Kategori:6 år

God Jul!

Julmarknad. Jag och dottern promenerar runt i duggregn bland trötta garntomtar och gymnastikföreningens hemmapyntade kransar. Med en djup 3-årssuck tittar hon på mig – “Mamma, var ÄR julen egentligen?”.

Och ja, det kan man ju undra.

Väl hemma läser vi Einar Nermans julklassiker Resan till pepparkakslandet som nu finns som nyutgåva. På grund av ett missöde med en pepparkaksdeg tidigare under dagen får Greta och Pelle i sann Nannyakuten-andan anno 1934 gå och lägga sig en timme tidigare än vanlig. Utan middag, dessutom. Lyckligtvis blir de snart väckta av en förvuxen pepparkaksbock som bjuder med barnen på ett juläventyr i pepparkakslandet.

En bok med 77 år på nacken ger även inblick i en tid som varit. Komplett med klassmarkörer i form av jungfru Lisa och barnsyn som talar om snälla barn och olydnad. Men resan till pepparkakslandet är främst en fängslande berättelse, vem lockas inte av en värld gjord av ljuvlig pepparkaksdeg?

Resan till pepparkakslandet är skriven av Einar Nerman och ges ut av B. Wahlströms förlag. Provläs här. Håll även utkik efter Nermans Gubbar med rim ifrån Svenska barnboksinstitutets kommande klassikerserie.

Känner du för lite mer julfeeling i bokhyllan? Det finns en uppsjö av böcker med jultema att frossa i!

Om julsångerna inte riktigt sitter som de ska kan du börja med att närstudera Catarina Kruusvals sång- och pekböcker Sockerbagaren och Tre pepparkaksgubbar. Tänk vad skönt att slippa få skäll av nitiskt skönsjungande barn när “man” sjunger om peppargrisar istället för pepparkakor! Ges ut av Rabén & Sjögren.

Är det jul nu igen? Sa Spöket Laban av Inger och Lasse Sandberg. Spökmamman och Spökpappan vill ha hemska barn till jul, men Spöket Laban vill testa nytt – den mest fantastiska överraskningspresenten! Ges ut av Rabén & Sjögren. 

Jims vinter av Thomas och Anna-Clara Tidholm är en vemodig och vacker vinterberättelse om en gräshoppa som vaknar upp i snön. Ges ut av Alfabeta förlag.

Tomtemaskinen av Sven Nordqvist. Findus väntar på tomten, hur ska Pettson se till att han inte blir besviken? Uppfinna och bygga en tomtemaskin? Bra idé! Högläsningsbok som var julkalender 1993. Finns som ljudbok (Grammafon), mp3-bok (Norstedts) och inbunden (Opal).

Pippi har julgransplundring av Astrid Lindgren. Pippi bjuder in till julgransplundring! Ny bilderbok med restaurerade bilder helt i färg. Ges ut av Rabén & Sjögren.

Har ni några julfavoriter? Tipsa gärna!

Godnatt, min katt!

Nästa år kommer tre redan etablerade författare (som i vanliga fall skriver för vuxna) ut med böcker för små barn på Bonnier Carlsén. Linda Skugge och Kristina Digman med Godnatt min katt (mars). Malte Persson och Rui Tenero med Resan till världens farligaste land (mars). Sara Stridsberg och Anna-Clara Tidholm med Mamman och havet (augusti/september).
Vi skickade iväg några frågor till Linda Skugge om hennes kommande barnboksdebut. En bok som handlar om kärleken till en älskad katt men som även innehåller råd och fakta om hur det är att ha katt.

Hej Linda! Hur inleddes samarbetet mellan dig och Kristina Digman?
Jag älskar Kristinas bilder, har alla hennes böcker. Hon ritar helt magiskt vackert. Jag minns inte hur vi kom i kontakt… Det var så länge sen.

Till vilken målgrupp riktar sig er bok?
3-6 år

Du skriver en bok om minnet av en förlorad katt. Hur kommer det sig?
Jag hade katter i 14 år och att förlora dem är det sorgligaste som jag varit med om. Husdjur står en på något konstigt sätt ännu närmre än människor tycker jag för med djur finns bara kärlek och inga konflikter. Det är bara instant love och närhet utan krångel.

