Kategori:7 år

Jag ♥ Första maj

I boken Måns och Mari om våren (som nyss kom i nyutgåva hos EBFA!) finns ett kapitel där Matti, Måns och Mari går och demonstrerar på Första maj. När jag var liten och bodde på vischan så var det något av det absolut bästa jag visste att läsa det där kapitlet. Jag fantiserade i timmar om hur jag minsann skulle gå i tåget som Matti, Måns och Mari (när jag blev äldre och bodde i stan där det fanns ett tåg att gå i) och demonstrera “mot krig och svält och allt annat som inte är bra i världen.” Tyvärr blev det inte riktigt så och majtågen har mest lyst med sin frånvaro. Men känslan som boken väckte – upproriskheten och kämparglöden – den kommer jag alltid ha kvar. För det tackar jag författarinnan och illustratören Kaj Beckman ödmjukast.

Böckerna om Måns och Mari är skrivna och illustrerade av Kaj Beckman ges nu ut på nytt av En Bok För Alla.

Vårens (årets? världens?) finaste bok

Hörni, hörni, hörni, lyssna nu, för det här är viktigt. Nu ges Barbro Lindgrens gamla berättelse Sagan om den lilla farbrorn ut med helt nya bilder av Eva Eriksson, och jag skojar inte, det är det finaste, finaste, finaste jag kanske någonsin sett, ni MÅSTE läsa den! MÅSTE!

“Det var en gång en liten farbror”, börjar den. “Det var en mycket ensam liten farbror. Ingen brydde sig om honom fast han var snäll. De tyckte han var för liten. Och så tyckte de han såg för dum ut.”

 En dag går den lilla farbrorn ut och sätter upp lappar på träden. LITEN ENSAM FARBROR SÖKER EN VÄN, skriver han. Och så sätter han sig på trappan och väntar. I tio dagar och tio nätter väntar han, men ingen vill bli hans vän. Ingen ser honom ens. Men så, den tionde natten, känner plötsligt den lilla farbrorn en kall nos i handen. När han tittar upp ser han en stor hund vid sin sida.

Den lilla farbrorn blir så lycklig att han ramlar i backen. En vän! Han har fått en vän! Han behöver inte vara ensam mer! Och runt omkring honom slår blommorna ut och fåglarna sjunger sitt högsta.

De blir ett oslagbart par, den lilla farbrorn och hunden. För varje dag blir gräset grönare och grönare och farbrorn och hunden blir lyckligare och lyckligare. Tills det en dag kommer en flicka och sätter sig på trappen bredvid dem, och hunden flyttar sin kalla nos från farbrorns hand till flickans… Då kniper det till i den lilla farbrorn och världen blir suddig omkring honom. Ska han bli ensam nu igen?

Ja, herregud alltså! Jag kan inte ens titta i den här boken utan att få en klump i halsen. Det finns INGEN som skildrar ensamhet bättre än Eva Eriksson, och det finns INGEN som får till en text som Barbro Lindgren! Och visst, det är en outsägligt sorglig berättelse till stora delar, och visst, man behöver nog några år på nacken för att klara av den, men alltså… så fin den är! Och så OERHÖRT lycklig man blir av slutet!

Skulle kunna strössla världen med tusen och ett adjektiv till, men slutar här. Läs den bara. Okej?

Sagan om den lilla farbrorn är skriven av Barbro Lindgren, illustrerad av Eva Eriksson och ges ut av Karneval förlag. Alla illustrationer i inlägget är fotade från boken (färgerna kan säkert avvika lite från verkligheten).

Godis äts på lördagar.

Varför får barn bara äta godis på lördagar? Jo, för annars kommer GODISTROLLET och tar dig! Men inte på lördagar som sagt för då vilar Godistrollet. Lillebror i den underbara familjen Kanin är lite skeptisk till det hela. Och vad ska han tro när han ser sin pappa klämma i sig en massa godis på en alldeles vanlig vardag utan att något troll dyker upp? Hittepå? Klart att han passar på att smaka när pappa inte ser. Och då kommer GODISTROLLET och drar upp honom ur kaninhålan! Med sjumilakliv bär det av genom Sagoskogen. Ajaj, hur ska detta sluta?

Det här är en underbar bok för alla godistroll som gärna äter godis dagarna i ända. Och den fungerar alldeles utmärkt för andra också för den delen. Det är bara att frossa i Jonna Björnstjernas myllrande illustrationer och fantasifulla berättelse. Och den stora frågan: kan man få nog av godis?

Sagan om den underbara familjen Kanin och Godistrollet är skriven och illustrerad av Jonna Björnstjerna. Den ges ut av Bonnier Carlsen.

