Inlägg av: Johanna Kuha Palm

Missa inte! Den blå traktorn

denblatraktorn

När jag får en sån här bok i min hand älskar jag bilderboken. När någon, eller några, går in i det som finns men som vi sällan pratar om.

Fängelse. Finns i barns lekar, för tjuveri och annat förbjudet. Och Pippis pappa sitter där, i fängelsehåla! Lite luddigt, men ändå en plats som många barn känner till på ett ungefär. Men det finns också barn där fängelse är något annat, något verkligt. Där mamma eller pappa finns.

Läs mer

En ny tysk bekantskap

herrbrum

Jag ska erkänna att jag inte kände till Daniel Napp sen tidigare. Hittade den här boken när jag strosade runt på Jakobsbergs bibliotek och fastnade för Brums tomma/förvirrade blick på framsidan. Napp är en tysk författare och illustratör som mest är känd för sina böcker om Herr Brum (Dr Brumm på tyska). Herr Brum tittar på fotboll var, om jag förstår saken rätt, Napps examensarbete och kom ut 2004 i Tyskland, men i år här i Sverige.

Berättelsen börjar framför herr Brums lilla stuga på en bergssluttning i höstskrud. Napp använder sig av akvarell och blyerts när han skapar, där tunna blyertsstreck skapar fart och små detaljer i bilderna. Inne i stugan tittar Brum på fotboll när strömmen plötsligt går och allt blir mörkt. Förvånad ger sig björnen genast i kast med att lokalisera felet. Bakom tv:n går en sladd, hur kan hela fotbollsplanen får plats i det lilla hålet? Och om man drar i sladden, vad händer då? Berättelsen är rak och snabb, varje uppslag följer Brum och sladden upp och ner för tak, ut på vägen och fram till generatorn som tre bävrar febrilt försöker laga. Det blir till ett bläddrandets dramatik när läsaren följer Brums väg.

brumm2

Historien avslutas som den började, med Brum framför sin tv. Lyckligtvis har ”Sportlördag” inte slutat, trollbunden stirrar han in i tv-apparatens blåa sken igen. Ordning återställd! Napp använder en av bilderbokens stora fördelar, bläddrandet framåt, på ett väldigt fint vis för att skapa fart i berättelsen. Även större eller mindre storlek på texten används för att lyfta fram höga ljud (Zap! Tuut! Vroom!) eller upprörda vrål (när Brum skäller ut en koltrast).

Herr Brum är en småkorkad och högst ofarlig björn, vilket ofta verkar vara björnens lott i barnböcker. Kanske är det den snälla och oskyldiga nallebjörnen som ställt till det? Just det här med varifrån ljuset i lampan, bilden i tv:n eller värmen i ugnen kommer ifrån kan man ju få diskutera till döddagar med en vetgirig 4-åring. Perfekt ämne för en bok, med andra ord.

 

Herr Brum tittar på fotboll är skriven och illustrerad av Daniel Napp. Bokens ges ut av Lamberths förlag.

För sockersött om rädsla?

humla

En dag framåt vårkanten hittar de förmänskligade igelkottarna Bodil och Siv en avsvimmad humla på fönsterbrädan. Upptäckten blir början till en faktabetonad saga om humlors liv och nytta, och om rädsla. Siv fascineras av humlornas liv, men Bodil känner sig mer tveksam. En närmast fobisk rädsla håller Bodil inomhus, långt ifrån humlor som vill nosa på en. Rädslan bryts när Siv, förkrossad över en humlas plötsliga död, behöver tröstas. Begravning och kalas ordnas. Rädslan försvunnen, slutet gott. Samtidigt har läsaren lärt sig en del om humlors liv, exempelvis att bär och frukt tar slut i affären om humlorna försvinner.

På bokens baksida förklaras nyttan och nöjet med boken både energiskt och säljande. Boken är en ”Läs och gör-bok”, vilket ska vara en bok som fortsätter när sagan tar slut. Berättelse, faktadel och recept, ”en bok i tre delar”. Jag tror att många vuxna gillar att köpa eller låna den här typen av nyttobetonade böcker till sina barn. Lite saga, lite pedagogisk fakta och lite nytta.

