Kategori:7 år

Old school interaktivitet.

Hervé Tullet är en fransk illustratör som har blivit känd världen över för sina uppfinningsrika och charmiga barnböcker. Jag såg den här boken första gången i våras i New York, där alla barnbokskramare älskade den. Jag blev inte alls lika charmad då vilket jag såhär i efterhand har svårt att förstå. Men så nyss listade jag ut att mitt öga antagligen var alldeles för otränat då. Det tog helt enkelt till januari 2011 att vänja mig vid iPhone- och iPad skärmar och därför förstår jag först nu storheten i denna till synes enkla bok. (Med andra ord – smart av Alfabeta att vänta med den svenska utgivningen!) För er som inte vet –  den här boken är en helt vanligt bok, inga specialfunktioner eller annat. Endast vita sidor med text och enkla, enkla bilder. På sidorna trycker man och drar precis som man gör på en pekskärm. Allt efter författarens korta uppmaningar.

För ett barn som ännu inte kan förstå dessa små uppmaningar är den här boken antagligen lika ointressant som ett komma eller en punkt i en annan bok. ((Trodde jag men så verkar det inte alls vara – läs kommentarerna!)) Men för den som har knäckt koden och kan läsa själv måste det här vara rena uppenbarelsen. Särskilt med tanke på att många av våra minsta vänner har löjligt bra koll på apparna i sina föräldrars mobiler.

Iväg med er nu till första bästa bokaffär och kolla in – kärlek vid första ögonkastet, jag lovar!

En bok är skriven och illustrerad av Hervé Tullet och ges ut av Alfabeta.

Bokjuryn för alla!

Glöm inte 2010 års Bokjury hörni! Tävlingen där Sveriges barn och unga (0-19 år) utser föregående års allra bästa böcker. Himla rolig tävling faktiskt! Skolbibliotek över hela Sverige brukar vara engagerade upp över tänderna i detta, men tävlingen vänder sig ju faktiskt till mindre barn också. Kolla om och vad förskolan gör, närmsta bibliotek eller läs mer här!

Megakillen har gått och blivit app!

Megakillen är en populär och charmig superhjältekaraktär med en hel bokserie bakom sig vid det här laget. I lättlästa kapitelböcker löser Melker (som han heter egentligen) vardagliga mysterier i Småtorp tillsammans med sin lillasyster Molly. Nu tar han dessutom klivet från böckernas värld och går och blir en app för iPad också. Och han gör det snyggt, Megakillen! Det får man verkligen ge honom.

Den här appen är en av de första svenska apparna som baseras på en barnbokskaraktär, och bara det blir man ju som tämligen prylgalen barnboksjunkie ganska förtjust i. Här finns tre olika huvudkategorier av aktiviteter att göra: Provläsa, spela eller pyssla. Väljer man att provläsa presenteras man för alla böckerna om Megakillen, och kan bläddra i dem och läsa ungefär 20 sidor ur varje bok (med schyssta blädderljud när man vänder blad). Det är så klart rolig läsning, men ganska frustrerande också. Precis när man läst inledningen till ett mysterium avbryts man och uppmanas att söka upp de tryckta böckerna om Megakillen istället. Doh! Samtidigt är det ett rätt snyggt sätt att behålla en stark koppling till böckerna, och boktipsa i en ny kanal. Och det är ju inte huvudsakligen för provläsningens skull man väljer att köpa appen, antar jag. (För är det så tycker jag det är klyftigare att gå direkt på ett köp av själva böckerna).

Speldelen, däremot! Det kan man inte komma åt i tryckt form. Spelet heter “Beata Brattelberg och ballongerna” och där gäller det för Megakillen att skjuta ärtrör mot ballongerna som håller Beata i luften, och få ner så många som möjligt på kortast möjliga tid. Spelaren siktar med ärtröret, avlossar det och styr kråkan Zeppelins flygriktning genom att vinkla iPaden åt höger och vänster. Det är lätt att förstå hur man gör i teorin, men inte helt enkelt att bli proffs på det i praktiken. Men man har kul under tiden man försöker!

