Kategori:6 år

Bokstavsböcker var det här!

För några år sedan förälskade jag mig i ett gammal påslakanset för barn från IKEA. Det är ett tjusigt sådant med bokstäver i glada färger på. Sissi Edholm och Lisa Ullenius som har gjort boken ABCD – en bok om alfabetet måste ligga bakom den där designen. I ABCD – en bok om alfabetet är det helt klart formen som dominerar. Jag faller som en fura för de små tuschtecknade figurerna som illustrerar texten till varje bokstav. Min bokstav E till exempel: “E är elegant. E gillar att ha fina kläder på sig.” Jag skulle lätt vilja traggla det här fram och tillbaka för att lära mig alfabetet!

Gösta Hjalmar Dunderlund är en ensam, gammal man, nöjd med tillvaron fram till den dag då han träffar flickan Frida som utmanar hans förställningar om bokstäver. Vilken är din bästa bokstav? frågar hon och Dunderlunds värld sätts i gungning. Han skyndar sig att ringa sin syster och fråga om hon har en favoritbokstav? Klart hon har. Alltså är det bara han som inte har någon. Dunderlund börjar klippa bokstäver ur tidningar och smaka på de ord han känner för att så småningom kunna närma sig den bokstav som är hans. Dunderlunds bästa bokstav är nog den finaste bok om bokstäver jag har läst! Den uppmanar till ett vardagsfilosoferande helt utan pekpinnar som man inte ser ofta i barnböcker.  Åsa Lind är en fena på att få barn att tänka till, det har vi sett tidigare i böckerna om Sandvargen. Och tillsammans med Sara Lundbergs helt otroliga bilder blir det mästerligt.

Lotta Olsson och Maria Jönsson står bakom boken Prata persilja som kom för tio år sedan. I höst kom en fristående uppföljare, Zucchini till en Tax som även den handlar om flickan Ella och katten. Tillsammans beger de sig till bokstavslandet för att få veta mer om bokstäverna.  Zucchini till en Tax är skriven på vers och titeln syftar på hur listigt Ella lyckas få in två av alfabetets knepigaste bokstäver i en enda mening. Men trots att det kryllar av vackra meningar och smarta rim så har jag otroligt svårt att ta till mig texten. Jag får läsa om flera gånger och jag hänger upp mig på att bokstäverna presenteras huller om buller. Det gör det så svårt att komma i stämning.

Kanske är det orättvist att ens jämföra de tre böckerna med tanke på att de är så olika. Men jag tror ändå att det kan säga något om på vilket sätt de är olika. Håller man på att lära sig alfabetet och vill ha en sprakande alfabetsbok som presenterar bokstäverna rakt uppochner så välj ABCD- en bok om alfabetet. Kan man redan alfabetet bra och vill ha en bokstavsresa – välj Zucchini till en Tax. Vill man ha en filosofisk, finstämd bok om kärleken till bokstäverna oavsett om man är alfabetsrookie eller inte – välj Dunderlunds bästa bokstav.

ABCD- en bok om alfabetet är skriven och illustrerad av Sissi Edholm och Lisa Ullenius, den ges ut av Kakao förlag. Dunderlunds bästa bokstav är skriven av Åsa Lind och illustrerad av Sara Lundberg, den ges ut av PQR-Kultur. Zucchini till en Tax är skriven av Lotta Olsson och illustrerad av Maria Jönsson och ges ut av Bonnier Carlsén.

I höstrusket

När det stormar som värst över Malmö läser jag Sagan om den underbara familjen Kanin och… Fru Skräck. Det är den första boken jag läser om den underbara kaninfamiljen och alla ruskigheter som lurar runt omkring dem. Men oj, vad bra det är! Illustrationerna är strålande och historien är underhållande (den får mig att tänka på så olika saker som spelet Zelda till Bamse och hans farmors dunderhonung och klassiska sagor som Rödluvan eller Snövit).

