Breaking news från Bokmässan

Olika förlag slutar med tryckta böcker och satsar hela utgivningen på e-böcker. Modigt kan man tycka. RÄTTELSE! Olika förlag slutar inte alls med de tryckta böckerna utan satsar på att komplettera dem genom att också ge ut de flesta av dem i e-boksformat. Lite skillnad ju!

Det verkar ju som att många tror att den tryckta boken kommer att försvinna, inte om utan när och att det viktigaste för ungas läsning inte är verktyget utan innehållet. Och jag håller med till viss del, jag tycker också att innehållet är viktigast och jag tror också att e-boken har en plats och ett syfte i vårt samhälle, inte minst för unga läsare. Men jag vet inte om jag tror att den tryckta boken kommer att försvinna eller om jag vill att den ska göra det – någonsin? Ibland kan debatten kännas väldigt svartvit, precis som om det är så enkelt så man bara kan säga att innehållet är viktigare än verktyget. Det beror på verkyget det skulle jag säga! Jag har själv läst en massa böcker på min mobil och jag vet hur lättdistraherad jag blir av inkommande mail, kommentarer på fb, instagram, sms, wordfeud och spellistor på Spotify. Så e-boken kan bara bli bättre med slipade vektyg, men kommer den tryckta boken därmed försvinna? Jag tror och hoppas nej!

Vad tycker ni?

Vuxna måste också läsa!

“Tänk om man kunde börja vända på den här attityden att ”det är tjejigt att läsa”. Det är inte tjejigt. Det är livsviktigt.”

Sveriges nya läsambassadör Johanna Lindbäck (grattis!) skriver om mäns ansvar och pojkars läslust. Läs här.

Småbarnsböcker del ett.

Här är Lilla Anna av Inger och Lasse Sandberg: En helt ny bok om Lilla Anna och Långa Farbrorn, en bok helt perfekt för de allra minsta bebisarna från 3-4 månader. Lilla Annas katt försvinner och hon tar hjälp av Långa Farbrorn och hans magiska trollerititthål.

Lilla foten och Lilla handen av Emma Adbåge: En bok lämplig för bebisar från 6 månader. Roliga, naivistiska bilder där barnet utforskar allt som handen respektive foten har gjort under dagen. “Vinkat mamma” och “smugit tyst”. Bra böcker som hjälper barn att formulera vardagsbestyr.

Titta här av Maria Nilsson Thore: Lämpar sig bra från 6 månader, för den som har börjat att utforska världen utanför hemmet. Titta på fågeln, fisken, grodan, masken, hunden och humlan och se vad de gör.

Vad säger klockorna?, Vad säger russinet? av Anna Höglund: Genialiska, spännande böcker för bebisar från 6 månader. Vad säger russinet? En bild på ett russin och sedan den ljudlika bokstavskombinationen “Piiip”. Så låter ett russin.

Vad ska vi göra? av Lennart Hellsing och Emma Adbåge: Den här boken passar dels från ett år för de som har börjat formulera olika enstaka hittepåord men också för treåringen som gillar ramsor och rim. Nyutgåva med illustrationer av Emma Adbåge. Rim på äkta Hellsingvis. Smart och rappt och oväntat modernt om en stackars kung som får stå ut med två barns påfund. Illustrationerna är gjorda i starka akvarellfärger och borde fånga de flesta små barns uppmärksamhet.

Ludde och alla djuren av Ulf Löfgren: Ludde sparkar boll och träffar olika djur i huvudet. Djuren utstöter olika läten och Ludde gissar vilket djur. Vad sägs om det? Lite brutalt kanske men också väldigt roligt. Upprepningar förnöjer, det vet väl alla! Den här boken passar nog bäst till barn från ett år och uppåt. Detta på grund av att det är lite mer text än i andra småbarnsböcker.

