Kategori:1 år

Nu är det vår?

Känner ni också för ett vårskrik? Ett litet ett i alla fall.

Jag och minstingen läser en vårpekis som heter Titta skogen. Mjuka naturbilder där ett barn leker och upptäcker i skogen. Gosar med mossa, tittar på myror och provsmakar en kotte (”BLÄ!”). Plötsligt, en lila stövel mitt i skogen – det är pappa! Han får en puss! Berättelsen byggs upp genom ett roligt växelspel mellan titta (”humla”) och göra (”lyssna humlan”). Det är verkligen en pekbok som visar att det lilla egentligen är det stora. Text av Åsa Mendel-Hartvig och bilder av Maija Hurme.

Fin skildring av närhet mellan pappa och barn också! Om jag förstått saken rätt så kommer det bli en serie med fyra pekböcker som utspelar sig i naturen, alla i varsin årstid.

Titta skogen ges ut av Olika förlag. Köp t.ex. på Bokus och Adlibris.

Nej!

nej2

Nej! är ett superstarkt litet ord, det vet alla som har haft att göra med en nej-sägare. Speciellt envisa kan nej-sägare av den yngre generationen vara, som nöjt upptäcker ”nejet” som ett utmärkt sätt att utmana makten.

Hur ologiskt eller knasigt det verkar i vuxenögon står vi där och försöker förhandla oss förbi ”nej, jag vägrar ha på mig vinterskor trots att det är minus tjugo” eller ”nej, jag tänker inte sitta i vagnen trots att jag vägrar att gå”. Ja, ni vet.

Läs mer

Peka, trumma, dansa!

I slutet av 2014 hade Teater Tre på Södermalm, Stockholm urpremiär för sin föreställning Peka, trumma, dansa som är baserad på Eva Sussos och Benjamin Chauds böcker om Babo, Lalo och de andra. Det är idel fina recensioner och under hela våren är föreställningen utsåld. På söndag kommer Eva Susso själv till Rosenlundsgatan 12 och signerar böcker efter föreställningen. Så är någon av er lyckliga nog att sitta på en biljett, ta med boken! Nu äntligen har böckerna kommit i en ny, slitstark nyutgåva för en billig peng så om du ännu inte har läst – kolla upp!

En läsande framtid är vår.

I mars kommer det att hända, det som vi på Bokunge har hoppats på i flera år. De helt fantastiska böckerna om Binta, Lalo och Babo av Benjamin Chaud och Eva Susso kommer som hårdpärmsböcker för de små barnen! Detta betyder – inga fler försiktighetsåtgärder – nu kan alla barn läsa böckerna i princip HUR MÅNGA GÅNGER SOM HELST! Hurra! Jag kan faktiskt inte räkna antalet föräldrar och pedagoger som har visat stor tacksamhet för att deras barn fått tillgång till Lalo trummar.

Läs mer

Astrid.

Just nu märks Astrid Lindgren lite här och var i media, trots att hon snart varit död i tretton år. På löpsedlarna i julruschen (när Sverige liksom står still) står det något om “Astrids hemliga liv”. Sannolikt har de hungriga journalisterna saxat ur Denna dagen, ett liv: en biografi över Astrid Lindgren av Jens Andersen som kom nu i december. Eller har de fått se något intressant i förväg från den dokumentär som kommer att visas i SVT under julen, Astrid, av Kristina Lindström.

Läs mer

Julklappstips i grevens tid!

Själv köpte jag alla julklappar igår. Gick till en affär och köpte allt på samma ställe. Bara att stålsätta sig mot trängseln och bestämma sig för att klara det. För er som är ännu senare ute i år så kommer här några klapptips för de minsta.

Man vill ju gärna bidra till den allmänt galna ljudnivån vid julklappsutdelning i barnfamilj, så därför tänkte jag komma med tips på en serie söta faktaböcker med ljud för 1-3-åringar. Serien heter Nyfikna öron och jag kan räkna till tolv delar. Böckerna är kvadratiska, jättefint och färgrikt illustrerade av Elsa Fouquier och har ljudknappar på varje sida. De två senaste delarna, från augusti 2014, som i ärlighetens namn är de två jag har läst och lyssnat på, heter Trudelutt och Exotiska fåglar. Tidigare delar avhandlar mer konventionella ämnen och heter till exempel Husdjur och Instrument.

Läs mer

Nya småbarnsböcker om Flingan

Här kommer en ny bekantskap från Frankrike, Flingan. Enligt förlaget är Flingan en populär fransk barnboksfigur, som nu alltså finns på svenska. Böckerna är i småbarnsboksformat, den lilla fyrkantiga boken ni vet, och vänder sig till de yngsta. Jag har läst Flingan väntar på tomten där Flingan…. ja, väntar på tomten. Tillsammans med vännerna Mira och Krax försöker han förgäves hålla sig vaken. Det är en kort och rar berättelse i vilken barn med tomtefunderingar kan känna igen sig i. Även om det här med att vänta på tomten om natten inte är på samma vis som traditionellt svenskt julfirande.

