Fint om att ljuga litegrann

Det är så lätt hänt att det far en liten lögn ur munnen. Men sen kan det bli jobbigt, när den ena lögnen leder till den andra. Och vips har man snurrat in sig. Om den, för både barn och vuxna, bekanta känslan handlar boken Jag har visst ett djur! av Anton Bergman och Mia Maria Güettler.
Lill råkar säga på dagis att hon har en piraya i badkaret. Alla andra pratar om sina husdjur, och Lill vill också ha något att berätta. Så hon berättar om Filibabba i badkaret. Som äter korv och tacos ibland. När sedan Melissa följer med hem för att leka, så riskerar dock lögnen att avslöjas. Som tur är har Lill en väldigt snäll storasyster som fattar grejen. Och nån storasyster, det har inte Melissa.

Väldigt söt och rak berättelse om hur det kan bli ibland, och att det inte behöver bli så farligt fast man har gjort nåt lite dumt. Skönt. Fina illustrationer som går i turkosgrönt allihop. Dock tycker jag inte att omslaget gör boken rättvisa.

 Jag har visst ett djur! av Anton Bergman och Mia Maria Güettler ges ut på Hippo Bokförlag

Nils Holgersson-plaketten 2013

Grattis till Lisa Bjärbo (tidigare med oss här på Bokunge!) som tilldelas Svensk Biblioteksförenings pris för föregående års bästa barn- eller ungdomsbok. Lisa vann med sin ungdomsroman Allt jag säger är sant. 

Ballonger och fanfarer i massor från oss på Bokunge!

Och det tar inte slut där, grattis även till Emma Adbåge som tilldelas Elsa Beskow-plaketten för boken Lenis Olle och för sin samlade produktion av bilderböcker för barn. Även detta pris delas ut av Svensk Biblioteksförening.

Småbarnsböcker del två.

Viggo, Eva och Nalle av Birgitta Westin: En lite längre bok för tvååringen om stora känslor. Om två vänner, en nalle och om längtan. Korta rader väl anpassade för barnet som nyss har börjat erövra språket.

Emilia på bondgården av Anna Dunér: En mysig, återutgiven bok om barns nyfikenhet på djur, lämplig för tvååringen. En barngrupp gör en utflykt tillsammans med sin dagmamma. Fler Emiliaböcker finns, hög igenkänningsfaktor på samtliga.

Spyflugan Astrid gillar av Maria Jönsson: På samma sätt som hela den vuxna befolkningen “gillar” allt mellan himmel och jord, gör Spyflugan Astrid också det. Hon gillar allt från mjuka bruna saker till jordgubbssaft. En rolig och underhållande bok för både liten och stor. Fungerar för barn från ett år, men ger nog mest behållning för en två, treåring.

Kan jag med av Pija Lindenbaum: Detta är Lindenbaums andra småbarnsbok. Återigen får vi möta Micke och den här gången handlar det om relationen till hans storasyster. Fint återgivna känslor om hur det är att vara liten och beroende av vuxna. Detta i skuggan av storasysters nyvunna självständighet. Passar bäst för en två- treåring.

Vad äter du monster? av Lotta Geffenblad och Jens Peter de Pedro: En alldeles underbar liten pekbok med olika sorters monster och vad de tycker om att äta. Perfekt för barn från sex månader och uppåt. Boksidorna öppnas som ett blädderblock och blir då till enorma monstergap. Läs också: Gapa stort! av samma skapare.

Katt kan hela dagen av Sanna Töringe och Kristina Digman: Här är den fina berättelsen om den lilla katten som kan allt själv och testar sin mammas tålamod till det yttersta. Boken gavs ut på nytt i maj i år och den lilla katten är numera en bekant bilderboksfigur. En perfekt present till barnet i “kan-själv” fasen. Lämplig från 2 år.

Mio mera fart av Annika Thore och Maria Nilsson Thore: De flesta har säkert sett böckerna i den här ljuvliga serien (hittills sex stycken). Nu har turen kommit till Mio. En enkel liten bok om ett barn som älskar att gunga. Tidgare i år kom också Gunna går hem. Passar spädisen från 6 månader.

