Kategori:4 år

Vårkänslor med mullvaden

mullvaden1

Ni som vet, ni vet att jag är svag för Zdeněk Miler. Den tjeckiske filmskaparen, illustratören och animatören bakom den lilla mullvaden. Inte jättekänd i Sverige, men en stor barnfavorit i exempelvis Tyskland och vissa delar av Östeuropa. Miler, som beundrade Walt Disneys arbete, ville gärna skapa sin egen djurfigur – men det var knepigt att komma på ett djur som Disney inte redan gjort till sitt. När Miler under en skogspromenad snavade i ett mullvadshål hade han äntligen hittat sin Krtek, den lilla mullvaden.

Läs mer

Augustprisnominerade: Alla går iväg

11Eva Lindström är tillfälligheternas och kaosets mästare. Hennes karaktärer går inte att tolka entydigt, ibland liknar de djur och ibland människor. Antingen är det kaos i det yttre händelseförloppet i hennes böcker (Sonja, Boris och tjuven) eller så är det kaos inuti någon av huvudpersonerna som i hennes senaste Augustnominerade bok Alla går iväg. I Alla går iväg är det Frank som bär på en sorg eftersom alla går iväg från honom. Boken inleds med raderna ”Det här är när alla går iväg.” och på nästa sida kan vi se och läsa att Frank är ensam kvar. Efter en stund råkar Frank på de andra igen men så plötsligt vänder han sig om och går iväg. Är det en tillfällighet?

Läs mer

Augustprisnominerade: Nu är det sent!

29695601_O_2

Emma Adbåges Nu är det sent! är nominerad till Augustpriset i år. Berättelsen rör sig i igenkänningens tecken, med sovdags som tema. Eller ja, sova är väl det sista som bokens barn vill eller gör. Det börjar som vanligt, med vuxna befallningar om slutlekt, tandborstning och  ”en kort bok bara”. Men när mörkret har lagt sig i hemmet så börjar barnets andra liv, mer fritt.  Tillslut blir det till och med för sent att sova. En anarkistisk gå och lägg dig-bok, i motsats till den idag så tröttsamt populära boken om kaninen som vill sova. Bra!

Läs mer

Some girls are bigger than others

rufsi

Ni vet, vissa böcker är större än andra. Man öppnar upp en bok och plötsligt… en ny värld! En nytt universum får plats bredvid bokvärldar som Richard Scarrys detaljerade städer eller gömda gångar och skrymslen på Hogwarts. Ni vet såna som fastnat och skvalpar omkring nånstans inom en. Allt blir lite roligare, mer magiskt, fantastiskare.

Läs mer

En ny tysk bekantskap

herrbrum

Jag ska erkänna att jag inte kände till Daniel Napp sen tidigare. Hittade den här boken när jag strosade runt på Jakobsbergs bibliotek och fastnade för Brums tomma/förvirrade blick på framsidan. Napp är en tysk författare och illustratör som mest är känd för sina böcker om Herr Brum (Dr Brumm på tyska). Herr Brum tittar på fotboll var, om jag förstår saken rätt, Napps examensarbete och kom ut 2004 i Tyskland, men i år här i Sverige.

Berättelsen börjar framför herr Brums lilla stuga på en bergssluttning i höstskrud. Napp använder sig av akvarell och blyerts när han skapar, där tunna blyertsstreck skapar fart och små detaljer i bilderna. Inne i stugan tittar Brum på fotboll när strömmen plötsligt går och allt blir mörkt. Förvånad ger sig björnen genast i kast med att lokalisera felet. Bakom tv:n går en sladd, hur kan hela fotbollsplanen får plats i det lilla hålet? Och om man drar i sladden, vad händer då? Berättelsen är rak och snabb, varje uppslag följer Brum och sladden upp och ner för tak, ut på vägen och fram till generatorn som tre bävrar febrilt försöker laga. Det blir till ett bläddrandets dramatik när läsaren följer Brums väg.

brumm2

Historien avslutas som den började, med Brum framför sin tv. Lyckligtvis har ”Sportlördag” inte slutat, trollbunden stirrar han in i tv-apparatens blåa sken igen. Ordning återställd! Napp använder en av bilderbokens stora fördelar, bläddrandet framåt, på ett väldigt fint vis för att skapa fart i berättelsen. Även större eller mindre storlek på texten används för att lyfta fram höga ljud (Zap! Tuut! Vroom!) eller upprörda vrål (när Brum skäller ut en koltrast).

Herr Brum är en småkorkad och högst ofarlig björn, vilket ofta verkar vara björnens lott i barnböcker. Kanske är det den snälla och oskyldiga nallebjörnen som ställt till det? Just det här med varifrån ljuset i lampan, bilden i tv:n eller värmen i ugnen kommer ifrån kan man ju få diskutera till döddagar med en vetgirig 4-åring. Perfekt ämne för en bok, med andra ord.

 

Herr Brum tittar på fotboll är skriven och illustrerad av Daniel Napp. Bokens ges ut av Lamberths förlag.

För sockersött om rädsla?

humla

En dag framåt vårkanten hittar de förmänskligade igelkottarna Bodil och Siv en avsvimmad humla på fönsterbrädan. Upptäckten blir början till en faktabetonad saga om humlors liv och nytta, och om rädsla. Siv fascineras av humlornas liv, men Bodil känner sig mer tveksam. En närmast fobisk rädsla håller Bodil inomhus, långt ifrån humlor som vill nosa på en. Rädslan bryts när Siv, förkrossad över en humlas plötsliga död, behöver tröstas. Begravning och kalas ordnas. Rädslan försvunnen, slutet gott. Samtidigt har läsaren lärt sig en del om humlors liv, exempelvis att bär och frukt tar slut i affären om humlorna försvinner.

På bokens baksida förklaras nyttan och nöjet med boken både energiskt och säljande. Boken är en ”Läs och gör-bok”, vilket ska vara en bok som fortsätter när sagan tar slut. Berättelse, faktadel och recept, ”en bok i tre delar”. Jag tror att många vuxna gillar att köpa eller låna den här typen av nyttobetonade böcker till sina barn. Lite saga, lite pedagogisk fakta och lite nytta.

Berättelsen är genomgående tecknad i glada färger och med ett tämligen odramatiskt uttryck, trots att den rymmer dramatiska tillstånd som rädsla. Att låta känslorna återspeglas även i färg och uttryck hade kanske varit ett intressantare val. Det sockersöta riskerar att bli ointressant. Bilderboken är en konstform med utrymme för konstnärlig frihet och mod, men fastnar tyvärr lätt i en platt föreställning om vad barn vill ha. Som Aase Berg skriver i en recension om Stian Holes Hermans Hemlighet:

”Barn tror att de måste gilla nalleformen, eftersom de får nallegillarförväntningarna upptryckta i nyllet från dag ett.” (Expressen, 23/5 2011)

Läs mer

Åse och snart

image

Åse hittar en överkörd groda alldeles bakom bildäcket. Den är platt som asfalt och hård som knäckebröd. Såklart måste Åse visa den för bästisen Malte. Men mamma säger nej och sen och snart och fixar med middagen och mobilen istället för att hjälpa Åse. Och Åses frustration växer, hon kan inte gå till Malte själv och ”snart” vill hon sparka på, riva på, klippa sönder med stor sax! Så det gör hon, i mammas syrum finns det både sax och vackra glansiga tyger och snart ligger ett grönt tyg i småbitar på golvet. Det slutar med försoning och ombytta roller: nu vill mamman se grodan och Åse säger nej.

Läs mer