Kategori:2 år

Astrid.

Just nu märks Astrid Lindgren lite här och var i media, trots att hon snart varit död i tretton år. På löpsedlarna i julruschen (när Sverige liksom står still) står det något om “Astrids hemliga liv”. Sannolikt har de hungriga journalisterna saxat ur Denna dagen, ett liv: en biografi över Astrid Lindgren av Jens Andersen som kom nu i december. Eller har de fått se något intressant i förväg från den dokumentär som kommer att visas i SVT under julen, Astrid, av Kristina Lindström.

Läs mer

Julklappstips i grevens tid!

Själv köpte jag alla julklappar igår. Gick till en affär och köpte allt på samma ställe. Bara att stålsätta sig mot trängseln och bestämma sig för att klara det. För er som är ännu senare ute i år så kommer här några klapptips för de minsta.

Man vill ju gärna bidra till den allmänt galna ljudnivån vid julklappsutdelning i barnfamilj, så därför tänkte jag komma med tips på en serie söta faktaböcker med ljud för 1-3-åringar. Serien heter Nyfikna öron och jag kan räkna till tolv delar. Böckerna är kvadratiska, jättefint och färgrikt illustrerade av Elsa Fouquier och har ljudknappar på varje sida. De två senaste delarna, från augusti 2014, som i ärlighetens namn är de två jag har läst och lyssnat på, heter Trudelutt och Exotiska fåglar. Tidigare delar avhandlar mer konventionella ämnen och heter till exempel Husdjur och Instrument.

Läs mer

Nya småbarnsböcker om Flingan

Här kommer en ny bekantskap från Frankrike, Flingan. Enligt förlaget är Flingan en populär fransk barnboksfigur, som nu alltså finns på svenska. Böckerna är i småbarnsboksformat, den lilla fyrkantiga boken ni vet, och vänder sig till de yngsta. Jag har läst Flingan väntar på tomten där Flingan…. ja, väntar på tomten. Tillsammans med vännerna Mira och Krax försöker han förgäves hålla sig vaken. Det är en kort och rar berättelse i vilken barn med tomtefunderingar kan känna igen sig i. Även om det här med att vänta på tomten om natten inte är på samma vis som traditionellt svenskt julfirande.

Flingan vänder sig till de yngsta läsarna, men bokens ändå rätt avancerade text gör att 3-4 åringar kanske uppskattar den mest. Sen behöver givetvis alla barn utmaningar i läsningen, men det kräver att den vuxna stannar upp och förklarar ord som “uppspelta” och “kubb”, eller förenklar texten. (Att sen min 6-åring inte alls visste vad kubb var kanske säger mer om min aversion mot sommarlekar än någonting annat.)

Däremot tror jag att bokens illustrationer passar perfekt för alla åldrar, även de yngsta. Björnen är nämligen mjuk att känna på (flossat pälstyg), vilket alltid uppskattas. En mysig liten bok inför jul.

 

Flingan väntar på julafton är skriven av Elsa Devernois och illustrerad av Frédéric Stehr. Boken ges ut av Busfrö förlag.

Blubbla tänker

Egentligen är jag lite trött på barnböcker som handlar om att tänka, dagdrömma, fantisera och filosofera. Vad är det som får oss vuxna att romantisera barns inre liv något så kopiöst? Vår egen brist på detsamma?

Just nu letar jag egentligen efter väldigt konkreta böcker, böcker som är fulla av bilder på lagom nya saker och lagom bekanta situationer som kan matcha en ett och ett halvtårings raketsnabba ordförrådsutveckling.

Med detta sagt är det kanske lite konstigt att jag väljer att skriva om en bok som heter Blubbla tänker. Men boken har en massa kvalitéer och sticker ut lite i höstens utgivning, så den är värd lite uppmärksamhet. Författaren heter E A Johansson och boken är en fotobok. Vi får möta Blubbla, som är en apa, typ monchichi, fast inte lika söt. Blubbla ser rätt gammal och använd ut, samt har ett permanent grubblande och lätt bekymrat uttryck i ansiktet. Det ser verkligen ut som om Blubbla tänker.

