Givande möte mellan Kina och Sverige

Den svenska LasseMaja-duon Martin Widmark och Helena Willis har slagit sig samman med en kinesisk författare och en illustratör, Cao Wenxuan och Yanling Gong och gett ut en dubbelbok: Den sovande Guden och Koppen som försvann.

Båda berättelserna har sagans magiska prägel och handlar om barn som letar efter försvunna bägare. I Den sovande Guden (Widmark/Gong) bor barnen Sami och Lea vid en flod i ett land där det regnat i åratal och alla fiskar försvunnit. När barnen en dag hittar en bägare får de veta att den tillhör Flodguden som en gång använde bägaren för att måla världen i färger och ljud. Men bägaren försvann och himlen täcktes av moln, fåglarna tystnade och Flodguden försvann. Nu måste Sami och Lea hitta honom, men vägen dit är svår och kantad av hinder.

I Koppen som försvann (Wenxuan/Willis) får vi träffa en familj som har en vacker teservis. Allra mest älskar dottern servisen, hon leker med den och genom ett barns fantasi blir kannan mamma och kopparna hennes barn. Koppen som ser yngst ut får heta Tingting och blir flickans speciella favorit. En dag ringer en försäljare på och när han ser servisen ute i trädgården kan han inte låta bli att lägga vantarna på Tingting. Familjen blir alldeles förkrossad över försvinnandet och letar överallt efter koppen. Även den här bägaren är magisk, den får försäljaren att bränna sig på tungan och vinet att smaka kloak.

Det är ett spännande projekt att låta författare och illustratörer från olika kulturer skapa berättelser tillsammans. Resultatet är fängslande, och jag hade nog inte utan hjälp kunnat avgöra vilken av berättelserna som kom från Kina eller Sverige. Det blir tydligt vilken avgörande roll illustrationer kan spela för att rikta berättelsen och fördjupa känslor och kontext. Yanling Gongs bilder är svävande vackra som kinesisk konst ofta är, mörkt och skirt på samma gång. Helena Willis använder alla färger utom svart i sina illustrationer och bilderna blomstrar. En ren fröjd helt enkelt och jag hade kunnat skriva en spaltmeter till om böckerna, men det tänker jag inte. Läs själva!

Koppen som försvann är skriven av Cao Wenxuan och illustrerad av Helena Willis. Den sovande Guden är skriven av Martin Widmark och illustrerad av Yanling Gong. De ges ut som en dubbelbok av Bonnier Carlsen.

Bokunges frågelåda + nyhet!

Frågestund! Vi fick en fråga om boktips/bokbloggar för lite äldre barn än Bokunges 0-7 åringar. Helena har nämligen en läshungrig 11-åring hemma, och då familjen bor utomlands är det inte helt lätt att följa med i bokflödet.

Och bokbloggar finns det ju! Några som skriver om böcker för lite äldre barn och tonåringar är Bokfreak, Tonårsboken, Barnboksprat, Barn- och ungdomsbokbloggen och Bokugglan.

Kanske att böcker för mellanåldern (någonstans efter 7 år och upp till 13) inte är så väldigt representerade i bokbloggsvärlden? Vi på Bokunge tycker i alla fall att denna kategori böcker förtjänar en egen blogg, och planerar därför att dra igång en Bokunge för mellanåldern! Superkul, tycker vi.

Om du har tips, idéer och tankar om vad en sån blogg ska innehålla – kommentera gärna! Du kan också ställa en egen fråga, klicka här.

Finsk seger på prisgala

I år var första gången som barn- och ungdomslitteratur prisades i egen kategori under Nordiska rådets kulturprisgala. Seita Vuorela och Jani Ikonen från Finland tog hem priset för boken Karikko (Blindskär). Motiveringen lyder bland annat: “Med särpräglad stil vävs folktro, mytologi och sagotradition samman i denna symboltäta roman om sorg, där den unga människans sökande äger rum i gränslandet mellan barn och vuxen, land och vatten, dröm och verklighet, liv och död.”

