Kategori:Bokunge möter

Bokunge möter: Alice Bjerknes Lima de Faria

lima

Alice Bjerknes Lima de Faria är en svensk/norsk illustratör som 2015 debuterade i Norge med boken Det var ikke jeg! sa Robinhund.  Boken belönades med det norska kulturdepartementets debutantpris 2015. I dagarna kom boken ut på svenska. Bokunge haffade Alice och ställde några frågor.

Läs mer

Bokunge frågar: Stian Hole

Den norske illustratören och författaren Stian Hole är ständigt aktuell i biblioteket. Holes illustrationer i collageteknik, bearbetade i photoshop fängslar oerhört många. Annas himmel var den senaste boken av Stian Hole som kom ut på svenska; vi hoppas klart att det kommer fler. Medan vi väntar skickade vi några frågor till Stian för att få veta lite om hur han arbetar och vad han jobbar med just nu. Han svarade nästan direkt.

Här i Sverige är din senast utgivna bok Annas himmel. Har du fler bilderböcker på gång? Exempelvis Nattevakt, diktboken som du illustrerade för Synne Lea kommer den på svenska? 

Ja, jeg arbeider med en ny bok som kommer ut i Norge i mars. Den heter “Morkels alfabet”. Den handler om fugler, og å lengte etter en venn.
Synne Lea er en av mine favorittforfattere, jeg ble veldig glad for å få lage bildene til de fine diktene hennes i Nattevakt. Den har ikke kommet på svensk, men jeg håper noen oversetter den.

Hur hittar du de foton som du använder i dina böcker? Och hur gör du rent copyrightmässigt med de bilder som föreställer människor, som till exempel bröderna i Den gamle mannen och valen eller Herman och tvillingflickorna i Hermans hemlighet.

Illustrasjonene er digitale montasjer, satt sammen av mange biter fra en hel rekke forskjellige kilder, ofte digitalfoto som jeg tar selv eller fra gamle bøker og databaser på internett. Ansiktene til karakterne er også klippet og diktet sammen, så det er ikke virkelige mennesker, men avatarer.

Beskriv hur arbetar och tänker när du när du planerar dina verk? Tänker du uppslag i förväg, scen för scen redan från början eller bygger du upp efter hand?

Hver bok er som er som en lang reise som jeg ikke riktig vet hvor ender. Hittil har alle bøkene mine startet med et bilde: Ei jente som henger opp-ned i en huske, en papirlapp på et jorde, noe metallskrot i en skog som lignet en romkapsel … Et glimt som minnet meg om noe, og som jeg deretter blir nysgjerrig på om kan romme en hel fortelling? Om tanken spirer og vokser, så er det sannsynligvis en fortelling der. Da kommer flere puslespillbiter til, som jeg forsøker passe sammen. Eller, om du vil, flere koordinater i et kart som jeg forsøker å finne en sti mellom. 

Vilken ålder tror du din genomsnittlige läsare har? 

Jeg vet ikke. Jeg håper det er flest barn, små og store barn. Noen kaller disse fortellingene for “allalder-bøker”. For meg er ikke alderen på leseren så viktig, jeg er mer nysgjerrig på det som leseren bringer med seg inn i historien. Alle fortellingene trenger leseren som meddikter.

Stian Holes böcker ges ut på svenska av Alfabeta.

Bokunge möter: Elias S. Ericson

  

Foto: Elis Minborg

Tre snabba frågor till Elias S. Ericson, barnboksdebutanten vars bok Blompojken Bokunge skrev om för några dagar sen.

Hej Elias! Blompojken är din första barnbok, varför vill du skriva och illustrera för barn?

I Blompojken finns budskap om allas lika värde som tyvärr är ovanliga i barnböcker. Förtryck och utfrysning tas sällan upp på allvar då det ses som “vuxna” ämnen, medan det i verkligheten är något som många barn utsätts för varje dag. Blompojken är inte bara en barnbok utan en bok för alla, men jag gjorde den tillgänglig för barn just för att jag vill att fler ska mötas av fiktion som hanterar dessa viktiga ämnen redan tidigt i livet, som en varm kram för de som utsätts och en tankeställare för de som utsätter.

Vad vill du att läsaren ska få med sig när hen läst din bok?

En smak på hur världen hanterar de som är annorlunda och hur det känns att vara den som blir utstött. Jag vill även att folk ska ta till sig budskapet om att en utsatt person inte ska behöva ändra på sitt sätt för att få andra att sluta behandla hen dåligt. 

