Råttor bland molnen

“Snart var dagens första grav färdig”, det är väl en kittlande inledning om någon?

Nä, nu handlar det inte om någon barnboks-Dexter, bara en vanlig hederlig råttkyrkogård. Ett sista vilorum komplett med flygplats, så att råttornas själar kan flyga upp till himlen. Allt det där som händer under täta syrenbuskar är barnets hemlis, men en morgon står en flicka där och tittar.

Bengt-Erik Engholm, text, och Sara Gimbergsson, illustration, skildrar finstämt sommardagarnas äventyr. Ett äventyr som inte ens behöver lämna gården, ett barnland där vänskap, lek och tankar om döden får ta plats. Det är också intressant hur vi tolkar bokens jag, ett barn utan namn. Jag har läst vissa recensioner som benämner barnet som “han” – men i själva verket så lämnar författarna det öppet för oss tycker jag. Själv läste jag in min dotter i barnet, och det var först under andra genomläsningen jag insåg att barnet faktiskt inte benämns med könsbestämt pronomen.

I min bok var Råttornas själar en av förgående års finaste böcker.

Råttornas själar – Bengt-Erik Engholm och Sara Gimbergsson, ges ut av Berghs förlag. 

Dela detta:

One comment, Lägg till din.

Bra när boken kan handla om den som hör den.

Your reply to Boktjuven