Berättelsen är genomgående tecknad i glada färger och med ett tämligen odramatiskt uttryck, trots att den rymmer dramatiska tillstånd som rädsla. Att låta känslorna återspeglas även i färg och uttryck hade kanske varit ett intressantare val. Det sockersöta riskerar att bli ointressant. Bilderboken är en konstform med utrymme för konstnärlig frihet och mod, men fastnar tyvärr lätt i en platt föreställning om vad barn vill ha. Som Aase Berg skriver i en recension om Stian Holes Hermans Hemlighet:

”Barn tror att de måste gilla nalleformen, eftersom de får nallegillarförväntningarna upptryckta i nyllet från dag ett.” (Expressen, 23/5 2011)

Läs mer

Ambrosius går under jorden 1979

imageambrounder

Det verkar inte jättekul att vara potatis. Finns det någon modern diet där man ens få titta åt en potatis? Inte heller som litterär gestalt har potatisen det överdrivet roligt. Möjligtvis får den ligga på ett fat med nån salt och ynklig sill i en torparstuga. Eller som Astrid Lindgren inleder berättelsen om Rasmus på luffen:

”Rasmus satt i sin vanliga klyka upp i linden och tänkte på saker, som inte borde få finnas. Potatis, det var det första! Jo, potatis skulle finnas, när den var kokt och man fick ‘sås och potatis’ till söndagsmiddag. Men när den höll på att växa i Guds välsignelse borta på potatisåkern och skulle kupas – det var då den inte borde få finnas.”

Tur då att Ambrosius finns. Ambrosius, Ambe, är en förmänskligad potatis tillika spänningssökare som driver runt under jorden på jakt efter nya vänner och världar.

Läs mer

Bad bye, Good bye – vem ger ut?

Blev förtjust i den här engelska bilderboken som kom ny (utgiven 2014) till jobbet i veckan. Om att flytta och känslorna som hör dit… oro, ilska, pirr och nyfikenhet. Berättelsen följer familjens resa till det nya huset, från dyster morgon till en bättre kväll. Texten är sparsam med kärnfulla två ords-fraser. Pojkens känslor speglas i illustrationerna, från en orolig grå dimma förändras bilderna till en klarare palett i slutet. Illustrationerna är verkligen fina, känns både nutida och lite diffust retro samtidigt – kanske är det färgerna?

god3

god2

god1

Vilket svenska förlag ger ut?

Bad bye, Good bye är skriven av Deborah Underwood och illustrerad av Jonathan Bean.

Det underbara dagishemmet 1987

image

underbar1

”Det är mycket man lär sig på dagis. Sånger och svärord och Bellmanhistorier och att vika loppor.”

Minns ni den här? Det underbara dagishemmet av Gun-Britt Sundström och Gunna Grähs från 1987. Victoria bor ensam med sin mamma, och längtar efter lek och kompisar. Hon vill börja på dagis! Det blir en ljuvligt fin berättelse om Victoria och hennes kärlek till daghemmet. Lek, Samling (med stort S), att turas om, sitta på potta i långa rader och borsta tänderna innan vilan. Och föräldrar som hämtar för tidigt…

”Gå din väg! skrek hon. Gå tillbaks till jobbet! Jag vill inte gå hem!  Då gick mamma bakom husknuten och rökte en cigarett medan Victoria la pussel.”

Den här borde förlaget trycka på nytt! Fast det kanske man inte vill, eftersom mamman röker. Det finns väl inga föräldrar som röker i bilderböcker idag? Kanske Victorias mamma kan testa sluta röka-hypnos, eller bli beroende av Candy Crush istället?

Läs mer

AB Riv & Bygg möter trädkramaren Äskil

husargott

Herregud, varför vill hen bara äta kalla makaroner när jag svettats fram vegetariska dumplings! Är det något FEL på mitt barn?

… kanske du tänker när du sitter där med en ointresserad 4-åring vid bordet. Många småbarnsföräldrar har nog funderat över sin älskade avkommas något begränsade kulinariska önskemål. Så även Oskar och Äskils föräldrar.

Hus är gott, sa Oskar är en favorit från förr. En humoristisk berättelse om Oskar, en vanlig pojke med en fäbless för tegelstenar, småspik och annat trevligt byggmaterial. Till middag. Jag älskade Larserik Erikssons finurliga berättelse som barn, så när jag såg Åsa Lind och Per Gustavssons nya bok Äskil äter träd blev jag genast glad.

Läs mer

Nalle Puh innan Disney

image

Du får inte missa att Lundströms Bokradio (P1) bokcirklar A.A. Milnes Nalle Puh just nu, två avsnitt har sänts hitills och går att lyssna på här! Dessutom lyfts Inga Borgs författarskap och Cecilia Torudds senaste böcker i avsnittet från den 25 mars.

Så, gott snack om barnböcker på bästa sändningstid (nåja)!

 

Och om du vill veta vad Bokunge tycker om Torudds barnbarnsböcker, så läs här.