Kategori:6 år

Tigern säger: jobba!

 Jag har precis börjat jobba igen efter fyra härliga veckor i Indonesien. Det är varmt och tomt på skolans bibliotek och jag sitter och betar av gamla uppgifter som bara väntat på sommarlovet. Vad passar bättre att läsa då än Tigerkontoret? Nora och Kasper Strömman ger på det finländska förlaget Söderströms ut en bok som förklarar vad alla tigrar gör på kontoret på dagarna och varför och hur de gör det. Den är jätterolig. Vi får veta att tigrarna jobbar vid sina små bord framför sina stora datorer. De har så viktiga uppgifter att de ibland inte ens själva förstår varför de är så viktiga. Och ibland tappar de bort sina papper och morrar hotfullt ifall det kanske är någon som ätit upp dem. Och ibland blir de irriterade när de är stressade eller förvirrade. Då viftar de med svansen för att varna andra. Som tur var finns det en chefstiger, hon är gammal och grå i pälsen och vet varför det är så viktigt att alla tigrar har en uppgift. Och för det mesta är tigrarna glada, framförallt på semestern i Calcutta och när de får lön. Det hela är snyggt presenterat i en 70-talsnostalgisk formgivning med tjocka konturlinjer och starkt orange som den enda färggivningen. Hur roligt och snyggt som helst! Ett bra tips till alla barn som har föräldrar som snart (eller helst inte så snart kanske) ska börja jobba. Enda minuset är de ganska ofta förekommande svåra orden som inhemskt, kravatt eller slängpäls (vad är det?) Men, det är ju bara att förklara, så det är ok.

Tigerkontoret är skriven av Kasper Strömman och illustrerad av Nora Strömman och ges ut av Söderströms.

A som i Apfin!

I höstas skrev vi om bokstavsboksboomen och nu har ännu en tjusig bokstavsbok kommit ut.  Apans ABC av Barbro Lindgren och Olof Landström. Att döma av alla dessa böcker borde det vara rätt lätt för barn av idag att snabba upp några bokstäver här och där. Och med Apans ABC borde det vara fantastiskt lätt. För här är allt enkelt (inget konstlat ens när det gäller de knepigare bokstäverna som q x z!) men ändå småfiffigt så det fastnar i skallen. Som en bra poplåt ungefär.

O

Här är en orm.

Ormen heter Olle.

Olle bor under en sten.

Olle har åtta bröder.

Olles bröder bråkar.

Olle bråkar mest.

På vänstersidorna i boken presenteras bokstaven och en kort, finurlig text som relaterar till bokstaven. Varje bokstav representerar ett djur. Och på de motsatta sidorna får man sen serverat Olof Landströms helt STRÅLANDE bilder. Alla djur känns lätt igen och även de yngre barnen kan nog uppskatta att titta på bilderna eftersom det händer något litet i varje bild. Apans ABC är, enligt mig, en bok som borde vara perfekt att ge till en nyfiken 5, 6 åring.

Apans ABC är skriven av Barbro Lindgren och illustrerad av Olof Landström och ges ut av Rabén&Sjögren.

Största semestersuccén

Hittade den här några år gamla boken i bokhyllan igår och tryckte in filmen som medföljer i dvd-spelaren. Sedan satte jag två ungar i mellan 1,5 och 2 år framför skärmen, och jajemän, det var kanske den här semesterns största bokrelaterade succé hittills.

Berättelsen om den tama kaninen Ville och den vilda kaninen Vilda är lite lagom spännande (Kommer Ville hitta hem igen, eller är han fast i den stora skogen för evigt? Är den kraxande kråkan så ond som han låter? Kan man dö av giftsvamp? Och ska Vilda klara sig undan den där hotande rovfågeln?), väldigt gullig (de blir ju liksom bästa, bästa kompisar, Ville och Vilda) och lite lagom stillsam och trygg. Desstuom innehåller den hur många djur som helst, och djur är, som vi alla vet, galet poppis hos de flesta små barn.