För många som har djur sker en slags förändring i förhållandet till djuret när man får barn. Hur var det för dig?
Ja det var väldigt jobbigt för jag hann inte med katterna och katterna blev jätteledsna för att de kände sig övergivna. Jag hade haft dem i minst 10 år och så kom det en bebis, det var svårt.

Många författare verkar ha en förkärlek till just katter. Hur kommer det sig tror du?
Jag vet inte, möjligen kanske att många författare sitter ensamma hemma och skriver och då passar det med sällskapet av katten som inte stör utan bara finns där och ger denna fina närvaro. Det jag älskar mest med katter är deras sjätte sinne, de observerar allt som finns och särskilt det som inte finns. De märker direkt om man har flyttat på en sak, hur liten den må vara så märker katten att något är ändrat och annorlunda. De är spirituella, har grace och är extremt smarta och närvarande.

Har du övervägt att skaffa katt igen?
Det tänker jag på varje dag…

Sist, har du fler bokidéer för barn planerade?
Jag håller på med ett manus som handlar om en extremt egensinnig tjej…som inte är som alla andra men som är helt nöjd över det. Jag hoppas att det inte ska ta fem år som det gjorde med Sebbeboken att få ut den…

Godnatt, min katt är skriven av Linda Skugge och illustrerad av Kristina Digman och ges ut av Bonnier Carlsén. Boken planeras komma ut den 29 mars 2012.

Godnatt, min katt!

Nästa år kommer tre redan etablerade författare (som i vanliga fall skriver för vuxna) ut med böcker för små barn på Bonnier Carlsén. Linda Skugge och Kristina Digman med Godnatt min katt (mars). Malte Persson och Rui Tenero med Resan till världens farligaste land (mars). Sara Stridsberg och Anna-Clara Tidholm med Mamman och havet (augusti/september).
Vi skickade iväg några frågor till Linda Skugge om hennes kommande barnboksdebut. En bok som handlar om kärleken till en älskad katt men som även innehåller råd och fakta om hur det är att ha katt.

Hej Linda! Hur inleddes samarbetet mellan dig och Kristina Digman?
Jag älskar Kristinas bilder, har alla hennes böcker. Hon ritar helt magiskt vackert. Jag minns inte hur vi kom i kontakt… Det var så länge sen.

Till vilken målgrupp riktar sig er bok?
3-6 år

Du skriver en bok om minnet av en förlorad katt. Hur kommer det sig?
Jag hade katter i 14 år och att förlora dem är det sorgligaste som jag varit med om. Husdjur står en på något konstigt sätt ännu närmre än människor tycker jag för med djur finns bara kärlek och inga konflikter. Det är bara instant love och närhet utan krångel.

För många som har djur sker en slags förändring i förhållandet till djuret när man får barn. Hur var det för dig?
Ja det var väldigt jobbigt för jag hann inte med katterna och katterna blev jätteledsna för att de kände sig övergivna. Jag hade haft dem i minst 10 år och så kom det en bebis, det var svårt.

Många författare verkar ha en förkärlek till just katter. Hur kommer det sig tror du?
Jag vet inte, möjligen kanske att många författare sitter ensamma hemma och skriver och då passar det med sällskapet av katten som inte stör utan bara finns där och ger denna fina närvaro. Det jag älskar mest med katter är deras sjätte sinne, de observerar allt som finns och särskilt det som inte finns. De märker direkt om man har flyttat på en sak, hur liten den må vara så märker katten att något är ändrat och annorlunda. De är spirituella, har grace och är extremt smarta och närvarande.

Har du övervägt att skaffa katt igen?
Det tänker jag på varje dag…

Sist, har du fler bokidéer för barn planerade?
Jag håller på med ett manus som handlar om en extremt egensinnig tjej…som inte är som alla andra men som är helt nöjd över det. Jag hoppas att det inte ska ta fem år som det gjorde med Sebbeboken att få ut den…

Godnatt, min katt är skriven av Linda Skugge och illustrerad av Kristina Digman och ges ut av Bonnier Carlsén. Boken planeras komma ut den 29 mars 2012.

