Hurra för lekboken!

I Danmark säger ankorna rap rap rap istället för kvack kvack. Det råkar jag veta, för en av Stinas favoritböcker är en fotobok om ankor som säger rap. Vi köpte den för fem danska kronor när de gallrade ut böcker på Köpenhamns stadsbibliotek. Aellinger heter den. Trycker man på den gröna knappen på framsidan så säger ankorna rap rap rap. Trycker man igen säger den rap rap rap en gång till. Och det gör man. Trycker igen alltså.

Det är ju nämligen så att Stina inte direkt läser boken. När man är snart åtta månader så är det knappen som det är det intressanta. Under flera månaders tid har det också varit väldigt gott att äta på den redan ganska hårt åtgångna pappen. Säkerligen bra för immunförsvaret – på denna lånebok torde många små danska barns saliv finnas samlat.

Man ska ju börja tidigt med läsningen. Jag intervjuade en urduktig barnbibliotekarie och läsivrare en gång. Hon berättade att hon läste sagor för sin bebis redan när den låg i magen. Jag har hört att bebisar redan då kan höra och sedan känna igen sagorna.
När barnet sen är ute så ska man tidigt sätta läggningsrutiner, med sagor. Det är viktigt det där med läsning, och jag älskar ju själv barnböcker, så det är klart att jag har försökt. Det ligger en hög med bilderböcker på nattygsbordet, såna jag själv gillar. Men det slutar alltid med sönderrivna sidor som ska stoppas in i munnen och hårda bokhörn som träffar både ögon och glasögon. Kontraproduktivt som sömnmedel sett.

I väntan på att det som står i boken blir intressantare än själva boken, så berättar vi sagor ur minnet. “Det var en gång en flicka som hette Törnrosa. Sen var det nåt med en spinnrock…” Det går bra det med. 

Pekböcker då? Nej, det pekas inte här än. Det lyssnas inte heller så mycket när mamma pekar och härmar djuren på sidorna. Istället gnags det. Kastas runt.

Vilken tur då att vi har LEKBÖCKERNA. Om inte ordet redan finns, så myntar jag det härmed. (ok, har googlat nu, det fanns. Jättemycket fanns det.) Jag pratar om böckerna som inte kan gå sönder. De som har runda hörn och är CE-märkta. Dem som man får stoppa in i munnen hur mycket som helst. De som är fulla av saker som hänger och dinglar, saker att klappa och pilla på. De som ligger i en rolig låda som man kan stänga och öppna. De som har fina mönster och hål. Kanske till och med en spegel! Eller som säger rap rap rap. Om och om igen. Detta är en hyllning till dem!

Lekböckerna på bilden:

Hej baby från Egmont Kärnan 
Grafiska mönster, ett hål att sticka in handen i och en spegel. Toppen.

Aellinger från Carlsen
Söta ankor, dansk biblioteksbakterieflora, grön knapp som säger rap. Blir inte bättre än så.

Min första boksamling från Barthelson förlag
Rolig låda som även går att slå på och tio små böcker som fungerar precis lika bra som klossar.

Plyschtiger med blädderbar mage från Egmont Kärnan
Favorit som går att hänga i babygymmet. Bilder på katter och en rynkig svans med gummiband i. Mysig. 

Sköldpadda i plysch med blädderbar mage från Bellino
Prassliga sidor med bilder på havsdjur, skallra i magen och en glad uppsyn. Fungerar även som kudde. Cool. 

 

 

Dela detta:

Lämna en kommentar