Kategori:6 år

Den här ser jag fram emot:

Leni är ett sockerhjärta var ju fantastisk, och nu kommer det snart en bok till: Leni blir en bebis. Nu har Leni fått en lillebror, Sigge. I förra boken var Leni vuxen ibland, och ibland ett sockerhjärta. I den här verkar hon bli en bebis, precis som sin bror. Spännande. Jag har höga förväntningar minsann! Det går att provläsa här.

Leni blir en bebis är både skriven och illustrerad av Emma Adbåge. Den ges ut av Rabén&Sjögren.

Bokjuryn för alla!

Glöm inte 2010 års Bokjury hörni! Tävlingen där Sveriges barn och unga (0-19 år) utser föregående års allra bästa böcker. Himla rolig tävling faktiskt! Skolbibliotek över hela Sverige brukar vara engagerade upp över tänderna i detta, men tävlingen vänder sig ju faktiskt till mindre barn också. Kolla om och vad förskolan gör, närmsta bibliotek eller läs mer här!

Megakillen har gått och blivit app!

Megakillen är en populär och charmig superhjältekaraktär med en hel bokserie bakom sig vid det här laget. I lättlästa kapitelböcker löser Melker (som han heter egentligen) vardagliga mysterier i Småtorp tillsammans med sin lillasyster Molly. Nu tar han dessutom klivet från böckernas värld och går och blir en app för iPad också. Och han gör det snyggt, Megakillen! Det får man verkligen ge honom.

Den här appen är en av de första svenska apparna som baseras på en barnbokskaraktär, och bara det blir man ju som tämligen prylgalen barnboksjunkie ganska förtjust i. Här finns tre olika huvudkategorier av aktiviteter att göra: Provläsa, spela eller pyssla. Väljer man att provläsa presenteras man för alla böckerna om Megakillen, och kan bläddra i dem och läsa ungefär 20 sidor ur varje bok (med schyssta blädderljud när man vänder blad). Det är så klart rolig läsning, men ganska frustrerande också. Precis när man läst inledningen till ett mysterium avbryts man och uppmanas att söka upp de tryckta böckerna om Megakillen istället. Doh! Samtidigt är det ett rätt snyggt sätt att behålla en stark koppling till böckerna, och boktipsa i en ny kanal. Och det är ju inte huvudsakligen för provläsningens skull man väljer att köpa appen, antar jag. (För är det så tycker jag det är klyftigare att gå direkt på ett köp av själva böckerna).

Speldelen, däremot! Det kan man inte komma åt i tryckt form. Spelet heter “Beata Brattelberg och ballongerna” och där gäller det för Megakillen att skjuta ärtrör mot ballongerna som håller Beata i luften, och få ner så många som möjligt på kortast möjliga tid. Spelaren siktar med ärtröret, avlossar det och styr kråkan Zeppelins flygriktning genom att vinkla iPaden åt höger och vänster. Det är lätt att förstå hur man gör i teorin, men inte helt enkelt att bli proffs på det i praktiken. Men man har kul under tiden man försöker!

Väljer man att pyssla så finns det fem olika pyssel att välja mellan. En frågesport, ett korsord, en labyrint, och två deckargåtor. Lite lagom kluriga för 6-8-åringar.

Kan inte påstå att jag hunnit bli så där oerhört bevandrad bland barnappar hittills, speciellt inte svenskproducerade. Dålig på att jämföra är jag således – men imponerad blir jag! Tycker det här är en snygg, genomarbetad och fyllig app, som borde räcka som underhållning rätt länge för den som köper den. Vare sig de är bekanta med Megakillen sedan tidigare eller ej. Gillart!

Megakillen-appen är en iPad-app (funkar alltså inte på en iPhone) som är gjord av Rabén & Sjögren. Borde passa barn från 5 år och uppåt.

Ögongodis

 

 

 En av mina absoluta favoritböcker i höst är utan tvivel Smaskens Damaskens av Laura Ruohonen och Erika Kallasmaa (i supersmart och fiffig översättning av Stella Parland). Konstigt nog, skulle jag vilja säga eftersom jag aldrig varit speciellt fäst vid exempelvis Lennart Hellsings böcker, som denna bok lite påminner om. Missförstå mig rätt. Jag kan verkligen se och förstå kvalitén hos Hellsing men jag har aldrig lyckats läsa hans böcker med hjärtat. Det gör jag däremot omedelbart med Smaskens Damaskens. Det känns så himla härligt med personligheter som Militantan, Kusin Cuisine och Sir Kasimir Mal som alla fastnar i direkt både på näthinnan och i skallen. Som den här om Sir Kasimir Mal :

“Dyr och delikat

är den långlivades mat”

säger playboyn som i tiden

svärma’ för strumpor i siden.