Väljer man att pyssla så finns det fem olika pyssel att välja mellan. En frågesport, ett korsord, en labyrint, och två deckargåtor. Lite lagom kluriga för 6-8-åringar.

Kan inte påstå att jag hunnit bli så där oerhört bevandrad bland barnappar hittills, speciellt inte svenskproducerade. Dålig på att jämföra är jag således – men imponerad blir jag! Tycker det här är en snygg, genomarbetad och fyllig app, som borde räcka som underhållning rätt länge för den som köper den. Vare sig de är bekanta med Megakillen sedan tidigare eller ej. Gillart!

Megakillen-appen är en iPad-app (funkar alltså inte på en iPhone) som är gjord av Rabén & Sjögren. Borde passa barn från 5 år och uppåt.

Ögongodis

 

 

 En av mina absoluta favoritböcker i höst är utan tvivel Smaskens Damaskens av Laura Ruohonen och Erika Kallasmaa (i supersmart och fiffig översättning av Stella Parland). Konstigt nog, skulle jag vilja säga eftersom jag aldrig varit speciellt fäst vid exempelvis Lennart Hellsings böcker, som denna bok lite påminner om. Missförstå mig rätt. Jag kan verkligen se och förstå kvalitén hos Hellsing men jag har aldrig lyckats läsa hans böcker med hjärtat. Det gör jag däremot omedelbart med Smaskens Damaskens. Det känns så himla härligt med personligheter som Militantan, Kusin Cuisine och Sir Kasimir Mal som alla fastnar i direkt både på näthinnan och i skallen. Som den här om Sir Kasimir Mal :

“Dyr och delikat

är den långlivades mat”

säger playboyn som i tiden

svärma’ för strumpor i siden.

Och så ser vi bilden på honom här ovan där han sitter i slängkappa på en tjusig soffa och delar något av god kvalité med kniv och gaffel. Jag hoppas den här boken blir minst lika spridd i Sverige som den har blivit i Finland, där den har tagit slut och tryckts upp på nytt i flera upplagor. Det är rena fröjden att läsa den högt och bilderna hade jag kunnat ha i ram på väggen allihop.

Allt jag kan är en bok i Bonnier Carlsens retroserie En liten gyllene bok. FIB gav på ett liknande sätt ut sina Gyllene böcker under det tidiga femtiotalet, så det är inte omöjligt att konceptet kommer att kännas igen av nostalgiska far-och morföräldrar. När jag först hörde om de här böckerna tänkte jag direkt att detta är ännu en yttring av det hemmafruideal som har dominerat i några år nu. (Ni vet Mad Men, reklamen för diverse matberedare där det ser ut som om bilden är tagen direkt ur en gammal LIFE tidning, cupcakeyran , Stig Lindbergs revival osv.) Kanske var jag lite för hård. Allt jag kan är jättefin rent grafiskt och likaså är de andra titlarna jag har läst (Jul på landet, Brandkåren rycker ut) men det är däremot svårare med texten i samtliga. I allt jag ser rimmar flickan om hur hon försöker likna olika djur på gården och för ett mycket litet öra kan det nog fungera men för de flesta barn tror jag det blir lite för platt med rim som: “Kycklingarna pickar vant. Jag gör genast likadant.”. Själv är jag inte på något sätt ett undantag. Jag har många gånger tjusats av det på ytan så perfekta femtiotalet. Men när jag känner efter så föredrar jag nog ändå lite mer innehåll och lite ruffigare yta i längden.

Smaskens damaskens är skriven av Laura Ruohonen och illustrerad av Erika Kallasmaa och den ges ut av Söderströms förlag. Allt jag kan är skriven av Rut Krauss och illustrerad av Mary Blair. Den ingår i serien En liten gyllene bok som ges ut av Bonnier Carlsen.

Baklavadå?

