Inlägg av: Bokunge

Farligt, farligt men härligt, härligt

Läste precis i tidningen Svensk Bokhandel att 2009 ser ut att bli ett svart år för barnböckerna. Det är vampyrer och spöken och skräck och läskigheter vart man än vänder sig, säger svenska barnboksinstitutet. Jag tror i och för sig att den trenden syns tydligast om man tittar på böcker för lite äldre barn och ungdomar (där är det VERKLIGEN vampyrer överallt), men visst finns det gott om läskigheter i böcker för mindre barn också! Fick frågan häromdagen om jag tyckte man skulle undvika att läsa otäcka böcker för små barn, och nope, det tycker jag verkligen inte att man ska. En lagom dos rysligheter (som man helst får ta del av i knät på någon snäll och trygg vuxen) tror jag är bra. Och kittlande, spännande och kul verkar det också vara! 

På bilden syns två av årets rysligaste bilderböcker – Fru Skräck av Jonna Björnstjerna, Bonnier Carlsen,  och En liten skär och alla ruskigt rysliga brokiga av Carin och Stina Wirsén, Bonnier Carlsen – tillsammans med några lite äldre böcker på samma ruskiga tema. Monster överallt är skriven av Mattias Danielsson, illustrerad av Lisen Adbåge, och ges ut av Rabén & Sjögren. Läskiga boken är skriven och illustrerad av Pernilla Stalfeldt, Rabén & Sjögren. Svarta barnkammarboken ges ut av Bonnier Carlsen, och Gunilla Bergströms Vem spökar Alfons Åberg ges ut av Rabén & Sjögren.

Kärlek för apor och barn

Det här är lätt årets finaste kärleksberättelse för barn! I början av boken får vi se ett gäng apor uppklättrade i ett träd. Det är natt med dansande eldflugor och den äldsta apan ska berätta sagor. Den mest omtyckta sagan av dem alla är den som handlar om den stora kärleken. Kärleken mellan två apor. Om Amos och Soma som är så förälskade i varandra att de kan höra varandras tankar:

När dom speglade sig i vattenytan

såg Amos bara Soma.

Och Soma såg bara Amos.

Nu gungar vi i bambuträden,

tänkte Soma.

Ja, det gör vi, tänkte Amos

Amos (som jag hela tiden vill stava Amor…) och Soma leker, badar och slänger sig i lianer tillsammans. Och när de blir trötta samlas de med de andra aporna i det stora trädet för att lyssna på när den äldsta apan berättar sagor. De älskar framförallt smakar-gott-sagan: Långt bortom bergen, bakom molnen och på andra sidan floden finns en trädgård med himmelskt goda äpplen. Men äpplena ägs av en hemsk man som har vassa knivar och som äter apor. En dag berättar Soma att hon har ett litet barn i magen. Amos blir så glad att tjuter mot månen och han bestämmer sig för att bege sig till trädgården med den hemske mannen för att hämta hem ett äpple till Soma.

Om en litteraturvetare skulle läsa Amos och Soma skulle denne säkerligen hitta ett dussin olika sätt att tolka boken på. Det finns till exempel en rätt tydlig koppling till Bibelns Adam och Eva och syndaäpplet.  Det förekommer berättelser i berättelsen. Och det vilar ett lätt sagoskimmer över berättelsen i och med Amos resa mot det magiska äpplet och kampen mellan det goda och det onda. Men jag väljer att se Amos och Soma som en kärlekshistoria med ett vackert språk. Som det här, det är som en dikt:

En kväll tog Soma Amos huvud

och la det mot sin mage:

Hör, sa hon. Och känn!

Han hörde en syrsa som sjöng.

En porlande bäck.

Och kände grodornas hopp därinne.

Vad har du där? sa han.

Det är våra ungar, sa hon.

Det är dom som hoppar härinne

och väntar på att få komma ut.

Amos och Soma är skriven av Ulf Stark och illustrerad av Anna Höglund och ges ut av Rabén & Sjögren.

Till alla som tröttnat på Stora och Lilla Fordonsboken

Kanske känner ni er träffade. Ni som har ansträngt er till bristningsgränsen för att era söner inte enbart ska hemfalla åt saker som har hjul (det var innan sonen började dagis och träffade andra barn). Ni som till slut köpte Stora fordonsboken för att slippa höra tjatet varje gång ni gick förbi en parkerad bil. Ni som har läst Stora fordonsboken högt för era barn en sisådär fem ziljoner gånger. För er kan boken Kom till Lukas mycket väl fungera som ett alternativ.

