Mosterkärlek

“Sussirull har inga egna barn, men hon ÄLSKAR att vara med mej.”

Den där meningen, att få känna så. Vilken kärlek! Att som barn ha nära relationer med andra vuxna, bortom de egna föräldrarnas tjat och tråkiga vardassysslor. Den totala lyckan i den värld, den bubbla, som bokens jagberättare och moster Sussirull skapar varje lördag går inte att ta miste på. 

Min Sussirull är en bok som tar barns relationer på allvar. Se bara på Ida Björs illustrationer, hur moster och barn ser på varandra med glada ögon, skapar sin lekbubbla bara genom att ögonen möts. Det är en skicklig illustratör som kan skapa känslor genom tecknade ögonkast. Den färgglatt mjuka värld som Björs tecknar är en bra vardagsscen för bokens stora känslor.

På samma vis är texten rak men innerlig, och berättar hur svårt det känns när relationen till mostern (ifrån barnets perspetiv) riskerar att försvinna. För när Sussirull träffar en Tomas, då slår svartsjukan till som ett stort svart hål i bröstet. Svartsjukan får vara besvärlig, den får skrika argskrik och slå i dörrer. Ingen förminskar barnets känslor, eller tvingar sig på. Tvärtom får svartsjukan till och med en förväntasfull moster att respektfullt vända i dörren när hon och Tomas ringer på.

Men, och det här är ju viktigt, till och med den argaste svartsjukan kan övervinnas. Allt som krävs är lite envishet, vuxen klokskap och mosterkärlek. Boken avslutas på klassiskt bilderboksmanér med ett tårtkalas, med rosen till den som inte längre känner sig så svartsjuk.

Min Sussirull är skriven av Emma Virke och illusterad av Ida Björs, boken ges ut av Alvina förlag.

Dela detta:

Lämna en kommentar