Augustpriset 2011 – Att gå sin egen väg

Nu vet vi snart vilka författare som får gå hem hand i hand med årets Augustpris! I kategorin barn/ungdom finns bland annat Sara Lundberg med Vita streck och Öjvind och Maria Nilsson Thore med sin Petras prick nominerade. Prisutdelning sker måndag den 21 november, men vi börjar med en liten presentation…

 

Maria Nilsson Thore – Petras prick 

Även en oansenlig gepardprick kan själv, det blir Petra varse när hon vaknar en morgon och känner sig riktigt rutten. Något har hänt, det känns i hela kroppen. Badrumsspegeln har svaret, en prick har rymt! Hjärtat rusar, Petra faller ner på golvet.

Den förrymda pricken vill ut, trycker sin lurviga lilla kropp mot fönstret i köket. Petra funderar, varför vill just den här pricken inte stanna kvar? De andra 999 klagar ju inte! Tillslut öppnar hon fönstret på vid gavel ut mot världen och pricken far ut, “glad och fri”. 

Konflikt, viljan att växa och vara sin egen unika individ mot den närmast fysisk sorg och motvilja som Petra känner inför att släppa sin älskade prick fri, vilken förälder får inte lite tjuthaka av igenkänning? Men, som Petra konstaterar när pricken kommer tillbaka, “Vill man få en envis prick att stanna, måste den bestämma lite själv.”. Vilken perfekt klokskap mot dagens positioneringstjänster, spion-appar och avståndslarm.

 

Sara Lundberg – Vita streck och Öjvind

Du undrar förstås vad Vita har gjort sen du såg henne sist? Målat streck, såklart. Vita målar mittstrecken på vägarna så bilarna ska förstå vad som är “ditåt och hitåt”. I uppföljaren till den första boken om Vita fortsätter den ordningsamma vandringen tillsammans med pensel och färgpyts som enda resesällskap.

 

Vita är en ovanlig flickskildring. Hon är inte inställsam, inte charmig. Hon är upptagen. Streck behöver målas, penseln är kontroll. Plötsligt, mitt i ett streck, dimper en Öjvind ner. Han ställer till, kladdar runt med färgen. Turligt nog kommer Öjvind inte tomhänt, fickan rymmer en fredsgåva. Och visst, över en leverpastejsmörgås toppad med en smula fickludd kan de flesta mötas ändå. Även en kontrollerad streckmålare och ett yrväder i frack.

Mot Vitas jämna streck står den vind Öjvind tumlar runt i. En vind illustrerad som tunna, böljande och helvilda streck vilka får till och med en sån som Vita att lämna sin inrutade vägvärld för en stund. Det uttalat pedagogiska ifrån första boken har tonats ner, vilket är en klar fördel. Vita streck och Öjvind är helt klart ett stort litet konstverk.

Petras prick är skriven och illustrerad av Maria Nilsson Thore. Den ges ut av Bonnier Carlsen. Vita streck och Öjvind är skriven och illustrerad av Sara Lundberg och ges ut av Alfabeta.

 

Om sakernas tillstånd.

Svein Nyhus bok Sånt som är kom nyss på svenska. En bok som enligt honom blev något helt annat än vad han först hade tänkt.

Nyhus skriver på sin blogg att hans och Åshild Kanstad Johnsens bok Kubbes museum (som kom i våras) liknade varandra så pass mycket att han bestämde sig för att ge sin egen bok en tydligare särprägel, vilket så klart medförde att han fick ändra en hel del i det tänkta innehållet.

Vi flaggade för Kubbes museum i somras här på Bokunge. Jag tänkte skriva lite om båda böckerna eftersom de faktiskt fortfarande har vissa beröringspunkter.