Kom till Lukas handlar om just Lukas som ska fylla år. Till hans kalas kommer gästerna från olika håll. Och så klart vill Lukas veta HUR de kommit till kalaset. Var och en som möter Lukas berättar hur de tagit sig dit och märkligt nog (!) har alla kommit med nån slags fordon. Behållningen med den här boken är utan tvekan illustrationerna. Akin Düzakin är helt klart en fena på att teckna! Det känns som att han inspirerats av gamla antika leksaker som han själv blåser liv i på pappret. Men med detta menar jag inte att texten är dålig eller onödig. Nej, faktiskt följer den bilderna på ett mycket fint sätt. Allting upprepas både i text och i bild och därför lämpar sig boken bra även för de yngre läsarna. Det jag vill protestera mot är att det är lite för många aktiva män i boken. Den enda som bryter normen är storasyster Lena som inte kunde komma på kalaset för att hon var på motorcykelsemester. Tänka sig!

Kom till Lukas är skriven och illustrerad av Akin Düzakin och ges ut av Eriksson & Lindgren.
Akin Düzakin

Animerade bilderböcker

Om man känner sig lite tveksam till att sätta ganska lilla barn framför teven och trycka på tecknat i snabba klipp, högt tempo och hög ljudnivå är konceptet Småfilmer lite som en skänk från ovan, tycker jag. Här har några av de mest älskade bilderböckerna blivit varsamt animerade (vi snackar lite lagom halvrörliga bilder här nu, och inte ett snabbt klipp så långt ögat når), med sansade ljudeffekter och en bra berättarröst som läser sagorna i ett lugnt tempo. Min favorit är den dvd som innehåller alla Barbro Lindgrens tre sagorna om favoritgrisen Benny, men det finns fler att välja mellan. Pija Lindenbaums böcker om Gittan, Catharina Krusvaals om Fia, Arne Norlins om Halvan och Astrid Lindgrens om Lotta på bråkmakargatan till exempel. Kolla själv i klippet här hur fint det är, man vill ju adoptera både Benny och hans lillebror direkt för att de är så sabla gulliga när de går ut och nöffar!

Småfilmerna ges ut av Rabén & Sjögren.

Läskigt värre

Maja är en modig tjej. Först (för ungefär ett år sedan, när Mot spökslottet släpptes) travade hon orädd in i ett spökslott med enbart en ficklampa i handen. Hon öppnade den tunga porten, gick igenom de stora salarna, uppför långa trappor, upp på vinden… och fick inte nog förrän hon hittade en kista med en livs levande vampyr i. Då blev det för otäckt, och Maja flydde hals över huvud ut från slottet igen. Den här gången ska hon ge sig in i djungeln, och tar med sig sin kniv. Och gissa om det är spännande i djungeln! Det finns pirayor, sumpiga träsk, långa lianer och ringlande, slingrande, krälande kryp där. Först är det bara coolt. Men sedan blir det mörkt, och när Maja plötsligt hör ett frustande brööööl någonstans ifrån blir det lite väl spännande. Hon måste rusa tillbaka, innan den läskiga varelsen får tag i henne!

Jag tror säkert att de här böckerna kan falla en relativt modig och spänningssökande liten läsare på läppen. Själv gillar jag 1: Kenneth Anderssons skönt ogulliga och färgstarka illustrationer och 2: Formen. Böckerna är nämligen illustrerade och formgivna på vis så att man som läsare måste vända boken upp och ner efter halva läsningen, och följa med Maja på den hastiga vägen tillbaka ut ur spökslottet/djungeln. Festligt, tycker jag, för det ökar verkligen på känslan av action.

Mot djungeln (ny!) och Mot spökslottet är skrivna av Thomas Halling och illustrerade av Kenneth Andersson. De ges ut av Alfabeta.

Godnattsagor inifrån.

