmor dog

Böcker med fotografier är sällsynta i bilderboksutgivningen. Att barn skulle uppskatta att titta i vackra fotoböcker är inget orimligt antagande och därför är i alla fall jag tacksam för att Farzad Farzaneh (känd från bla Bomibompa) och Viktor Gårdsäter i höst gett ut boken När pappas farmor dog.

I berättelsen har pappas farmor dött och Frank är på väg med sin pappa till hennes lägenhet. Vägen dit är lång och de cyklar men får punka och tvingas gå istället. Det blir en tur via pappas barndomsplatser: den gamla skogen, klätterberget och utsiktsplatsen. När de till slut når lägenheten är det ett klassiskt farmorshem, ombonat med tavlor, mjuk matta och soffgrupp. Uppkrupen i soffan tittar Frank på en glänsande liten porslinsask, den får han ta med sig som ett fint minne.

Det är en väldigt behaglig ton genom hela berättelsen. Det är lågmält och farmoderns död – som är grunden till berättelsen – leder såklart Frank och hans pappa till samtal om död och sorg och åldrande, men också till lek, bus och picknick och diskussioner om favoritfärger. Bilderna och texten samspelar i sin enkelhet och lämnar läsaren till betraktande, särskilt fastnar både jag och de barn jag läst boken för framför den fina asken som Frank hittar. Den kan man titta länge på och det är inte konstigt att Frank fortfarande har den i sin hand när han i bokens sista bild, utmattad efter dagens utflykt, somnat med sin pappa i sängen.

Att det är fotografier och inte tecknade bilder i berättelsen skapar en dokumentär känsla. De barn som känner Farzad från tv kommer nog vara helt övertygade om att hans farmor har dött och att allt i boken är sant. Och kanske har det funnits en medvetenhet kring detta för på de flesta bilder är Farzad bortvänd, med huvan uppfälld eller ur fokus. Och dessutom med ett stort skägg som vi inte sett på tv tror jag (fast VAR är skägget på cykelpunkabilden?).

Hoppas på fler böcker av det här slaget! Fotografier öppnar för en helt annan sorts läsning och jag älskar att Gårdsäter och Farzaneh lagt ribban högt för både bilder och berättelse!

Provläs.

När pappas farmor dog är skriven av Farzad Farzaneh och fotografierna är tagna av Viktor Gårdsäter. Boken ges ut av Rabén&Sjögren

Pinniga vårlekar!

Nu när det äntligen verkar bli vår på riktigt kan det passa bra med en bok om utelek! I Pinnboken får vi tips på en mängd roliga saker man kan göra med pinnar som man hittar i skogen. Alltifrån det allra enklaste som att kasta pinne till en hund, till avancerade skapelser som kräver kniv och eld (och vuxen såklart, svårighetsgraderna på de olika tipsen markeras med pinnar i marginalen). Och där emellan det enklaste och svåraste får vi också tips om hur man gör tex en drömfångare, trollstavar, älvslott, käppdjur, lyktor, kransar, solur och massor massor mer. Det verkar inte finnas någon ände på hur mycket kul man kan göra med pinnar! I slutet av boken kommer lite handfasta råd kring hur man beter sig i naturen och med pinnar, allmäna säkerhetsråd och lite pinn-vett och etikett.

Även om vissa av tipsen i Pinnboken är enkla och vänder sig till barn har jag svårt att tro att barn själva skulle sitta och läsa vad de ska göra i skogen innan de kutar ut och leker. Barn brukar vara lite mer spontana än så. Förmodligen fungerar boken bättre som redskap för vuxna som vill ha uppslag till utelekar eller lite inspiration till skogsutflykter. Tänker lärare, fritidspedagoger, förskolepersonal, föräldrar osv. Då är boken en guldgruva!

Pinnboken är skriven av Jo Schofield och Fiona Danks. Den är översatt av Carina Jansson och ges ut av B Wahlströms.

ABC å allt om D!

Här kommer en Augustnominerad! ABC å allt om D av Nina Ulmaja är bibeln för bokstavsnörden, en bok för vetgiriga 7-åringar såväl som nyfikna 103-åringar.

Bokstavsbibeln tar sin början i Egypten, hos bokstävernas uppfinnare, och när vi följer med ifrån A till Ö väller drösvis med språkfakta fram: Varför ser P ut som P gör, vilken bokstav är längst, vad betyder Zlatan, och hur ser det svenska handalfabetet ut? Ja, här får vi veta. Ulmaja balanserar fakta och lättsammare (men inte oviktiga!) bra-att-veta-saker. ABC å allt om D är pedagogisk utan att plocka fram pekpinnen, tvärtom så tror Ulmaja på sin läsare – på barnet som kunskapssökare.