Ingrid och Bassiluskan av Katerina Janouch och Mervi Lindman: Även denna en återutgivning. En bok om Ingrid som genom sin kompis (som hostar) träffar Bassiluskan och får ont i sitt öra. En fin bok som på ett bra sätt tar upp hur det går till när man blir förkyld och är förkyld. Utmärkt från 2 år och uppåt.

Du och jag, min skatt: 1-åringen sammanställd av Annika Lundeberg och Stina Zethraeus: En ypperlig antologi för de allra minsta barnen! Rymmer allt från Barbro Lindgrens Här är det lilla huset till just Maria Nilsson Thores illustrationer av Vira. För den som blir förtjust finns det även en antologi för treåringen. Fler är på väg.

Liten, liten snälling av Lotta Olsson och Charlotte Ramel: Lotta Olsson rimmar loss för spädisarna. Snälling – välling, nallen – pallen. Detta är bara en del av den så kallade “Liten-sviten”(nu i tre delar). Ljuv poesi för småttingarna. Från 6 månader.

Dela! av Stina Wirsén: En liten bok om den svåra konsten att dela med sig. Liten Skär vill v-e-r-k-l-i-g-e-n inte dela med sig av sin smaskiga godispåse till Lilla Ruta, så Liten Skär äter tills den spyr. Kan man annat än älska att Stina Wirséns böcker är så totalt befriade från sensmoral?! Perfekt från ett år och uppåt.

Det här är det andra inlägget i en kortare serie inlägg om småbarnsböcker. Samtliga böcker i det här inlägget ges ut av Bonnier Carlsen. I nästa bilderboksinlägg blir det böcker från Alfabeta och Berghs förlag. Rekommenderade åldrar från vilka böckerna lämpar sig är så klart högst personligt och just bara en rekommendation, inget skrivet i sten.

Sagotravesti i mangamiljö bryter mot heteronorm

Trots att prinsen äger allt man kan önska sig så är han inte lycklig. För alla de flickor som prinsens föräldrar låter sända upp till slottet känner han “inget i sitt hjärta”. Prinsen söker en hjärtevän, men bryter mot den förväntade Disneyromansen och söker en pojke som kärlek, inte en flicka. Ensam på sitt rum skriver prinsen ett brev som han viker till ett pappersflygplan och låter flyga över landet.

Så kan man ungefär presentera Prinsen och pojken, en mangainspirerad bilderbok med hbtq-tema.

Pappersflygplanet landar tillslut hemma hos Pojken, som bestämmer sig för att söka rätt på den ensamma prinsen. I sitt sökandet efter slottet möter Pojken såväl flygande guldfiskar som mäktiga hjältinnor. Även om jag förstår Pojkens vandring som metafor för inre sökande – som ju sällan är kort eller enkelt – så saknar jag tempo i läsningen. Vandringen går för långsamt och vissa möten upplevs som omotiverade. Kanske att boken hade tjänat på ett raskare berättande? Pojken får helt enkelt gå snabbare.

Berättelsen är i grunden den traditionella sagan, som genom att ifrågasätta vem prinsar kan älska också bryter mot bilderbokens heteronorm, vilket är välkommet. I pressutskicket så beskrivs bokens målgrupp som 6 år och uppåt. Vad tror ni om det, fungerar bilderböcker för 6-åringar och äldre barn, som kanske mer börjar söka sig mot kapitelböcker? Det mangainspirerade tilltalet kan förvisso locka till läsning, i och med mangakulturens popularitet.

Själv läste jag boken tillsammans med två 4-åringar. En tanke som slog mig då var: Varför har man valt att låta prinsen oroa sig för vad hans föräldrar ska tycka om Pojken? Vad hade hänt med berättelsens känsla om denna oro inte funnits där, om det hade varit självklart att man får älska vem man vill. För vad vill berättelsen lära oss? Jo, att kärlek inte har något kön – så varför då plantera detta frö av oro? Nu vet jag att boken är skriven för äldre barn, som tydligare känner till och förhåller sig till en heteronorm – men frågan kanske kan vara relevant ändå. Och obs! att jag inte påstår att alla 4-åringar lever omedvetna om samhällets heteronorm, men för just de barn jag läste tillsammans med var Prinsen och pojken en berättelse om kärlek, prinsens oro var inte relevant.