 Det finns grejer som fler människor borde veta om. Som får på tok för lite uppmärksamhet trots att de är så himla HIMLA bra. Projektet Godnattsagor inifrån är en sådan grej. Projektet startades 2008 på Malmö Stadsbibliotek. Det går ut på att föräldrar som sitter i fängelse läser in godnattsagor på cd till sina barn. Tanken är framförallt att sätta barnet i fokus. Genom att stärka relationen mellan barnet och föräldern kan man hjälpa barnet att hantera situationen bättre. Självklart hjälper det också de fängslade föräldrarna att hålla kontakten med sina barn och därigenom kan de bli mer delaktiga i barnens liv. För alla som tycker det här låter intressant finns mer att hämta på Bokmässan (om man är där förstås!). Mellan klockan 14-14.30 i Kulturrådets monter C02:02 kommer Karin Johansson (Projektledare) att berätta mer om sitt arbete med projektet.

Ännu mer läsning finns så klart på projektets utförliga blogg som ni hittar här.

Inte utan min mössa

Eva Lindströms nya bilderbok Hit med våra mössor handlar om Sofi, Tom, Mia och Marko och deras nya mössor. Mössorna är viktiga. De får följa med när det är kalas hos Jim till och med. Det är ett trevligt kalas. Först blir det presentutdelning, och sedan trolleri. Jims pappa trollar fram servetter ur en kruka som är tom. När han är klar vill kompisarna se om han kan trolla bort saker också, och lånar ut sina nya mössor. Tyvärr visar det sig att Jims pappa är jättebra på att trolla bort grejer. Mössorna försvinner, och hur de än letar så hittar de inte dem…

“Alla andra gick hem. Det var bara vi kvar. Vi vägrade att gå. Jim sa hejdå till oss men vi tänkte aldrig i livet gå. Vi ville ha tillbaka våra mössor.”

Jag vet att många (läs: nästan alla jag vet) älskar Eva Lindström och att hennes böcker hyllas och prisas åt både höger och vänster, det vet jag verkligen. Men den kommer i alla fall inte naturligt till mig, den här översvallande kärleken till hennes böcker och bilder. Jag gillar dem, javisst, men bara lite lagom mycket. Ingenting jag studsar upp och ner av, direkt. Hit med våra mössor är inget undantag. Ja, den är bra och rolig, men nej, jag känner inte för att studsa. Tala gärna om för mig: Vad är det jag missar som alla andra ser?

Hit med våra mössor är skriven och illustrerad av Eva Lindström, och ges ut av Alfabeta.

Hallå hela pressen

Idag kan man läsa om Bokunge i Smålandsposten, minsann.

Klicka på bilden om du vill läsa artikeln!

KRAMmärkt

Efter recensionen av Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2 känns det kul att kunna berätta om genuspedagogen Pamela von Sabljars böcker Vad vill du blir när du blir stor?, Vilken är din favoritsak? och Vad gillar du att göra? Böckerna utgår från barns individualitet och handlar precis som titlarna avslöjar om vad barn gillar och vad de tycker om att göra (vilket känns ganska uppfriskande istället för att fokusera på hur de ser ut eller hur de är). Böckerna öppnar på ett lekfullt sätt upp för barn och vuxna att diskutera olika intressen och fokus läggs också på varför man gillar en viss grej. I Vad vill du göra? får vi till exempel veta att Adrianna och Gideon gillar att rida, för då får de bra balans, eller att Viktor gillar att spela teater, för då blir han glad och modig. Exemplena är väldigt varierande och det blir aldrig för utstuderat som att killarna bara skulle gilla att göra klassiska “tjejgrejer” och tvärtom, utan det hålls som sagt på en mycket mer individuell nivå. I like!

Böckerna är tänkta som “verktygsböcker”, meningen är att de ska användas som diskussionsunderlag både hemma och i förskolan. Och det är väl bra, men jag tror att man lika gärna kan använda dem utan att lägga för mycket fokus på nyttoaspekten. Bara läsa dem för att det är kul helt enkelt. Om det sen leder till att barnen vill diskutera vad de själva gillar och vill bli när de är stora så är det bara roligt. Jag tror det är bra att avdramatisera att vi har så många fler möjligheter i livet utöver vad de klassiska könsrollerna erbjuder. Gör ingen stor affär av det, låt det bara få vara självklart.

Vad vill du bli när du blir stor?, Vilken är din favoritsak? och Vad gillar du att göra? är skrivna av Pamela von Sabljar och illustrerade av Janette Bornmarker. De ges ut av Vilda förlag.