Farmor Kanin bakar de godaste kakorna i hela Sagoskogen. Alla som äter dem blir snälla och glada. I den Fruktansvärda delen av Sagoskogen bor Fru Skräck. Hon hatar allt som är underbart och snällt. Alltså hatar hon Farmor, hennes kakor och definitivt Lillebror, Farmors barnbarn som är på besök. Mitt i allt det underbara måste Farmor samla ingredienser till sina kakor. Och Lillebror upptäcker att hon glömt receptet så han ger sig ut efter henne, trots alla sina rädslor. Och såklart blir han väldigt nervös, går vilse och hamnar i den Fruktansvärda delen av Sagoskogen. Ajajaj. Tack och lov kommer en Fru Käck till hans räddning…

Nämnde jag innan att illustrationerna är grymma? Ta Fru Käck till exempel, det fattar ju alla att hon egentligen är en förklädd Fru Skräck. Både på rimmet och på hela upplägget. Men dessutom: sättet hon är tecknad på förtydligar detta ännu mer! Genom hennes stela leende och den läskigt tomma blicken som liksom stirrar rakt ut och på ingenting. Rysligt…

Sagan om den underbara familjen Kanin och Fru Skräck är skriven och illustrerad av Jonna Björnstjerna. Den ges ut av Bonnier Carlsen. Den underbara familjen Kanin och monstret i skogen vann Bokjuryn 2007.

I höstrusket

När det stormar som värst över Malmö läser jag Sagan om den underbara familjen Kanin och… Fru Skräck. Det är den första boken jag läser om den underbara kaninfamiljen och alla ruskigheter som lurar runt omkring dem. Men oj, vad bra det är! Illustrationerna är strålande och historien är underhållande (den får mig att tänka på så olika saker som spelet Zelda till Bamse och hans farmors dunderhonung och klassiska sagor som Rödluvan eller Snövit).

Farmor Kanin bakar de godaste kakorna i hela Sagoskogen. Alla som äter dem blir snälla och glada. I den Fruktansvärda delen av Sagoskogen bor Fru Skräck. Hon hatar allt som är underbart och snällt. Alltså hatar hon Farmor, hennes kakor och definitivt Lillebror, Farmors barnbarn som är på besök. Mitt i allt det underbara måste Farmor samla ingredienser till sina kakor. Och Lillebror upptäcker att hon glömt receptet så han ger sig ut efter henne, trots alla sina rädslor. Och såklart blir han väldigt nervös, går vilse och hamnar i den Fruktansvärda delen av Sagoskogen. Ajajaj. Tack och lov kommer en Fru Käck till hans räddning…

Nämnde jag innan att illustrationerna är grymma? Ta Fru Käck till exempel, det fattar ju alla att hon egentligen är en förklädd Fru Skräck. Både på rimmet och på hela upplägget. Men dessutom: sättet hon är tecknad på förtydligar detta ännu mer! Genom hennes stela leende och den läskigt tomma blicken som liksom stirrar rakt ut och på ingenting. Rysligt…

Sagan om den underbara familjen Kanin och Fru Skräck är skriven och illustrerad av Jonna Björnstjerna. Den ges ut av Bonnier Carlsen. Den underbara familjen Kanin och monstret i skogen vann Bokjuryn 2007.

Den mörkaste platsen i huset

En morgon när Frida vaknar snöar det. Fatta lyckan för en stadsunge! Frida blir så glad att hon inte vill följa med föräldrarna på ultraljud och titta på lillebror i mammas mage. Hon vill hellre bygga snögubbar med grannen Shirin. På fotbollsplanen har vaktis spolat med vatten så det blivit en isbana. Frida kan åka skridskor och har ett par egna prinsess-skridskor hemma i garderoben. Det är bara det att ingen tror henne, allra minst de störiga äldre killarna som hänger på isbanan. Frida går hem för att hämta skridskorna och upptäcker att de ligger högt upp på en hylla i den stora klädkammaren. Klädkammaren som också är fylld av otäcka monster… Och ingen vuxen finns i närheten för att hjälpa. Frida blir ledsen och får gå med skammen tillbaka till isbanan och bli kallad för ljug-apa av de andra barnen. Men vad är bättre än ilska för att trolla bort det ledsna och rädlsan? Frida blir så arg på allting att hon springer tillbaka till klädkammaren, tänder lampan och sätter monstrena på plats. Och sen gör hon såklart succé på isbanan. Killarna slutar åka och de äldre tjejerna klappar händer!

Jag vet att det finns barn som älskar historier där någon tar “revansch” mot andra som betett sig illa. Och Den mörkaste platsen i huset är definitivt en sådan bok. Fast Frida är inte direkt någon svag offerkaraktär. Hon känns snarare som en Lotta på Bråkmakargatan med mycket vilja och karaktär, och det gillas! Tummen upp dessutom för Mimmi Tollerup-Grkovics illustrationer!

