Kategori:7 år

Siv sover vilse som film!

I Malmö finns den fantastiska filmfestivalen BUFF som pågår denna vecka. En av filmerna som går att se är Siv sleeps astray, ni vet Pija Lindenbaums bok Siv sover vilse, som handlar om Siv och Cerisia. Filmen ska ha premiär på biograferna i höst så detta är en smygpremiär. Jag längtar! Det finns fler filmer med bokförlaga på repertoaren. Doktor Proktors tidsbadkar och Den oändliga historien. Har ni vägarna förbi Malmö – passa på!

Mamma Medusa!

29698176_O_1En natt när det blåser hårt ska den skygga Medusa föda sitt första barn. Två kvinnor skyndar genom mörkret för att hjälpa henne. När de kommer till huset där förlossningen stundar ligger Medusa redo omgiven av sitt långa hår. Håret, som är lite av en egen organism, skymmer hennes ansikte och kropp och fungerar som Medusas förlängda armar. När barnet, som får namnet Iris, har fötts föser håret vänligt ut de två doulorna från huset. Håret omsluter Iris och nu börjar hennes och Mamma Medusas historia. Mamma Medusa och håret lär Iris att äta, gå och leka. I Mamma Medusas vård är Iris trygg och allt är fröjd tills dagen då Iris får se några barn leka på stranden.

Läs mer

Data-ABC: Curly Bracket och Ruby

databocker

Data, data, data. Ska barn ha dataprogrammering på schemat? Det är en fråga som diskuteras en hel del inom skolan. Förespråkarna, exempelvis initiativtagarna bakom Teacherhack, vill lyfta in dataprogrammering i läroplanen som ett språk bland andra språk.

Jag tänker såhär. Att förstå teknik och vad som hände bakom data- och mobilskärmen är viktigt, och kommer förmodligen inte att bli mindre viktigt.

Läs mer

Augustprisnominerade: Alla går iväg

11Eva Lindström är tillfälligheternas och kaosets mästare. Hennes karaktärer går inte att tolka entydigt, ibland liknar de djur och ibland människor. Antingen är det kaos i det yttre händelseförloppet i hennes böcker (Sonja, Boris och tjuven) eller så är det kaos inuti någon av huvudpersonerna som i hennes senaste Augustnominerade bok Alla går iväg. I Alla går iväg är det Frank som bär på en sorg eftersom alla går iväg från honom. Boken inleds med raderna ”Det här är när alla går iväg.” och på nästa sida kan vi se och läsa att Frank är ensam kvar. Efter en stund råkar Frank på de andra igen men så plötsligt vänder han sig om och går iväg. Är det en tillfällighet?

Läs mer

Ainu betyder mänsklighet

mytjapan

Blev helt tagen av de vackra bilderna i Harguden Isopo. Keizaburo Tejima heter konstnären som skapat detta underbara. I träsnitt! Otroligt skickligt. Boken finns på bibblan och i bokhandel, kom ut nu i augusti, och är en myt från ainufolket. Ainufolket är Japans urinvånare, vilket jag inte kände till ett dugg om. Så nu lärde jag mig det också. Berättelsen handlar om hur en hare förstår att han blivit gammal.

Harguden Isopo – En ainumyt från Japan (2015) är återberättad av Yae Shitaku för Hisakazu Fujimura, bilder av Keizaburo Tejima. Boken ges ut av förlaget Hjulet.

Missa inte! Den blå traktorn

denblatraktorn

När jag får en sån här bok i min hand älskar jag bilderboken. När någon, eller några, går in i det som finns men som vi sällan pratar om.

Fängelse. Finns i barns lekar, för tjuveri och annat förbjudet. Och Pippis pappa sitter där, i fängelsehåla! Lite luddigt, men ändå en plats som många barn känner till på ett ungefär. Men det finns också barn där fängelse är något annat, något verkligt. Där mamma eller pappa finns.