  

Perian kommer en dag med baklava till förskolan, det luktar gott av nötter och gotter och är smaskens. Huvudpersonen i boken vill att hennes föräldrar ska laga eller köpa det hemma. Men ingen vet hur man gör, ingen vet vad det är och dessutom har ingen tid att hjälpa till heller.

– Köp ba-kla-va!
– Bara klava? Vad är klava? Är det nyttigt? Är det billigt?

Jakten efter baklava går vidare ut på nätet. Men vilket nät? Inte lätt att veta när man är liten: Spindelnätet? Kanske tågrälsnätet? Avloppsnätet? (intressant att ett barn vet vad ett avloppsnät är men inte internet). Till sist kommer Perians pappa in i bilden. Han ska bara spela badminton, sen lovar han att baka baklava. Äntligen! Det blir en riktig fest:  

 

Nacka en nejlika. Nita en nöt! Släng lite socker, kasta kanel! Häll lite honung i rosenvatten, smeta en smörklick, kleta en deg.

Boken är verkligen explosiv i färger, illustrationer och språk. Hela berättelsen går faktiskt med en himla fart och det blir knappast tråkigt när man läser. Det är ju också spännande att det handlar om baklava istället för till exempel sockerkaka. Kan tänka att det är en hel del förskoleungar som vet vad det är och känner igen sig. Och så kan jag tänka att det är ännu fler som inte vet vad det är men som kanske blir lite nyfikna. Det verkar ju rätt gott!

Jag vill ha baklava är skriven av Kalle Güettler och illustrerad av Pia Halse. Den ges ut av Olika förlag. 

Bland truckar och betongbilar.

Säg den stad eller tätort i Sverige där det inte byggs en massa för jämnan. Knappt kommer vi utanför dörren förrän vi ser någon schakta, borra, gräva eller platta. Med all säkerhet är det fler än jag som inte vet vad ens hälften av de här maskinerna gör eller heter. Men nu finns det en räddning för oss alla! Och det kan vi tacka Ulf Nilsson och Sarah Sheppard för. I Vi letar konstiga bilar får vi följa tre barn och en vuxen på väg till biblioteket. På vägen ser de en massa konstiga bilar. Det är gatsopbilen (den kunde jag), vägvälten, en schaktmaskin, markvibrator, hjullastare, dumper, Simon Snorkel (den har jag aldrig hört talas om, heter den verkligen så?) och en massa annat. Och så får vi läsa jättekort om vad maskinerna gör. Jättefint illustrerade, detaljrikt och precist. Men det är inte bara maskinervi får lära oss om minsann, det är också fjärilar och humlor:

Bofink är en av Sveriges vanligaste fåglar. Den kan bo på en grön plätt mitt i staden. När den kommer i mars sjunger den en liten trudelutt som låter som “SNÄLLA FRÖKEN KAN VI GÅ TILL BIBBLAN”.

Trots att det finns en bakomliggande skönlitterär berättelse så är det här framförallt en faktabok. Och som sådan kan man också läsa den lite hur man vill. Från början, från mitten eller lite hur som helst. Det  myllrar av fakta och av bilder och är hur bra som helst!

Vi letar konstiga bilar är skriven av Ulf Nilsson och illustrerad av Sarah Sheppard. Den ges ut av Bonnier Carlsen.

Bland truckar och betongbilar.

Säg den stad eller tätort i Sverige där det inte byggs en massa för jämnan. Knappt kommer vi utanför dörren förrän vi ser någon schakta, borra, gräva eller platta. Med all säkerhet är det fler än jag som inte vet vad ens hälften av de här maskinerna gör eller heter. Men nu finns det en räddning för oss alla! Och det kan vi tacka Ulf Nilsson och Sarah Sheppard för. I Vi letar konstiga bilar får vi följa tre barn och en vuxen på väg till biblioteket. På vägen ser de en massa konstiga bilar. Det är gatsopbilen (den kunde jag), vägvälten, en schaktmaskin, markvibrator, hjullastare, dumper, Simon Snorkel (den har jag aldrig hört talas om, heter den verkligen så?) och en massa annat. Och så får vi läsa jättekort om vad maskinerna gör. Jättefint illustrerade, detaljrikt och precist. Men det är inte bara maskinervi får lära oss om minsann, det är också fjärilar och humlor:

