Kategori:2 år

Vroom, rakt in i storstaden!

En bok som varit väldigt populär hemma hos oss är Tripp trapp Vem är det? Den är läst sönder och samman (fast nu är det ju en pekbok i med kartongblad, så den har överlevt ganska bra) och håller fortfarande måttet. Efterföljarna har också varit bra (fast inte lika) men nu har det äntligen kommit en som fångat mitt hjärta! Vroom, vroom! Vad är det? handlar nämligen om olika fordon, inplacerade i uppslag som har fotomontage av olika kända stadssiluetter som bakgrund. Tex:

Tut, tut! Vad är det?

Och bästa: Vroom, vroom! Vad är det? En taxi i New York! Vad kan man ogilla med det? Bokens enda nackdel är väl att man gått ifrån pekboksformatet och använder vanliga pappersblad, så den är mindre stryktålig. Men å andra sidan är det en så uppenbar flört med alla vuxna storstadsälskare så det gör inte så mycket.

Vroom, vroom! Vad är det? är skriven av Linda Fridh och illustrerad av Pernilla Lonhage. Den ges ut av B Wahlströms.

En till på väg!

Älskade du precis som jag och många andra Björnens sång av Benjamin Chaud? Håll ut! I maj kommer en till bok om Lilla björn och Stora björn: Lilla björn på semester. Den här berättelsen börjar på Parisoperans tak. Det har blivit vinter och alldeles för kallt för björnarna, så de söker sig inomhus och hittar ett tryggt gömställe bland en massa teddybjörnar. Inte så tryggt visar det sig, för en liten pojke kommer dit, misstar Lilla björn för en nalle och tar honom med sig. Och nu blir det björnjakt igen…

Ser vi fram emot!

Lilla björn på semester är skriven och illustrerad av Benjamin Chaud och ges ut av Rabén&Sjögren i maj.

Basfödan banan i ny bilderbok

Jag kommer att bli en mycket bättre bokbloggare om något år sådär, när jag själv har ett litet bokkonsumerande barn hemma. För vissa saker är lite svåra att bedöma helt själv. Pekböcker till exempel. Men den här tar jag mig, mycket kaxigt, rätten att säga att jag gillar ändå.

Med tanke på att bananen är stapelvara för det lilla barnet som just börjat med fast föda – vad kan vara mer vardagsnära som tema för en pekbok, än just denna gula favorit? I Bananbok får vi följa en grön banan på dess obarmhärtiga men nödvändiga väg via mognad och skalning till mos.

Illustrationerna är något mer nyanserade än de närmast symbolliknande teckningar som ofta pryder pekböcker. Den gröna bananen skiftar i gult, den gula har sina svarta fläckar. Färgerna är mjuka och texten en blandning av handstil och liksom tecknade bokstäver. 

Jag tror detta kan bli min lilla bebis första pekbok minsann.

Bananbok är skriven och illustrerad av debutanten Alice Eklund och ges ut på Gilla böcker.

Titta här!

Alltså jag fattar inte varför jag inte skrivit om den här boken tidigare? Många av er känner säkert till den vid det här laget, men hemma hos oss återupptäcktes den nyligen och har snabbt blivit en favorit. Pekböcker och djur i alla ära, rätt ofta är de bara uppradningar av söta djur på olika uppslag, men i den här boken sätts de i ett större sammanhang: först får vi se djuret, sen vad djuret gör och till sist var den gör det. Dessutom får vi på sista uppslaget se att alla djur finns på en och samma plats, på stranden runtomkring den lilla familj som sitter där och tittar på. (det är alltså sommar, bara det gör en ju gråtmild så här i februari). Med andra ord, en pekbok för de minsta där författare och illustratör tänkt till lite extra. Resultat: en extra bra bok!

Titta här är skriven av Anna Ribbing och illustrerad av Maria Nilsson Thore. Den ges ut av Rabén&Sjögren.

Koko och Bosse strikes again.

I april kommer andra boken om Koko och Bosse! Jag måste säga att första boken var en helgjuten klassiker i mina ögon. Jag avgudar idén och genomförandet och alla barn jag mött i biblioteket det senaste året har tokälskat den. Och nu kommer alltså en uppföljare. Koko och Bosse. Törs inte!
Jag kan faktiskt knappt vänta. April – kom nu!

”Är det någon där nu?”

“Är det någon där nu?” brukar min dotter fråga när vi går förbi hennes förskola under helgen. En helt relevant fråga, speciellt efter att ha läst Björnarnas dagis – en drömsk berättelse om vad som händer när alla barn gått hem. Sett ur ett barns perspektiv får vi följa med in på förskolan om natten, en natt som är björnarnas. Pedagogen Majbjörn rår om, utfodrar och nattar ett gäng björnungar. Bus, myror till lunch och vinteride – en helt vanlig natt på björnarnas förskola.

I Björnarnas dagis är natten ett äventyr, Katarina Strömgårds illustrationer skildrar mörkret som tryggt och mjukt. Natten går i dämpade (blåbärs)blåa toner i kontrast till dagens skarpa och ljusa. För mig är det just illustrationerna som ger boken själ och är dess självklara mittpunkt. Texterna får spela, en viktig, biroll – kortfattade och ofta rytmiska. 

