Ska vi va?

Pija Lindenbaum är tillbaka med en bok för barn i 3,4,5-årsåldern. Det handlar om Flisan och Berit som är i samma ålder och bor i samma område. Flisan, bokens huvudperson, är en riktig liten ensamlekare. Hon stannar gärna inne och klipper några rundor med sin nya sax och tejpar lite när allting är som bäst. Men så en dag när allt är som upplagt för skön ensamlek pickar det på altandörren. Först, tänker Flisan, att det kanske är pizzakillen. Men så ser hon att det är Berit. – Åh, nej! tänker Flisan. –  Ska vi va? frågar Berit. För Berit är den där sorten som vill va hela tiden, hon känner liksom inte när det inte är läge. Flisan avvisar Berit snabbt och tydligt, tycker hon, men snart dyker Berit upp igen. Den här gången har Flisans mamma släppt in henne. (Lite på samma vis som Flisans katt släpptes in på grund av Berit en stund tidigare.) Eftersom Flisans mamma tycker att Flisan behöver “nån att leka med” så blir Flisan så illa tvungen att ha Berit hos sig..

Lindenbaum är som de flesta vet en klass för sig vad det gäller att återge barns känslor. Hon gör det här än en gång. Framförallt är hon bra på att beskriva hur motstridiga känslor kan se ut (för Flisan veknar faktiskt efter ett tag och vill leka med Berit). Och grejen med att Lindenbaum både skriver texten och illustrerar gör att man ständigt upptäcker finurliga sätt som text och bild samspelar på. (Något som är svårt tror jag i de fall där illustratörer och författare arbetar var och en för sig med en och samma bok.) Exempel: (Någon jag antar är Flisans mammas man) Göran hör också att det pickar på altandörren men eftersom Flisan snabbt avvisar Berit och stänger dörren undrar han: “We we nån som kom?”. Först fattade jag inte det här “Wa we” men så kollar man mer noga på bilden och upptäcker att han borstar tänderna, klart blir det “Wa we” då.

Man känner sig lite okritisk när man urskillningslöst älskar allt Lindenbaum gör. Men grejen är ju att hon är en av få som lyckas att beskriva barn helt utan pekpinnar, helt utan att tillrättalägga och det gör att barn som läser henne redan tidigt får lära sig att det finns olika vardagssituationer där saker varken är rätt eller fel. En försmak på livet liksom.

Dela detta:

Lämna en kommentar