Hej, sa Petronella! av Lennart Hellsing och Charlotta Ramel: Den klassiska Hellsingramsan som tonsattes av Knut Brodin känns igen av många. Charlotta Ramel är stjärnan här, hon gör Petronella till en mysig liten tjej i gul regnkappa som seglar bort i en galosch. Om boken sjungs passar den nog de flesta bebisar från 4 månader men kan säkert också uppskattas uppåt i åldrarna.

Moa och Samir i lekparken av Siv Widerberg och Mati Lepp. En strålande bok om konflikter som börjar redan i sandlådan. Om att inte vilja dela med sig och om det rimliga i att tycka att man äger en gunga på lekplatsen. En bok utan pekpinnar. En höjdarbok för barn från ett och halvt år och en bra bit upp i åldrarna.

Första sagoskatten av Catarina Krusvaal: En samling med ramsor, sagor och hela bilderböcker däribland Kruusvals egna karaktärer. En fin kompilation som passar att ha med på resa eller dylikt, alltiett bok. Passar från 6 månader och uppåt i åldrarna.

Vart ska du? av Jockum Nordström: Här är det raka rör som gäller. Berättaren och läsaren undrar och ställer tillsammans frågor till bokens karaktärer genom att läsa texten. Vart är ni på väg? Har ni redan ätit upp? Vart ska du? Och de får svar av haren, ekorren, elefanten och flera. En vacker och okoventionell bok, inte minst på grund av formatet, sidorna viks ut och ihop som ett dragspel. Passar från ett år och uppåt.

Det här är det första i en kortare serie inlägg om småbarnsböcker. Samtliga böcker i det här inlägget ges ut av Rabén&Sjögren. I nästa bilderboksinlägg blir det böcker från Bonnier Carlsen. Rekommenderade åldrar från vilka böckerna lämpar sig är så klart högst personligt och just bara en rekommendation, inget skrivet i sten.

 

En hopplöst långrandig och vacker tillvaro

En helt vanlig dag på Enahandavägen. Zebrorna Enis och Treo gör precis det de brukar göra, men inuti Treo ligger irritationen och gror. Allt är ju precis som det alltid har varit. Om något ändå kunde vara bara lite annorlunda.. Efter den vanliga morgondisken går Enis ut och handlar kringlor, de vanliga kringlorna. Enda skillnaden från alla andra dagar är att Enis är tillbaka ovanligt snabbt och då vill Enis leka roliga lekar! Treo är inte sen att haka på. De gör en hel massa roliga saker; läser böcker uppochner, blandar (Ojoj) choklad i badkaret och liksom spetsar till det som annars är ganska trist. Men så blir Treo lite trött och sugen på kringlor och plötsligt önskar Treo att allt var som vanligt igen. Det är svårt att vara kritisk när det gäller Maria Nilsson Thores böcker. Hon har, precis som Pija Lindenbaum, det här helhetsgreppet när hon både illustrerar och skriver själv (hon har gjort tre bilderböcker själv). Och det blir så himla bra! Jag älskar hennes sätt att med korta meningar berätta sådant som är allmängiltigt på ett sätt så att både barn och vuxna ser det ur ett helt nytt perspektiv. Treo, Enis & en till håller samma höga nivå som de förra två Petras prick och Bus och Frö på varsin ö. Molly & Molnet (om en liten flicka) från 2004 är lite annorlunda. Om jag måste välja mellan två goda ting ser jag gärna fler böcker av Maria Nilsson Thore när hon skriver om könlösa djur som ställs inför små dilemman men som på det stora njuter av det enkla och vackra i livet.

Treo, Enis & en till är skriven och illustrerad av Maria Nilsson Thore och ges ut av Bonnier Carlsen.

Jon har ett svart hål i sitt röda hjärta

För ett tag sen skrev Johanna Palm om bilderböcker som behandlar ämnet döden – ett svårt men viktigt ämne att prata med barn om. Bara några dagar senare fick jag Grethe Rottböll och Emma Virkes Jon har ett svart hål i sitt röda hjärta till min ena skola.

