Inlägg av: Emelie Ljungberg

Världsbokdagen och något om en bok som väcker tankar.

Varför väljer så många vuxna att stå i hagel och ösregn och peppa sina fotbollsspelande sjuåringar två gånger i veckan – medan så få vuxna tar med barnen till det lokala biblioteket och uppmuntrar dem att låna ett par böcker en gång i månaden?

Borde inte böcker kunna skapa samma engagemang hos föräldrar som fotboll? den frågan ställer sig Ulf Nilsson i ”Ett barn, en bok, en gris – 22 tankar av en barnboksförfattare”.

Idag är det Världsbokdagen och jag har precis läst ut Ulf Nilssons bok. En förbaskat engagerande stor, liten bok om hur vi vuxna förhåller oss till barn och läsning. Jag läste den på en knapp timme och efteråt kände jag mig motiverad, rentav stärkt, att diskutera med första bästa främling varför vi dagligen väljer att välja bort lustläsning. Ulf Nilsson skriver till oss som läser för barn, om sina egna tankar om barn, läsning och om barnböcker. Han kräver inget av sin läsare förutom möjligen en stunds uppmärksamhet. Det är genomtänkt, tänkvärt och i flera stycken hör jag mig själv mumla ”Ja, precis!”.

Läs mer

2017-års ALMA-pristagare Wolf Erlbruch

”Wolf Erlbruch gör viktiga livsfrågor tillgängliga och hanterbara för läsare i alla åldrar. Med humor och värme djupt rotad i en humanistisk grundsyn visar hans verk det lilla i det stora. Han behärskar mästerligt sin teckningskonst och bottnar i en lång tradition samtidigt som han öppnar nya kreativa fönster. Wolf Erlbruch är en omsorgsfull visionär.”

2017-års ALMA pristagare Wolf Erlbruch, född 1948, är en tysk bilderboksskapare samt professor i arkitektur, design och konst. I Sverige är han mest känd för illustrationerna till Det var det fräckaste (Berghs), boken om den lille mullvaden som går till botten med vem som har bajsat på hans huvud. Wolf Erlbruch är en av Tysklands mer kända illustratörer och hans produktion av barnböcker är omfattande. Han är flerfaldigt prisbelönt och har två gånger mottagit både Deutscher Jugendliteraturpreis och Bologna Ragazzi Award.

Läs mer

Emelie & Johanna chattar om tidskriften Koko.

koko_fbimg

Johanna: Koko! Vad sägs?

Emelie: Jag gillar den. Högsta betyg till den grafiska formen, layouten. Det är kanske rätt väntat när man tittar på redaktionen och vilka som ingår. Innehållet. Känner att jag ”tar hänsyn” till att det är första numret. Har försökt att tänka mig hur andra numret ser ut, innehållsmässigt.

Johanna: Ja, blir intressant! Är tveksam till 800 kronors klädtips (Stella McCartney) och vissa andra grejer känns också lite omotiverade (eller mer vuxentillvända). Men tror det beror på första nummer, andra ska bli mer spännande nästan. Gillar Darling-feelingen såklart! Överlag hög kvalla.

Emelie: Det är ju sagt att tidningen ska komma fyra ggr per år och då ges ut innan längre lov. Så kan vi vänta oss ett nummer till jul, tror du?

Johanna: Det vore kul! En julspecial. Då kan kanske fler föräldrar tänka sig att betala, som en jullovspresent/julklapp. Tänker att det höga priset (obs jag vet att det kostar att göra tidning/kultur, osv) har ju två problem. Dels om du inte har råd och dels vuxna som inte tycker att barnkultur ska kosta.

Emelie: Lätt att ta hänsyn till allt men eftersom vi lever i ett land där det är riktigt svårt att få en tidskrift att överleva så tänker jag också att vi måste vara realistiska här. Så vad tänker du om målgruppen 6-13 år?

Johanna: Tänker att det borde funka, är väl lite samma som KP?

