Kategori:0 år

Nu är det vår?

Känner ni också för ett vårskrik? Ett litet ett i alla fall.

Jag och minstingen läser en vårpekis som heter Titta skogen. Mjuka naturbilder där ett barn leker och upptäcker i skogen. Gosar med mossa, tittar på myror och provsmakar en kotte (”BLÄ!”). Plötsligt, en lila stövel mitt i skogen – det är pappa! Han får en puss! Berättelsen byggs upp genom ett roligt växelspel mellan titta (”humla”) och göra (”lyssna humlan”). Det är verkligen en pekbok som visar att det lilla egentligen är det stora. Text av Åsa Mendel-Hartvig och bilder av Maija Hurme.

Fin skildring av närhet mellan pappa och barn också! Om jag förstått saken rätt så kommer det bli en serie med fyra pekböcker som utspelar sig i naturen, alla i varsin årstid.

Titta skogen ges ut av Olika förlag. Köp t.ex. på Bokus och Adlibris.

En läsande framtid är vår.

I mars kommer det att hända, det som vi på Bokunge har hoppats på i flera år. De helt fantastiska böckerna om Binta, Lalo och Babo av Benjamin Chaud och Eva Susso kommer som hårdpärmsböcker för de små barnen! Detta betyder – inga fler försiktighetsåtgärder – nu kan alla barn läsa böckerna i princip HUR MÅNGA GÅNGER SOM HELST! Hurra! Jag kan faktiskt inte räkna antalet föräldrar och pedagoger som har visat stor tacksamhet för att deras barn fått tillgång till Lalo trummar.

Läs mer

Frejas nyckel öppnar dörren till det lilla barnets värld

Ibland kan illustrationerna i en bok skapa en så speciell stämning att handlingen blir lite underordnad. Så är det med Frejas nyckel av Linnéa Krylén. Jag är ingen expert och vet inte vilken teknik illustratören, tillika författaren, använder, men det är som att kliva in i en varm och solig sommardag när man slår upp boken. Färgerna och gräset är mjuka, men skuggorna är ganska hårda. Solen gassar över en lugn och grönskande barnvärld på en gård på landet. Vi får följa flytvästklädda Linnéa som letar efter nyckelhålet som hennes nyckel passar i. Här finns inga andra människor, bara en katt. Utflykten är inte särskilt lång, den är väldigt vardaglig, och när hon väl uppäcker vad nyckeln passar till, så är det till en låda med fiskdrag. (sorry för spoilern) Men känslan av att vara ett barn som sysselsätter sig själv och skapar sin egen mening en loj, varm sommardag på landet är mer än tillräcklig. Detta är en berättelse som lyckas väl med att dröja kvar i barnets egen värld, på barnets egna villkor.

Det finns en tidigare bok av Linnéa Krylén om Freja, Frejas plats. Den är också väldigt fin.

Frejas nyckel (2014) och Frejas plats (2013) ges ut av Opal förlag.

Barnböcker till surfplattan

Jag tror att man kan kalla det en streamingtjänst. Lite som Netflix eller Viaplay på tv. Nu finns det för böcker. Alltså att man betalar en fast avgift per månad och sen får tillgång till en massa digitala böcker i exempelvis sin surfplatta, utan att liksom behöva ladda ner dem eller så. Hur som helst, Readly heter den och de har barnböcker! I sortimentet finns bland annat böcker av Jan Lööf och Stina Wirsén.

(Det kan hända att det inte alls heter streaming när det handlar om böcker. Det kan också hända att det inte alls är nytt, att jag bara är jätte-efter. Men då finns det ju oftast fler som är jätte-efter. Detta tips är till er.)

Roligaste pekboken hittills!

Alltså, det upphör inte att förvåna mig vad man kan göra med perforerad papp och lite fantasi! Och ett stort mått illustrationsbegåvning kanske ska tilläggas. Men pekboken Toto tittut av Emma Virke är nog den i särklass smartaste och roligaste, och samtidigt enklaste peklekbok jag har sett i sitt slag.