Vad en oföding bör veta

Nu fortsätter få syskontemat in på 10-talet! Först ut är Hallå där inne – eller vad en oföding bör veta av Ulf Stark och Stina Wirsén. I boken väntar Micke Storebror på sitt syskon Mikro Magsimmarn. Han har en massa att berätta för det lilla syskonet om vad som väntar i livet utanför magen. Det blir rätt många sidor, det finns ju så mycket en oföding behöver veta: Till exempel att farfar har varit död i två år och kanske har blivit ett UFO. Att det finns saker att akta sig för som varma spisplattor, klättra på svaga grenar och brännässlor. Att åskan inte är farlig för det finns åskledare (och två föräldrar att sova mellan om det kniper). Att familjen åker till Finland på sommaren så att mamman får se den finska solnedgången. Att Micke sjunger en godnattsång på hemmasnickrad engelska för sig själv när han ska somna. Att pappan blir på gott humör av tango och att mamman svär på finska för att Micke inte ska förstå. Det skulle nog kunna fortsätta i en evighet om det inte vore för att Magsimmarn till sist kommer ut.

Det fattar man ju att det finns så himla mycket en liten ofödd måste veta, tänk vilka tankar en sån här bok borde kunna väcka hos blivande storasyskon. Jag tycker Ulf Stark lyckas fånga barnets väntan och tankar på ett fint sätt och tillsammans med Stina Wirséns teckningar blir det så bra, så bra så!

Tjo läj tjoläj jo doddodäj

jo swissi missi mäj.

Jo diddidoo, jo kidditoo,

jo swissi missi mäj.

Hallå därinne eller vad en oföding bör veta är skriven av Ulf Stark och illustrerad av Stina Wirsén. Den ges ut av Bonnier Carlsen.

Poesi för barn

Från det nya förlaget Bladslottet (från Bladstaden) kommer boken Gå inte fel kamel. Det är en vacker bilderbok med färgrika illustrationer i collageteknik. Mycket konstnärligt utfört. Och bilderna får sällskap av en text som är närmre poesi än något annat. I en recension i Helsingborgs Dagblad framgår att Magdalena Cavallins Gå inte fel kamel först var tänkt som en pekbok, men att det i stället blev en poesibok för barn tillsammans med Mikael Cavallins verser. Texten och bilden fungerar bra tillsammans, det är fantasifullt och djupsinnigt på samma gång. Och kanske passar innehållet lika bra för en vuxen? Ta den här versen till exempel:

Vatten i puckel

och packning på ryggen,

vart vaggar din väg?

Gå inte fel, kamel.

Sanden är randig i Samarkand,

men rutig i Tanger.

Vart du än går

försvinner dina spår

i blåsten från igår.

Jag försökte i helgen läsa boken tillsammans med en tvååring, men upptäckte snabbt att versernas spel med orden krävde ganska mycket av mig som högläsare. Jag snubblade snabbt bort mig bland raderna och barnet försvann ur mitt knä till något mer spännande. Kanske var hon för liten? Eller texten kanske för svår i förhållande till vad som hände på bilden? Förmodligen passar boken ett äldre barns tålamod bättre. I versernas och bildernas djup finns nämligen mycket att prata om. Varför gråter lejonet som skrämde iväg publiken? Varför är man löjlig som tror på det omöjliga? Kommer pelikanen någonsin till horisonten? Och var försvinner kamelens spår i blåsten från igår? Ge Gå inte fel kamel flera chanser så lovar jag att boken växer i takt med att den blir läst.

Gå inte fel kamel är skriven av Magdalena Cavallin och illustrerad av Mikael Cavallin. Den ges ut av Bladslottet.

Fin vänskapsskildring

 Senaste bilderboksförälskelsen: Flyg Gonza, flyg! Så väldigt, väldigt fin skildring av vänskapen mellan en pojke och hans gosedjur! 

Så här: Ugglan är ensam. Alla hennes syskon som kom på samma gång från leksaksfabriken i Kina har gått åt, och nu sitter bara Ugglan kvar på hyllan i butiken. Det värker i bröstet. Men en dag står en pojke där. Han heter Rufus, och han stirrar på Ugglan tills hon blir alldeles generad. ”Jag vill köpa den här ugglan” säger Rufus. ”Hon heter Gonza Fågelholm.” Inne i ugglan ljuder ett glädjeskrik som ingen hör. Hon har fått ett namn! Och en pojke!

Tillsammans hjälper Gonza Fågelholm och Rufus varandra att övervinna sina svårigheter (mörkerrädsla, övergivenhet och våndan av att inte kunna prata rent, till exempel). Och de gör det så bra att man som läsare blir glad ända in i hjärteroten, som det så fint heter. Yej!

