Kategori:Bokunge tycker

Världsbokdagen och något om en bok som väcker tankar.

Varför väljer så många vuxna att stå i hagel och ösregn och peppa sina fotbollsspelande sjuåringar två gånger i veckan – medan så få vuxna tar med barnen till det lokala biblioteket och uppmuntrar dem att låna ett par böcker en gång i månaden?

Borde inte böcker kunna skapa samma engagemang hos föräldrar som fotboll? den frågan ställer sig Ulf Nilsson i ”Ett barn, en bok, en gris – 22 tankar av en barnboksförfattare”.

Idag är det Världsbokdagen och jag har precis läst ut Ulf Nilssons bok. En förbaskat engagerande stor, liten bok om hur vi vuxna förhåller oss till barn och läsning. Jag läste den på en knapp timme och efteråt kände jag mig motiverad, rentav stärkt, att diskutera med första bästa främling varför vi dagligen väljer att välja bort lustläsning. Ulf Nilsson skriver till oss som läser för barn, om sina egna tankar om barn, läsning och om barnböcker. Han kräver inget av sin läsare förutom möjligen en stunds uppmärksamhet. Det är genomtänkt, tänkvärt och i flera stycken hör jag mig själv mumla ”Ja, precis!”.

Läs mer

Våga lita på barnet och på böckerna!

yeskron

Alltför ofta hamnar jag i diskussion både privat och professionellt med trevliga människor med en annorlunda syn på läsning än min egen. Inte helt sällan är de pedagoger av något slag. Välmenande förskole- eller grundskolepedagoger eller rentav bara pedagogiska föräldrar. Oftast föranleds diskussionen av att den vuxne önskar en bok som ska hjälpa dem att lösa något slags problem. Skilsmässa, datorspelsberoende, löss. Det finns en stark tro på att litteraturen kan läka och lösa. Det kan den säkert göra på sina håll men är det verkligen litteraturens uppgift? Jag har lärt mig under åren att barn klarar och ofta vill ha långt mer utmanande böcker än de deras föräldrar och pedagoger väljer åt dem. Men ändå är det beklämmande så lika och så icke-utmanande böcker vuxna väljer åt sina nära barn. Och även om barnen själva väljer böcker ibland så görs det ofta ett andra urval i klassrummen eller i hemmen. Kanske finns det en rädsla att stöta på något som man själv inte kan förklara, att man för en sekund inte ska ha kontroll över barnets sätt att förstå?

Läs mer