Bokens illustrationer kan beskrivas som västerländsk tolkning av manga. I en tid där japansk kultur (manga/anime) är så lättillgängligt ställs det höga krav på illustratörer som inspireras av denna stil. Jag tycker att bokens illustrationer är ojämna, tänk om man valt att använda mangans detaljerade och händelserika estetik fullt ut istället! Bokens karaktärer är exempelvis tydligt inspirerade av manga, men berättartekniken är mer avskalad och västerländsk – en blandning som inte alltid är bra.

Sammanfattningsvis tycker jag att Prinsen och pojken är en bok vars kärleksbudskap är viktigt, välkommet och efterlängtat, men där utförandet inte riktigt når ända fram.

Recension av Johanna Palm

 

Prinsen och pojken är skriven av Isak Fearon och illustrerad av Roberth Gearon, boken ges ut av Vombat förlag.

Tips för öronen

Nu på fredag, den 4 oktober, är det barnspecial i P1:s Kino! Bland annat om vad storfilmer som Modig, Dumma mej och Smurfarna handlar om, egentligen. Kino-redaktionen har dessutom hälsat på hemma hos Prick och Fläck.

Breaking news från Bokmässan

Olika förlag slutar med tryckta böcker och satsar hela utgivningen på e-böcker. Modigt kan man tycka. RÄTTELSE! Olika förlag slutar inte alls med de tryckta böckerna utan satsar på att komplettera dem genom att också ge ut de flesta av dem i e-boksformat. Lite skillnad ju!

Det verkar ju som att många tror att den tryckta boken kommer att försvinna, inte om utan när och att det viktigaste för ungas läsning inte är verktyget utan innehållet. Och jag håller med till viss del, jag tycker också att innehållet är viktigast och jag tror också att e-boken har en plats och ett syfte i vårt samhälle, inte minst för unga läsare. Men jag vet inte om jag tror att den tryckta boken kommer att försvinna eller om jag vill att den ska göra det – någonsin? Ibland kan debatten kännas väldigt svartvit, precis som om det är så enkelt så man bara kan säga att innehållet är viktigare än verktyget. Det beror på verkyget det skulle jag säga! Jag har själv läst en massa böcker på min mobil och jag vet hur lättdistraherad jag blir av inkommande mail, kommentarer på fb, instagram, sms, wordfeud och spellistor på Spotify. Så e-boken kan bara bli bättre med slipade vektyg, men kommer den tryckta boken därmed försvinna? Jag tror och hoppas nej!

Vad tycker ni?

Vuxna måste också läsa!

“Tänk om man kunde börja vända på den här attityden att ”det är tjejigt att läsa”. Det är inte tjejigt. Det är livsviktigt.”

Sveriges nya läsambassadör Johanna Lindbäck (grattis!) skriver om mäns ansvar och pojkars läslust. Läs här.

Småbarnsböcker del ett.

Här är Lilla Anna av Inger och Lasse Sandberg: En helt ny bok om Lilla Anna och Långa Farbrorn, en bok helt perfekt för de allra minsta bebisarna från 3-4 månader. Lilla Annas katt försvinner och hon tar hjälp av Långa Farbrorn och hans magiska trollerititthål.

Lilla foten och Lilla handen av Emma Adbåge: En bok lämplig för bebisar från 6 månader. Roliga, naivistiska bilder där barnet utforskar allt som handen respektive foten har gjort under dagen. “Vinkat mamma” och “smugit tyst”. Bra böcker som hjälper barn att formulera vardagsbestyr.

Titta här av Maria Nilsson Thore: Lämpar sig bra från 6 månader, för den som har börjat att utforska världen utanför hemmet. Titta på fågeln, fisken, grodan, masken, hunden och humlan och se vad de gör.

Vad säger klockorna?, Vad säger russinet? av Anna Höglund: Genialiska, spännande böcker för bebisar från 6 månader. Vad säger russinet? En bild på ett russin och sedan den ljudlika bokstavskombinationen “Piiip”. Så låter ett russin.

Vad ska vi göra? av Lennart Hellsing och Emma Adbåge: Den här boken passar dels från ett år för de som har börjat formulera olika enstaka hittepåord men också för treåringen som gillar ramsor och rim. Nyutgåva med illustrationer av Emma Adbåge. Rim på äkta Hellsingvis. Smart och rappt och oväntat modernt om en stackars kung som får stå ut med två barns påfund. Illustrationerna är gjorda i starka akvarellfärger och borde fånga de flesta små barns uppmärksamhet.