Flyg Gonza, flyg! är skriven av Ann-Luise Bertell och illustrerad av Terese Bast. Den ges ut av Söderströms.

När alla andra sover

Lilla E har fått en resväska av Momma i julklapp. Hon blir sugen på att ge sig ut på resa bara av att titta på den. Alltså: När resten av familjen somnat packar Lilla E väskan full och ger sig iväg. Det är inte så att hon rymmer – hon vill bara ut och se sig om lite. Med knarrande snö under fötterna travar hon iväg i Stockholmsnatten, tar tunnelbanan in mot stan, och börjar sitt äventyr. Ganska snart träffar hon på Valdemar, en stor man med yvigt skägg och snowjoggers. Han berättar för Lilla E om en kokbok som stals från honom för länge sedan, och med hans historia får Lilla Es resa plötsligt en vidare mening. Hon ska hjälpa Valdemar att hitta kokboken!

Så himla mysig högläsning, det här! Jag menar, det hade ju rätt lätt kunnat kännas otäckt och ensamt med en liten flicka på vift i storstadsnatten, men det gör det verkligen aldrig. (Men så har också Lilla E en sällsam förmåga att bli kompis med varenda udda typ hon stöter på.) Det är alltigenom varmt och stillsamt och fint, med ett poetiskt språk som man gillar från första stund.

Värsta fina stadsskildringen, balanserande på gränsen mellan dröm och verklighet. Läs den högt i snöyran! Gör det!

Lilla E ger sig ut på resa är skriven av Charlotta Lannebo, illustrerad av Maria Nilsson Thore och den ges ut av Rabén & Sjögren.

Annorlunda och roligt

Från Vilda förlag (numera sammanslaget med Olika förlag) kommer boken Mormor & Morfar – Älgfångardagen och andra busigheter. Det är en bok som verkligen passar in i Vildas KRAMtanke, att man ska få vara som man vill oavsett hur man ser ut eller hur gammal man är. Mormor och morfar är helt galna, de gör vad som helst som de tycker är kul. Till exempel leker de cowboys med en kossa och en ilsken älg, de sticker till förskolan med snabbaste rutschkanebrallorna på och de drar till stranden för att mormor ska få peta i gamla brasor och bli så skitig av aska så hon måste rengöras med tandborste mellan tårna. Deras dagar verkar helt enkelt kunna innehålla precis vad som helst. Boken är uppdelad i tre kapitel, och varje kapitel är en dag i mormors och morfars liv. Det börjar med att de vaknar och slutar med att de går och lägger sig (att de vaknar i sängen innebär inte att de somnar i den, grävskopans skopa, under ett träd eller i ladan verkar mycket roligare). Äventyren är fint illustrerade av Pia Niemi, i bilderna hittar man hela tiden nya detaljer som bygger på berättelsen och som man kan prata om med barnen.

Och förresten: att vuxna leker så lite beror ju på att de måste arbeta. Så vad skulle ett par pensionärer utan jobb göra hela dagarna annat än att leka och busa? Helt logiskt.

Mormor & Morfar – Älgfångardagen och andra busigheter är skriven av Cecilia Rihs och illustrerad av Pia Niemi. Den ges ut av Olika förlag.

Mer om mörker

VARNING! Läs inte den här boken för dina barn om du bor i flerfamiljshus med sopnedkast och vill att barnen ska fortsätta (eller börja??) hjälpa till att ta ut soporna. Sopnedgasten bor nämligen längst ner i sopornas underjord och väntar på de små barnen. Så sjukt läskigt:

Har du nånsin känt en kall vind när du öppnat sopnedkastet? Har du nånsin hört ett mystiskt susande? Det är sopnedgasten som kallar på dig […] Du har väl hört om den lilla flickan som skulle slänga sopor och aldrig sågs till igen? Lilith. Det var flickans namn.

Sopnedgasten och andra moderna monster slår hål på myten att monster bara trivs i gamla hus med knarrande trappor och fuktiga källare. De vill tydligen vara hemma hos oss människor i våra varma och snygga hem. Till exempel El-Ak som bor bakom eluttagen, småmonstren Brr! i brödrosten och Ola Tola i toan som skäller och surar över alla som stör honom. Monstrena finns alldeles nära och är härligt mysrysliga. Förutom Sopnedgasten då, där blir det läskigt på riktigt! Jag vet att jag i alla fall hade vägrat  gå ut med soporna om jag varit ett barn. Tänk på det när ni läser den, okej!

Sopnedgasten och andra moderna monster är skriven av Andreas Palmaer och är illustrerad av Per Gustavsson. Den ges ut av Natur & Kultur.