Och så ser vi bilden på honom här ovan där han sitter i slängkappa på en tjusig soffa och delar något av god kvalité med kniv och gaffel. Jag hoppas den här boken blir minst lika spridd i Sverige som den har blivit i Finland, där den har tagit slut och tryckts upp på nytt i flera upplagor. Det är rena fröjden att läsa den högt och bilderna hade jag kunnat ha i ram på väggen allihop.

Allt jag kan är en bok i Bonnier Carlsens retroserie En liten gyllene bok. FIB gav på ett liknande sätt ut sina Gyllene böcker under det tidiga femtiotalet, så det är inte omöjligt att konceptet kommer att kännas igen av nostalgiska far-och morföräldrar. När jag först hörde om de här böckerna tänkte jag direkt att detta är ännu en yttring av det hemmafruideal som har dominerat i några år nu. (Ni vet Mad Men, reklamen för diverse matberedare där det ser ut som om bilden är tagen direkt ur en gammal LIFE tidning, cupcakeyran , Stig Lindbergs revival osv.) Kanske var jag lite för hård. Allt jag kan är jättefin rent grafiskt och likaså är de andra titlarna jag har läst (Jul på landet, Brandkåren rycker ut) men det är däremot svårare med texten i samtliga. I allt jag ser rimmar flickan om hur hon försöker likna olika djur på gården och för ett mycket litet öra kan det nog fungera men för de flesta barn tror jag det blir lite för platt med rim som: “Kycklingarna pickar vant. Jag gör genast likadant.”. Själv är jag inte på något sätt ett undantag. Jag har många gånger tjusats av det på ytan så perfekta femtiotalet. Men när jag känner efter så föredrar jag nog ändå lite mer innehåll och lite ruffigare yta i längden.

Smaskens damaskens är skriven av Laura Ruohonen och illustrerad av Erika Kallasmaa och den ges ut av Söderströms förlag. Allt jag kan är skriven av Rut Krauss och illustrerad av Mary Blair. Den ingår i serien En liten gyllene bok som ges ut av Bonnier Carlsen.

Pomelo is back..och Ivo & Vera också.

I mars mina vänner, kommer en ny bok om den rosa elefanten Pomelo av kompisarna Ramona Badescu och Benjamin Chaud (ja ni vet han som har illustrerat Lalo, Binta och Babo..). Boken ska heta Pomelo blir stor. Mer om illustratören och om Pomelos framgångar kan ni läsa här. Ett extra plus i kanten är klart att översättningen av Pomelo blir stor är gjord av Barbro Lindgren.

Och mer blir det också av det fina flugradarparet Ivo & Vera skapade av ALMA-vinnaren Kitty Crowther. Ivo & Vera: Fotbollsmatchen kommer i april.

Baklavadå?

  

Perian kommer en dag med baklava till förskolan, det luktar gott av nötter och gotter och är smaskens. Huvudpersonen i boken vill att hennes föräldrar ska laga eller köpa det hemma. Men ingen vet hur man gör, ingen vet vad det är och dessutom har ingen tid att hjälpa till heller.

– Köp ba-kla-va!
– Bara klava? Vad är klava? Är det nyttigt? Är det billigt?

Jakten efter baklava går vidare ut på nätet. Men vilket nät? Inte lätt att veta när man är liten: Spindelnätet? Kanske tågrälsnätet? Avloppsnätet? (intressant att ett barn vet vad ett avloppsnät är men inte internet). Till sist kommer Perians pappa in i bilden. Han ska bara spela badminton, sen lovar han att baka baklava. Äntligen! Det blir en riktig fest:  

 

Nacka en nejlika. Nita en nöt! Släng lite socker, kasta kanel! Häll lite honung i rosenvatten, smeta en smörklick, kleta en deg.

Boken är verkligen explosiv i färger, illustrationer och språk. Hela berättelsen går faktiskt med en himla fart och det blir knappast tråkigt när man läser. Det är ju också spännande att det handlar om baklava istället för till exempel sockerkaka. Kan tänka att det är en hel del förskoleungar som vet vad det är och känner igen sig. Och så kan jag tänka att det är ännu fler som inte vet vad det är men som kanske blir lite nyfikna. Det verkar ju rätt gott!

Jag vill ha baklava är skriven av Kalle Güettler och illustrerad av Pia Halse. Den ges ut av Olika förlag. 

Att gå mot strömmen.