Läs mer

För sockersött om rädsla?

humla

En dag framåt vårkanten hittar de förmänskligade igelkottarna Bodil och Siv en avsvimmad humla på fönsterbrädan. Upptäckten blir början till en faktabetonad saga om humlors liv och nytta, och om rädsla. Siv fascineras av humlornas liv, men Bodil känner sig mer tveksam. En närmast fobisk rädsla håller Bodil inomhus, långt ifrån humlor som vill nosa på en. Rädslan bryts när Siv, förkrossad över en humlas plötsliga död, behöver tröstas. Begravning och kalas ordnas. Rädslan försvunnen, slutet gott. Samtidigt har läsaren lärt sig en del om humlors liv, exempelvis att bär och frukt tar slut i affären om humlorna försvinner.

På bokens baksida förklaras nyttan och nöjet med boken både energiskt och säljande. Boken är en ”Läs och gör-bok”, vilket ska vara en bok som fortsätter när sagan tar slut. Berättelse, faktadel och recept, ”en bok i tre delar”. Jag tror att många vuxna gillar att köpa eller låna den här typen av nyttobetonade böcker till sina barn. Lite saga, lite pedagogisk fakta och lite nytta.

Berättelsen är genomgående tecknad i glada färger och med ett tämligen odramatiskt uttryck, trots att den rymmer dramatiska tillstånd som rädsla. Att låta känslorna återspeglas även i färg och uttryck hade kanske varit ett intressantare val. Det sockersöta riskerar att bli ointressant. Bilderboken är en konstform med utrymme för konstnärlig frihet och mod, men fastnar tyvärr lätt i en platt föreställning om vad barn vill ha. Som Aase Berg skriver i en recension om Stian Holes Hermans Hemlighet:

”Barn tror att de måste gilla nalleformen, eftersom de får nallegillarförväntningarna upptryckta i nyllet från dag ett.” (Expressen, 23/5 2011)

Läs mer

Pratrecension av Löftet

original

När vi som gör Bokunge hade en härlig prat- och skrivhelg tillsammans häromsistens så pratade vi bland annat om bilderboken Löftet av Nicola Davies och Laura Carlin. Vi antecknade i all hast…

Vad handlar boken om? Flicka lever i stad där människorna vänt sig från varandra. Allt är grått. Människorna rör sig i mörka massor till och från jobb, upp och ner i tunnelbanan. Parkerna är övergivna, trädgårdarna glittrar av krossat glas. När flickan försöker råna en gammal kvinna får hon istället med sig ekollon, en gåva som förändrar hennes, och stadens, liv.

Läs mer

Livrädd på playan – en ny favorit.

29692846_O_1

Det finns bilderböcker där text och bild smälter samman och ger läsaren en alldeles särskild upplevelse. Livrädd på playan är en sådan. Författarinnan och illustratören, norskan Mari Kanstad Johnsen har ett bildspråk som påminner mig om den svenska illustratören Klara Perssons sätt att illustrera(Maximilian och Minimilian, Sovdags för Lydia m.fl.). Jag uppskattar när känslor och drag hos karaktärer förstärks med hjälp av en slags lek med proportioner och färger. Kanske tycker jag särskilt mycket om färgerna i just den här boken, precis som jag gjorde i Klara Perssons Maximilian och Minimilian (Urax förlag).

Den lilla flickan och hennes pappa är på badsemester på en turistort i ett varmt land. Pappan har längtat (kanske en hel lång vinter) och hans njutning tar plats på sidorna medan flickans känslor skildras mer försiktigt och återhållet. Pappan är mer än lovligt frånvarande i sin njutning och flickan tar små steg och undersöker trevande den nya miljön. Så en dag sker något. Tillsammans besöker de ett zoo. Som vanligt är pappan upptagen av sin upplevelse och flickan försöker följa honom. Snart märker han att flickan är borta. Eller är det pappan som är borta? Som tur är lämnas inte läsaren i sticket; flickan och pappan finner varandra igen. Och när de gör det så har något avgörande hänt i deras relation.

Livrädd på playan är skriven och illustrerad av Mari Kanstad Johnsen och ges ut av Rabén och Sjögren