Missa inte! Den blå traktorn

denblatraktorn

När jag får en sån här bok i min hand älskar jag bilderboken. När någon, eller några, går in i det som finns men som vi sällan pratar om.

Fängelse. Finns i barns lekar, för tjuveri och annat förbjudet. Och Pippis pappa sitter där, i fängelsehåla! Lite luddigt, men ändå en plats som många barn känner till på ett ungefär. Men det finns också barn där fängelse är något annat, något verkligt. Där mamma eller pappa finns.

Den blå traktorn är en traktor som Olle ser varje gång han åker för att hälsa på sin mamma i fängelset. Den står där i skogen med granar runt sig, och när man inte ser traktorn längre vet Olle att han snart är framme. Berättelsen börjar direkt, Olle tittar på oss och berättar att han just fyllt sju år och har en mamma som sitter i fängelse. Han både vill och inte vill hälsa på mamma, han vet inte. Vakterna skojar, men det känns nervöst. I väntrummets skarpa ljus blir han väldigt liten. Anna-Clara Tidholms mjuka akvarellbilder placerar berättelsen i nuet, och skapar en värld runt Olle. Han har vuxna runt sig, alla ser snälla ut. Kompisarna är glada. Pappa är trött men där. Det är en medelklassmiljö med dyr inredning och städhjälp. Kontrasten mot det kala i fängelset blir större. Bilderna är viktiga.

Berättelsen är Olles. Det är hans ord, hans röst. Som ett pärlband av tankar och funderingar. Det blir närmast drömskt, eller som en röst som äntligen hittat någon att prata med – läsaren! Fast ett pärlband är kanske ett dåligt sätt att beskriva det på. Det Olle berättar är inte bara rakt, utan snarare som ett pärlband som gått sönder och där varje pärla som plockas upp är en tanke, minne eller detalj som måste berättas. Tillsammans blir berättelsen hel. Det är ett barns sätt att prata, så på det viset är texten ganska avancerad att läsa. Men just det barnliga är också vad som gör texten intressant.

Läs med ditt barn som är 6 år och uppåt.

 

Den blå traktorn är skriven av Joar Tiberg och illustrerad av Anna-Clara Tidholm, boken ges ut av Alfabeta.

Dela detta:

Lämna en kommentar