Det är en helt fantastisk bok som inte väjer för känslolivet inne i kroppen på Jon som förlorat sin pappa. Man kan som läsare känna Jons sorg och den stora frånvaron av pappan. Jon tillåts sörja hela boken genom utan att det görs gulligt eller barnsligt utan bara får vara så som sorgen är: ett stort svart hål i hjärtat. Pappans frånvaro är påtaglig överallt, skor och väska som väntar i hallen, den röda fåtöljen vid Jons säng där ingen pappa sitter och säger “Godnatt och sov som allra jättegodast!” och ingen pappa som bygger klart den där flygmaskinen. Men Jon har något som inte ens det svarta hålet kan ta ifrån honom – alla minnen av pappan som bevisar att pappa fortfarande är hans och att Jon är pappas:

För vem var det pappa vände upp och ner på ängen? Och vem var det han byggde kojan åt i skogen? Och vem var det han räddade den där dagen när Amandas pappa blev galen av ilska?
Jo, det var JON. Och det kommer alltid att vara Jon vad som än händer!

Jon har ett svart hål i sitt röda hjärta är skriven av Grethe Rottböll och illustrerad av Emma Virke. Den ges ut av Bonnier Carlsen.

Tips! Högläsning för små öron

Vi har mellan varven efterlyst högläsning för små barn och därför är det på sin plats att tipsa när Natur & Kultur nu kommer med två nyutgåvor av Jujja och Tomas Wieslanders böcker Lillebror och Billan och Lillebror och Nalle. Lillebror och Nalle kom ut för första gången 1990 och handlar om den femårige Lillebror som bor på landet med sin Nalle, mamma och pappa. Boken är illustrerad av Olof Landström (Bu och Bä). I Lillebror och Billan har Lillebror fyllt sex år och leken med Nalle har bytts ut mot lek med kompisen Billan. I Lillebror och Billan står Jens Ahlbom (Mulle Meck) för illustrationerna.

Jag törs inte men gör det ändå

Ibland skriver vi också om böcker som vi här kallar pedagogik för föräldrar. Boken ovan är en sådan bok. Författaren Martin Forster är legitimerad psykolog med KBT-inriktning, han har arbetat med föräldrastöd i olika former och han forskar vid Uppsala universitet om hur man kan hjälpa vuxna att hantera konflikter med barn. Boken Jag törs inte men gör det ändå handlar om hur viktigt det är att inte låta oro och rädsla få för stort utrymme i barns liv. Jag tycker verkligen det kan behövas handfasta råd kring hur man stärker barns självkänsla (boken handlar om barn mellan 2 och 15 år). Jag har ännu inte läst mer än halva boken, men upplägget är enkelt, boken är befriad från teoretiska resonemang och är istället uppbyggd på korta faktarutor och olika exempel från verkliga livet. Så här långt är jag väldigt positiv – jag gillar att det både handlar om att våga synas och höras och att våga misslyckas. I UR:s finfina program En bok, en författare kommer Martin Forster dyka upp den 23:e september. Jag förväntar mig en djupdykning i ämnet barn och självkänsla. Ni ser programmet efter den 23:e här. 

Jag törs inte men gör det ändå – åtta berättelser om att stärka barns självkänsla av Martin Forster ges ut av Natur&Kultur.

Den lilla mullvaden och Matriciaria Chamomilla

Bokunge har tidigare skrivit om Parabellum Nords fina utgivning av Zdeněk Milers bilderböcker. Nu finns ytterligare en bok i samlingen, Hur den lilla mullvaden botade musen. Här beger sig den lilla mullvaden ut i världen på jakt efter Matriciaria Chamomilla – vad nu det kan vara? Sökandet efter blomman som ska göra en vän till mullvaden frisk tar honom runt hela jorden. Holländska tulplanfält, märkliga sjöanemoner och Afrikas djungel, allt färgrikt och lekfullt illustrerat. 