Läs mer

Bruno 3000.

bruno3000juliathorell-590x738Bruno 3000 handlar om åttaårige Bruno som gillar lego och Minecraft och går på judo. Han bor med sin mamma och pappa någonstans i Sverige. Bruno har levt strax över 3000 dagar, därav titeln. Bruno är ett efterlängtat barn och på ett ställe i boken får läsaren veta att Brunos pappa och mamma har fått kämpa hårt innan de kunde få Bruno:

”Han (läs: pappa) och mamma fick åka till sjukhuset många gånger och längta och vänta väldigt länge innan jag kom.”

Brunos bästa kompisar är tvillingarna Tom och Ture. Tvillingarna bor i porten bredvid Brunos och de lever ungefär samma liv. Den största skillnaden mellan Brunos familj och Tom och Tures verkar vara att tvillingarnas pappa reser utomlands en del i jobbet. Till USA, dit Tom och Ture så småningom berättar att de ska flytta. Utlandsresorna genererar en del presenter vilket gör att Tom och Ture har en betydande samling legobyggen hemma. Bruno älskar lego och är mäkta imponerad av mängden och mångfalden i tvillingarnas legosamling. Och vid ett tillfälle råkar han stoppa på sig en, för honom, särskilt ovanlig legogubbe med murbräcka. Incidenten med legogubben skapar en hel del samvetskval hos Bruno och till slut lämnar han diskret tillbaka den.

I skolan är det grupparbete om forntiden och Bruno hamnar i en grupp med en kille som han inte förstår sig på. Ville. Genom ett antal grupparbetstillfällen går Bruno från att inte vilja vara i samma grupp som Ville till att slutligen bli imponerad av Villes dolda talanger och i smyg önska att han kanske flyttar in i tvillingarnas lägenhet när de har flyttat.

Jag läste Bruno 3000 högt med sjuåringen här hemma. Det kan tilläggas att vi hade höga förväntningar. Särskilt jag, som är enormt imponerad av Åsa Anderbergs Strollos prosa i de tidigare böckerna. Och ja, på en del sätt infriades förväntningarna. Julia Thorells bilder är pricksäckra och förstärker texten och alla dråpligheter som Bruno hamnar i (lite Tom Gates, Dagbok för alla mina fans-känsla). Åsa Anderberg Strollo gör ett av de första lyckade försöken att skildra en samtida sju-åttaåring, med alla tidsmarkeringar det innebär. Däremot måste jag vara helt ärlig och säga att ingen av oss förstod oss på Bruno som person. Sjuåringen var skeptisk till hans svordomar (många barn älskar förekomsten av svordomar i böcker och särskilt i den här boken – jag vet!) och han gillade inte hans sätt att vara mot föräldrar och kompisar. Min invändning är att även om man läser om till exempel Brunos våndor efter att han har tagit legogubben från sina bästisar så kände jag inte dem; jag känner ingen sympati för Bruno helt enkelt. Däremot kände jag att jag skulle vilja veta mer om Ville och om Tom och Ture, som alla kändes mer ödmjuka. Så fel av mig, men innerst inne önskar jag att Anderberg-Strollo och Thorell kanske gör något i stil med Håkon Øvreås böcker om Svartle och Brune och skrev uppföljare om både Ville och Tom och Ture.

Bruno 3000 är skriven av Åsa Anderberg-Strollo och illustrerad av Julia Thorell och ges ut av Alfabeta.

Hallå Koja Agency – vilka är ni?

index

För ett tag sedan läste jag i Svensk Bokhandels tidning om en ny agentur med inriktning på barn- och ungdomsböcker. Koja Agency. Agenturen som startade i januari 2016 är den enda med en tydlig barnboksprofil i Norden och drivs av Catharina Lantz och Carin Bacho. Catharina Lantz kommer närmast från Natur & Kultur där hon jobbat som utlandsagent för barn- och ungdomslitteratur i fem år. Carin Bacho har tidigare arbetat med licens- och bokförsäljning i olika former i Italien och Sverige, och driver för närvarande onlinegalleriet Ba.bo.ko. Jag hörde av mig till Koja för att höra mer:

Hej Koja Agency – vilka är ni och vad gör ni?
Vi vänder oss till utländska barn- och ungdomsbokförlag, säljer utländska rättigheter åt en rad svenska (och utländska) oberoende förlag (samt en del författare direkt som till exempel Sofia Nordin, Madeleine Bäck, Kajsa Gordan och Anna Höglund).

