Kategori:0 år

Det låter bra!

Det är himla kul med böcker där man uppmuntras göra ljud till bilderna och texten. Pernilla Geséns Det låter bra! är en riktig toppenbok inom kategorin. Den handlar om Lova (en tvååring skulle jag gissa) en morgon från att hon går upp till att pappa lämnar henne på dagis. Och Lova upptäcker en massa spännande ljud allt som morgonen fortskrider. Min favorit: “Snaar puh snaar puh Vad är det som låter? Pappa snarkar. Munnen blåser. Det låter bra!” Vissa ljud är lite svåra att härma, som till exempel pyyyyrlll som är en kaffekokare, eller Phuuää som är en bussdörr som öppnas. Men vad gör det? Lite utmaning bara. Desto lättare är det att härma pappapussljudet och katten som spinner.

Jag tycker väldigt mycket om Det låter bra! Bilderna är fina och enkla och det är få detaljer på sidorna, men de som finns där passar perfekt: en klocka, ett flygplan, djur, skor och en sol. Väldigt enkelt att hitta och känna igen. Det är också en enkel text (som märks på citatet ovan) och det blir tillsammans med bilderna och ljudningarna roligt att läsa högt.

Och dessutom: det är en pappa som sover, vaknar, gör frukost och går till dagis. Och Lova heter Lova, men kunde lika gärna hetat Love. Det är faktiskt bara i baksidestexten som Lovas namn nämns. Jag älskar när barnböcker blir politiskt korrekta utan att man märker det. Det är en väldigt svår balansakt att både förmedla något och samtidigt inte pekpinna läsaren. Men i Det låter bra! har författaren och illustratören lyckats väldigt bra. Vem som helst kan läsa den här boken och känna igen sig, oavsett var man bor eller vem man är. Det handlar om ljud runtomkring oss och det är så bra! Punkt.

Kolla inuti boken här!

Det låter bra! är skriven av Pernilla Gesén och illustrerad av Sara Gimbergsson. Den ges ut av B. Wahlströms.

Det låter bra!

Det är himla kul med böcker där man uppmuntras göra ljud till bilderna och texten. Pernilla Geséns Det låter bra! är en riktig toppenbok inom kategorin. Den handlar om Lova (en tvååring skulle jag gissa) en morgon från att hon går upp till att pappa lämnar henne på dagis. Och Lova upptäcker en massa spännande ljud allt som morgonen fortskrider. Min favorit: “Snaar puh snaar puh Vad är det som låter? Pappa snarkar. Munnen blåser. Det låter bra!” Vissa ljud är lite svåra att härma, som till exempel pyyyyrlll som är en kaffekokare, eller Phuuää som är en bussdörr som öppnas. Men vad gör det? Lite utmaning bara. Desto lättare är det att härma pappapussljudet och katten som spinner.

Jag tycker väldigt mycket om Det låter bra! Bilderna är fina och enkla och det är få detaljer på sidorna, men de som finns där passar perfekt: en klocka, ett flygplan, djur, skor och en sol. Väldigt enkelt att hitta och känna igen. Det är också en enkel text (som märks på citatet ovan) och det blir tillsammans med bilderna och ljudningarna roligt att läsa högt.

Och dessutom: det är en pappa som sover, vaknar, gör frukost och går till dagis. Och Lova heter Lova, men kunde lika gärna hetat Love. Det är faktiskt bara i baksidestexten som Lovas namn nämns. Jag älskar när barnböcker blir politiskt korrekta utan att man märker det. Det är en väldigt svår balansakt att både förmedla något och samtidigt inte pekpinna läsaren. Men i Det låter bra! har författaren och illustratören lyckats väldigt bra. Vem som helst kan läsa den här boken och känna igen sig, oavsett var man bor eller vem man är. Det handlar om ljud runtomkring oss och det är så bra! Punkt.

Kolla inuti boken här!

Det låter bra! är skriven av Pernilla Gesén och illustrerad av Sara Gimbergsson. Den ges ut av B. Wahlströms.