Den mörkaste platsen i huset skriven av Mårten Sandén och illustrerad av Mimmi Tollerup-Grkovic, och ges ut av B Wahlströms.

Så gör prinsar

Per Gustavssons böcker om den driftiga prinsessan som tacklas hårdast i hockeyrinken (Så gör prinsessor, När prinsessor fyller år, När prinsessor tar semester och När prinsessor vaknar om natten) har precis fått sällskap av en prins i rosarandiga brallor. Första boken (jag gissar att det kommer fler) heter När prinsar fångar drakar, och jag tycker nog det lutar åt succé, faktiskt.

Det börjar med ett krasst konstaterande: Varje prins behöver en drake. Dels för att man kan känna sig trygg med en drake i borgen, men också för att de kan hålla slottet varmt med sin eld och för att de är bra på att göra konster. Plus att man helst vill undvika att behöva skämmas när det är dags för tornering och drakuppvisning. “Har man ingen drake står man där. Pinsamt.” Därför måste prinsar då och då ge sig ut på drakjakt. Och när de gör det kan det hända att det blir väldigt spännande (en del drakar är oerhört listiga) och lite farligt. Trots att prinsen tagit hjälp av en ganska bekant prinsessa, som är känd för att vara ganska äventyrslysten och påhittig av sig…

Per Gustavssons prins har inte bara rosarandiga brallor på sig. Han stryker sina egna kläder, är proffs på att laga spagetti, och har prydligt kammad snedlugg också. Men icke desto mindre bangar han aldrig för äventyr och farligheter, och han är listig som få när det väl kommer till kritan. Jag gillar det. Inte bara för att det är skönt med lite nyanserade könsroller i prins- och prinsessvärlden, utan för att det är lagom spännande och väldigt roligt också. Speciellt måste man ju faktiskt älska scenen där prinsen och prinsessan råkat hamna som fångar hos drakarna och måste stå för underhållningen genom att sjunga schlagers för drakpubliken…

När prinsar fångar drakar är skriven och illustrerad av Per Gustavsson, och ges ut av Natur & Kultur.

Filosofiskt och fint om Knodden

Om man är så där lite lagom trött på bilderböcker med megaspännande upptåg och superactionfyllda äventyr kan man med fördel ägna en stund åt Vad tänker Knodden? istället. Här är det inte så mycket action. Knodden står, rakt upp och ner, i skenet av en lyktstolpe utanför morfars hus och väntar genom nästan hela boken. Det snöar på honom. Det snöar på hela världen. Och det är ganska kallt och mörkt, men det bryr sig inte Knodden så värst mycket om. För i hans huvud finns en annan värld. Han tänker på hundar, på dinosaurier, på den stora kometen som slog ner och dödade alla dinosaurier, på stjärnorna och på rymden som aldrig tar slut.

“Om det finns hur många jordar som helst, tänker Knodden – då kan det finnas hur många Knoddar som helst…

Knodden stannar. Tänker att överallt…

… i en Rymd som aldrig tar slut…

… står det just nu hur många Knoddar som helst, under en gatlykta och väntar på hur många morfäder som helst, som letar efter hur många bilnycklar som helst…”

Jag tycker det är skönt, det här. Med bilderböcker som är lite eftertänksamma i tempot, där inget särskilt egentligen händer. Det är liksom bara lugnt och stillsamt och lite lagom filosofiskt och finurligt. Känner stort behov av att krama Knodden där han står helst still och tyst med armarna prick rakt ner och bara FUNDERAR i snön, utan ett enda svärd eller en enda fotboll i sikte. Så fin!

Vad tänker Knodden? är skriven av George Johansson och illustrerad av Anna Klara Tidholm. Den ges ut av Natur & Kultur. 

Kim & Skrutten

Att vänta på ett syskon kan uppenbarligen vara en lika lång väntan som att vänta på sitt första barn. Kim i Kim och Skrutten får i början av berättelsen veta att hans mammas tjej Cissi väntar barn. Eller rättare sagt: väntar en lillasyster till Kim. Han är nämligen helt övertygad om att det är en liten syster där inne. Kims långa väntan börjar mitt i sommaren, i augusti får han veta att bebisen fortfarande bara är liten som en äppelskrutt (därav namnet på boken), i november planerar han födelsedagstårta och bowling för skrutten, i december berättar Kim för skrutten hur gott det luktar om lussebullar. Vi får följa Kim månad för månad fram till skrutten kommer och för varje månad görs en liten betraktelse om hur det kan vara att vänta:

Det tar lång tid att vänta på ett syskon. Det är inte som när tunnelbanan står stilla för att det har kommit löv på spåren och alla är sura och pratar i mobiltelefonen fastän tåget snart kommer att rulla igen. Att vänta på ett syskon är som att vara lugn. Samtidigt som det pirrar i magen.