Som jag förstår finns boken ännu inte översatt till svenska, men vi får anta att den är på väg?

Galan sändes från Operan i Oslo och direkt in i SVT2, vad tyckte ni? Lite väntat med Astrid Lindgren-medley (av Georg Riedel och Operans barnkör) inför barn- och ungdomspriset, eller? På Svtplay kan man se festen i efterhand.

Monster som överraskar men inte övertygar

“Det är väl nåt jag åt igår: en sten, en flöjt, min farfars tår.”

I Willa Holma förlags andra bok, Ett monster med snurrig päls, är det något som inte står helt rätt till med Monstret. Det är magen, något gör ont. Men vad ska man göra?

På humoristiskt rim följer vi Monstret genom berättelsen, sökandet driver oss framåt. Drakar, häxor och allehanda goda råd – Monstret försöker hitta bot. Hur det slutar? Ja, med en överraskning såklart. Jutta Falkengren, bokens illustratör, har skapat en detaljerad och ostädad värld åt Monstret och hens vänner. Det mörkt trassliga i Monstrets uppenbarelse går igenom även i illustrationerna. En kontrast mot bilderboksvärldens ofta klara och pastelltonade färgval. Bokens inledande uppslag – en gles skogsvy, solnedgång, Monstret ser på oss – fångar läsarens blick. Illustratörens ton känns säker i en skiss/kollageinspirerad stil. Tyvärr fångar inte varje sida mig på samma vis, exempelvis övertygas jag inte av hur draken tecknas. Vissa uppslag saknar den genomarbetade stämning läsaren möts av inledningsvis.

Det trassliga och sotiga är ett intressant grepp, och berättelsens rim rinner fint – men ändå fångas jag inte helt av boken. Den är förvisso kul och har ett överraskande slut, vilket kanske är gott nog ibland, men jag saknar ändå den bilderboksmagi som fick mig att utse Willa Holma förlags Den vindlande vägen och lilla grodan till en av 2012 års bästa böcker. Den filosofiska fantasivärlden hoppas jag förlaget kan bjuda på igen!

Det är förövrigt roligt att se mindre förlag, exempelvis Willa Holma, Urax och Hippo förlag, visa att små aktörer kan tillverka bilderböcker som håller lika hög klass som de etablerade storförlagen. Både sett till den fysiska boken som dess innehåll.

Ett monster med snurrig päls är skriven av Rikard Ask och illustrerad av Jutta Falkengren på Willa Holma förlag.

Forma Books blog award

Psst! Passa på och nominera din bästa bokblogg i Forma books blog award. Fram till den 31 oktober kan du nominera vem du vill och hur många gånger du vill, läs mer här!

Just nu från Augustpriset

Nu vet vi vilka som är nominerade till årets Augustpris! I barn- och ungdomslitteratur, dvs den viktigaste kategorin, är det följande:

Sara Kadefors – Lex bok

Anna Höglund – Om detta talar man endast med kaniner

Ellen Karlsson/Eva Lindström – Snöret, fågeln och jag

Klara Persson – Maximilian och Minimilian

Frida Nilsson – Jagger, Jagger

Lena Sjöberg – Cirkusloppor på luffen

 

Länkade titlar har Bokunge recenserat. Klicka och läs! Vinnare presenteras den 25 november.

Syskonlojalitet när den är som bäst.

Sedan Siri Ahmed Backström avslutade sin utbildning på Konstfack i Stockholm har hon gått från klarhet till klarhet. Tidigare i år var hon en av 31 illustratörer att representera Sverige på barnboksmässan i Bologna. Det relativt nystartade förlaget Urax (aka Familjen Hedenhös hund) har tidigare gett ut en bok av Siri Ahmed Backström, Jag ska försöka beskriva dig precis så fin som du är (läs mer om den här) och nu i september gav de ut boken Syskondagen.

