Inlägg av: Bokunge

I snällaste laget

Catatina Kruusvals bilderböcker om Fia och alla hennes mjukdjur (det finns fyra böcker vid det här laget) är ordentligt populära har jag förstått. Själv tycker jag de är på gränsen till FÖR snälla och gulliga. Jag går inte igång på pasteller och försiktigheter och söta mjukdjur på vardagsäventyr, men hey! Jag kan ha fel. 

Det ska i alla fall sägas att jag tycker att böckerna blir bättre och bättre (och mindre och mindre försiktiga). I den första boken vågar sig Fia och djuren som högst ut på en gullig picknick. I den senaste, Fia och djuren går till sjöss, bygger de en flotte och seglar ut på sjön. I storm! Och hittar en skatt! Det är nästan lite spännande.

Tror att de här böckerna lämpar sig bäst för små barn, som ganska nyss lämnat pekboksstadiet men inte är redo för långa berättelser ännu. Det är lite text och trygga miljöer och Fia är en sympatisk tjej som man kan lita på i alla väder. Även när det blåser stora vågor på sjön och mjukdjuren tycker att det blir lite otäckt…

Fia och djuren går till sjöss är skriven och illustrerad av Catarina Kruusval, och ges ut av Rabén & Sjögren. Övriga böcker om Fia heter Fia och djuren, Fia och djuren på dagis och Alla ska vara med. Kolla in ett smakprov på Alla ska vara med här!

Nyfiken på världen

En faktabok om vår stora och lilla värld för lite yngre barn än vanligt (3-4 år så där), hur funkar det egentligen? Ganska bra, tycker jag. Visserligen varierar svårighetsgraden i boken rätt rejält från uppslag till uppslag. I ena stunden berättas det om klimatområden (som väl ändå kan klassas som ganska avancerat), och i nästa stund handlar det om att känna igen färger eller kunna räkna till tio. Men om man väljer att se det som ett tecken på att man kan växa med boken och använda den länge, så tycker jag nog ändå att Första Nyfikenboken känns som en hit. Den är tydligt indelad i olika kapitel: Djur& Natur, Jorden, Historia, Matematik och Ord. Det är korta texter, roliga bilder och dessutom finns det gott om kluriga sidor där läsaren ska titta, hitta eller gissa för att lättare ta till sig all fakta. Borde kunna falla en hel del nyfikna barn på läppen!  

Boken är förresten översatt från franskan, i samma serie som Första uppslagsboken (som vi skrev om här). Ska fortsätta granskningen under kvällen, men än så länge syns inga spår av osedlighetschocker i stil med den på brandstationen …

Första Nyfikenboken är översatt från franskan av Sofia Hahr och ges ut av Rabén & Sjögren.

För eller mot?

 

Jag är nog ovanligt sen i det mesta, eller så var jag bara vansinningt ointresserad innan jag fick barn, men jag har precis fattat att man kan få en bok med sig när man handlar happy meal på Mackan. Och ganska bra böcker på köpet, det är ju ändå kända författare som är med i samarbetet. Och det är ju bra…. eller? Det är ju väldigt bra tänkt att de som går till mackan får med sig en bok istället för random plastleksak. Det måste ju gynna läsningen generellt. Men ändå, jag kan inte låta bli att få en dålig känsla av hela grejen. Mackan gör ju inte det här för läsningen direkt, det fattar väl alla. De vill ju bara sälja burgare. Och uppenbarligen är det fler som inte ställer sig direkt positiva, till exempel Pija Lindenbaum valde att inte hoppa på projektet med argumentet “Visst är det väl bättre att barn får en bok än en plastleksak, men jag vill ändå inte hjälpa McDonald’s och få dem att framstå som kulturbärare.”

Jättesvårt att ta ställning tycker jag! Men jag är nog mest mot, tror jag. Vad säger ni? Skriv och kommentera! Och jag vet att det inte är något nytt under solen, men strunt i det.