Har du några fler bilderboksprojekt på gång?

Inte för tillfället! Men jag gör en onlineserie med tonåringar och unga vuxna som främsta målgrupp. Den går att läsa på espacedcomic.tumblr.com!

 

Elias S. Ericson är författare, serietecknare och illustratör, kika här: eliasericson.tumblr.comBlompojken ges ut av Kabusa

Bokunge möter: Linda Liukas

Hello Ruby är inte bara en kommande barnbok om dataprogrammering för 5-7 åringar, utan även ett Kickstarter*-fenomen! Hela 380 747 dollar lyckades Linda Liukas, med hjärtat i Helsinfors och hem i New York, samla in till sitt barnboksprojekt. Med berättelsen om Ruby vill Linda skapa en saga om vänskap och samarbete – samtidigt som Rubys upptäcksresa också bildar ram för att på ett kreativt vis undersöka grunderna i programmering. 

Det var redan när Linda själv lärde sig programmering som idén till Hello Ruby formades. Vad som började med små skisser i anteckningsbokens marginaler blev tillslut Ruby, en flicka som med fantasifull blick tar sin an teknikens värld – “Varje gång ett problem dök upp, som vad en skräpsamlare är eller hur objektorienterad programmering fungerar, föreställde jag mig hur Ruby skulle förklara det”.

Linda tog sig an sitt bokprojekt precis som hon lärde sig programmering, genom att öva och öva tills det blev precis som hon ville ha det. Att det blev en bok, och inte exempelvis ett app, var ett genomtänkt val – “Det finns en mängd kunskap om datorer och databehandling som vi kan lära barnen innan de ens har startat datorn”, menar Linda. “Idag när vi tillbringar en så stor del av vår vakna tid framför en skärm finns det ett värde i att föräldrar och barn tillsammans utforskar ett ämne offline.” Boken kräver dessutom inte att föräldern kan något om programmering, tilläger hon.

Att det fanns ett intresse för böcker om dataprogrammering för barn visste Linda, men det väldiga stödet hon mötte när hon la upp insamlingen på Kickstarter var en överraskning – “Jag tror att framgången med Hello Ruby visar att det finns en stor marknad för den här typen av produkter. De flesta av de tidiga utbildningsmaterialen för dataprogrammering är väldigt fyrkantiga, som instruktionsböcker. Jag tror att folk vill se mer kreativa sätt att lära!”

Om du vill veta mer om Hello Ruby och Linda Liukas, kika på hennes presentationsvideo om projektet här nedanför. Själv tycker jag Lindas DIY-attityd är uppfriskande, och hur barnkultur, teknik och crowdfunding möts – känns väldigt aktuellt!

 

* Kickstarter är en plattform för sk “crowdfunding”, gräsrotsfinansiering, dvs när människor går ihop och tillsammans finansierar intressanta projekt. Insamlingen pågår vanligtvis under en begränsad tid. Hello Ruby är skriven och illustrerad av Linda Liukas, här kan du förbeställa ditt exemplar (på engelska). 

Bokunge möter: Lisa Kleinschmidt

Lisa Kleinschmidt är grafisk formgivare och illustratör, aktuell med sin första bilderbok “Buster vill inte sova”.

– Det var fantastiskt spännande och kul att teckna Buster, och också en stor utmaning eftersom jag inte illustrerat någon barnbok tidigare.

Vad var det bästa med att göra en bilderbok?

– Det bästa var att det var så fritt. Jag kände mig inte styrd av förlaget eller av Marie Oskarsson, som skrivit texten. Jag fick fria händer att tolka berättelsen och det togs emot väl både av Marie och förläggaren på Rabén & Sjögren, vilket var otroligt roligt.

Och det svåraste?

– Det som var det bästa, var också en stor utmaning. Att få så fria händer att tolka en text gjorde att skissarbetet med att hitta fram till Busters karaktär och hans fantasivärld blev en ganska lång process. Sen att få Buster att behålla sitt utseende som pojke och ändå få honom att förvandlas till de här olika djuren utan att för den skull kännas utklädd var också en utmaning. Speciellt kycklingen tyckte jag var svår och den jobbade jag ganska länge med innan jag blev nöjd. Men så här efteråt har den blivit en av mina favoriter.

Hur samarbetade ni, du och Marie Oskarsson?