En av favoriterna just nu

Det här är boken vi älskar hemma hos oss just nu (en av dem i alla fall). Säger jag “Pippi” säger Siri “pappi” och hämtar den här boken och börjar dansa med huvudet. Och sätter vi på Pippilåten på stereon hämtar hon också boken och dansar ännu mer. Det är en ren fröjd! Konceptet “titta och sjung” fungerar bra för min del när jag inte har känslan av att behöva göra en massa rörelser samtidigt (som till den här boken tex). Här behöver man bara titta och sjunga för att det ska gå som smort!

Här kommer Pippi Långstrump är skriven av Astrid Lindgren (såklart) och illustrerad av Ingrid Vang Nyman (såklart). Den ges ut av Rabén&Sjögren.

En av favoriterna just nu

Det här är boken vi älskar hemma hos oss just nu (en av dem i alla fall). Säger jag “Pippi” säger Siri “pappi” och hämtar den här boken och börjar dansa med huvudet. Och sätter vi på Pippilåten på stereon hämtar hon också boken och dansar ännu mer. Det är en ren fröjd! Konceptet “titta och sjung” fungerar bra för min del när jag inte har känslan av att behöva göra en massa rörelser samtidigt (som till den här boken tex). Här behöver man bara titta och sjunga för att det ska gå som smort!

Här kommer Pippi Långstrump är skriven av Astrid Lindgren (såklart) och illustrerad av Ingrid Vang Nyman (såklart). Den ges ut av Rabén&Sjögren.

Första pekboken – en chattrecension.

Emelie:  Alors...vassejs om den Den första pekboken?
Lisa B:  Lite kluven, tror jag.
Emelie:  Jag också. Några uppslag är SÅ himla estetiska och snygga och sen är där några som inte tilltalar oss alls.
Lisa B:  Mmm. Jag tycker EGENTLIGEN att fotopekisar är rätt fula och… billiga på något sätt. Föredrar pekisar med illustrationer. Men jag kan ändå inte låta bli att vara rätt förtjust i delar av den här.
Emelie:  Gillar till exempel det där med skrivbordslampan och gerberan så himla mycket.
Har du nåt favvouppslag?
Lisa B: Gillar också det bäst. Sonen däremot, han älskar det med nappen på mest. Skriker av lycka när han ser det. Men så har han ett mycket kärleksfullt förhållande till nappar också…
Får förresten lite epilepsi av alla prickarna på “mat”uppslaget.
Emelie:  Här är uppslaget med majskrokarna och bananen mycket poppis. Och ja, vi bläddrar förbi det där prickiga uppslaget hela tiden utan att förstå varför. Det är förstås väldigt prickigt. Precis som du säger kan fotpekisar bli rätt fula, 70-tals fula, men jag tycker de har lyckats gå runt det här, som du skriver.
Lisa B:  Gillar verkligen att de har med majskrokarna! Känns väldigt rätt i tiden. Vet tamejfan ingen förälder som inte använder sig av de där majskrokarna.
Emelie:  Nä, det visar helt klart att de på förlaget är nere med blöjbarnen. En sak som jag starkt ogillar är att de har använt sin egen pekbok på bilden inuti.

Lisa B: Ja, det fattar dessutom inte min son någonting av heller. Jag pekar på bilden av pekboken och säger “bok”, och han skakar på huvudet och säger “nalle”. Han ser liksom inte att det är en bok, han ser bara nallen på omslaget.