För eller mot?

 

Jag är nog ovanligt sen i det mesta, eller så var jag bara vansinningt ointresserad innan jag fick barn, men jag har precis fattat att man kan få en bok med sig när man handlar happy meal på Mackan. Och ganska bra böcker på köpet, det är ju ändå kända författare som är med i samarbetet. Och det är ju bra…. eller? Det är ju väldigt bra tänkt att de som går till mackan får med sig en bok istället för random plastleksak. Det måste ju gynna läsningen generellt. Men ändå, jag kan inte låta bli att få en dålig känsla av hela grejen. Mackan gör ju inte det här för läsningen direkt, det fattar väl alla. De vill ju bara sälja burgare. Och uppenbarligen är det fler som inte ställer sig direkt positiva, till exempel Pija Lindenbaum valde att inte hoppa på projektet med argumentet “Visst är det väl bättre att barn får en bok än en plastleksak, men jag vill ändå inte hjälpa McDonald’s och få dem att framstå som kulturbärare.”

Jättesvårt att ta ställning tycker jag! Men jag är nog mest mot, tror jag. Vad säger ni? Skriv och kommentera! Och jag vet att det inte är något nytt under solen, men strunt i det.

Operation Rädda Ännu En Bra Tidning.

..alltså jag satte faktiskt inte morgonteet i halsen när jag läste att Opsis Barnkultur ligger risigt till. Jamenar vad är barnkulturen värd i dessa katastrofala tider? För all del: vad är kulturen värd i stort. Ett år till får denna finfina tidskrift på sig att bättra på siffrorna. Annars – graven. Så om ni aldrig har läst Opsis – se till att KÖPA ett exemplar och se vad ni tycker den är värd. Jag lovar – ni kommer inte att bli besvikna. Inte om ni har hjärtat på rätt ställe.

Mops

Den sista vinnaren i Natur&Kulturs tävling är boken Mops av Eva Lindström och Emma Virke.

Maja och Arja lånar en dag vinthunden Mops av Ingalill för att gå på promenad. De tar en sväng runt kvarteret men så råkar de sväva ut litegrann och gå ännu lite längre bort. Till sjön. De går ut på bryggan som är hal och vips trillar Arja i vattnet. Så klart drar hon med sig den välfriserade Mops ner i vågorna. Och så klart ser Mops ut som en dränkt råtta när hon kommer upp ur vattnet. PANIK! För det förstår ju vemsomhelst att i det skicket kan man inte lämna tillbaka hunden till Ingalill. Så de går hem till Maja och börjar torka Mops med hårfönen. När de är klara har de en helt ny hund framför sig. “En ny ras med annorlunda päls” konstaterar de lite nervöst.

Mops är en härlig historia som får mig att skratta. Samtidigt som jag undrar: Hur ska det gå? Ska Maja och Arja verkligen lyckas att styra upp situationen. Eller ska de behöva krypa till korset och därmed aldrig mer bli betrodda som hundvakter?! Emma Virkes bilder är suveräna. Hon använder sig av en slags blandteknik med collage inte helt olik den i Lova! sa Smulan. Virke klipper in foton på olika detaljer som till exempel en soptunna, en WC anka och en prydnadshund. Andra roliga detaljer är att den gamla Amazonens bilnummer är FIN 535 medan den vräkiga Mercans är FUL 939. Sånt gillar jag. Den stora frågan är om barnen är lika förtjusta som jag? Barn går ju mer på känsla än form. Eftersom boken är så humoristisk och – faktiskt – spännande så tror jag den kommer att funka. Tror och hoppas!

Mops är skriven av Eva Lindström och illustrerad av Emma Virke. Den ges ut av Natur&Kultur.

Nyillustrerad klassiker

Så väldigt, väldigt, VÄLDIGT fin har den blivit – Astrid Lindgrens klassiska saga som fått nya bilder av Ilon Wikland. Jubel och fanfarer!