Kanske är det dockan och nattmössan i kombination, men något för tankarna till Bebbes godnattstund. Blubbla ligger till sängs och funderar, låter tankarna vandra i olika miljöer. Hen åker ut i rymden, besöker en popcornfabrik och funderar lite på döden. Det kommer till och med en liten tår på den skrovliga kinden när “tankarna tänker” på den döda mamman.

Det som gör att Blubbla tänker inte blir pretto, vilket många andra böcker med uttrycket “tankarna tänker” nog hade blivit, är de fantastiska bilderna. Här finns massor av humor. Och bilderna är så kärleksfullt, finurligt och noggrannt arrangerade. Det är riktig fotokonst och man ser hur roligt författaren måste ha haft. Här finns en mängd detaljer som jag bara älskar att upptäcka. Allt i miniatyr. Blubbla har en liten kobratelefon, små pryttlar och kastruller på sin lilla järnspis, en liten klocka och en liten blommig byrå vid sin säng. Han käkar popcorn och dricker te i minikopp. Allt är slitet och fotograferat i varmt ljus. Popcornfabriken är ett litet mästerverk i sin detaljrikedom.

Det faktum att Blubbla sitter i rullstol, även när han är ute och flyger i rymden eller hoppar fallskärm, är också något helt fantastiskt. Det är nämligen inget som på något sätt nämns eller görs en poäng av. Detta råkar bara vara en gosedjursapa som sitter i rullstol.

Blubbla tänker är skriven av E A Johansson och ges ut av Natur och Kultur. 

Frejas nyckel öppnar dörren till det lilla barnets värld

Ibland kan illustrationerna i en bok skapa en så speciell stämning att handlingen blir lite underordnad. Så är det med Frejas nyckel av Linnéa Krylén. Jag är ingen expert och vet inte vilken teknik illustratören, tillika författaren, använder, men det är som att kliva in i en varm och solig sommardag när man slår upp boken. Färgerna och gräset är mjuka, men skuggorna är ganska hårda. Solen gassar över en lugn och grönskande barnvärld på en gård på landet. Vi får följa flytvästklädda Linnéa som letar efter nyckelhålet som hennes nyckel passar i. Här finns inga andra människor, bara en katt. Utflykten är inte särskilt lång, den är väldigt vardaglig, och när hon väl uppäcker vad nyckeln passar till, så är det till en låda med fiskdrag. (sorry för spoilern) Men känslan av att vara ett barn som sysselsätter sig själv och skapar sin egen mening en loj, varm sommardag på landet är mer än tillräcklig. Detta är en berättelse som lyckas väl med att dröja kvar i barnets egen värld, på barnets egna villkor.

Det finns en tidigare bok av Linnéa Krylén om Freja, Frejas plats. Den är också väldigt fin.

Frejas nyckel (2014) och Frejas plats (2013) ges ut av Opal förlag.

Vad säger räven?

Ni har hört låten va? Den där hysteriska låten som jag trodde var alla barns ursäkt att få svära lite (se videon på youtube). Nu har Svein Nyhus gjort illustrationer till “The Fox (What Does The Fox Say?”) och resultatet är en psykedelisk, fantasifull och väldigt vacker bilderbok. Nyhus är en fantastisk konstnär och det är hans illustrationer som bär den här boken. För att texten ska fungera får den som läser högt vara beredd på att ge järnet, det funkar liskom inte att läsa “Hati-hati-hati-ho! Hati-hati-hati-ho! Hati-hati-hati-ho! Eller kanske … Joff-tjoff-tjoff-tjoff-tjoffo-tjoffo-tjoff!” hur som helst. För bästa resultat krävs en högläsare med mod och riktigt höga toner. Det kan bli hur kul som helst! Känns det inte helt bekvämt (vilket är fullt förståeligt) kan en ju alltid lyssna på låten tillsammans med barnen och sno ljuden därifrån. Eller varför inte lyssna samtidigt som ni läser? Jag lovar, snart vet ALLA hur räven låter.