Det är samma story i både bok och film, och jag kan absolut tänka mig att det här är en perfekt första kapitelbok att läsa högt för en 3,4,5-åring. Fast filmen känns nästan ännu ett strå vassare än boken. Den kommer gå varm i datorn här i alla fall, det vågar jag lova redan nu.

Ville och Vilda kanin är skriven och gjord av Ylva-Li och Lennart Gustafsson. Den ges ut av Bonnier Carlsen. 

Världens bästa Lotta

Visste ni att det finns en Lottas bråkmakarsång? I ett nästan desperat ögonblick i min roll som lekledare åt två uttråkade 1,5-åringar i eftermiddags satte jag på cd-skivan som följer med Astrid Lindgren-sångboken Hujedamej, och plötsligt var den där, sången om finaste Lottan i världen. Jag har varit upp över öronen kär i Lotta på bråkmakargatan länge, och nu är sången min nya favoritsång, tror jag.

“Jag e’ inte för liten alls

nä, far ni och flyg

dumma Jonas och Mia

jag e’ stor fast i SMYG!”

Jag kan cykla, det kan jag, men

ska en trehjuling va’ nåt å ha

nä, fy farao. All sin da’!”

Jag vet inte om det är för att Lotta påminner mig om min egen lillasyster, eller om det bara är för att hon är så skön i sin inställning till livet som gör att jag gillar henne så mycket, men jag sitter här och tummar på Visst är Lotta en glad unge och längtar efter någon i lagom ålder att läsa den för, och tittar i smyg på youtubeklipp från filmerna. Ah, Lotta! Min ögonsten.

Världens bästa Lotta

Visste ni att det finns en Lottas bråkmakarsång? I ett nästan desperat ögonblick i min roll som lekledare åt två uttråkade 1,5-åringar i eftermiddags satte jag på cd-skivan som följer med Astrid Lindgren-sångboken Hujedamej, och plötsligt var den där, sången om finaste Lottan i världen. Jag har varit upp över öronen kär i Lotta på bråkmakargatan länge, och nu är sången min nya favoritsång, tror jag.

“Jag e’ inte för liten alls

nä, far ni och flyg

dumma Jonas och Mia

jag e’ stor fast i SMYG!”

Jag kan cykla, det kan jag, men

ska en trehjuling va’ nåt å ha

nä, fy farao. All sin da’!”

Jag vet inte om det är för att Lotta påminner mig om min egen lillasyster, eller om det bara är för att hon är så skön i sin inställning till livet som gör att jag gillar henne så mycket, men jag sitter här och tummar på Visst är Lotta en glad unge och längtar efter någon i lagom ålder att läsa den för, och tittar i smyg på youtubeklipp från filmerna. Ah, Lotta! Min ögonsten.

Gittan åt alla!

Jo, jag vet att det är att slå in varenda öppen dörr som finns, men ändå: Gud vad jag verkligen gillar Pija Lindenbaums böcker om Gittan! Sonen är för liten ännu, vi pekar bara på gråvargarna och sjunger den sorgliga visan, men jag läser hela texten i smyg och längtar. Så jädra geniala böcker! Mest av allt gillar jag den ängsliga Gittans förvandling från fegast på dagis till bossigast i vargskogen i Gittan och Gråvargarna, men de bröliga älgbrorsorna kommer sannerligen inte långt efter.

Det finns väl ingen som har missat de här böckerna, va? För om ni har det – fixa snarast. Gittan = ett måste. Så är det bara.

Gittan och gråvargarna, Gittan och älgbrorsorna och Gittan och fårskallarna är alla skrivna och illustrerade av Pija Lindenbaum. De ges ut av Rabén & Sjögren, och finns också samlade i en samlingsvolym, Boken om Gittan.

Sista boken i Hejhej-serien.