Jag gillar den här boken! Hela Kims väntan är så fin och så lugnt beskriven. Harmonisk på något sätt. Månaderna kommer och går, Kim reflekterar på ett barns sätt om längtan och förväntningar. Färgerna i boken fungerar bra tillsammans med temat. Varje sida har sin egen bakgrundsfärg, gul, röd, blå eller lila. Jag tror absolut att Kim och Skrutten kan fungera att läsa för barn som väntar på något. Det kan vara ett syskon, men jag tror boken fungerar för att diskutera längtan efter och väntan på andra saker också.

Kim och Skrutten är skriven av Karin Frimodig och Sara Berg och illustrerad av Matilda Ruta. Den ges ut av Vombat förlag.

Mops

Den sista vinnaren i Natur&Kulturs tävling är boken Mops av Eva Lindström och Emma Virke.

Maja och Arja lånar en dag vinthunden Mops av Ingalill för att gå på promenad. De tar en sväng runt kvarteret men så råkar de sväva ut litegrann och gå ännu lite längre bort. Till sjön. De går ut på bryggan som är hal och vips trillar Arja i vattnet. Så klart drar hon med sig den välfriserade Mops ner i vågorna. Och så klart ser Mops ut som en dränkt råtta när hon kommer upp ur vattnet. PANIK! För det förstår ju vemsomhelst att i det skicket kan man inte lämna tillbaka hunden till Ingalill. Så de går hem till Maja och börjar torka Mops med hårfönen. När de är klara har de en helt ny hund framför sig. “En ny ras med annorlunda päls” konstaterar de lite nervöst.

Mops är en härlig historia som får mig att skratta. Samtidigt som jag undrar: Hur ska det gå? Ska Maja och Arja verkligen lyckas att styra upp situationen. Eller ska de behöva krypa till korset och därmed aldrig mer bli betrodda som hundvakter?! Emma Virkes bilder är suveräna. Hon använder sig av en slags blandteknik med collage inte helt olik den i Lova! sa Smulan. Virke klipper in foton på olika detaljer som till exempel en soptunna, en WC anka och en prydnadshund. Andra roliga detaljer är att den gamla Amazonens bilnummer är FIN 535 medan den vräkiga Mercans är FUL 939. Sånt gillar jag. Den stora frågan är om barnen är lika förtjusta som jag? Barn går ju mer på känsla än form. Eftersom boken är så humoristisk och – faktiskt – spännande så tror jag den kommer att funka. Tror och hoppas!

Mops är skriven av Eva Lindström och illustrerad av Emma Virke. Den ges ut av Natur&Kultur.

Nyillustrerad klassiker

Så väldigt, väldigt, VÄLDIGT fin har den blivit – Astrid Lindgrens klassiska saga som fått nya bilder av Ilon Wikland. Jubel och fanfarer!

Berättelsen om Peter, som får stiga in i dockan Mimmis dockskåp för att se att det visst finns rövare i skogen (de inte bara finns, förresten. De är ute efter Mimmis pärlor av oskattbart värde, och de är tämligen ruskiga dessutom!) var först en del av sagosamlingen Nils Karlsson Pyssling. Sedan blev den teater – och nu har den alltså blivit bilderbok med helt nya (fantastiska, sa jag det?) bilder.

Det är en spännande berättelse det här, lite lagom otäck och ruskig. Fiolito (rövarhövdingen) ser onekligen skräckinjagande ut när han sticker in huvudet genom fönstret med en mustasch så lång att den måste vila på fönsterblecket, men han är så skönt korkad att skräcken aldrig riktigt får fäste. Jag älskade Ingen rövare… som barn, älskar den nu, och tänker: Är inte det här en ganska perfekt julklapp till alla man känner i 4-årsåldern ändå?

Ingen rövare finns i skogen är skriven av Astrid Lindgren, illustrerad av Ilon Wikland och ges ut av Rabén & Sjögren.