Flingan vänder sig till de yngsta läsarna, men bokens ändå rätt avancerade text gör att 3-4 åringar kanske uppskattar den mest. Sen behöver givetvis alla barn utmaningar i läsningen, men det kräver att den vuxna stannar upp och förklarar ord som “uppspelta” och “kubb”, eller förenklar texten. (Att sen min 6-åring inte alls visste vad kubb var kanske säger mer om min aversion mot sommarlekar än någonting annat.)

Däremot tror jag att bokens illustrationer passar perfekt för alla åldrar, även de yngsta. Björnen är nämligen mjuk att känna på (flossat pälstyg), vilket alltid uppskattas. En mysig liten bok inför jul.

 

Flingan väntar på julafton är skriven av Elsa Devernois och illustrerad av Frédéric Stehr. Boken ges ut av Busfrö förlag.

Blubbla tänker

Egentligen är jag lite trött på barnböcker som handlar om att tänka, dagdrömma, fantisera och filosofera. Vad är det som får oss vuxna att romantisera barns inre liv något så kopiöst? Vår egen brist på detsamma?

Just nu letar jag egentligen efter väldigt konkreta böcker, böcker som är fulla av bilder på lagom nya saker och lagom bekanta situationer som kan matcha en ett och ett halvtårings raketsnabba ordförrådsutveckling.

Med detta sagt är det kanske lite konstigt att jag väljer att skriva om en bok som heter Blubbla tänker. Men boken har en massa kvalitéer och sticker ut lite i höstens utgivning, så den är värd lite uppmärksamhet. Författaren heter E A Johansson och boken är en fotobok. Vi får möta Blubbla, som är en apa, typ monchichi, fast inte lika söt. Blubbla ser rätt gammal och använd ut, samt har ett permanent grubblande och lätt bekymrat uttryck i ansiktet. Det ser verkligen ut som om Blubbla tänker.

Kanske är det dockan och nattmössan i kombination, men något för tankarna till Bebbes godnattstund. Blubbla ligger till sängs och funderar, låter tankarna vandra i olika miljöer. Hen åker ut i rymden, besöker en popcornfabrik och funderar lite på döden. Det kommer till och med en liten tår på den skrovliga kinden när “tankarna tänker” på den döda mamman.

Det som gör att Blubbla tänker inte blir pretto, vilket många andra böcker med uttrycket “tankarna tänker” nog hade blivit, är de fantastiska bilderna. Här finns massor av humor. Och bilderna är så kärleksfullt, finurligt och noggrannt arrangerade. Det är riktig fotokonst och man ser hur roligt författaren måste ha haft. Här finns en mängd detaljer som jag bara älskar att upptäcka. Allt i miniatyr. Blubbla har en liten kobratelefon, små pryttlar och kastruller på sin lilla järnspis, en liten klocka och en liten blommig byrå vid sin säng. Han käkar popcorn och dricker te i minikopp. Allt är slitet och fotograferat i varmt ljus. Popcornfabriken är ett litet mästerverk i sin detaljrikedom.

Det faktum att Blubbla sitter i rullstol, även när han är ute och flyger i rymden eller hoppar fallskärm, är också något helt fantastiskt. Det är nämligen inget som på något sätt nämns eller görs en poäng av. Detta råkar bara vara en gosedjursapa som sitter i rullstol.

Blubbla tänker är skriven av E A Johansson och ges ut av Natur och Kultur. 

Frejas nyckel öppnar dörren till det lilla barnets värld

Ibland kan illustrationerna i en bok skapa en så speciell stämning att handlingen blir lite underordnad. Så är det med Frejas nyckel av Linnéa Krylén. Jag är ingen expert och vet inte vilken teknik illustratören, tillika författaren, använder, men det är som att kliva in i en varm och solig sommardag när man slår upp boken. Färgerna och gräset är mjuka, men skuggorna är ganska hårda. Solen gassar över en lugn och grönskande barnvärld på en gård på landet. Vi får följa flytvästklädda Linnéa som letar efter nyckelhålet som hennes nyckel passar i. Här finns inga andra människor, bara en katt. Utflykten är inte särskilt lång, den är väldigt vardaglig, och när hon väl uppäcker vad nyckeln passar till, så är det till en låda med fiskdrag. (sorry för spoilern) Men känslan av att vara ett barn som sysselsätter sig själv och skapar sin egen mening en loj, varm sommardag på landet är mer än tillräcklig. Detta är en berättelse som lyckas väl med att dröja kvar i barnets egen värld, på barnets egna villkor.

Det finns en tidigare bok av Linnéa Krylén om Freja, Frejas plats. Den är också väldigt fin.

Frejas nyckel (2014) och Frejas plats (2013) ges ut av Opal förlag.