Kategori:3 år

Säg mig vilken Pixibok du gillar..

..och jag ska säga dig hur gammal du är. Nja, kanske inte riktigt men nästan. Pixi är den lilla, fyrkantiga boken som de flesta av oss har vuxit upp med. Böckerna är numrerade och år 2005 var utgivningen uppe i 1000 titlar. Den äldsta boken i min ägo är nummer 8: Katten Bus av okänd författare. Den ärvde jag antagligen av någon gammal släkting. Böckerna med lågt nummer minns jag som tråkiga och stela medan mina favoriter hade nummer mellan 300 och 400. Min allra käraste Pixibok var utan tvekan nummer 337: Anna är hungrig av Mette Brahm Lauritsen.

Fördelarna med Pixi är många. Ett: Priset är fortfarande så pass lågt att man som vuxen kan låta barnen välja och vraka böcker själva. Två: Det gör inte ett dugg om en bok går sönder eller blir spilld på. Tre: Böckerna väger nästan ingenting och de slinker ner i de flesta byxbakfickor.

I helgen var jag på Centralstationen i Linköping där kanske Sveriges enda Pixibokautomat står parkerad. En bok kostar en tia och som skylten berättar kan man inte välja titel utan böckerna slumpas ut.  Tro det eller ej men Pixiboken har funnits i över 50 år. Fenomenet Pixi kommer från dåvarande Lindquists förlag som 1955 gav ut åtta onumrerade böcker under namnet En Pixie bok. Totalt gav Lindquists förlag ut 202 titlar, sedan bytte förlaget namn till Carlsen If och man valde att ge ut alla titlar från början igen. Senare bytte Carlsen If namn till  Bonnier Carlsen som än idag ger ut Pixiböckerna.

Kommentera gärna och berätta vilken din favvoPixi var – om du minns. Och om du inte minns – försök igen. Jag lovar det poppar upp en hel del fina minnen när du väl börjar fundera..

När prinsessor blir teater

Min favoritprinsessa här i världen har gått och blivit teater, minsann! Det är Ika Nord som regisserat teatern som bygger på Per Gustavssons första bilderbok om prinsessan: Så gör prinsessor. Under hela hösten kommer föreställningen att turnera över landet. Kolla in turnéplanen här.

Fyra böcker finns det förresten numera om den driftiga prinsessan som inte tar någon skit. Så gör prinsessor, När prinsessor fyller år, När prinsessor tar semester och den rykande färska När prinsessor vaknar om natten. Håll utkik efter recensionen av den här på bokunge inom kort!

(Foto:Anna Lindkvist)

Stora stökiga känslor

Två nya titlar i Stina Wirséns Vem-serie är här, och som den sucker jag nu en gång är för de här böckena studsar jag i stort sett på stället av förväntningar redan innan jag fått dem i min hand. Men jag blir faktiskt liiiite, liiiite besviken den här gången.

Inte på Vem är bäst?, den köper jag rakt av. Jag smälter redan när Nallen snörar på sig sina snabbaste skor och utmanar Katten på springtävling. Nallen är supersnabb. Bäst på springning! Katten är inte alls lika vass. Han är dålig, tycker Nallen. “På springning, kanske…” säger Katten. Men vilka kullerbyttor han kan göra! På några få sidor hinner sedan de båda kompisarna glänsa, bråka, fuska, försonas och slutligen förnedras en smula när Fågeln kommer och tar över showen för att stila med sina flygkunskaper. Älskart! Det är Vem sover inte? jag har lite invändningar mot. “En bok för de minsta små” står det på baksidan, och så handlar det om att Kanin ska sova över hos Nallen, men inte riktigt vågar. Sover man verkligen över hos sina kompisar när man faller in i kategorin “de minsta små”? Jag gjorde inte det i alla fall.

Stina Wirséns Vem-böcker tar hur som helst ut svängarna en del om man jämför med andra småbarnsböcker. Den här gången gissar jag att både en och annan vuxen läsare kommer att reagera på uppslaget i Vem sover inte? där Kanin och Nallen går in till Nallens föräldrar på natten när de inte kan sova. För vad GÖR Nallens mamma och pappa där inne i sängen egentligen? Det kan väl inte vara så att de… LIGGER med varandra, mitt i blanka barnboken? Jo, ta mig tusan! Jag tror det! (Svårt att säga helt säkert, Wirséns nallar är ganska diffusa i kroppsformen.) Rätt roligt, tycker jag (efter att ha svalt förvånat några gånger), att Stina Wirsén vågar utmana en smula…

Vem sover inte? och Vem är bäst? är skrivna och illustrerade av Stina Wirsén. De ges ut av Bonnier Carlsen.

Fint om ensamhet och syskon

Huvudpersonen i När vi var ensamma i världen har precis lärt sig klockan. Klockan nio, klockan tio, klockan ett, klockan två. När han tycker att klockan är så mycket att pappa borde hämta honom från dagis går han ut och ställer sig vid vägen. Men pappa kommer inte. Kanske har han dött? Kanske har han och mamma blivit överkörda av en röd lastbil? Ja, så är det förmodligen.

Pojken gråter. Nu måste han ta hand om sig själv och sin lillebror i resten av livet! Bygga ett hus de kan bo i av några gamla ruttna plankor, fixa en tv av en kartong, se till så att lillebror får sin dagliga kaka. Och värst av allt – han får aldrig, aldrig visa hur sorgligt allt är, för då kommer lillebror att bryta ihop på direkten.

Ulf Nilsson och Eva Erikssons berättelse planterar en klump i halsen på mig direkt. Det är kanske för att jag är väldigt svag för alla syskonskildringar där storasyskonet måste spela tapper och ta hand om ett eller flera yngre syskon i nöd. (Hela min storasystermentalitet går liksom i spinn direkt.) Eller så är det bara för att det är en väldigt fin skildring av syskonskap, av fantasi som skenar och av hur ensam man kan känna sig i världen ibland. Blir bara lite, lite besviken på det något snöpliga slutet. (Jaha, så mamma och pappa var inte döda. Konstigt! Vad är förresten på teve?) Men ändå – lätt en av höstens finaste bilderböcker!   

När vi var ensamma i världen är skriven av Ulf Nilsson och illustrerad av Eva Eriksson. Den ges ut av Bonnier Carlsen.