Emelie:  Barn ser inte sånt.
Lisa B:  Gillar inte heller det där ganska vanliga greppet, att karaktärer i en bok som läser på bild nödvändigtvis måste läsa samma bok som den man själv läser. Du fattar? Smygreklamen som inte är i smyg. Gillar inte.
Emelie:  Ja smygreklamen. Inte alls charmig. Men nappflaskan är snygg. Undra om den är fri från bisphenol?
Lisa B:  Det finns faktiskt ett behov av sådana här böcker – fotopekisar som INTE är skitfula och massmarknad rakt igenom. Folk frågar efter sådant till sina bebisar. Så det är kul att det kommit en nu!
Emelie:  Ja, det är behövligt. Och jag önskar att ALLA barn fick boken med en medföljande påse majskrokar till.
Lisa B:  Ha ha! Ja, det var ohyggligt poppis.
Emelie:  Som biogodis, fast pekboksgodis.
 Lisa B: Det är ju ett koncept man måste gilla ohämmat.
Emelie: Ja men jag kan inte låta bli att undra hur man tänker runt ett sånt här projekt. När man får idén att man vill göra en pekbok, hur tänker man då liksom? Tänker man: Första uppslaget: gult/rött Andra uppslaget: randigt Tredje uppslaget: minimalistiskt
FÖRRESTEN såg du att boken är tryckt i Tyskland? Inte Kina!
Lisa B:  Tänkte jag inte på! Kul.
 Emelie: Jo det är ju en ny struktur i bakgrundsmaterialet på varje uppslag förutom på de två sista..
Lisa B:  Undrar också lite över idén bakom. Vissa bilder känns så klockrena just NU (majskrokarna) men andra känns ganska omoderna (vanlig tvål). Vem använder vanlig tvål nu för tiden? Gör ni det? Jag trodde alla körde med pumpflaskor.
Emelie:  Vi använder faktiskt vanlig tvål. Det gör man här i södra Sverige.
Lisa B:  HA! Inte i hufvudstaden.
Emelie:  Nä kunde just tro det. Och du..bilen och bollen?
Lisa B:  Ja?
Emelie:  Varför just en bil och en boll? Och inte något mer neutralt. Väldigt laddat med fälgar i det här hushållet till exempel..
Lisa B: Hmm. Tror jag upplever den där typen av bil (klumpig plastbil utan nörddetaljer) och en boll som ganska neutrala. För vi snackar pojk- och flickneutrala nu va?
Emelie: Okejdå den kanske var lite långsökt.
Lisa B Inte HELT långsökt. Hade säkert reagerat om det hade varit en docka och en leksaksspis på första uppslaget. Liksom allmänt mer godkänt för tjejer att leka med bollar och bilar än för killar att leka med dockor och spisar.
Emelie:  En av varje hade varit najs. En spis och en boll kanske..
Lisa B: Tycker förresten att omslaget nog är den sämsta bilden av alla. Det är ju väldigt synd.
Emelie: Ja, jag hade gillat majskrokarna där!
Men som helhet. Ska vi sammanfatta..?
Lisa B:  Föredrar egentligen illustrerade pekisar, men tycker den är är ovanligt snygg och bra i genren. Men lite svajig! En del uppslag är supersnygga (speciellt det med lampan och gerberan), andra rätt fula (ogillar starkt bilden på pekboken). Gillar verkligen att de har med majskrokarna! De känns modernt och mitt i prick. Och min son Rufus gillar verkligen boken, vi övar på att säga ord med den. Väldigt pedagogiskt, med tydliga bilder på föremål han känner igen.
Emelie:  Det där var en riktigt bra sammanfattning!

Första pekboken ges ut av Gilla Böcker. Kolla in hela boken här!

Första pekboken – en chattrecension.

Emelie:  Alors...vassejs om den Den första pekboken?
Lisa B:  Lite kluven, tror jag.
Emelie:  Jag också. Några uppslag är SÅ himla estetiska och snygga och sen är där några som inte tilltalar oss alls.
Lisa B:  Mmm. Jag tycker EGENTLIGEN att fotopekisar är rätt fula och… billiga på något sätt. Föredrar pekisar med illustrationer. Men jag kan ändå inte låta bli att vara rätt förtjust i delar av den här.
Emelie:  Gillar till exempel det där med skrivbordslampan och gerberan så himla mycket.
Har du nåt favvouppslag?
Lisa B: Gillar också det bäst. Sonen däremot, han älskar det med nappen på mest. Skriker av lycka när han ser det. Men så har han ett mycket kärleksfullt förhållande till nappar också…
Får förresten lite epilepsi av alla prickarna på “mat”uppslaget.
Emelie:  Här är uppslaget med majskrokarna och bananen mycket poppis. Och ja, vi bläddrar förbi det där prickiga uppslaget hela tiden utan att förstå varför. Det är förstås väldigt prickigt. Precis som du säger kan fotpekisar bli rätt fula, 70-tals fula, men jag tycker de har lyckats gå runt det här, som du skriver.
Lisa B:  Gillar verkligen att de har med majskrokarna! Känns väldigt rätt i tiden. Vet tamejfan ingen förälder som inte använder sig av de där majskrokarna.
Emelie:  Nä, det visar helt klart att de på förlaget är nere med blöjbarnen. En sak som jag starkt ogillar är att de har använt sin egen pekbok på bilden inuti.

