Isbjörnsungen som blev en pojke.

Isbjörnsungen som blev en pojke av Jackie Morris är inte sådär snygg. Den är väldigt vackert och skickligt illustrerad, men ni vet, det är inte modernt formgivet, coolt, spretigt och retrosnyggt, som många barnböcker är idag, kanske mest för att passa hipsterföräldrarna. Detta är kanske inte en bok som kommer att ligga framme i stringhyllan i barnrummet på bilderna på Hemnet. (Hoppas ni ursäktar mina snäva och inskränkta referenser, som jag skyller helt på ett omåttligt bostadsannonsknarkande.)

Men Isbjörnsungen som blev en pojke är en klassisk och tidlös saga, som följer i gamla inuitsagors tradition. När jag läste den slog det mig hur sällan bilderböcker innehåller sagor och handlar om andra kulturer eller tider än vår egen. Hur många bilderböcker om inuiter har ni läst?

Isbjörnsungen som blev en pojke handlar om en liten isbjörnsunge som blir norpad av en korp. En jägare hittar sedan en liten pojke i snön och tar hem honom till sin fru. Korpen dyker upp igen några år senare och lurar ut pojken på isen. Isbjörnshonan känner där igen honom som sin förlorade unge.

Det är en jättefin berättelse som suger in läsaren i en vacker och långsammare värld där kärleken till naturen och respekten för djuren har en självklar plats. Illustrationerna är mjuka akvareller som gör den gulskiftande isbjörnspälsen och det varma ljuset kring den inbäddade lille pojkens vagga rättvisa.

Isbjörnsungen som blev en pojke är skriven av Jackie Morris, översatt av Ulla Forsén och ges ut av Förlaget Hjulet. Den kom på orginalspråket engelska 2010 och i svensk översättning 2013.

E-bilderböcker!

Tänk. Du är fem år. Kan alfabetet och kanske till och med ljudar ihop några ord. Men du kan inte läsa helt själv utan måste be mamma eller pappa läsa så du förstår allt det som bilderna berättar. Och visst det är härligt när pappa eller mamma sätter sig ner och läser, men ibland hade det varit ganska härligt att få sitta helt själv med boken och läsa också..
Det har varit väldigt tyst från de svenska förlagen på ljudboksfronten vad gäller inlästa bilderböcker. När jag var liten var det superpopulärt med bok och band. Vi lyssnade och lyssnade tills kassettbandspelaren fick nog och tuggade upp favoritbandet. Då var oftast boken redan sönderläst och slängd sedan ett tag.

Så i slutet av mars i år släppte Rabén&Sjögren tjugosex välbekanta bilderbokstitlar som e-bilderböcker. Alltså ett lite större antal titlar e-böcker med uppläsning! Urvalet är lite tamt men jag antar att det är bäst att köra med säkra kort till en början. En glad överraskning är boken Tio vilda hästar av Grete Rotböll och Lisen Adbåge, fint uppläst av författaren själv. Kostnaden för en bok är cirka 60 kronor. Lite halvdyrt i appmått mätt – men inte särskilt dyrt jämfört med vad en vanlig, tryckt bok kostar.

Idén med e-bilderböcker är briljant. Vi har länge haft Dagspöket på sjukhus som sådan här hemma och vi får aldrig nog. Vi kan numera inte läsa boken utan att försöka härma Jujja Wieslanders Dagspökeröst. Det går bara inte att låta bli. Så jag ser verkligen fram mot fler sådana högläsningsförebilder. Så jag kan utöka min repertoar. Någon skrev såhär om initiativet. Det gör mig trött. Enligt mig är det inte ens tal om en konkurrenssituation. Det är ett komplement. Bara så.

Grattis barnboken!

Idag är det varken moroten, kanelbullen eller internationella gin & tonic-dagen, för idag är det barnbokens dag! Det är genom IBBY, en ideell organisation som arbetar för att uppmärksamma, stödja och sprida barn- och ungdomslitteratur, som barnboksdagen firats allt sedan 1967.

Kanske att firandet skulle kunna firas lite… mer? Jag menar, vad ska en barnboksjunkie behöva göra egentligen för att få uppleva en påkostad parad genom stadens gator?! Förslagsvis med Lennart Hellsing utklädd till Krakel Spektakel längst fram i tåget. Bara en liten tanke.

Nåväl, den fina affischen kommer i alla fall från Irland, som är värd för firandet i år.

Läsning om läsning

DN kör just nu en serie om läsning som är jätteintressant. Idag intervjuades Anne-Marie Körling, som tituleras högläsningsproffs och har skrivit boken Den meningsfulla högläsningen (2012). Hon säger bland annat att man ska hålla sig till den skrivna texten i boken när man läser högt, och inte omvandla till talspråk till exempel. Vad tycker ni? Hur brukar ni göra själva? 

Och imorse på TV 4:s morgonprogram, så intervjuades författaren Martin Widmark om sitt projekt En läsande klass. Vart man än vänder sig så snackas det läsning! Vilken gåva till alla barn om vi också lyckas omsätta prat i handling och verkligen läser för dem och hittar bra metoder att lära dem läsa själva.

Minimonster i naturen

Är du en sån som jag, som ställer dig lite ängslig till det här med insekter? Då kanske du inte ska fördjupa dig i Minimonster i naturen. Eller så kanske du ska det, i rent terapeutiskt syfte? Här bjuds det nämligen på härligt ludna, antenniga, guldgrönglänsande och mångfacetterade uppförstoringar på spindlar, spyflugor, fjärilar och myror. Det är otroligt vackert och lite läskigt på samma gång, bilderna suger en fast och det är svårt att sluta glo på maskens klor (ja, den har klor! vem visste?).

I boken ryms tio insekter och de har fått ett uppslag var. På ena sidan en uppförstoring och på den andra en kort text presenterad utifrån barnet Bruno som utforskar naturen omkring sig. Det är ett bra format och ett bra språk där det ibland smugit sig in svårare ord som tex spankulera och kolossal. Men de orden är få och lättförklarade och de förstärker texten snarare än stjälper den. Minimonster i naturen är en vacker fotobok som fungerar lika bra till högläsning, att bläddra i själv eller använda i skolan (på förlaget är boken klassad som bilderbok, men biblioteket sätter den på faktahyllan, uUgj om någon är intresserad).

Minimonster i naturen är skriven av Hanna Halmén och fotografierna är tagna av John Hallmén (Bruno i boken är såklart deras son). Den ges ut av Rabén & Sjögren.