– Jag fick, den i stort sett färdiga texten, av förläggaren Suzanne på Rabén & Sjögren. Och det visade sig vara en text som Marie skrivit för länge sen när hennes son var liten. Min första uppgift var att skissa fram ett förslag och jag började med att arbeta med hur Buster och hans mamma skulle se ut och efter det gjorde jag ett uppslag på prov. Marie och Suzanne tyckte att det var bra och då träffades jag och Suzanne och jobbade fram en disposition på boken där vi bestämde vilken text som skulle höra till vilket uppslag. Sen arbetade jag uppslagsvis med boken och presentarede dem vartefter de blev klara för Marie och Suzanne.

Vad gör du annars, när du inte gör bilderböcker?

– Jag arbetar både som grafisk fromgivare och illustratör och gör allt från reklamtrycksaker, utställningsmaterial, faktaböcker och kokböcker till webb-illustrationer, tidningsillustrationer och läromedel. Nu håller jag på med en indisk kokbok där jag gör den grafiska formen och illustrerar parallellt med arbetet med att formge en psykologibok. Är också aktuell med en fågelbok som heter “Mata fåglar vid ditt fönster” där jag gjort vinjett-illustrationer och med webb-illustrationer av “Leila” på Leila Lindholm’s nya hemsida. Jag uppskattar bredden i mitt jobb och ser alltid till helheten. Grafisk form och illustration flätas ihop och mina illustrationer gränsar ofta till grafisk form eller mönster och när jag gör grafisk form jobbar jag ofta med handskrivna texter och handritade element.

Bilderna är hämtade ur bilderboken “Buster vill inte sova” som är skriven av Marie Oskarsson och illustrerad av Lisa Kleinschmidt. Den ges ut av Rabén & Sjögren. Fotot på Lisa är taget av Wolfgang Kleinschmidt.

Illustratören: Amanda Eriksson

I serien “Illustratörer vi gillar” har turen nu kommit till Amanda Eriksson. Här beskriver hon själv sin illustrationsstil!

Namn: Amanda Eriksson

Bor: Stockholm

Har bland annat illustrerat: Mitt rosa liv, Mitt vilda liv och Min bok om husdjur (som hon också skrivit texten till). Dessutom har hon gjort bilderna i bland annat Vyssa lulla litet barn, Jakten på fader spader, Att vara Flisan och Boken om änglar. Och många fler!

Teknik: Ritar och målar för hand. Allting. Och sen gör hon om det. “Otroligt tidsödande!” Amanda använder både blyerts, akvarell, gouache och foto-retuschfärg (“nyupptäckta, väldigt starka roliga färger som säkert är miljögiftiga, tyvärr.”) Ofta har hon en ganska mörk ton i bilderna, som gör förlagen nervösa ibland. “Kan du ljusa upp lite och göra lite glatt den här gången…?”.

Så beskriver Amanda själv sin illustrationsstil: “Direkta rakt-på bilder, okonstlade och sceniska. Ibland försöker jag ta en vinkel uppifrån, mer filmisk, för att överraska mig själv. Men jag ser nog boken som en teaterscen.”

Bilderna i inlägget har vi fått låna av Amanda. Den översta är från Mitt andra liv (där Amanda också står för texten), Natur & Kultur. Bilden i mitten är från Min bok om prinsessor (som Amanda också skrivit själv), Natur & Kultur. Den understa bilden är från Boken om änglar (med text av Andreas Palmaer), Alfabeta.

Bokunge möter: Vanja Burden

Tårta, kusliga varelser och cirkusbebisar – hur vill du ha ditt kalas? Bildkonstnären Vanja Burdens Kalas är en fantasifull festlängtan tillsammans med Frans, Fredrika och Cosmo. Bokunge har pratat med en barnboksdebutant!

Hej Vanja! Kalas är din debut i barnboksvärlden, hur kommer det sig att du vill skriva och illustrera för en barnpublik?
– Det som drar är den särskilda blandningen av rationella och intuitiva kreativa val som en barnpublik kräver. I bilderböcker utgör relationen eller spänningen mellan text och bild en stor del av själva berättelsen vilket kräver andra val än när jag illustrerar till exempel en tidningsartikel. Specifikt för bilderböcker är också att de ofta har två mottagare, en högläsare och minst en lyssnare. Upplevelsen blir till något större än att jag ger en historia eller en bild som någon annan tar emot.