Berättelsen om Peter, som får stiga in i dockan Mimmis dockskåp för att se att det visst finns rövare i skogen (de inte bara finns, förresten. De är ute efter Mimmis pärlor av oskattbart värde, och de är tämligen ruskiga dessutom!) var först en del av sagosamlingen Nils Karlsson Pyssling. Sedan blev den teater – och nu har den alltså blivit bilderbok med helt nya (fantastiska, sa jag det?) bilder.

Det är en spännande berättelse det här, lite lagom otäck och ruskig. Fiolito (rövarhövdingen) ser onekligen skräckinjagande ut när han sticker in huvudet genom fönstret med en mustasch så lång att den måste vila på fönsterblecket, men han är så skönt korkad att skräcken aldrig riktigt får fäste. Jag älskade Ingen rövare… som barn, älskar den nu, och tänker: Är inte det här en ganska perfekt julklapp till alla man känner i 4-årsåldern ändå?

Ingen rövare finns i skogen är skriven av Astrid Lindgren, illustrerad av Ilon Wikland och ges ut av Rabén & Sjögren.

Nyillustrerad klassiker

Så väldigt, väldigt, VÄLDIGT fin har den blivit – Astrid Lindgrens klassiska saga som fått nya bilder av Ilon Wikland. Jubel och fanfarer!

Berättelsen om Peter, som får stiga in i dockan Mimmis dockskåp för att se att det visst finns rövare i skogen (de inte bara finns, förresten. De är ute efter Mimmis pärlor av oskattbart värde, och de är tämligen ruskiga dessutom!) var först en del av sagosamlingen Nils Karlsson Pyssling. Sedan blev den teater – och nu har den alltså blivit bilderbok med helt nya (fantastiska, sa jag det?) bilder.

Det är en spännande berättelse det här, lite lagom otäck och ruskig. Fiolito (rövarhövdingen) ser onekligen skräckinjagande ut när han sticker in huvudet genom fönstret med en mustasch så lång att den måste vila på fönsterblecket, men han är så skönt korkad att skräcken aldrig riktigt får fäste. Jag älskade Ingen rövare… som barn, älskar den nu, och tänker: Är inte det här en ganska perfekt julklapp till alla man känner i 4-årsåldern ändå?

Ingen rövare finns i skogen är skriven av Astrid Lindgren, illustrerad av Ilon Wikland och ges ut av Rabén & Sjögren.

Törnrosa

Det har kommit ut en antal böcker i serien Sagoskatten, till exempel Gubben och gumman som bytte arbete, Svanhamnen, Rödluvan och några till. Böckerna är tecknade av kända illustratörer som Gunna Grähs, Ingrig Vang Nyman, Kristina Digman, Tord Nygren och Helena Nyblom. Törnrosa är den senaste i serien och är tecknad av Lena Sjöberg. Bilderna i den här versionen av sagan om Törnrosa är uppiggande om man jämför med de klassiska illustrationerna av det vackra prinsessbarnet. Det känns som vi matats sönder av bilder av som den här under. Jag älskade i och för sig sådana bilder när jag var liten, MEN skönt med bilder av Törnrosa som inte måste vara så sockersöta som det bara går. Och därmed inte sagt att Lena Sjöbergs bilder inte är vackra, för det är de verkligen! Bara inte så traditionella. Kolla här:

 

 

Bilderna är hämtade från Lena Sjöbergs blogg.

Jag tycker verkligen att Törnrosa är snyggt gjord, både i helheten och i det lilla har Lena Sjöberg lyckats skapa en riktig sagostämning. Kronan på verket är att texten på varje sida inleds med en illustrerad bokstav, precis som det var way back när munkarna skrev ner berättelser och sagor skapades.

Törnrosa är illustrerad av Lena Sjöberg och ges ut av Rabén&Sjögren.