Lisa B: Ja, det fattar dessutom inte min son någonting av heller. Jag pekar på bilden av pekboken och säger “bok”, och han skakar på huvudet och säger “nalle”. Han ser liksom inte att det är en bok, han ser bara nallen på omslaget.

Emelie:  Barn ser inte sånt.
Lisa B:  Gillar inte heller det där ganska vanliga greppet, att karaktärer i en bok som läser på bild nödvändigtvis måste läsa samma bok som den man själv läser. Du fattar? Smygreklamen som inte är i smyg. Gillar inte.
Emelie:  Ja smygreklamen. Inte alls charmig. Men nappflaskan är snygg. Undra om den är fri från bisphenol?
Lisa B:  Det finns faktiskt ett behov av sådana här böcker – fotopekisar som INTE är skitfula och massmarknad rakt igenom. Folk frågar efter sådant till sina bebisar. Så det är kul att det kommit en nu!
Emelie:  Ja, det är behövligt. Och jag önskar att ALLA barn fick boken med en medföljande påse majskrokar till.
Lisa B:  Ha ha! Ja, det var ohyggligt poppis.
Emelie:  Som biogodis, fast pekboksgodis.
 Lisa B: Det är ju ett koncept man måste gilla ohämmat.
Emelie: Ja men jag kan inte låta bli att undra hur man tänker runt ett sånt här projekt. När man får idén att man vill göra en pekbok, hur tänker man då liksom? Tänker man: Första uppslaget: gult/rött Andra uppslaget: randigt Tredje uppslaget: minimalistiskt
FÖRRESTEN såg du att boken är tryckt i Tyskland? Inte Kina!
Lisa B:  Tänkte jag inte på! Kul.
 Emelie: Jo det är ju en ny struktur i bakgrundsmaterialet på varje uppslag förutom på de två sista..
Lisa B:  Undrar också lite över idén bakom. Vissa bilder känns så klockrena just NU (majskrokarna) men andra känns ganska omoderna (vanlig tvål). Vem använder vanlig tvål nu för tiden? Gör ni det? Jag trodde alla körde med pumpflaskor.
Emelie:  Vi använder faktiskt vanlig tvål. Det gör man här i södra Sverige.
Lisa B:  HA! Inte i hufvudstaden.
Emelie:  Nä kunde just tro det. Och du..bilen och bollen?
Lisa B:  Ja?
Emelie:  Varför just en bil och en boll? Och inte något mer neutralt. Väldigt laddat med fälgar i det här hushållet till exempel..
Lisa B: Hmm. Tror jag upplever den där typen av bil (klumpig plastbil utan nörddetaljer) och en boll som ganska neutrala. För vi snackar pojk- och flickneutrala nu va?
Emelie: Okejdå den kanske var lite långsökt.
Lisa B Inte HELT långsökt. Hade säkert reagerat om det hade varit en docka och en leksaksspis på första uppslaget. Liksom allmänt mer godkänt för tjejer att leka med bollar och bilar än för killar att leka med dockor och spisar.
Emelie:  En av varje hade varit najs. En spis och en boll kanske..
Lisa B: Tycker förresten att omslaget nog är den sämsta bilden av alla. Det är ju väldigt synd.
Emelie: Ja, jag hade gillat majskrokarna där!
Men som helhet. Ska vi sammanfatta..?
Lisa B:  Föredrar egentligen illustrerade pekisar, men tycker den är är ovanligt snygg och bra i genren. Men lite svajig! En del uppslag är supersnygga (speciellt det med lampan och gerberan), andra rätt fula (ogillar starkt bilden på pekboken). Gillar verkligen att de har med majskrokarna! De känns modernt och mitt i prick. Och min son Rufus gillar verkligen boken, vi övar på att säga ord med den. Väldigt pedagogiskt, med tydliga bilder på föremål han känner igen.
Emelie:  Det där var en riktigt bra sammanfattning!