Ludde och alla djuren av Ulf Löfgren: Ludde sparkar boll och träffar olika djur i huvudet. Djuren utstöter olika läten och Ludde gissar vilket djur. Vad sägs om det? Lite brutalt kanske men också väldigt roligt. Upprepningar förnöjer, det vet väl alla! Den här boken passar nog bäst till barn från ett år och uppåt. Detta på grund av att det är lite mer text än i andra småbarnsböcker.

Hej, sa Petronella! av Lennart Hellsing och Charlotta Ramel: Den klassiska Hellsingramsan som tonsattes av Knut Brodin känns igen av många. Charlotta Ramel är stjärnan här, hon gör Petronella till en mysig liten tjej i gul regnkappa som seglar bort i en galosch. Om boken sjungs passar den nog de flesta bebisar från 4 månader men kan säkert också uppskattas uppåt i åldrarna.

Moa och Samir i lekparken av Siv Widerberg och Mati Lepp. En strålande bok om konflikter som börjar redan i sandlådan. Om att inte vilja dela med sig och om det rimliga i att tycka att man äger en gunga på lekplatsen. En bok utan pekpinnar. En höjdarbok för barn från ett och halvt år och en bra bit upp i åldrarna.

Första sagoskatten av Catarina Krusvaal: En samling med ramsor, sagor och hela bilderböcker däribland Kruusvals egna karaktärer. En fin kompilation som passar att ha med på resa eller dylikt, alltiett bok. Passar från 6 månader och uppåt i åldrarna.

Vart ska du? av Jockum Nordström: Här är det raka rör som gäller. Berättaren och läsaren undrar och ställer tillsammans frågor till bokens karaktärer genom att läsa texten. Vart är ni på väg? Har ni redan ätit upp? Vart ska du? Och de får svar av haren, ekorren, elefanten och flera. En vacker och okoventionell bok, inte minst på grund av formatet, sidorna viks ut och ihop som ett dragspel. Passar från ett år och uppåt.

Det här är det första i en kortare serie inlägg om småbarnsböcker. Samtliga böcker i det här inlägget ges ut av Rabén&Sjögren. I nästa bilderboksinlägg blir det böcker från Bonnier Carlsen. Rekommenderade åldrar från vilka böckerna lämpar sig är så klart högst personligt och just bara en rekommendation, inget skrivet i sten.

 

En hopplöst långrandig och vacker tillvaro

En helt vanlig dag på Enahandavägen. Zebrorna Enis och Treo gör precis det de brukar göra, men inuti Treo ligger irritationen och gror. Allt är ju precis som det alltid har varit. Om något ändå kunde vara bara lite annorlunda.. Efter den vanliga morgondisken går Enis ut och handlar kringlor, de vanliga kringlorna. Enda skillnaden från alla andra dagar är att Enis är tillbaka ovanligt snabbt och då vill Enis leka roliga lekar! Treo är inte sen att haka på. De gör en hel massa roliga saker; läser böcker uppochner, blandar (Ojoj) choklad i badkaret och liksom spetsar till det som annars är ganska trist. Men så blir Treo lite trött och sugen på kringlor och plötsligt önskar Treo att allt var som vanligt igen. Det är svårt att vara kritisk när det gäller Maria Nilsson Thores böcker. Hon har, precis som Pija Lindenbaum, det här helhetsgreppet när hon både illustrerar och skriver själv (hon har gjort tre bilderböcker själv). Och det blir så himla bra! Jag älskar hennes sätt att med korta meningar berätta sådant som är allmängiltigt på ett sätt så att både barn och vuxna ser det ur ett helt nytt perspektiv. Treo, Enis & en till håller samma höga nivå som de förra två Petras prick och Bus och Frö på varsin ö. Molly & Molnet (om en liten flicka) från 2004 är lite annorlunda. Om jag måste välja mellan två goda ting ser jag gärna fler böcker av Maria Nilsson Thore när hon skriver om könlösa djur som ställs inför små dilemman men som på det stora njuter av det enkla och vackra i livet.

Treo, Enis & en till är skriven och illustrerad av Maria Nilsson Thore och ges ut av Bonnier Carlsen.