Här sticker man in sina fingrar så att de blir ben på ett gungande barn, mask i ett äpple, näsa på en clown, ålar, snablar och fågelnäbbar. Dessutom kan man sticka in sin egen näsa i ett porträtt och testa sin egen tröja på en figur i boken. Den verkar funka i alla åldrar dessutom – här hemma skrattade pappa och bebis lika mycket när jag testade. Den här vill jag ge i present till nästan alla jag känner!

Toto tittut av Emma Virke ges ut av Lilla Piratförlaget.

Toto Tittut finns hos Adlibris, Bokus och Bokia

Svenska barnvisor i smart format

Spotify i all ära, men ibland känns det inte alls som att musik har blivit mer lättillgänglig. Hemma hos oss är det ett bök med datorer som ska brumma igång och det tar tid. Och sen får man ändå bara kasst diskantigt laptopljud eftersom ingen riktigt tagit tag i det där att fixa sladd till högtalarna. När jag tänker rätt på saken så har vi inga högtalare heller.

Skulle man sedan råka hitta lite bra barnmusik på Spotify (eller valfri streamingtjänst), så vill man ju gärna sjunga med, men vem minns alla barnsångstexter i huvudet?

Men nu har jag hittat räddningen via ett tips från bekantskapskretsen. Den heter Svenska barnvisor och är en tjock, härlig allt i ett-lösning. Här finns noter, sångtexter, illustrationer och bäst av allt – musik en enkel knapptryckning bort!
Tina Ahlin, tidigare pianist i det förr ganska trevliga, men nu jättetrista programmet Så ska det låta, spelar här både piano och munspel. Man bara trycker och trycker på den lilla röda playknappen och sjunger med i Sjörövar-Fabbe och Ska vi byta grejer och vill aldrig att det ska ta slut. Det gör det nästan inte heller, för här finns 50 barnklassiker. Underbart!

Svenska barnvisor av Tina Ahlin och Jessica Kurki ges ut av Bokförlaget Max Ström.

Söta pekböcker från Mumindalen

Att Tove Jansson skulle ha fyllt hundra år i år har nog inte undgått den som har intresse för barnlitteratur. Rabén&Sjögren firar med nyutgåvor av gamla klassiker och några nyheter på småbarnsfronten. I januari kom två söta små pekböcker om ett par av de populära figurerna från Mumindalen, Snorkfröken blir fin och Snusmumriken trivs!. Böckerna är precis lika mysiga som titlarna antyder.

Varje uppslag rymmer en bild på Snorkfröken eller Snusmumriken, ackompanjerad av en bild på en sak – och så ett rim på det. Exempel: Snusmumriken trivs med musik på magen (bild på Snusmumriken med ett dragspel), när solen skiner mitt på dagen (bild på sol).
Jag tycker om när det faktiskt är hela meningar och inte bara enstaka ord i pekböcker. Det är trist att sitta och säga boll. Boll. Boll. Get. Och sånt. Hellre en mening i alla fall, och gärna ett rim, så att ungen får höra lite språkrytm. Orden finns ju där i meningarna ändå, och efter några läsningar så känns de nog igen.

Det är naturligtvis inte Tove Jansson själv som har gjort de här pekböckerna, varken bilderna eller texten, utan en kvinna som heter Micaela Favilla.

Idag tycker jag att Tove Janssons berättelser är hur kloka och fina som helst, men jag gillade aldrig Mumintrollen som barn. Jag minns att jag tyckte att det kändes som kamouflerade vuxenböcker. Det var läskig stämning i den där Mumindalen. Kände mig lurad, på samma sätt som när man trodde att de tecknade seriestripparna i morgontidningen skulle vara lika kul som Kalle Anka och så var det bara konstig vuxenhumor som man inte fattade nåt av, trots att det var tecknat.
Men dagens barn kanske är klokare än jag och uppskattar Mumintrollen redan i tidig ålder. 