Varför behövs en agentur som Koja i Sverige 2016?
Det finns många bra barn- och ungdomsböcker som ligger på mindre förlag som inte har resurserna att sälja rättigheter aktivt utomlands. Det krävs mycket tid, ett stort inarbetat nätverk och en del resande. Vi ställer ut på flera mässor varje år: naturligtvis Bologna Children’s Book Fair men också Frankfurt, Göteborg, och kanske inte varje år men regelbundet även Turin, London, Guadalajara i Mexico, Shanghai.. Vi hoppas att kunna sprida svensk barnbokslitteratur ytterligare ut i världen och se flera svenska verk översatta till flera språk, inte bara titlar och författare som ligger på de stora förlagen.

Har ni en särskild profil och hur beskriver ni den i så fall?
Vi brukar säga kvalitet, böcker som väcker läslust och sticker ut på något sett. Men det är svårt att definiera kvalitet, alla tycker så klart att det de sysslar med är kvalitativt. Det är en viss känsla som vi är ute efter som är svår att förklara – men vi är nästan alltid överens om vilka böcker, författare och förlag vi vill (eller inte vill) representera! Våra utländska kollegor säger att de ser en viss ’linje’ i vad vi gör – trots att vi representerar titlar från flera olika förlag.

Vilken typ av bilderböcker efterfrågas på den internationella marknaden  2016-2017?
Det beror mycket på förlag och land. Vi märker till exempel att kinesiska förlag letar ofta efter längre serier, tittar gärna på klassiker och faktaböcker för barn. Generellt så vill de förläggare som vi träffar ha originella, gärna konstnärliga böcker men ändå med säljpotential. Svårt eftersom hur man ser på bilder kan variera så oerhört mycket från land till land. Illustrerade faktaböcker och allåldersböcker verkar flera vilja titta på.

Tack Carin och Catharina och lycka till!

Läs mer om Koja Agencys verksamhet här.

Chattrecension av Min älskling

9782226315243

Emelie:
Min älskling av Astrid Desbordes och Pauline Martin. Vad tänker du om den Tove?

Tove:
Jag tänker att jag tycker att den är fin. Och lite konstigt att jag inte läst en liknande bok tidigare.

Emelie:
En arton uppslag lång kärleksförklaring till ett barn.

Tove:
Ja, som en lång dikt nästan!

Läs mer

Våga lita på barnet och på böckerna!

yeskron

Alltför ofta hamnar jag i diskussion både privat och professionellt med trevliga människor med en annorlunda syn på läsning än min egen. Inte helt sällan är de pedagoger av något slag. Välmenande förskole- eller grundskolepedagoger eller rentav bara pedagogiska föräldrar. Oftast föranleds diskussionen av att den vuxne önskar en bok som ska hjälpa dem att lösa något slags problem. Skilsmässa, datorspelsberoende, löss. Det finns en stark tro på att litteraturen kan läka och lösa. Det kan den säkert göra på sina håll men är det verkligen litteraturens uppgift? Jag har lärt mig under åren att barn klarar och ofta vill ha långt mer utmanande böcker än de deras föräldrar och pedagoger väljer åt dem. Men ändå är det beklämmande så lika och så icke-utmanande böcker vuxna väljer åt sina nära barn. Och även om barnen själva väljer böcker ibland så görs det ofta ett andra urval i klassrummen eller i hemmen. Kanske finns det en rädsla att stöta på något som man själv inte kan förklara, att man för en sekund inte ska ha kontroll över barnets sätt att förstå?

Läs mer

Om två olika men lika bilderböcker.

9755_9209789150117905

Nyligen kom två nya böcker ut på temat små barn och strandliv. Max och Maja: Den nya vännen och Nisse & Nora säger förlåt. Båda titlar är delar i två olika serier som har fått namn av huvudpersonerna i böckerna. Det är den sjunde boken i Max och Maja serien (första boken kom på svenska 2011) och den fjärde i Nisse och Nora serien (första boken kom 2015) .

Läs mer