Förutom konstnärlig utbildning så har du genusstudier med dig, är genusperspektivet något du arbetat medvetet med?
– Ja, bilderboksformen ger fantastiska möjligheter att beskriva världen på ett varierat och därmed verklighetsnära sätt. Jag är övertygad om att barn behöver en mångfald av berättelser att spegla sig i. Den fysiska världen är full av mycket specifika berättelser, ingen lever ett “allmänt” liv, och det vill jag att mitt arbete ska återspegla. Det har påverkat hur jag har valt att gestalta Frans, Fredrika och Cosmo och vilka val de gör. Att det gör Kalas till en ickenormativ historia säger lika mycket om barnboksutbudet som om mitt arbetssätt.

Dina bilder känns avskalade men samtidigt sprudlande glada! Vilken sorts illustratör är du, är det penna och pensel eller direkt vid dator som gäller?
– Både och, oftast klipper jag ihop tuschteckningar och tecknade anteckningar i ett bildredigeringsprogram. Jag börjar med en trave smådelar, vilket ger en dimension av överraskning – för mig – det händer nånting med bilderna när delarna sätts ihop som jag inte hade kunnat resonera mig fram till.

Har du något nytt bilderboksprojekt på gång som du vill berätta om?
– I en kartong med papperslappar, en anteckningsbok och i min dator finns ett par manus som väntar på att bli färdiga. Ibland funderar jag på om inte Frans, Fredrika och Cosmo skulle planera en semester också. 

 

Tack Vanja! Håller tummarna för att planerna blir verklighet, böcker vars driv är fantasi och möjligheter behövs det fler av.

Kalas är skriven av Vanja Burden och ges ut av Vombat förlag.

 

Illustratören: Rui Tenreiro

 

Namn: Rui Tenreiro

Bor: Stockholm

Har illustrerat: Jag avslutar just nu arbetet med illustrationerna till Malte Perssons underbara historia Resan till världens farligaste land, som kommer ut på Bonnier Carlsen i mars 2012. Annars skriver och illustrerar jag mina egna historier. De riktar sig mot vuxna, men några av dem kan också läsas av barn. Rent grafiskt, tyckte jag att det var intressant att placera Maltes historia i ett sammanhang som var omöjligt att definiera. Så bilderna innehåller element från flera olika kulturer, från olika kontinenter. Det är inte omöjligt att läsaren upptäcker troll som liknar kinesiska drakar, drakar som liknar fladdermöss och väktare som påminner om italienska mamutoner och så vidare.

Teknik: Jag ritar med akrylbläck och färglägger med pastellkritor. Jag arbetar i flera olika steg. De steg som endast jag ser är: när jag skriver själva historien (det vill säga när jag inte arbetar för någon annan), och när jag jobbar med idéer och gör anteckningar. De steg som alla kan se, speciellt när det gäller beställningsverk, är: skissandet, konturteckningen med bläck och den avslutande färgläggningen.

Så beskriver Rui själv sin illustrationsstil: Jag är hela tiden så nära det jag skapar så för mig är det enklare att prata om vad andra människor säger om min stil. Jag har blivit beskriven som influerad av den fransk/belgiska ligne claire traditionen. Det ligger säkert något i det eftersom jag som barn läste många franska och europeiska serier.

Inspiration: Jag inspireras av filmer eller musikalstycken mer än av grafiska konstnärer. Om jag ändå ska nämna några inom den grafiska konsten som har inspirerat mig så är det Bruegel, Moebius och Ivan Bilibin. Självklart finns det många konstnärer som producerar inspirerande verk men de ovan är några som jag ofta återvänder till.

Illustrationerna har vi fått låna av Rui Tenreiro. Kolla in hans samlade portfolio här! Bilderna är hämtade ur boken Resan till världens farligaste land skriven av Malte Persson och illustrerad av Rui Tenrerio som kommer ut Bonnier Carlsen i vår. Kolla också in Ruis blogg.

Nya skribenterna svarar

Som ny skribent på Bokunge får man svara på fyra svåra frågor. Håll i hatten!

Vem är du? 

– Johanna Löjdström, som bor i Umeå, bloggar sedan tidigare på den egna nu lite slumrande Milkbartoilet.

Hur känns det här då?

Skitkul, läskigt och alldeles underbart.

Har du någon speciell hang-up du kommer att blogga om på Bokunge?

– Åttiotalsnostalgi och franska illustratörer.
 
Hur ska en barnbok vara för att falla dig på läppen?

– Jag är petig och utseendefixerad, därför dömer jag alltid boken efter dess yta. Sedan uppskattar jag barnböcker med mycket vemod.

Läs mer om Johanna under “Om oss”. Länken hittar du till vänster på sidan.