Sånt som är av Svein Nyhus handlar om Eli som inte har någon att leka med. Eli har däremot en enastående fantasi och en tom resväska redo att fyllas med “sånt som är”. På vänstersidorna i boken ställer Eli existentiella frågor om hur olika saker förhåller sig och på högersidorna ges en hel massa förslag på det han just har frågat om. Berättelsen om Eli är en helt annan än den om Kubbe. Det här är en slags alternativ skapelseberättelse där Eli skapar med hjälp av sin fantasi och sin blick. I slutet av boken skapar han en helhet med det han har samlat i sin väska. Först skapar han ett annat “jag” och sist lägger Eli och “jaget” sig för att vila – för att nästa dag eventuellt skapa en hel värld. Det är en mycket vacker bok som Nyhus har gjort och jag tror att den passar de mindre barnen såväl som den intresserade vuxne läsaren. Illustrationerna är detaljerade och drömska och ackompanjerar väl texten. Många av objekten som Eli tänker fram skiljer sig från det gängse. Även i den här boken finns svärtan som man återfinner i många av Nyhus böcker nära till hands och man kan aldrig vara riktigt säker på när den ska överrumpla en.

Kubbe är en liten stubbliknande figur som bor långt in i skogen och som älskar att samla på allsköns pryttlar. Och desto mer han samlar på sig ju svårare får han att rymma sina saker. Kubbe frågar därför sin kära farmor om råd. Farmor föreslår att Kubbe ska ordna ett eget museum. En idé som Kubbe genast nappar på.   Jag tycker mycket om Åshild Kanstad Johnsens illustrationer och jag gillar verkligen färgskalan hon använder sig av här (brunt/grönt med detaljer som bryter av i helt andra färger). Och historien om den prylgalne Kubbe kan jag också relatera till. Den här historien kommer troligen att fängsla många små och halvstora barn som tycker om att organisera och sortera. Det enda jag har svårt för med den här boken är att den är aningens för lång. Jag tror att historien hade mått bra av att kortas ned några uppslag med tanke på hur detaljerad den är. Kanske är det också därför (boken är lite för lång för högläsning) det är svårt avgöra vilken målgrupp som den lämpar sig bäst för.

Kubbes museum är skriven och tecknad av Åshild Kanstad Johnsen och ges ut Rabén&Sjögren. Sånt som är är skriven och illustrerad av Svein Nyhus och ges ut av Daidalos.

Zenobia tappar bort sig

Karuseller och skrål, marknad och den där känslan att vilja sätta alla pengar på en enda häst. Zenobia köper en påse kockosprickar för alla pengarna och det är just då som alla bara försvinner.

Zenobia ser sin mamma och går fram för att ta hennes trygga hand. Kvinnan vänder sig om och är inte Zenobias mamma, alla i världen har förvandlats till främlingar, okända former som bara går och går omkring. Nu är hon ensam kvar.

En liten gullig unge tappar bort sin familj. Föräldraskräckis tänker vi som vet, men här är det barnets skräck som är i fokus och varje litet barn kan nog känna igen sig i Zenobia när hon står där och bara skakar på huvet medan hon håller hårt i påsen med kockosprickar, den enda trösten hon har då allt gått åt skogen.



Sedan hittar räddningen henne. Två disträ tonårsbrudar står och är sådär coola som tonårsbrudar är, men samtidigt kan de ändå inte bortse ifrån det vilsna, ensamma barnet.

Barnet som tappar bort en förälder känner vi igen sedan tidigare, men jag gillar verkligen hur räddningen ligger i det mest oväntade, ingen snäll gammal tant, utan två ganska läskiga tjejer. För det vet väl alla att tonårsbrudar är bland det mest läskiga som finns.

Fantastisk dialog där också. Hur de konstaterar att: “Bäst vi hjälper ungen.” och sedan när ungen visar sig sitta som fastgjuten i marken av skräck klagande utbrister: “Ungen rör sig inte”.


Vi får ett lyckligt slut, Zenobia hittar sin familj och bjussar tonårsbrudarna på några kockosprickar innan hon återigen drar iväg med storebror på nya äventyr.

Zenobia tappar bort sig är skriven av Lilian Eklund och illustrerad av Sara Gimbergsson. Boken är utgiven av B Wahlströms förlag.

Läskigt för barn i stan.