Bofink är en av Sveriges vanligaste fåglar. Den kan bo på en grön plätt mitt i staden. När den kommer i mars sjunger den en liten trudelutt som låter som “SNÄLLA FRÖKEN KAN VI GÅ TILL BIBBLAN”.

Trots att det finns en bakomliggande skönlitterär berättelse så är det här framförallt en faktabok. Och som sådan kan man också läsa den lite hur man vill. Från början, från mitten eller lite hur som helst. Det  myllrar av fakta och av bilder och är hur bra som helst!

Vi letar konstiga bilar är skriven av Ulf Nilsson och illustrerad av Sarah Sheppard. Den ges ut av Bonnier Carlsen.

I väntan på förskolan

Snart, bara om två knappa månader, börjar Siri på förskolan. Det vet ju inte hon något om och jag tror dessutom att hon kommer att älska det från dag ett. Men jag blir nervös av det hela.  Det känns så stort, plötsligt är bebisen borta och in kommer ett barn. Eller en “dagisflicka” som kusin Ines säger. Som tur var finns det böcker att trösta sig med. Kjelle börjar på hunddagis till exempel. Kjelle bor tillsammans med Bettan och de har ett väldigt lugnt och mysigt liv. Men en dag får Bettan ett jobb och Kjelle måste börja på hunddagis. Det är jättekul säger Bettan, men hon ser inte så övertygande ut. Och Kjelle vill inte. Hur kommer de andra hundarna vara? Säkert stora, arga och dumma.

Det är en fin och enkel historia av Kajsa Gordan (som har skrivit en serie kapitelböcker som är fantastiskt bra) och Mia Maria Güettlers illustrationer är lika fina de. Det är en blåaktig ton över hela boken och det är tecknat med svaga konturer. Det blir liksom lite drömskt och lågmält. Jag tror boken fungerar för alla som ska börja dagis (eller deras föräldrar), men lika bra för alla andra som älskar hundar eller som bara vill läsa en bra bok!

Kjelle börjar på hunddagis är skriven av Kajsa Gordan och illustrerad av Mia Maria Güettler. Den ges ut av Berghs förlag. 

I väntan på förskolan

Snart, bara om två knappa månader, börjar Siri på förskolan. Det vet ju inte hon något om och jag tror dessutom att hon kommer att älska det från dag ett. Men jag blir nervös av det hela.  Det känns så stort, plötsligt är bebisen borta och in kommer ett barn. Eller en “dagisflicka” som kusin Ines säger. Som tur var finns det böcker att trösta sig med. Kjelle börjar på hunddagis till exempel. Kjelle bor tillsammans med Bettan och de har ett väldigt lugnt och mysigt liv. Men en dag får Bettan ett jobb och Kjelle måste börja på hunddagis. Det är jättekul säger Bettan, men hon ser inte så övertygande ut. Och Kjelle vill inte. Hur kommer de andra hundarna vara? Säkert stora, arga och dumma.

Det är en fin och enkel historia av Kajsa Gordan (som har skrivit en serie kapitelböcker som är fantastiskt bra) och Mia Maria Güettlers illustrationer är lika fina de. Det är en blåaktig ton över hela boken och det är tecknat med svaga konturer. Det blir liksom lite drömskt och lågmält. Jag tror boken fungerar för alla som ska börja dagis (eller deras föräldrar), men lika bra för alla andra som älskar hundar eller som bara vill läsa en bra bok!

Kjelle börjar på hunddagis är skriven av Kajsa Gordan och illustrerad av Mia Maria Güettler. Den ges ut av Berghs förlag.