Chattrecension: Tre

Emelie och Johanna chattar om bilderboken Tre. En berättelse om Jonatan som har tre ögon, tre rumpor och tre leksaker… eller?

Johanna: Ska vi prata om boken? Tyckte den var toppen! Klart slut.

Emelie: Jag blir alltid lika glad när Lisen Adbåge har gjort något nytt. Önskar att jag kunde vara lite mer kritisk. Men hon gör mig inte besviken.

Johanna: Nilsson och Adbåge, ett drömlag! Jättekul att Nilsson gör bilderböcker nu.

Emelie: Det är en bedrift. Att ständigt förnya sig, som jag tycker att hon gör. Och Nilsson är oförutsägbar när han gör både Tvåan med Emelie Östergren (Kul med 2:an) och nu då Tre (3). Två bilderböcker efter trettio år som ungdomsboksförfattare! Kanske har han fått barnbarn?

Johanna: Undrar hur deras samarbete har sett ut? Det undrar jag alltid när det är fler än en inblandad.

Emelie: Ja, spännande och undrar lite över vilken förläggare som parade ihop dem eller om de kom på’t själva.

Johanna: Finns säkert nån klubb för genier där de träffats.

—–

Johanna: Visst är den kul på riktigt? Så ofta barnböcker ska vara roliga men inte är det.

Emelie: Den är kul på riktigt och det är så tydligt när två som skapar tillsammans (ändå olika generationer) har samma humor. Vågar ta ut svängarna! Men du vi måste prata om det här naivistiska och om den här allvetande berättaren i tredje person. Är det inte lite 70-tal?

Johanna: Ja! Har inte tänkt på det men nu när du säger det. Absolut något där, men vad är det som gör 70-talskänslan?

Emelie: Ovanligt avskalat och få färger på varje uppslag.

Johanna: Plus ett naket barn. Med snopp. Men humorn tycker jag känns nutida.

Emelie: Sen är det berättartonen som iaf jag kan höra uppläst av typ Gösta Ekman. Och snopp! Tänkte också på det. Lite befriande!

Johanna: Gösta ja, haha! Filmat för TV med stillbilder. Jättelångsamt.

Emelie: Just precis!

—–

Johanna: En grej jag verkligen gillar är när man som läsare bjuds in så generöst i berättelsen.

Emelie: Ja, håller med. Det känns som att någon öppnar en dörr och lämnar den vidöppen.

Johanna: Tror den är superkul att läsa med ett gäng 3-åringar. Det är en bra ålder för humor.

Emelie: Jag tänker jättemycket på Jason flyttar av Camilla Mickwitz. En bok jag älskar för övrigt. Pedagogisk fast ändå helt opedagogisk. Japp, 3-åringen här älskade den. Särskilt snopp, bajskorv och tre rumpor!

Johanna: ”Garanterad skrattfest”.

Emelie: Tycker det är fint när barn bjuds in i en berättelse och får vara de som vet bäst och liksom förekomma berättarrösten.

—–

Emelie: Var det klockrent för dig vad siffran Tre stod för när du öppnade boken?

Johanna: Ja… alltså. Tänkte inte mer än ”tre av allt”? Eller har jag missat nåt? Bläddrar frenetiskt igenom boken nu.

Emelie: Precis men när jag öppnade boken så undrade både jag och 3-åringen mycket vad som menades med Tre? Men det är ju bara det, ”tre av allt” och sen tre år.

Johanna: Aha, ja. Du menar så. Lite spännande titel. Som Tvåan.

Emelie: Precis. Tror du att det var en poäng med att denna heter Tre och Tvåan heter Tvåan och kom före? De tipsar till och med om den i början av Tre. *Undrar*

Johanna: Ja, tänkte också på det! Kommer Ettan? Är det en siffersvit?

Emelie: Säkert humor bakom det också.

Johanna: Allt är så kul.

—–

Johanna: Är förtjust i bilderboksskapare som kan göra stort med små medel. Som inte krånglar till det. Tycker Adbåge briljerar i det i denna.

Emelie: Kan bara instämma. Helt klart en bok som kan sättas i händerna på alla treåringar inom räckhåll.

Johanna: Men är inte detta en lite ny stil för Lisen då? Det avskalade. Båda går ditåt (även syrran hennes).

Emelie: Mer avskalad, men visst är det Göranssons och Lydia Bertilssons kroppar som går igen? Och en boxer (Stina) som slickar Jonatan i ansiktet. Det nya är sidorna med en enda bakgrundsfärg och svarta kritliknande illustrationer. Åh vad jag gillar den här boken, känner jag.

Johanna: Ja, växelspelet i uppslagen mellan händelse till vänster och en enkel svart linje till höger är GENIALISKT. Ja, jag sa det. Igen. Ska testa den här på sagostund!

Emelie: Lätt succé! Ja, det blev mycket Lisen och lite mindre Per men summan är att ihop blev det något nytt och något genuint roligt som vi gärna ser mer av, inte sant?

Johanna: Absolut! Tycker mycket om Per också OBS OBS. Kul att han är så kul.

Emelie: I agree!

 

Tre (2017) är skriven av Per Nilsson och bilderna görs av Lisen Adbåge. Boken ges ut av Alfabeta och kan köpas på t.ex. Adlibris eller Bokus.

Dela detta:

Lämna en kommentar