Att gå i ettan

Jag ska erkänna att när jag först hörde talas om Att gå i ettan – föräldrahandbok om skolan kände jag mig skeptisk. Mm, jaha… en självhjälpsbok för curlingpäronet? Samtidigt blev jag intresserad, tänk att det finns handböcker om att gå i skolan – vilket intressant samtidsfenomen!

Att gå i ettan inleds med fyra kapitel som utifrån barnet, föräldern, skolan och hemmet beskriver hur det är att börja skolan. Boken avslutas med ett kapitel som presenterar skolans olika ämnen och vad som är bra att kunna i slutet av årskurs 1. Och ja, det är här man (jag) inser att man (fortfarande jag) befinner sig på en ettagluttares mattenivå (Algebra? Vem är det?!).

Mycket av det som skrivs och tipsas om är egentligen självklarheter. Sunt förnuft. Barn ska använda reflexer, klä sig efter väder och föräldrar bör intressera sig för vad ens teling sysslar med i skolan. Boken är dock inte sträng, tonen är snäll och humoristisk. Trevlig. Men samtidigt, även då jag tycker om bokens tilltal så är det svårare att “värja sig” mot pekpinnar vilka levereras med ett leende. Lite i smyg vill man ju ändå vara den där perfekta föräldern, även fast till och med författarna får oss att lova att inte följa alla tips i boken.

Det gäller att komma ihåg att det är författarnas tips utifrån deras skolperspektiv, det behöver inte vara mina (och inte heller alla lärares). Ett problem (om det nu är det) för handböcker i allmänhet är att de sprids hos de redan invigda, i detta fall – föräldrar som redan är intresserade, kunniga och engagerade i sina barns skolgång. Det är egentligen ingen kritik, bara ett konstaterande. Något man däremot kan fundera över när det gäller Att gå i ettan är den normalisering som boken skapar. Främst i de kapitel som handlar om att vara förälder och hemmet. Vad sägs inte och hur ska avvikelser förstås, i relation till vad och vem? Den hegemoniska vita medelklassnormen gör sig påmind.

Vad jag verkligen uppskattar med Att gå i ettan är de konkreta övningarna man kan göra tillsammans med sitt barn, exempelvis läsloppar och konversationskort som man kan klippa ut (eller skriva ut från hemsidan, smart!). För en som mest bara minns att vi studsade studsmatta det första året i skolan så är kapitlet med de olika skolämnena bra kom ihåg. Där fick jag mig faktiskt en tankeställare, det är mycket en 7-åring ska lära sig och som förälder (eller annan målsman, skulle jag vilja lägga till) har du en viktig uppgift i att hjälpa ditt barn.

Att gå i ettan känns påkostad både i format och sidantal, boken är mjukt illustrerad av Caroline Röstlund. För föräldrar kan boken fungera som ett uppslagsverk att läsa i då och då, för att få tips om specifika ämnen eller övningar att göra hemma. På ett annat plan är Att gå i ettan också ett intressant samtidsfenomen i relation till tider av “skräckpropaganda” om vikande resultat i skolan, hårdare konkurrens och individualisering i och av elevers vardag.

 

Att gå i ettan är skriven av Katarina Hedensjö (huvudförfattare), Annika Mårtensson och Ellinor Lundsten. Boken ges ut av Majema.

Dela detta:

Lämna en kommentar