Jag har en förkärlek för barnboksfigurer som inte riktigt passar in eller som helt enkelt inte vill passa in. Alf som är huvudpersonen i den Augustnominerade boken Jag tycker inte om vatten är en av dem som får min villkorslösa kärlek. Alf deklarerar redan på första sidan att han inte tycker om vatten. För mig är han en riktig känslomänniska som känner djupt i sitt hjärta hur han avskyr allt vad vatten heter. Man blir blöt, det är kallt och det får smörgåsar att svälla och bli bleka. Alf håller sig hela tiden vid sidan av när kompisarna plaskar, badar och geggar med vatten och grodyngel. Enda gången han tycker det är okej att vara med och leka är när vintern kommer och vattnet uppenbarar sig i en annan form. Då åker och åker och åker han pulka hela tiden. Som att han tar igen all lek han missat under resten av året.

Jag tycker otroligt mycket om Eva Lindströms pastelliga och lite drömska bilder i den här boken. De kontrasterar så fint till den mycket envise Alf. Jag tror att man kan ha många intressanta samtal kring den här boken, om hur en del känslor styr en fullständigt utan att man egentligen vet varför. Viktigt och faktiskt ganska svårt att prata om annars.

Jag tycker inte om vatten är skriven av Eva Lindström och ges ut av Alfabeta.

Bland truckar och betongbilar.

Säg den stad eller tätort i Sverige där det inte byggs en massa för jämnan. Knappt kommer vi utanför dörren förrän vi ser någon schakta, borra, gräva eller platta. Med all säkerhet är det fler än jag som inte vet vad ens hälften av de här maskinerna gör eller heter. Men nu finns det en räddning för oss alla! Och det kan vi tacka Ulf Nilsson och Sarah Sheppard för. I Vi letar konstiga bilar får vi följa tre barn och en vuxen på väg till biblioteket. På vägen ser de en massa konstiga bilar. Det är gatsopbilen (den kunde jag), vägvälten, en schaktmaskin, markvibrator, hjullastare, dumper, Simon Snorkel (den har jag aldrig hört talas om, heter den verkligen så?) och en massa annat. Och så får vi läsa jättekort om vad maskinerna gör. Jättefint illustrerade, detaljrikt och precist. Men det är inte bara maskinervi får lära oss om minsann, det är också fjärilar och humlor:

Bofink är en av Sveriges vanligaste fåglar. Den kan bo på en grön plätt mitt i staden. När den kommer i mars sjunger den en liten trudelutt som låter som “SNÄLLA FRÖKEN KAN VI GÅ TILL BIBBLAN”.

Trots att det finns en bakomliggande skönlitterär berättelse så är det här framförallt en faktabok. Och som sådan kan man också läsa den lite hur man vill. Från början, från mitten eller lite hur som helst. Det  myllrar av fakta och av bilder och är hur bra som helst!

Vi letar konstiga bilar är skriven av Ulf Nilsson och illustrerad av Sarah Sheppard. Den ges ut av Bonnier Carlsen.

Bland truckar och betongbilar.

Säg den stad eller tätort i Sverige där det inte byggs en massa för jämnan. Knappt kommer vi utanför dörren förrän vi ser någon schakta, borra, gräva eller platta. Med all säkerhet är det fler än jag som inte vet vad ens hälften av de här maskinerna gör eller heter. Men nu finns det en räddning för oss alla! Och det kan vi tacka Ulf Nilsson och Sarah Sheppard för. I Vi letar konstiga bilar får vi följa tre barn och en vuxen på väg till biblioteket. På vägen ser de en massa konstiga bilar. Det är gatsopbilen (den kunde jag), vägvälten, en schaktmaskin, markvibrator, hjullastare, dumper, Simon Snorkel (den har jag aldrig hört talas om, heter den verkligen så?) och en massa annat. Och så får vi läsa jättekort om vad maskinerna gör. Jättefint illustrerade, detaljrikt och precist. Men det är inte bara maskinervi får lära oss om minsann, det är också fjärilar och humlor:

Bofink är en av Sveriges vanligaste fåglar. Den kan bo på en grön plätt mitt i staden. När den kommer i mars sjunger den en liten trudelutt som låter som “SNÄLLA FRÖKEN KAN VI GÅ TILL BIBBLAN”.

Trots att det finns en bakomliggande skönlitterär berättelse så är det här framförallt en faktabok. Och som sådan kan man också läsa den lite hur man vill. Från början, från mitten eller lite hur som helst. Det  myllrar av fakta och av bilder och är hur bra som helst!

Vi letar konstiga bilar är skriven av Ulf Nilsson och illustrerad av Sarah Sheppard. Den ges ut av Bonnier Carlsen.