Bokunge möter: Alice Bjerknes Lima de Faria

lima

Alice Bjerknes Lima de Faria är en svensk/norsk illustratör som 2015 debuterade i Norge med boken Det var ikke jeg! sa Robinhund.  Boken belönades med det norska kulturdepartementets debutantpris 2015. I dagarna kom boken ut på svenska. Bokunge haffade Alice och ställde några frågor.

Vem är du Alice?
Illustratör och scenograf med rötter i både Sverige, Norge och Portugal. Bosatt i Oslo, gift med Erlend Loe, tre barn 8,10,15 år. Har illustrerat böcker tidigare men debuterade 2015 med Det var ikke jeg! sa Robinhund.

Alla skyller jämt på Robinhund när något trassligt händer, som om han kunde hjälpa att saker går snett ibland. En som inte dömer är Robinhunds bror, istället för att skälla lyssnar han på Robinhund när han berättar vad som har hänt. Hur tänker du kring detta tema i boken?
När vår ena son skulle börja i första klass var han och hans bästa kompis otroligt entusiastiska och glada. Det är ju något stort med den allra första skoldagen. Men så när den dagen kom hände en sak med min sons kompis. Han var sedan tidigare lätt att sätta igång, kort stubin, impulsiv. Det snappade ett äldre barn upp och började reta honom för att testa var hans gräns gick. Det slutade med att den lille killen kastade en sten i pannan på den äldre och fick gå till rektor och stå till svars för sina handlingar. Senare bytte han skola för att han efter det blev stämplad som ett barn med hett temperament. Det påverkade mig och jag skulle vilja säga att den här boken är skriven för den pojken och för andra barn som inte avser att göra något dumt men som lätt hamnar i trubbel.

Med dina ord, hur skulle du vilja beskriva boken?
Jag ville skriva om en relation fri från regler. En syskonrelation. Jag har själv flera bröder och det har många gånger varit lättare att berätta saker för dem än vad det är att berätta för mina föräldrar. Jag tänker också att barn har en sådan otroligt stark vilja att passa in, smälta in rent socialt, men att språket fattas ibland. Då kan det bli helt andra uttryck, ibland rent fysiska sådana. Jag skriver väldigt intuitivt, det kommer upp saker medan jag håller på och ibland får jag ringa brorsan och be honom berätta för mig vad det egentligen handlar om.

Du har illustrerat andras berättelser tidigare och arbetat som scenograf. Hur kom det sig att du skrev en bilderbok?
Jag har gått några kurser på HDK i Göteborg, bland annat en som heter Bilderböcker för barn, med Gro Dahle och Ulla Rhedin och Linda Holmer som lärare. Kursen är en fristående kurs som yrkesverksamma och studenter kan gå. Där har manuset vuxit fram och slipats efter ett antal skrivövningar. Det är lätt för mig att tänka bilderbok eftersom den kan följa samma dramaturgi som den jag är van vid som scenograf.

Vad är barnperspektiv respektive barns perspektiv för dig?
Det är svårt, ibland tycker jag att det kan bli lite för påklistrat att tänka för mycket så men det vågar jag knappt säga högt. I Sverige är det mycket mer ett sådant fokus än i Norge. Astrid Lindgren sa det där med att ”Skriva för barnet i sig själv”, det tror jag på. Om man gör det blir det mycket roligare och mer naturligt.

Har du några fler böcker på gång?
Ja, det har jag faktiskt. 2017 kommer en bilderbok om en fladdermus som tycker natten är trist och istället börjar den hänga med fåglarna på dagen. Och där gäller helt andra sociala regler..

 

Dela detta:

Lämna en kommentar