Mera vego åt folket!

Det må vara väldigt partiskt att skriva om Lisa Bjärbos böcker med tanke på att hon är gammal (och vilande, jodå Lisa) skribent här på Bokunge. Men det tänker jag helt strunta i. 

Mera vego är en kokbok som vänder sig till hela familjen. Särskilt kanske till den vuxne med för lite tid, dålig matfantasi och konstant dåligt samvete över för lite serverade vegetariska rätter hemma. Den här kokboken löser alla de där problemen. Här kommer varför: 

  1. Det bjuds på en mängd recept, indelade i kapitel efter hur lång tid rätterna tar att laga. Rätterna som ska ta 15 minuter tar faktiskt bara 15 minuter. Supersmart! 
  2. Man får lov att ha i färdiga saker i rätterna, som tex paprika/majs/ärtmix eller creme fraiche med smak. Tack.
  3. Av de hittills lagade recepten i vårt hushåll har vi haft ALLA ingredienser hemma. Har nog aldrig hänt innan.
  4. Rätterna är goda! Barnen har varit ganska nöjda, trots nya recept och nästan ätit allt.
  5. Jag skulle kunna lära mig flera recept utantill.

Skaffa boken och sätt igång och laga vegetariskt åt dig och dina barn!

Mera vego är skriven av Sara Ask och Lisa Bjärbo. Den ges ut av Ordfront förlag.

Skuggsidan vinner!

Grattis Per Gustavsson, vinnare av Elsa Beskow-plaketten 2014! Gustavsson tilldelas plaketten för sin bok Skuggsidan. Läs motivering här.

Elsa Beskow-plaketten delas ut årligen av Svensk Biblioteksförening, priscermonin hålls den 20 oktober på Stockholms stadsbibliotek. Vid samma tillställning tilldelas Anna Höglund Nils Holgersson-plaketten för sin bok Om detta talar man endast med kaniner och Sarah Sheppard går hem med Carl von Linnné-plaketten för Viktiga kartor. Så många plaketter, så lite tid! Grattis alla!

Efter Bokmässan…

Bokunge har varit på Bokmässan, inlägg kommer när fötterna slutat bulta och tankarna satt sig lite mer.

Bokmässans dan före dan före, osv

Nu är det inte många dagar kvar tills årets Bokmässa drar igång. Snart invaderas Göteborg av förlagsfolk, bibliotekspersoner och minst tretton miljarder bokälskare utrustade med bekväma skor och vassa armbågar.

Utöver allt som händer på scen och i montrarna finns det givetvis även en hel del intressanta seminiarier om barnboken att ta del av. Här har jag valt ut fem stycken om du går efter känslan “det där låter kul!”:

Barnlitteraturens betydelse i det brasilianska samhället

Torsdag, 13.00-13.45

Eftersom Brasilien är huvudtema på årets Bokmässa så känns det här seminariet givet. Och hur mycket vet vi om brasilianska barnböcker egentligen? Just det, cirka noll procent. 

Svensk barnlitteratur i Kina

Fredag, 14.30-14.50

Intresset för svenska barnböcker är stort i Kina, men vad väcker uppmärksamhet och hur tas böckerna emot? Hit kommer bland annat Martin Widmark, vars böcker lanserats i Kina.  

Behövs nya barnböcker?

Fredag, 11.00-11.45

Släpper vi fram nya författare och böcker, eller fastnar vi i “klassiker-fällan”? Vad innebär det för barn när böckerna de läser inte speglar dagens samhälle gällande mångfald och synen på könsroller. 

Är bilder gränslösa?

Fredag, 15.00-15.45

“En bild säger mer än tusen ord, men säger den samma ord överallt?”. Samtal mellan Roger Mello (Brasilien), Mariona Cabassa (Spanien) och Agneta Edwards. Här kan du även bocka av Bokmässans andra tema, röster från Katalonien.

Flickbilden i fantasy

Lördag, 10.00-10.45

Smyger in ett seminarium från ungdomsbokens värld. Kan fantasy-genren öppna upp för nyskapande kvinnobilder? Och när ska vi sluta prata om “starka kvinnor”? Hit kommer bland annat Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg, så dit går jag för att dö av avund.

Titta en …

Sommaren har varit full av kryp. Det var nyckelpigeinvasion nere vid havet. Nån liten piga blev rädd och kissade sånt där gult illaluktande på Stinas finger. Konstigt och spännande. En annan dag när vi badade vid bryggan så täcktes kroppen snabbt av små svarta rapsvivlar, eller vad de hette. I lägenheten dök det upp vackra spindelnät på lampor och fönster, regerade av snabba, svarta bestar. Det surrar och flyger och bits lite här och var. Kanske är det därför som den fina boken Titta en av Jenny Wik har seglat upp som en av sommarens favoriter hemma hos oss.