Det är intressant hur ordval kan få dig som läsare att mitt i boken börja fundera över helt andra saker. I Björnarnas dagis har Strömgård valt att skriva “pedagoger och barnskötare” för att beskriva vilka som arbetar på en förskola (eller dagis). Själv tänker jag inte på “pedagog” som en yrkestitel synonymt med förskollärare, däremot att både förskollärare och barnskötare använder sig av pedagogik i sitt yrke och kan kallas pedagoger. Nåväl, därom tvista säkert de lärde – men det fick mig att börja tänka på annat än björnar.

 

Björnarnas dagis är skriven och illustrerad av Katarina Strömgård. Boken ges ut av Opal.

Barbros bästa

 

Killinggänget skämtade en gång om att Barbro Lindgren skulle vara bitter över att hennes namn börjar på B, för hon hamnar alltid efter Astrid i hyllorna på biblioteken (underförstått: är inte Astrid dessutom en bättre barnboksförfattare?). Lite kul skämt, men ack så orättvist! Som om det går att jämföra?! Båda är helt genialiska, men på olika sätt och i antologin Barbros bästa får vi beviset för det serverat på ett fat. I boken ingår ett antal klassiker, som Loranga, Masarin och Dartanjang, Den vilda bebin, Titta Max grav! och en massa andra, bla den tidigare outgivna bilderbokstexten Vi leker att vi är pippifåglar och dessutom ett flertal dikter (jag skulle gärna citera hela bunten här och nu på plats). Alla berättelser är illustrerade av några av de kändaste bilderboksillustratörerna som finns i Sverige idag (såklart massor av favvisen Eva Eriksson). Go get/låna! 

Barbos bästa är skriven av Barbro Lindgren och illustrerad av Emma Adbåge, Camilla Engman, Eva Eriksson, Anna & Isadora Höglund, Olof Landström, Barbro Lindgren, Sara Olausson, Charlotte Ramel, Sarah Sheppard, Lena Sjöberg, Pernilla Stalfelt och Tyra von Zweigbergk. Den ges ut av Rabén&Sjögren.

Orättvist!

Orättvist! handlar om Storskrot och Lillskrot. Ett syskonpar i vilken familj som helst och med ungefär samma problem som alla syskonpar: livet är väldigt orättvis och ibland får Lillskrot sånt som Storskrot inte får. Till exempel måste Storskrot kämpa sig hem till fots i tunga kängor från dagis, medan Lillskrot får åka vagn och bli kittlad av pappa. Lillskrot får dessutom slänga sina ytterkläder lite hursomhelst och kladda med maten, medan Storskrot får onda ögat om en sko inte hittar sin plats i hyllan. Det är ju orättvist! MEN, å andra sidan får Storskrot vara uppe och mysa med mamma och en bok när Lillskrot skrikande måste lägga sig och Storskrot får använda saxen och cykla till dagis. Det får inte Lillskrot!

Det här är en bok av skaparna bakom Tesslaböckerna. Det är lite samma tema, hur kan man se på vardagsdramatiken och lösa konflikter på ett smidigt sätt? Genom att vända upp och ner på olika tillstånd och jämföra, kanske? Men jämfört med de tidigare böckerna tycker jag faktiskt att Orättvist! är strået vassare! Mycket hög igenkänningsfaktor utlovas.

Och förresten, Lillskrot och Storskrot är adoptivbarn, det märkte jag inte ens förrän jag läste om det i faktatexten i slutet av boken. Dessutom är de inte uttalat av något specifikt kön, vilket man inte heller reflekterar över under läsningen. Olikas förlags föresatser om att visa på mångfald klaffar här utan att det tar plats från berättelsen, och det gillar i alla fall jag! 

Orättvist! är skriven av Åsa Mendel-Hartvig och illustrerad av Caroline Röstlund. Den ges ut av Olika förlag.

Mirja och pojken i det rosa huset

Den här boken är något så fint som en Amelie från Montmartre för barn! Mirja måste följa med till sin mormor och morfar på landet, fast hon verkligen inte vill. Det är världens tråkigaste ställe (fast mormorn och morfarn verkar hon gilla rätt mycket ändå). Men så får hon veta att det flyttat in en pojke i det rosa huset, en pojke som är lika gammal som hon. Mirja spanar efter honom men ser honom inte, så hon lägger en potatis i hans ena stövel för att se vad som händer då? Jo, då dyker det upp en liten sten vid hennes dörr med små mystiska tecken på… Och det är bara början på de båda barnens ledtrådsjakt efter varandra. Illustrationerna täcker hela sidorna med massa färg och figurer med fylliga konturer (påminner lite om Ingrid Vang Nymans Pippibilder). Mycket fin bok!

Mirja och pojken i det rosa huset är skriven av Sofia Nordin, illustrerad av Matilda Ruta och ges ut av Rabén&Sjögren