Ulmaja, som arbetar med formgivning på bokförlag, har skapat ett detaljerat och fantasifullt smittande bokstavslandskap. Det finns mycket att upptäcka och inte allt är som man är van vid, här får både A-lagare och U-land samsas med den klassiska Apan. 

 

ABC å allt om D är skriven och illustrerad av Nina Ulmaja. Boken ges ut av Bonnier Carlsen.

Yakup – mitt i prick!

Både Sara Lundberg och Ulf Stark är stora konstnärer. Om någon skulle tvivla rekommenderar jag er att läsa deras gemensamma bok Yakup Tokstollen. Boken kom i augusti och är kanske det bästa jag haft i mina händer på riktigt länge. Tidigare i år var jag på en föreläsning där Sara Lundberg visade olika bilder ur just denna bok. Hon beskrev sitt arbete som illustratör och vådan av att välja mellan olika versioner av ett och samma motiv. Det var nog under den timmen som jag insåg vilken fantastisk illustratör hon är. Om man sedan tar Ulf Stark så räcker det kanske att säga att jag fortfarande sitter lika bänkad framför Dårfinkar och dönickar som jag gjorde i slutet av 80-talet. Detta plus att jag älskar hans sätt att konsekvent stå på barnens sida. Så kanske var jag partisk redan innan jag hade läst Yakup Tokstollen.

Yakup är en pojke som bor med sin stora brokiga familj i ett land som inte är Sverige. Hans dilemma är att han är fumligare och klantigare än andra barn i hans ålder. Men Yakup försöker så gott han kan att vända sin svaghet till styrka och blir istället byns tokstolle. Den rolige killen alla har för vana att skratta åt. En dag när Yakup är på väg hem hör han den jämnåriga flickan Ayla ropa från ett träd. Hon har blivit skrämd och har snabbt räddat sig upp i ett träd. Nu kan hon inte komma ner. Yakup hjälper Ayla ner och med möda och stort besvär hämtar han också ner hennes skolväska från trädet. Efteråt bjuder Ayla hem Yakup så att hennes mormor kan hjälpa honom plåstra sina sår. Efter att Yakup fått sina byxor lagade och sår plåstrade upptäcker han Aylas mormors glasögon. Genom dem förstår han att man kan se världen på ett helt annat sätt än på det vis han hittills sett den.

Yakup Tokstollen är skriven av Ulf Stark och illustrerad av Sara Lundberg. Boken ges ut av Berghs förlag.

Stadsodling, ja tack

Det är inte bara i Frankrike det är hett med bilderböcker med grönt, växande tema. Även i USA finns det gröna böcker i hyllorna. Den här gången fyndade jag The Curious Garden av Peter Brown, visserligen inte pinfärsk (från 2009), men ändå!

Boken, Den nyfikna/underliga trädgården (min trevande översättning), utspelar sig i en fiktiv stad (gissningsvis i New York, på västra Manhattan). Det är en grå och tråkig stad utan någon grönska, inte minsta lilla ogräs. De allra flesta av stadens invånare håller sig inomhus, alla utom en… En liten pojke vid namn Liam älskar att vara ute och undersöka, inte ens regninga dagar håller honom på mattan. Och en dag när han spankulerar runt under den gamla övergivna tågbanan hittar han en trappa som leder upp till spåren. Det första han ser när han kommer upp är en liten ö av färg. Det är en samling vildblommor som helt uppenbart behöver en trädgårdsmästare för att inte dö. Liam kan inte mycket om blommor, men bestämmer sig ändå för att rädda den lilla gryende trädgården. Och efter några missar och en bister vinter så har trädgården vuxit längs hela tågbanan och vidare ut i staden. Trädgården är lika nyfiken som Liam och undersöker stadens alla skrymslen och vrår och till sist är det inte bara grönt överallt, det har också dykt upp en massa nya trädgårdsmästare.

Berättelsen må vara enkel och vacker men det är illustrationerna som gör boken. De är helt enastående och skulle nästan klara sig helt utan text!

I västra Manhattans finns det ett gammalt tågspår som inte använts 80-talet. Nu är spåren omgjorda till en fantastisk park som löper över gatorna som en grön åder. Ett promenad där är ett måste för varje besökare i staden! The High Line var såklart inspirationskällan till The Curious Garden.

The Curious Garden är skriven och illustrerad av Peter Brown och ges ut av Brown, Little.