Pappa och jag

Jag tipsade tidigare i veckan om Pappa och jag som årets julklappsbok för högläsning, för det är verkligen en av mina favoriter från året som har gått. Lisen Adbåges finurliga illustrationer och Ulf Nilssons vardagsnära berättelse skapar en humoristisk och varm skildring av relationen mellan pappa och dotter i storstan. “Barnnära” står det på baksidan av boken, och det stämmer verkligen.

Maja och hennes pappa (en mamma finns också, men hon är inte med så mycket) bor i Stockholm, i Vasastan. Med andra ord ett sånt tidstypiskt barn vars föräldrar inte flyttat ut till en närförort. Det är roligt att många platser och gator får vara med, det blir som att Maja verkligen traskar runt här i stan. Jag kommer själv ifrån en liten byhåla ute på den sörmländska landsbygden och fann det oerhört fascinerande med storstadsberättelser som barn, tänk Mio i Tegnérlunden och Mimmis familj i Göteborg (fast nu läste jag att Mimmi-böckerna utspelar sig i Kungälv, men det var tydligen tillräckligt storstad för mig).

Pappa och jag är en kapitelbok med små eller större illustrationer på varje sida. Adbåge plockar upp detaljer från texten, men illustrerar även närheten mellan Maja och pappan. Pappan förresten, jag gillar hans velourpappa-stil med glasögon, träskor och fladdriga brallor. Se bara på omslaget hur pappans långa ben formar A:et, genialiskt ju! På samma vis som Adbåge fångar detaljer i texten så berättar Nilsson om det lilla i vardagen, de små detaljerna som alla som är eller har varit 4 år känner igen sig i. Roligt är vad det är!

 

Pappa och jag är skriven av Ulf Nilsson och illustrerad av Lisen Adbåge. Boken ges ut av Bonnier Carlsen.

Dela detta:

Lämna en kommentar