Berättelsen följer den klassiska barnboksmönstret hem – äventyr – hemhemkomst, det finns ett tydligt driv framåt i berättelsen. Mullvaden själv kännetecknas av sin uppriktiga vänlighet och nyfikenhet, både i text och bild. Den finns verkligen en sympatisk lekfullhet i Milers bildvärld som visar sig i Hur den lilla mullvaden botade musen. Ja, det kanske är humorn? Karaktärernas livlig kroppspråk, att det faktiskt finns isbjörnar som väntar på valbåtar och den där märkliga blomman som får mullvaden att konstatera – “Allt känns så bra. Inte ens om den där elefanten trampar på mig skulle jag bry mig.”

Kan man använda ordet färgsprakande utan att någon svimmar av på grund av slitet uttryck? Jag hoppas färgsprakande går bra, för så är det att bläddra Parabellum Nords senaste mullvadsberättelse. Illustrationerna är skarpa, klara och tillåts breda ut sig. Ibland får man motstå impulsen att riva ut en sida eller två för att rama in och spika upp på väggen. Boken känns överlag påkostad, tidigare utgivning har absolut varit bra, men Hur den lilla mullvaden botade musen är bäst hittills – kul!

Bokunge har även recenserat Den lilla mullvaden och snögubben, Den lilla mullvaden och raketen och Den lilla mullvaden och den gröna stjärnan.

 

Hur den lilla mullvaden botade musen (2013) ges ut av Parabellum Nord Förlag. Koncept & bild: Zdeněk Miler, Text: Hana Doskocilová.

Ska vi va?

Pija Lindenbaum är tillbaka med en bok för barn i 3,4,5-årsåldern. Det handlar om Flisan och Berit som är i samma ålder och bor i samma område. Flisan, bokens huvudperson, är en riktig liten ensamlekare. Hon stannar gärna inne och klipper några rundor med sin nya sax och tejpar lite när allting är som bäst. Men så en dag när allt är som upplagt för skön ensamlek pickar det på altandörren. Först, tänker Flisan, att det kanske är pizzakillen. Men så ser hon att det är Berit. – Åh, nej! tänker Flisan. –  Ska vi va? frågar Berit. För Berit är den där sorten som vill va hela tiden, hon känner liksom inte när det inte är läge. Flisan avvisar Berit snabbt och tydligt, tycker hon, men snart dyker Berit upp igen. Den här gången har Flisans mamma släppt in henne. (Lite på samma vis som Flisans katt släpptes in på grund av Berit en stund tidigare.) Eftersom Flisans mamma tycker att Flisan behöver “nån att leka med” så blir Flisan så illa tvungen att ha Berit hos sig..

Lindenbaum är som de flesta vet en klass för sig vad det gäller att återge barns känslor. Hon gör det här än en gång. Framförallt är hon bra på att beskriva hur motstridiga känslor kan se ut (för Flisan veknar faktiskt efter ett tag och vill leka med Berit). Och grejen med att Lindenbaum både skriver texten och illustrerar gör att man ständigt upptäcker finurliga sätt som text och bild samspelar på. (Något som är svårt tror jag i de fall där illustratörer och författare arbetar var och en för sig med en och samma bok.) Exempel: (Någon jag antar är Flisans mammas man) Göran hör också att det pickar på altandörren men eftersom Flisan snabbt avvisar Berit och stänger dörren undrar han: “We we nån som kom?”. Först fattade jag inte det här “Wa we” men så kollar man mer noga på bilden och upptäcker att han borstar tänderna, klart blir det “Wa we” då.

Man känner sig lite okritisk när man urskillningslöst älskar allt Lindenbaum gör. Men grejen är ju att hon är en av få som lyckas att beskriva barn helt utan pekpinnar, helt utan att tillrättalägga och det gör att barn som läser henne redan tidigt får lära sig att det finns olika vardagssituationer där saker varken är rätt eller fel. En försmak på livet liksom.