Bild lånad av Svein Nyhus.

Vad säger räven? är skriven av Bård Ylvisåker, Vegard Ylvisåker och Christian Löchstöer. Den är illustrerad av Svein Nyhus och ges ut av Notfabriken.

En vän som varar hela hösten (och vintern).

 

Thomas och Anna-Clara Tidholms insatser för svensk barnlitteratur är många. För en dryg månad sedan kom ännu en, boken Det var en gång en räv som sprang i mörkret. En slags upprepningshistoria med en mening på varje uppslag där läsaren förflyttas framåt som på en resa, en resa både genom rum och tid. Texten och bilderna berättar en gemensam saga men bilderna lämnar något mer åt fantasin eftersom de är mer detaljrika. I varje bild skymtar ett objekt, en människa, djur eller ett moln, som sedan upprepar sig som en detalj på nästa uppslag och detta ger en känsla av ett större sammanhang. Över sidorna vilar ett vackert ljus och varje bild känns gåtfull och hemlig, som om det finns något större där som väntar på att upptäckas. När så räven återigen springer någonstans mellan skymning och mörker och slutet närmar sig och det sista uppslaget överraskar med en himmel full av snö får i alla fall jag en känsla av svindel. Det här är litteratur för barn och vuxna när den är som allra bäst.

Det var en gång en räv som sprang i mörkret är skriven av Thomas Tidholm och illustrerad av Anna-Clara Tidholm. Boken ges ut av Alfabeta.

Titta en …

Sommaren har varit full av kryp. Det var nyckelpigeinvasion nere vid havet. Nån liten piga blev rädd och kissade sånt där gult illaluktande på Stinas finger. Konstigt och spännande. En annan dag när vi badade vid bryggan så täcktes kroppen snabbt av små svarta rapsvivlar, eller vad de hette. I lägenheten dök det upp vackra spindelnät på lampor och fönster, regerade av snabba, svarta bestar. Det surrar och flyger och bits lite här och var. Kanske är det därför som den fina boken Titta en av Jenny Wik har seglat upp som en av sommarens favoriter hemma hos oss.

I denna bok, som har styva kartongsidor som en pekbok, avbildas sexton olika små kryp på ett naturtroget och vackert sätt. Omslaget pryds av en söt nyckelpiga. Jag skriver pekbok, men den känns lika intressant för lite äldre barn som av någon anledning blivit nyfikna på insekter. Boken påminner om gamla tiders faunor på nåt sätt. Det är ganska avskalat, men ändå varmt och omsorgsfullt illustrerat. Ingen action precis, bara bilder rakt upp och ner. Detaljerat och noggrannt färglagt. Man ser minsta ben och känselspröt. Längst ner på sidan finns en liten skuggbild också, där man ser insekten i naturlig storlek. 

Inga könstigheter, informativt, vackert och ganska tidlöst.

Titta en av Jenny Wik ges ut av Kabusa böcker.

 

 

Söt trio

Det här är en väldigt fin och inkännande berättelse om tre förskolebarn (Idde, Ester och Valle). Det är dags för vila och barnen samlar ihop sina saker, filt, kudde och gosedjur. Ester får ha tre gosedjur. Men det gör inget för det är tre likadana som heter Muskot, Muskot och Muskot. Idde och Valle är trötta och somnar snabbt, men inte Ester och Muskotarna trasslar under filten och rymmer. Snart är vilan slut! Varför är alla andra så bra på att sova utom Ester?

Maria Nilsson Thore är en mästare på att fånga det lilla barnets kropp och rörelser i bildens helhet och i de små detaljerna. Valle (med pärlat armband) sover nästan redan när han hämtar sina sovs

aker, med tunga ögonlock, medan Ester (i kattdiadem och ballerinakjol över de vanliga kläderna) spritter och klättrar på väggarna. Det är lätt att skapa sig en känsla för barnens personligheter och det är lätt att tycka om dem och berättelsen.

Alla tre vilar är skriven och illustrerad av Maria Nilsson Thore och ges ut av Bonnier Carlsen. Läs också Alla tre gräver en grop.