Snorkfröken blir fin och Snusmumriken trivs! av Micaela Favilla ges ut av Rabén&Sjögren.

Här hittar du böckerna hos Adlibris:
Snusmumriken trivs!
Snorkfröken blir fin

Hos Bokus:
Snusmumriken trivs!
Snorkfröken blir fin

Hos Bokia:
Snusmumriken trivs
Snorkfröken blir fin 

 

Hurra för lekboken!

I Danmark säger ankorna rap rap rap istället för kvack kvack. Det råkar jag veta, för en av Stinas favoritböcker är en fotobok om ankor som säger rap. Vi köpte den för fem danska kronor när de gallrade ut böcker på Köpenhamns stadsbibliotek. Aellinger heter den. Trycker man på den gröna knappen på framsidan så säger ankorna rap rap rap. Trycker man igen säger den rap rap rap en gång till. Och det gör man. Trycker igen alltså.

Det är ju nämligen så att Stina inte direkt läser boken. När man är snart åtta månader så är det knappen som det är det intressanta. Under flera månaders tid har det också varit väldigt gott att äta på den redan ganska hårt åtgångna pappen. Säkerligen bra för immunförsvaret – på denna lånebok torde många små danska barns saliv finnas samlat.

Man ska ju börja tidigt med läsningen. Jag intervjuade en urduktig barnbibliotekarie och läsivrare en gång. Hon berättade att hon läste sagor för sin bebis redan när den låg i magen. Jag har hört att bebisar redan då kan höra och sedan känna igen sagorna.
När barnet sen är ute så ska man tidigt sätta läggningsrutiner, med sagor. Det är viktigt det där med läsning, och jag älskar ju själv barnböcker, så det är klart att jag har försökt. Det ligger en hög med bilderböcker på nattygsbordet, såna jag själv gillar. Men det slutar alltid med sönderrivna sidor som ska stoppas in i munnen och hårda bokhörn som träffar både ögon och glasögon. Kontraproduktivt som sömnmedel sett.

I väntan på att det som står i boken blir intressantare än själva boken, så berättar vi sagor ur minnet. “Det var en gång en flicka som hette Törnrosa. Sen var det nåt med en spinnrock…” Det går bra det med. 

Pekböcker då? Nej, det pekas inte här än. Det lyssnas inte heller så mycket när mamma pekar och härmar djuren på sidorna. Istället gnags det. Kastas runt.

Vilken tur då att vi har LEKBÖCKERNA. Om inte ordet redan finns, så myntar jag det härmed. (ok, har googlat nu, det fanns. Jättemycket fanns det.) Jag pratar om böckerna som inte kan gå sönder. De som har runda hörn och är CE-märkta. Dem som man får stoppa in i munnen hur mycket som helst. De som är fulla av saker som hänger och dinglar, saker att klappa och pilla på. De som ligger i en rolig låda som man kan stänga och öppna. De som har fina mönster och hål. Kanske till och med en spegel! Eller som säger rap rap rap. Om och om igen. Detta är en hyllning till dem!

Lekböckerna på bilden:

Hej baby från Egmont Kärnan 
Grafiska mönster, ett hål att sticka in handen i och en spegel. Toppen.

Aellinger från Carlsen
Söta ankor, dansk biblioteksbakterieflora, grön knapp som säger rap. Blir inte bättre än så.

Min första boksamling från Barthelson förlag
Rolig låda som även går att slå på och tio små böcker som fungerar precis lika bra som klossar.

Plyschtiger med blädderbar mage från Egmont Kärnan
Favorit som går att hänga i babygymmet. Bilder på katter och en rynkig svans med gummiband i. Mysig. 

Sköldpadda i plysch med blädderbar mage från Bellino
Prassliga sidor med bilder på havsdjur, skallra i magen och en glad uppsyn. Fungerar även som kudde. Cool. 

 

 

Småbarnsböcker del två.

Viggo, Eva och Nalle av Birgitta Westin: En lite längre bok för tvååringen om stora känslor. Om två vänner, en nalle och om längtan. Korta rader väl anpassade för barnet som nyss har börjat erövra språket.