Det är med ett styng i hjärtat jag plockar upp den sista boken i Gunna Grähs Hejhej serie. 2006 kom de första böckerna, Dino och Lilla Kurren och Tutu och tant Kotla och placerade sig högt upp på listan hos många bilderboksälskare. Dino och Lilla Kurren handlar om den lilla pojken Dino som letar efter sina kompisar och istället hittar en slokörad Heikki och ett gäng tomma ölburkar bakom en buske. Heikki är ledsen för att han har glömt att ge sin katt Lilla Kurren mat och Dino erbjuder sig att låna hans nycklar och ordna biffen. I samma område, fast under vinterhalvåret, utspelar sig en annan historia om tidningsbudet Tutu och tant Kotla. Tant Kotla håller koll på allt som händer i trappen och Tutu drömmer om ett liv som busschaffis medan han går sin dagliga tidningsrunda. Så möts de båda över en kopp kaffe och delar sina minnen från barndomen. Något år senare kom Syrma och Tocke Broms. Boken om kioskinnerhaverskan Syrma som säljer en nitlott till den gnälliga gubben Tocke Broms för att strax därefter sälja honom en högvinst.

Nu avslutas serien med Mehmet och Lilla Luna. Mehmet kör sin grönsaksbil och Lilla Luna leker med sin boll på gatan. Deras vägar korsas när Mehmet tvärbromsar, i rädsla för att köra på Lilla Luna, så en äppellåda åker av flaket. Mehmet flyger ur bilen, skärrad för det som just höll på att hända. Lilla Luna blir förstås också rädd, speciellt när Mehmet skäller på henne för att hon lekt på vägen. Men så hjälps de åt att samla ihop äpplena och i slutet skiljs de som vänner.

Alla böckerna i serien är mycket fina skildringar över det storalilla livet i förorten. Jag tycker verkligen om att man spontant får träffa karaktärerna igen, som när den nyfikna Tant Kotla sticker fram sin nuna när Mehmet och Lilla Luna håller på att lägga tillbaka äpplena i lådan. Det är de yttre händelserna som Gunna Grähs fokuserar på men ändå är det så lätt att fatta tycke för de olika personligheterna. Enligt mitt tycke är det fortfarande Dino och lilla Kurren som utmärker sig mest i serien. Den är så glad och sorglig och på samma gång så full av hopp att det är omöjligt att inte bli berörd. Mehmet och Lilla Luna är fin och följer samma tradition som i de tidigare böckerna MEN det är ändå något jag saknar. Kanske är det humorn och bristen på pekpinnar som jag tycker mig ha sett i de övriga böckerna. Här får jag ändå en fingervisning om att man inte ska leka på gatan och för en sekund blir det ganska allvarligt. Eller så är det mest att jag vet att jag aldrig kommer få träffa de här människorna igen, ett ofrivilligt avsked liksom. Slutligen är det en sak jag undrar apropå de här böckerna. Uppskattas de verkligen av barn? Jag har ännu aldrig hört något barn lovprisa dem, däremot är hyllningskören bland de vuxna unison. Berätta gärna i en kommentar hur ni upplever mottagandet bland våra yngre vänner. Jag vill veta!

Kakdeckare på nytt

Minsann! I augusti kommer den fina lilla bilderboksdeckaren Konstapel Katt kräver kakor ut på nytt hos Bonnier Carlsen. Boken är skriven av Carl Johan De Geer och illustrerad av Magda Korotynska. En helt underbar bok som inte bara får en sugen på kakor utan som även avslutas med ett recept på Vetekattens egna Drömmar.

Kakdeckare på nytt

Minsann! I augusti kommer den fina lilla bilderboksdeckaren Konstapel Katt kräver kakor ut på nytt hos Bonnier Carlsen. Boken är skriven av Carl Johan De Geer och illustrerad av Magda Korotynska. En helt underbar bok som inte bara får en sugen på kakor utan som även avslutas med ett recept på Vetekattens egna Drömmar.