Syskondagen är en stillsam och samtidigt färgsprakande historia om ett syskonpar en helt vanlig dag. Storasyster ska lämna lillebror på dagis och själv gå till skolan, därefter ska hon hämta upp en klänning hos sömmerskan. Men lillebror vill inte gå till dagis och storasyster vill inte hämta klänningen som deras mamma har lagt undan. Så dagen blir en annan. Det är svårt att inte känna för karaktärerna i Syskondagen. Storasyster känns befriande självständig och lillebrors sätt att ty sig till sin storasyster är hjärtknipande på ett bra sätt. Stundtals får jag samma känsla i Syskondagen som jag fick när jag läste Pija Lindenbaums småbarnsbok Kan jag med, även den en bok om en syskonrelation mellan storasyster och lillebror. Filmkänsla, som om boken vore en liten film skildrad i varmt sommarljus, en film om starka och viktiga band.

Syskondagen är skriven och illustrerad av Siri Ahmed Backström och ges ut av Urax förlag.

Presenttips kanske?

Ett hett tips till alla som vill överraska någon i höstmörkret är Lyssna på djuren och Herr Gurka, Krakel Spektakel och alla de andra. Båda två nyutkomna interaktiva böcker med ljud. Kanske rycker någon på axlarna för böcker med ljud har ju funnits ett tag nu. Då måste jag invända att en bok med djurläten där man bland annat får veta hur en räv låter – det har mig veterligen inte funnits och en bok där man kan höra Lennart Hellsings alla visor och sånger har minsann heller inte funnits. Djuren i Lyssna på djuren är indelade efter världsdelar och alla sorters djur finns representerade. Faktatexterna i boken är skrivna av Martin Widmark och är relativt lättlästa och riktar sig till en yngre läskrets. De femtio sångerna i Herr Gurka, Krakel Spektakel och alla de andra är handplockade av Johanna Hellsing (dotter) som också framför låtarna på olika instrument, arrangemang och inspelning står Klas Widén för. Noterna och texterna ackompanjeras av illustrationer av en mängd olika kända illustratörer, allt från Fibben Hald och Poul Ströyer till Emma Adbåge och Axel Scheffler.

Lyssna på djuren ges ut av Max Ström förlag. Herr Gurka, Krakel Spektakel och alla de andra ges ut av Rabén&Sjögren.

Jag är ett litet liv

Mårten Melin skriver (bland mycket annat) poesi för barn. Om jag inte räknat helt fel så har det blivit sex stycken diktsamlingar, där Jag är ett litet liv är den senaste. “Dikter mest om vänskap” är bokens undertitel, men Melins ordkonst rymmer faktiskt det mesta i ett liv. Både det fina som bubblar och sånt som skaver i magen.  

Dikterna är korta och kärnfulla. Frågar, ifrågasätter och tröstar. Och kanske framför allt, tillåter det oväntade – ger läsaren nya perspektiv. Ta tillexempel dikten Förlåt där “någon” som “sa något dumt till dig” visar sig vara diktens jag. Melin tar sin läsare på allvar och arbetar utifrån ett tydligt barnperspektiv. Här får du fundera. Plötsligt befinner du dig i rymden, eller promenerar igenom en ljus vårdag som ändå känns mörk. Ja, orden öppnar upp för nya världar.

Dikter kan också vara en inbjudande form för att skriva själv! Här kan Jag är ett litet liv verkligen fungera som inspiration, att dikta om upplevelser inom (och utanför) dig är något annat än de “vårdikter” om tulpaner som i alla fall jag pliktskyldigt präntade ihop varje april under låg- och mellanstadiet.

Bokens svartvita illustrationer av Malin Ahlin fungerar bra tillsammans med texten. Bilderna beskriver diktens handling, men ger också utrymme för läsarens egen tolkning.

 

Jag är ett litet liv är skriven av Mårten Melin och illustrerad av Malin Ahlin. Boken ges ut av Hegas.