I denna bok, som har styva kartongsidor som en pekbok, avbildas sexton olika små kryp på ett naturtroget och vackert sätt. Omslaget pryds av en söt nyckelpiga. Jag skriver pekbok, men den känns lika intressant för lite äldre barn som av någon anledning blivit nyfikna på insekter. Boken påminner om gamla tiders faunor på nåt sätt. Det är ganska avskalat, men ändå varmt och omsorgsfullt illustrerat. Ingen action precis, bara bilder rakt upp och ner. Detaljerat och noggrannt färglagt. Man ser minsta ben och känselspröt. Längst ner på sidan finns en liten skuggbild också, där man ser insekten i naturlig storlek. 

Inga könstigheter, informativt, vackert och ganska tidlöst.

Titta en av Jenny Wik ges ut av Kabusa böcker.

 

 

17 skäl

En lista som aldrig blir inaktuell! Klicka på bilden för att komma till Svenska Barnboksakademin och resten av de utmärkta skälen för barnboken.

Dom som är kvar

I Dom som är kvar får vi följa pappa, lillebror och storebror tiden efter att mamman har gått bort. Det är en stillsam och enkel med väldigt gripande berättelse om hur svårt det är att fortsätta att leva med en förlamande sorg. Vi får se dem i vardagliga situationer som helt plötsligt blivit absurda och vi får se hur de handskas med sin sorg på olika sätt. Så här tyckte Emelie Ljungberg och Lisa Hamfors i en chattrecension:

Lisa: Boken är så gripande att det nästan är nervöst att skriva om den. Första gången läste jag till sidan där pappan slagit sönder en tallrik, sen var jag tvungen att sluta för att det blev för känslosamt.

Emelie: Jag läste den högt för förberedelseklassen, 4-9. Det var nog tyst i fem minuter efteråt. Den går djupt in. Jag älskar hur boken bygger på en slags korta understatements. Om man tänker på dimensioner och hur oändlig deras sorg måste vara.

Lisa: Ja, det är fantastiskt att få med alla personers smärta på så få sidor, med så enkla illustrationer och så kort text. Pappa som stannar upp och gråter, storebror som pratar, pratar, pratar maniskt och lillebror som bara bråkar tills pappa får nog och dänger tallriken i bordet.

Emelie: Barn följer inte de vuxnas beteende oavsett var de kommer ifrån. De har sina egna uttryck.

Lisa: Ja, och så blir det extra sorgligt med pappan som inte alltid orkar med barnen utan blir rasande. Bilden när storebror ringer mormor är helt otrolig, man kan ta på tystnaden och det känns som att en sorgematta vilar över hela uppslaget. Det var där jag fick en klump i halsen: pappans blick, hans känsla av otillräcklighet och sonen som ringer mormor. Tänk en förälders känsla av att kämpa hela tiden, men så kommer man ändå alltid till det där ögonblicket när allt brister. Det dåliga samvetet efter det … hur mycket värre blir det när en tung sorg dessutom vilar över familjen och man VET varför ungen gör som den gör?

Emelie: Ja, den bilden är faktiskt en bok i sig. “Brister”, det är nog det ord som är mest slående här. Inte alls bra. Jag tänker på den där Pluralåten “Nånting måste gå sönder”. Hoppas verkligen att vuxna läser den här boken för barn. Om vuxna tycker att ämnet är svårt så undviker de kanske den här boken. Det är en bok som behöver läsas, inte bara hamna på temalistor om döden och sorg.

Emelie: Vad tycker du om slutet?

Lisa: Jag gillar slutet enormt, igen: med bara två uppslag får vi en långsam avslutning på berättelsen. Eller, avslutning är kanske fel ord. Det är snarare en långsam fortsättning in i livet utan mamman.

Emelie: Och SÅ himla viktigt. Att inte glömma bort att de som lever – faktiskt lever

Lisa: Ja, kolla insidan av pärmarna, på första får vi se en fotovägg med bilder på mamman, på sista pärminsidan är det samma bilder, men också nya och positiva foton på familjen efter mammans död. Så himla fint det också.

Emelie: Åh! Hade inte sett det. Bara: Den lilla noten som kommer ur fågelns näbb där på sista uppslaget. Ljus i sikte. Med tanke på hur världen ser ut just nu idag så måste något av allt detta mörka ju avspeglas i bilderböckerna. Även om det är på en annan nivå. Men jag ÄLSKAR hur bilderböckerna och faktiskt alla böcker även för de äldre barnen följer den där heliga oskrivna regeln att inte lämna barn i sticket i en berättelse. Att aldrig lämna dem med något mörkt.

Lisa: Verkligen. Några kloka människor sa någon gång (bla Gunna Grähs) att när text och bild i en bilderbok samspelar lyfter berättelsen och blir något mer, ett stycke konst. Så är det med Dom som är kvar tycker jag.

Emelie: Faktiskt. Och vad jag förstår så är det Karin Salers debut! Hon och Siri Ahmed Backström verkar vara bra människor. Såna som besitter förmågan att skapa magi.

Dom som är kvar är skriven av Karin Saler och illustrerad av Siri Ahmed Backström. Den ges ut av Urax förlag.