Kategori:4 år

En dag på stranden

Emma Adbåge är en av mina favvisillustratörer. Jag köper vilken bok som helst som hon lagt sin hand vid till mina bibliotek, utan tvekan. Det är liksom snygga teckningar i böckerna.  Kanske är det det konstnärliga i bilderna jag dras till, eller de snygga detaljerna som kaklet i köket eller 50-talsprylarna som stoltserar uppe på kylskåpet. Det känns därför extra kul med böcker som hon både har skrivit och illustrerat.

 

Vi hittar Smulbert handlar om en vanlig sommardag i två barns liv. De ska åka till stranden med sin mamma. På parkeringen ser de en död igelkott, det är lite sorgligt, men allt känns bättre efter att de lagt några blommor på igelkotten. Efter bad och den obligatoriska fikan hittar de en skalbagge, den får heta Smulbert. Barnen gör det så bra de kan för Smulbert, de bygger en bassäng så han får bada, de ger honom ett stort blad som badhandduk och de bygger värsta fina sandslottet som han ska bo i. Men fastän barnen är så snälla så dör Smulbert. Allt är väldigt ledsamt till de kommer på att Smulbert kan få ligga bredvid igelkotten, de blir dödskompisar tycker Bert och det känns fint.

Berättartonen och dialogen mellan barnen i Vi hittar Smulbert känns lekfull och trovärdig, så här låter det tillexempel när huvudpersonen och hennes lillebror Bert leker i havet:

Vi kastar oss i vattnet nästan samtidigt.

– Kolla, jag är en delfin! ropar Bert.

Han nosar mig hårt på benen, det känns nästan som en riktig!

Sen leker vi att vi simmar i dom djupa haven och blir jagade av dödshajar. Då skriker vi så högt det bara går.

– HJÄÄÄÄÄÄLP! ropar Bert.

– HJÄÄÄLP! ropar jag.

Historien är berättad genom huvudpersonen och jag tycker att Emma Adbåge lyckas bra i att hitta den där tonen barn använder när de pratar, leker eller funderar. Det lär ju inte vara det lättaste när man skriver en barnbok!

Vi hittar Smulbert är skriven Av Emma Adbåge, och ges ut av Eriksson & Lindgren (Rabénförlagen).

Säg mig vilken Pixibok du gillar..

..och jag ska säga dig hur gammal du är. Nja, kanske inte riktigt men nästan. Pixi är den lilla, fyrkantiga boken som de flesta av oss har vuxit upp med. Böckerna är numrerade och år 2005 var utgivningen uppe i 1000 titlar. Den äldsta boken i min ägo är nummer 8: Katten Bus av okänd författare. Den ärvde jag antagligen av någon gammal släkting. Böckerna med lågt nummer minns jag som tråkiga och stela medan mina favoriter hade nummer mellan 300 och 400. Min allra käraste Pixibok var utan tvekan nummer 337: Anna är hungrig av Mette Brahm Lauritsen.

Fördelarna med Pixi är många. Ett: Priset är fortfarande så pass lågt att man som vuxen kan låta barnen välja och vraka böcker själva. Två: Det gör inte ett dugg om en bok går sönder eller blir spilld på. Tre: Böckerna väger nästan ingenting och de slinker ner i de flesta byxbakfickor.

I helgen var jag på Centralstationen i Linköping där kanske Sveriges enda Pixibokautomat står parkerad. En bok kostar en tia och som skylten berättar kan man inte välja titel utan böckerna slumpas ut.  Tro det eller ej men Pixiboken har funnits i över 50 år. Fenomenet Pixi kommer från dåvarande Lindquists förlag som 1955 gav ut åtta onumrerade böcker under namnet En Pixie bok. Totalt gav Lindquists förlag ut 202 titlar, sedan bytte förlaget namn till Carlsen If och man valde att ge ut alla titlar från början igen. Senare bytte Carlsen If namn till  Bonnier Carlsen som än idag ger ut Pixiböckerna.

Kommentera gärna och berätta vilken din favvoPixi var – om du minns. Och om du inte minns – försök igen. Jag lovar det poppar upp en hel del fina minnen när du väl börjar fundera..

När prinsessor blir teater

Min favoritprinsessa här i världen har gått och blivit teater, minsann! Det är Ika Nord som regisserat teatern som bygger på Per Gustavssons första bilderbok om prinsessan: Så gör prinsessor. Under hela hösten kommer föreställningen att turnera över landet. Kolla in turnéplanen här.

Fyra böcker finns det förresten numera om den driftiga prinsessan som inte tar någon skit. Så gör prinsessor, När prinsessor fyller år, När prinsessor tar semester och den rykande färska När prinsessor vaknar om natten. Håll utkik efter recensionen av den här på bokunge inom kort!

(Foto:Anna Lindkvist)

Fint om ensamhet och syskon

Huvudpersonen i När vi var ensamma i världen har precis lärt sig klockan. Klockan nio, klockan tio, klockan ett, klockan två. När han tycker att klockan är så mycket att pappa borde hämta honom från dagis går han ut och ställer sig vid vägen. Men pappa kommer inte. Kanske har han dött? Kanske har han och mamma blivit överkörda av en röd lastbil? Ja, så är det förmodligen.

Pojken gråter. Nu måste han ta hand om sig själv och sin lillebror i resten av livet! Bygga ett hus de kan bo i av några gamla ruttna plankor, fixa en tv av en kartong, se till så att lillebror får sin dagliga kaka. Och värst av allt – han får aldrig, aldrig visa hur sorgligt allt är, för då kommer lillebror att bryta ihop på direkten.

Ulf Nilsson och Eva Erikssons berättelse planterar en klump i halsen på mig direkt. Det är kanske för att jag är väldigt svag för alla syskonskildringar där storasyskonet måste spela tapper och ta hand om ett eller flera yngre syskon i nöd. (Hela min storasystermentalitet går liksom i spinn direkt.) Eller så är det bara för att det är en väldigt fin skildring av syskonskap, av fantasi som skenar och av hur ensam man kan känna sig i världen ibland. Blir bara lite, lite besviken på det något snöpliga slutet. (Jaha, så mamma och pappa var inte döda. Konstigt! Vad är förresten på teve?) Men ändå – lätt en av höstens finaste bilderböcker!   

När vi var ensamma i världen är skriven av Ulf Nilsson och illustrerad av Eva Eriksson. Den ges ut av Bonnier Carlsen.