Kategori:0 år

Olika böcker

Olika förlag har som idé att enbart ge ut böcker med “genuskoll”, det vill säga de ska innehålla moderna könsroller och ifrågasätta ensidiga stereotyper. Med de senaste böckerna är det framförallt pojkarnas roll som ska vidgas. Det är ju så mycket lättare att låta en flicka klä sig i blått och leka med bilar än det är att låta en pojke bära rosa och leka med dockor, tyvärr.

Det är märkligt, men det är fortfarande så”, säger Karin Salmson på Olika förlag. “Det finns en rädsla runt pojkar som vill ta hand om dockor eller dansa i klänningar. Samtidigt vet vi att böcker om pojkar som bryter könsrollsgränserna efterfrågas av allt fler föräldrar och pedagoger. De vill ge barnen möjlighet att utveckla många olika förmågor.” (ur ett pressemeddelande från Olika förlag)

I Allan och Mike på promenad börjar berättelsen med att Allan blir lämnad på förskolan av sin pappa. Allan blir alldeles ledsen och gråter. Mike tar sig an honom och är hans pappa istället. Mike kör runt Allan i en barnvagn och de hittar på en massa fantasifulla saker inne på förskolan. Och det fungerar bra det här. Faktum är att man inte tänker på att det är två pojkar som leker en klassisk flicklek, utan man ser bara två barn som tar hand om varandra och har en rätt bra dag på dagis. Och det är ju så det ska vara, böckerna ger oss en annan bild av hur pojkar kan leka UTAN att det görs en stor grej av det. Det är helt enkelt bara Allan och Mike på promenad. Utan en stor genuslogga på bokens omslag (så även vuxna som kanske tycker ordet genus är lite konstigt och läskigt kan råka läsa en av Olikas böcker) och det är ju bra.

Allan och Mike på promenad är skriven av Tora von Platen och illustrerad av Emili Svensson. Den ges ut av Olika förlag.

Bläddra sjunga dansa

Nu har det kommit ytterligare två böcker i serien Ellen och Olle sjunger. Prästens lilla kråka och Små grodorna är lika fina som de tidigare och formatet är ju gjutet. Sjunga och läsa samtidigt i pekboksformat fungerar perfekt. Mitt enda problem med just de här böckerna är att jag har i ryggmärgen att hoppa omkring när jag sjunger “ej svansar hava de”, eller att slänga Siri lite hit och dit när prästens lilla kråkan åker i diket. Och då blir det ganska svårt att bläddra samtidigt. Men det ska jag nog kunna öva upp tror jag.

Ni kan se hur böckerna ser ut inuti här och här!

Prästens lilla kråka och Små grodorna är illustrerade av Catarina Kruusval. De ges ut av Rabén & Sjögren.

Bläddra sjunga dansa

Nu har det kommit ytterligare två böcker i serien Ellen och Olle sjunger. Prästens lilla kråka och Små grodorna är lika fina som de tidigare och formatet är ju gjutet. Sjunga och läsa samtidigt i pekboksformat fungerar perfekt. Mitt enda problem med just de här böckerna är att jag har i ryggmärgen att hoppa omkring när jag sjunger “ej svansar hava de”, eller att slänga Siri lite hit och dit när prästens lilla kråkan åker i diket. Och då blir det ganska svårt att bläddra samtidigt. Men det ska jag nog kunna öva upp tror jag.

Ni kan se hur böckerna ser ut inuti här och här!

Prästens lilla kråka och Små grodorna är illustrerade av Catarina Kruusval. De ges ut av Rabén & Sjögren.

Havet och bondgården

Nu har fortsättningen på berättaserien äntligen kommit. Den här gången är det Berätta om havet och Berätta om bondgårdens tur. Och jag tycker lika mycket om det den här gången. Särskilt Berätta om havet kanske, men de är verkligen fina båda böckerna. Klara färger och bra illustrerat. Det bästa är att bakgrundsfärgerna på varje bild är så färgstarka samtidigt som figurerna också är det. Det är ögongodis minsann! Och vanligen är jag skeptisk till böcker med flikar (det är en arbetsskada, de böckerna går alltid sönder på en dag på bibblan), men här funkar det så bra så jag är beredd att göra ett undantag! Prima vara helt enkelt för de yngsta läsarna.

 

Berätta om havet och Berätta om bondgården är skrivna av Justine Smith, illustrerade av Belinda Worsley och översatta av Susanna Hellsing. De ges ut av Rabén & Sjögren.

Havet och bondgården

Nu har fortsättningen på berättaserien äntligen kommit. Den här gången är det Berätta om havet och Berätta om bondgårdens tur. Och jag tycker lika mycket om det den här gången. Särskilt Berätta om havet kanske, men de är verkligen fina båda böckerna. Klara färger och bra illustrerat. Det bästa är att bakgrundsfärgerna på varje bild är så färgstarka samtidigt som figurerna också är det. Det är ögongodis minsann! Och vanligen är jag skeptisk till böcker med flikar (det är en arbetsskada, de böckerna går alltid sönder på en dag på bibblan), men här funkar det så bra så jag är beredd att göra ett undantag! Prima vara helt enkelt för de yngsta läsarna.

