Augustprisnominerade: Alla går iväg

11Eva Lindström är tillfälligheternas och kaosets mästare. Hennes karaktärer går inte att tolka entydigt, ibland liknar de djur och ibland människor. Antingen är det kaos i det yttre händelseförloppet i hennes böcker (Sonja, Boris och tjuven) eller så är det kaos inuti någon av huvudpersonerna som i hennes senaste Augustnominerade bok Alla går iväg. I Alla går iväg är det Frank som bär på en sorg eftersom alla går iväg från honom. Boken inleds med raderna ”Det här är när alla går iväg.” och på nästa sida kan vi se och läsa att Frank är ensam kvar. Efter en stund råkar Frank på de andra igen men så plötsligt vänder han sig om och går iväg. Är det en tillfällighet? Då och då får vi ledtrådar om vad som eventuellt ska komma att hända härnäst. Blickar, detaljer som skymtar. Genast börjar de andra undra: ”Men nu då? Vart ska Frank gå nu då?” Här finns en tolkningsöppning – njuter rentav Frank av att rollerna byts? På nästa uppslag gråter Frank i en kastrull och samlar sina tårar. Frank är närvarande och medveten i sin sorg och när han på följande uppslag, i timmar, kokar marmelad på sina tårar för att sedan låta marmeladen stå och svalna minst lika länge, då är det nära till hands att tänka att Frank är väldigt avancerad. Allt gör han medan vännerna kikar på honom, men vi vet inte om han är medveten om dem hela tiden. Först kikar de genom ett fönster och sedan byts perspektivet och rummet ändras och då kikar de över något som skulle kunna vara en häck. Så dukar Frank upp te, marmelad, rostat bröd och bjuder vännerna. Är det så att det är ett gammalt prövat knep att koka marmelad på sina sorgetårar? Vad kommer nu att hända med Titti, Palle och Milan som äter marmeladen? Förväntningarna ökar. Nästa uppslag, som är det sista, är också bokens pärm. Snörpligt. På bilden ser vi det uppdukade bordet länsat. En vält temugg på golvet, en som står. Vi kommer inte få veta vad som hände efter att de ätit marmeladen.

Dela detta:

Lämna en kommentar