Första pekboken ges ut av Gilla Böcker. Kolla in hela boken här!

Vad säger tigern?

Kolla! Två nya “tryck på knappen så låter boken”-pekisar! Känner mig vanligtvis ganska skeptisk till den här typen av böcker. Lite av ganska gammelmodiga skäl (måste boken verkligen vara en leksak också? Vart är världen på väg?), men mest för att de brukar vara ruskigt fula och låta helt förskräckligt, så att man som vuxen vill stampa på dem och utplåna dem från jordens yta efter en halvtimmes lek. Men… (det kommer så klart ett men) de här kan jag ändå inte ogilla. Speciellt inte när jag ser hur populära de är hos ungen i hushållet. Han älskar dem!

Så mycket förklaring behövs inte egentligen – den ena har exotiska djur i sig, den andra bondgårdsdjur. Och för att vara “tryck på knappen så låter boken”-pekisar så är det faktiskt väldigt fina, de här, och ljuden liknar åtminstone ganska mycket de djurläten de ska likna. Jag har inte ens fått lust att stampa på dem en endaste gång hittills! Minus bara för lite tröga knappar, sonen (18 månader) får ta i för kung och fosterland för att få djuren att låta själv.

Grrr och Muuu är skrivna av Ronne Randall, illustrerade av Emma Dodd och översatta av Susanna Hellsing. De ges ut av Rabén & Sjögren.

Vad säger tigern?

Kolla! Två nya “tryck på knappen så låter boken”-pekisar! Känner mig vanligtvis ganska skeptisk till den här typen av böcker. Lite av ganska gammelmodiga skäl (måste boken verkligen vara en leksak också? Vart är världen på väg?), men mest för att de brukar vara ruskigt fula och låta helt förskräckligt, så att man som vuxen vill stampa på dem och utplåna dem från jordens yta efter en halvtimmes lek. Men… (det kommer så klart ett men) de här kan jag ändå inte ogilla. Speciellt inte när jag ser hur populära de är hos ungen i hushållet. Han älskar dem!

Så mycket förklaring behövs inte egentligen – den ena har exotiska djur i sig, den andra bondgårdsdjur. Och för att vara “tryck på knappen så låter boken”-pekisar så är det faktiskt väldigt fina, de här, och ljuden liknar åtminstone ganska mycket de djurläten de ska likna. Jag har inte ens fått lust att stampa på dem en endaste gång hittills! Minus bara för lite tröga knappar, sonen (18 månader) får ta i för kung och fosterland för att få djuren att låta själv.

Grrr och Muuu är skrivna av Ronne Randall, illustrerade av Emma Dodd och översatta av Susanna Hellsing. De ges ut av Rabén & Sjögren.

Sommarlektyr för minstingen.

Som många av er säkert har märkt njuter även vi på Bokunge av semester, sol och andra ljuvligheter. Vi slappar på stränder, i trädgårdar och på balkonger. En sak som kan vara lite frustrerande i dessa tider är när minstingarna inte alls verkar vilja ha lugn och ro utan snarare ännu mer action och underhållning när de märker att föräldrarna försöker varva ner. I det läget kan en muta vara på sin plats. Några ganska nyttiga mutor som inte innehåller socker eller annat onyttigt är pekböckerna ovan. Jag har upptäckt att de kan sysselsätta även den mest rastlösa i alla fall en liten stund. Badböcker är oslagbart, dem kan man leka med precis var man vill. B Wahlströms har gett ut två nya badböcker i år till exempel. Böcker med ljudeffekter är, som vi skrivit tidigare, en annan bra sysselsättning. Franska förlaget Gallimard Jeunesse har kommit med två nya titlar i serien Mes petits imagiers sonores. En bok med endast fågelljud och en annan med ljuden från våra vanligaste husdjur. Fotoböckerna om Liten (Litens bästa saker, Litens många ansikten) är nya för i år och ges ut av Alfabeta. De ger en ordentlig dos igenkänning för ettåringen. Sist men inte minst har vi den UNDERBARA boken Sommar  som med sina färgstarka och ljuvliga illustrationer sätter vilket sommarhjärta som helst i brand.