Mitt i allt det mörka sneglar två flickor på varandra. Kan vänskap växa fram trots rivande ensamhet, trots att man egentligen mest vill ha en hund och inte en syster?
Två familjer på olika sidor av ett hav. En idyll som bryts, krigsplan och pappor som blir soldater. Sirkka skickas iväg över havet, på en båt som tar sig fram över Wirséns mörka akvarellhav.
Karin Salers och Siri Ahmed Backströms fantastiska berättelse om döden Dom som är kvar vann 2014 års Snöbollen. Så himla välförtjänt och bra!
Motiveringen lyder:
Hästböcker är ju en stadig genre som slukats av såväl stalltjejer som hästallergiker (läs jag) sen B. Wahlströms röda ryggar. Idag är genren kanske inte lika stor som den en gång har varit, men fortfarande finns populära serier av exempelvis Pia Hagmar och Lin Hallberg. För att inte tala om Erika Eklund Wilsons “börja läsa”-böcker om Märta.
“Sussirull har inga egna barn, men hon ÄLSKAR att vara med mej.”
Den där meningen, att få känna så. Vilken kärlek! Att som barn ha nära relationer med andra vuxna, bortom de egna föräldrarnas tjat och tråkiga vardassysslor. Den totala lyckan i den värld, den bubbla, som bokens jagberättare och moster Sussirull skapar varje lördag går inte att ta miste på.
“You’ve got to give kids really beautiful children’s books in order to turn them into revolutionaries. Because if they see these beautiful things when they’re young, when they grow up they’ll see the real world and say, ‘Why is the world so ugly?! I remember when the world was beautiful.’ And then they’ll fight, and they’ll have a revolution. They’ll fight against all of our corruption in the world, they’ll fight to try to make the world more beautiful. That’s the job of a good children’s book illustrator.”
Tony Millionaire
Hjälp, är det nåt fel på mig som blev nästintill uppspelt när jag såg den här allt i ett-lösningen med Electric banana band som kommer till våren? Det är som en sångbok, fast med spelare inbyggt så man kan sjunga med. Dessutom med texter, fakta och “kul illustrationer” enligt förlaget. Hoppas min barndoms favorit (och skräck), den skadeglade Olyckan är med på ett hörn.
Nä, nu längtar jag till våren hörrni.
Den här boken måste jag hinna tipsa om innan det nya årets böcker dyker över oss.
Molnfågel har nått visst, som du kanske inte tänker på först. Det är en sån bok som efterhand smyger sig fram som en liten favorit. Texten är rak och poetisk, kraftfull i sin korta form. Och det enkla är bra, det ger plats åt illustrationerna både i boken och i läsarens upplevelse. Yu Rong använder sig av en blandning av pappersklippning och snabba blyertsillustrationer, och resultatet blir väldigt intressant. Se bara på alla detaljer på bokens omslag, vilken konst! Eller som här, då pappersklippning och teckning möts.
I mars kommer det att hända, det som vi på Bokunge har hoppats på i flera år. De helt fantastiska böckerna om Binta, Lalo och Babo av Benjamin Chaud och Eva Susso kommer som hårdpärmsböcker för de små barnen! Detta betyder – inga fler försiktighetsåtgärder – nu kan alla barn läsa böckerna i princip HUR MÅNGA GÅNGER SOM HELST! Hurra! Jag kan faktiskt inte räkna antalet föräldrar och pedagoger som har visat stor tacksamhet för att deras barn fått tillgång till Lalo trummar.