Här kommer en bok för barn med lite skinn på näsan. I Sandy, Villy Vilse och andra monster på stan får vi träffa otrevligheter som kvicksandlådor, rulltrappor med stora slukande munnar och skyltdockor som egentligen är zombies. Det är hårda tider för barnet som bor i staden, just när man har kommit hem till sin lägenhet i tron att man är trygg väntar de gamla välkända monstrena El-Ak, Sopnedgasten och Ola Toa bakom dörren… Inget för den lättskrämde med andra ord. Men det finns ju barn som älskar såna här berättelser, de vill bli lite rädda och då passar Andreas Palmaers och Per Gustavssons monsterböcker utmärkt. Den förra: Sopnedgasten och andra moderna monster använde jag som högläsning för f-klass och en etta under Halloween och det fungerade alla tiders.

Sandy, Villy Vilse och andra monster på stan är skriven av Andreas Palmaer och illustrerad av Per Gustavsson, den ges ut av Natur & Kultur.

Kompisen blir arg!

Moni Nilsson och Per Gustavsson har kommit med en ny bok om Kompisen. I den här tredje boken om den känslosamma nallen är det rosenrasande ilska och svartsjuka som behandlas. Och det är så bra! Helt otroligt bra tycker jag. Kompisen får följa med Olivia till dagis och hans bästis Dockan blir avundsjuk och arg för hon vill också hemskt gärna följa med. När Kompisen kommer hem igen på eftermiddagen har Dockan blivit bästis med Räven istället och de kan inte leka tre med Kompisen. Istället viskar de hemliga hemligheter och fnittrar. Kompisen försöker komma till på en massa olika sätt, med egna hemligheter och tjusiga kullerbyttor. Till sist måste han putta och sparka Räven. Och  när inte ens det hjälper kommer det stora raseriet:

En argeld brinner i honom. Brinner och brinner. Allt blir rött. Och svart. Han vill riva sönder. Han vill bita! Han vill kasta! Och förstöra. DUMMA, DUMMA ALLA!

En äldre krigargubbe kommer till sist till undsättning och kramar Kompis igen tills han blir lugn. Som en liten askhög blir han. Och sen kan försoningen börja. Det är bara Räven som inte kan säga förlåt, för det är inte alla som kan det. Styrkan i böckerna om Kompisen är att de stora känslorna får ta så stor plats. Både i text och bild, de vräker ut sig över hela sidor och är helt skoningslösa. Vilket gör att det är superlätt att läsa böckerna högt för ett barn, de läser nästan sig själva.

Kompisen blir arg är skriven av Moni Nilsson och illusterad av Per Gustavsson. Den ges ut av Rabén&Sjögren.

Kompisen blir arg!

Moni Nilsson och Per Gustavsson har kommit med en ny bok om Kompisen. I den här tredje boken om den känslosamma nallen är det rosenrasande ilska och svartsjuka som behandlas. Och det är så bra! Helt otroligt bra tycker jag. Kompisen får följa med Olivia till dagis och hans bästis Dockan blir avundsjuk och arg för hon vill också hemskt gärna följa med. När Kompisen kommer hem igen på eftermiddagen har Dockan blivit bästis med Räven istället och de kan inte leka tre med Kompisen. Istället viskar de hemliga hemligheter och fnittrar. Kompisen försöker komma till på en massa olika sätt, med egna hemligheter och tjusiga kullerbyttor. Till sist måste han putta och sparka Räven. Och  när inte ens det hjälper kommer det stora raseriet:

En argeld brinner i honom. Brinner och brinner. Allt blir rött. Och svart. Han vill riva sönder. Han vill bita! Han vill kasta! Och förstöra. DUMMA, DUMMA ALLA!

En äldre krigargubbe kommer till sist till undsättning och kramar Kompis igen tills han blir lugn. Som en liten askhög blir han. Och sen kan försoningen börja. Det är bara Räven som inte kan säga förlåt, för det är inte alla som kan det. Styrkan i böckerna om Kompisen är att de stora känslorna får ta så stor plats. Både i text och bild, de vräker ut sig över hela sidor och är helt skoningslösa. Vilket gör att det är superlätt att läsa böckerna högt för ett barn, de läser nästan sig själva.

Kompisen blir arg är skriven av Moni Nilsson och illusterad av Per Gustavsson. Den ges ut av Rabén&Sjögren.