Bruno 3000.

bruno3000juliathorell-590x738Bruno 3000 handlar om åttaårige Bruno som gillar lego och Minecraft och går på judo. Han bor med sin mamma och pappa någonstans i Sverige. Bruno har levt strax över 3000 dagar, därav titeln. Bruno är ett efterlängtat barn och på ett ställe i boken får läsaren veta att Brunos pappa och mamma har fått kämpa hårt innan de kunde få Bruno:

”Han (läs: pappa) och mamma fick åka till sjukhuset många gånger och längta och vänta väldigt länge innan jag kom.”

Brunos bästa kompisar är tvillingarna Tom och Ture. Tvillingarna bor i porten bredvid Brunos och de lever ungefär samma liv. Den största skillnaden mellan Brunos familj och Tom och Tures verkar vara att tvillingarnas pappa reser utomlands en del i jobbet. Till USA, dit Tom och Ture så småningom berättar att de ska flytta. Utlandsresorna genererar en del presenter vilket gör att Tom och Ture har en betydande samling legobyggen hemma. Bruno älskar lego och är mäkta imponerad av mängden och mångfalden i tvillingarnas legosamling. Och vid ett tillfälle råkar han stoppa på sig en, för honom, särskilt ovanlig legogubbe med murbräcka. Incidenten med legogubben skapar en hel del samvetskval hos Bruno och till slut lämnar han diskret tillbaka den.

I skolan är det grupparbete om forntiden och Bruno hamnar i en grupp med en kille som han inte förstår sig på. Ville. Genom ett antal grupparbetstillfällen går Bruno från att inte vilja vara i samma grupp som Ville till att slutligen bli imponerad av Villes dolda talanger och i smyg önska att han kanske flyttar in i tvillingarnas lägenhet när de har flyttat.

Jag läste Bruno 3000 högt med sjuåringen här hemma. Det kan tilläggas att vi hade höga förväntningar. Särskilt jag, som är enormt imponerad av Åsa Anderbergs Strollos prosa i de tidigare böckerna. Och ja, på en del sätt infriades förväntningarna. Julia Thorells bilder är pricksäckra och förstärker texten och alla dråpligheter som Bruno hamnar i (lite Tom Gates, Dagbok för alla mina fans-känsla). Åsa Anderberg Strollo gör ett av de första lyckade försöken att skildra en samtida sju-åttaåring, med alla tidsmarkeringar det innebär. Däremot måste jag vara helt ärlig och säga att ingen av oss förstod oss på Bruno som person. Sjuåringen var skeptisk till hans svordomar (många barn älskar förekomsten av svordomar i böcker och särskilt i den här boken – jag vet!) och han gillade inte hans sätt att vara mot föräldrar och kompisar. Min invändning är att även om man läser om till exempel Brunos våndor efter att han har tagit legogubben från sina bästisar så kände jag inte dem; jag känner ingen sympati för Bruno helt enkelt. Däremot kände jag att jag skulle vilja veta mer om Ville och om Tom och Ture, som alla kändes mer ödmjuka. Så fel av mig, men innerst inne önskar jag att Anderberg-Strollo och Thorell kanske gör något i stil med Håkon Øvreås böcker om Svartle och Brune och skrev uppföljare om både Ville och Tom och Ture.

Bruno 3000 är skriven av Åsa Anderberg-Strollo och illustrerad av Julia Thorell och ges ut av Alfabeta.

Dela detta:

Lämna en kommentar