 

Berätta om havet och Berätta om bondgården är skrivna av Justine Smith, illustrerade av Belinda Worsley och översatta av Susanna Hellsing. De ges ut av Rabén & Sjögren.

Mjau

Bonnier har kommit med en ny serie som handlar om katten Mjau. Det här är böcker som kanske kan funka om man gillar att bygga egna leksaker och hitta grejer i hemmet till barnen innan man ger sig iväg till närmsta leksaksaffär. De uppmuntrar barnen att uppfinna själva med enkla medel: Mjau visar på ett mycket pedagogiskt sätt hur man med några stolar och kompisar gör ett eget tåg, eller hur man med en kartong, blå mugg och lite färg fixar en alldeles egen brandbil. Böckerna är väldigt enkelt tecknade med klara färger och stor svart text. Inte jättesnygga direkt men tydliga. Och kanske kan de gå hem hos en eller annan kattälskare och hos barn som är svaga för figurer med stora ögon.

Mjau och den stora lådan och Mjau och de små stolarna är skrivna och illustrerade av Sebastien Braun och översatta av Lotta Olsson. De ges ut av Bonnier Carlsen.

Berätta om…

Fina pekböcker var det här! Jag har precis fått hem Berätta om djurungar och Berätta om bygget och Siri och jag har bara tittat i dem några gånger än så länge. Men vi gillar dem! Böckerna är uppbyggda med en sorts bilder på varje uppslag. Husdjursungar på en sida och djungeldjurungar på en annan. På varje sida finns dessutom en flik med text bakom som uppmuntrar den som tittar i boken (barnet med en vuxen såklart) att räkna och prata om djuren eller verktygen. Trevligt tycker jag, även om min personliga testpanels förmåga bara sträcker sig till att titta och försöka äta upp böckerna.

Böckerna är stora, snygga och med klara färger. De är i hederligt pekbokskartongformat och tyvärr med vassa kanter (ledsen Emelie). Djuren och sakerna i böckerna är också fina. Men jag vet inte om endel kanske irriterar sig på tecknade djur som ler? Eller som beskrivs som busiga, snälla eller spralliga? Jag tycker det hela är ganska sött, men hur är det, kan det vara störigt med sådana förmänskligande  detaljer tycker ni? Vill bara tillägga att djuren här är lika mycket galopperande och hoppande vilket är mer djurlikt. En rolig grej i Berätta om bygget: på en bild med en massa byggarbetare (varav en är kvinna) så ska man försöka lista ut vem som är chef. Jag kan tänka att det kan starta en massa intressanta diskussioner med kidsen!

Än så länge är det bara Berätta om djurungar och Berätta om bygget som kommit ut, de två andra kommer i januari 2010. Böckerna är skrivna av Justine Smith, illustrerade av Belinda Worsley och översatta av Susanna Hellsing. De ges ut av Rabén & Sjögren.

Böckerna om Nell.

 

Joanna Rubin Dranger, numera professor i illustration på Konstfack i Stockholm har ju skrivit finfina böcker som många känner till. För att ta några exempel har hon skrivit böckerna om Fröken Livrädd och Fröken Märkvärdig för oss äldre och för de yngre bland annat Farbror Dag Drömlund och Arg – Tvåtusentalets argaste bok. I september kom hon ut med två bilderböcker om flickan Nell som riktar sig till de yngre barnen. Nell leker inne och Räkna med Nell. I vår och sommar kommer ytterligare två böcker. Nell på våren och Nell på sommaren. Jag har läst de två första böckerna och konstigt nog blev jag inte helt övertygad. Trots att det är fantastiska teckningar (färgsprakande och estetiskt tilltalande), och smart upplägg (som när Nell ska lära sig att räkna) så uteblev wow-känslan. Däremot kan jag berätta att testpanelen bestående av en bebis på fem månader och en tvååring var desto mer övertygade. För den minste var det rentav braksuccé. Jag tror att det beror på just färgerna och detaljrikedomen. Det liksom sjuder på sidorna. Nu undrar jag om någon av er har läst? Är verkligen spänd på att höra vad ni tycker..

Böckerna om Nell är skrivna och illustrerade av Joanna Rubin Dranger och ges ut av Rabén&Sjögren

Populär pekbok

Den lilla människan (9 månader) i hushållet har fått en ny pekboksfavorit på sistone. Tripp trapp – Vem är det? är så omåttligt populär att han flinar så fort han ser omslaget. Idén är enkel: På ena sidan ser man ett par fötter, och när man bläddrar (och här bläddrar man på höjden) framgår det på nästa uppslag vem fötterna tillhör. Mamma, farmor, pappa, morfar, katten eller storebror? Ohyggligt spännande och roligt, tycker testpanelen.

Sick sack – Vad är det? i samma serie är däremot inte samma succé. Här syns ett sick-sackmönster på ena sidan, och bläddrar man framgår det var mönstret egentligen hör hemma. På trumman, aborren, tumstocken eller huggormen? Det är alldeles för svåra ord för att det ska gå hem här (tumstockar göra sig icke besvär ännu, vi har fullt upp med lampor och annat basic), men kanske kan den funka för lite äldre barn?

Tripp trapp – vem är det och Sick sack – vad är det är skrivna av Linda Fridh och illustrerade av Pernilla Lonhage. De ges ut av B Wahlströms.