Emilia på bondgården av Anna Dunér: En mysig, återutgiven bok om barns nyfikenhet på djur, lämplig för tvååringen. En barngrupp gör en utflykt tillsammans med sin dagmamma. Fler Emiliaböcker finns, hög igenkänningsfaktor på samtliga.

Spyflugan Astrid gillar av Maria Jönsson: På samma sätt som hela den vuxna befolkningen “gillar” allt mellan himmel och jord, gör Spyflugan Astrid också det. Hon gillar allt från mjuka bruna saker till jordgubbssaft. En rolig och underhållande bok för både liten och stor. Fungerar för barn från ett år, men ger nog mest behållning för en två, treåring.

Kan jag med av Pija Lindenbaum: Detta är Lindenbaums andra småbarnsbok. Återigen får vi möta Micke och den här gången handlar det om relationen till hans storasyster. Fint återgivna känslor om hur det är att vara liten och beroende av vuxna. Detta i skuggan av storasysters nyvunna självständighet. Passar bäst för en två- treåring.

Vad äter du monster? av Lotta Geffenblad och Jens Peter de Pedro: En alldeles underbar liten pekbok med olika sorters monster och vad de tycker om att äta. Perfekt för barn från sex månader och uppåt. Boksidorna öppnas som ett blädderblock och blir då till enorma monstergap. Läs också: Gapa stort! av samma skapare.

Katt kan hela dagen av Sanna Töringe och Kristina Digman: Här är den fina berättelsen om den lilla katten som kan allt själv och testar sin mammas tålamod till det yttersta. Boken gavs ut på nytt i maj i år och den lilla katten är numera en bekant bilderboksfigur. En perfekt present till barnet i “kan-själv” fasen. Lämplig från 2 år.

Mio mera fart av Annika Thore och Maria Nilsson Thore: De flesta har säkert sett böckerna i den här ljuvliga serien (hittills sex stycken). Nu har turen kommit till Mio. En enkel liten bok om ett barn som älskar att gunga. Tidgare i år kom också Gunna går hem. Passar spädisen från 6 månader.

Ingrid och Bassiluskan av Katerina Janouch och Mervi Lindman: Även denna en återutgivning. En bok om Ingrid som genom sin kompis (som hostar) träffar Bassiluskan och får ont i sitt öra. En fin bok som på ett bra sätt tar upp hur det går till när man blir förkyld och är förkyld. Utmärkt från 2 år och uppåt.

Du och jag, min skatt: 1-åringen sammanställd av Annika Lundeberg och Stina Zethraeus: En ypperlig antologi för de allra minsta barnen! Rymmer allt från Barbro Lindgrens Här är det lilla huset till just Maria Nilsson Thores illustrationer av Vira. För den som blir förtjust finns det även en antologi för treåringen. Fler är på väg.

Liten, liten snälling av Lotta Olsson och Charlotte Ramel: Lotta Olsson rimmar loss för spädisarna. Snälling – välling, nallen – pallen. Detta är bara en del av den så kallade “Liten-sviten”(nu i tre delar). Ljuv poesi för småttingarna. Från 6 månader.

Dela! av Stina Wirsén: En liten bok om den svåra konsten att dela med sig. Liten Skär vill v-e-r-k-l-i-g-e-n inte dela med sig av sin smaskiga godispåse till Lilla Ruta, så Liten Skär äter tills den spyr. Kan man annat än älska att Stina Wirséns böcker är så totalt befriade från sensmoral?! Perfekt från ett år och uppåt.

Det här är det andra inlägget i en kortare serie inlägg om småbarnsböcker. Samtliga böcker i det här inlägget ges ut av Bonnier Carlsen. I nästa bilderboksinlägg blir det böcker från Alfabeta och Berghs förlag. Rekommenderade åldrar från vilka böckerna lämpar sig är så klart högst personligt och just bara en rekommendation, inget skrivet i sten.