Vi blåste bort ibland

Vi blåste bort ibland, är det inte en helt fantastisk titel? Denna nya bilderbok av Viveka Sjögren är en poetisk och ganska munter historia. I centrum står ett träd. Det är samma träd på varje uppslag, men årstiden, aktiviteterna och attiraljerna kring trädet varierar. Vad sägs om den vackra formuleringen: och när kvällen kom slog stjärnor ut på grenarna i vårat träd. (Språkpolisen i mig invänder i och för sig mot vårat).

Det är minimalt med text i den här boken, bara en mening per uppslag. Handlingen är enkel. Två barn bygger en koja, ibland med stor möda, som när när hösten kommer och de….ja, blåser bort ibland. Eller när havet faller ner från himlen. Den är som en lek, en dikt eller en sång, luftig och lite drömlik. Samtidigt är de korta textraderna väldigt konkreta och liksom rakt på sak. Det var dags för oss att börja bygga, eller det behövdes mycket vatten.

Illustrationerna som fyller varje uppslag helt med färg, är även de luftiga och lätta och visar årstidernas och dygnets variationer i ett träds liv på ett väldigt fantasifullt och varmt sätt.

Vi blåste bort ibland är skriven av Viveka Sjögren och ges ut av Kabusa Böcker.

La visite de petite mort

Bild: svt.se

Grattis Snoffe, döden & jag som vann priset för bästa barn- och ungdomsprogram på tv-festen Kristallen! Jag minns själv hur insikten att livet inte är förevigt drabbade mig, tanken svindlade och gjorde ont. Därför är det ju så fint att man kan närma sig det svåra genom tv och böcker! Här kommer ett urval bilderböcker på tema döden: 

Lilla Döden hälsar på – Kitty Crowther

Rut & Knut tittar ut på liv och död – Mats Wänblad, Carin Wirsén, m.fl.

Grodan och fågelsången – Max Velthuijs

Adjö, herr Muffin – Ulf Nilsson och Anna-Clara Tidholm (illustration)

En stjärna vid namn Ajax – Ulf Stark och Stina Wirsén (illustration)

Mitt svarta liv – Amanda Eriksson

Vem är död? – Stina Wirsén

Dödenboken – Pernilla Stalfelt

Är dessutom nyfiken på Lilla Piratförlagets Ett syskon från yttre rymden av Ulf Stark som dyker upp nu i september – “En liten pojke saknar systern han aldrig hade. Storasystern som dog vid födseln. När en ny flicka dyker upp på gatan stämmer allt – det måste väl vara hon?”. Kanske det också kan bli en titel på dödslistan (förlåt, jag var tvungen…)!

Jag tror varenda kotte är lite rädd

Vissa av er känner kanske till Lemony Snicket (pseud. för Daniel Handler) som författaren till serien om syskonen Baudelaires olycksaliga liv. Här kommer han med sin första bilderbok tillsammans med illustratören Jon Klassen. I Mörkret längst ner får vi träffa Alfred. Alfred är rädd för mörkret och han är väldigt medveten om att mörkret bor i samma hus som han. Ibland gömmer det sig i klädkammaren, ibland bakom duschdraperiet och det ligger alltid på lur nere i källaren, inklämt bakom några lådor och en gammal byrå. Men på natten kommer mörkret upp och är överallt, fast i Alfreds rum lyser nattlampan starkt. Men så en natt går lampan sönder och Alfred hör hur mörkret kallar på honom, längst ner från källaren hör han dess röst och han följer den dit han aldrig annars skulle våga gå.

Det är en inkännande berättelse om hur det läskiga kan ta över det mest välbekanta, hur ett hem kan förvandlas till knakande väggar, kalla fönster och mörka garderober. Men vi får också ta del av hur Alfred övermannar sin rädsla och upptäcker att mörkret faktsikt inte är farligt. Och det helt utan någon vuxens inblandning, vilket känns befriande. Såklart är Jon Klassens bilder fantastiska med och snudd på filmiska. Men ändå inte för läskigt för ett lässuget barn!

Provläs boken här

Mörkret längst ner är skriven av Lemony Snicket och illustrerad av Jon Klassen. Den är översatt av Katarina Kieri och ges ut av Rabén&Sjögren.

Inget att göra i helgen?

Bor du eller är i Malmökrokarna och har barn i din närhet så är dagens tips att spana in Barn i Malmös hemsida (som fortfarande är under uppbyggnad). Här kan du få tips på allt möjligt kul att göra med barn, till exempel påminner de om sommarens allra sista barnloppis i Folkets park. Dessutom boktipsar de. Och varifrån får de sina boktips? Jo, bland annat från Bokunge! Himla kul tycker vi.

If dogs run free, then why not we

Bob Dylan + bilderbok = Sant! Illustratören Scott C tolkar Bob Dylans If dogs run free i bilderboksform. 

It is a book that contains a whole lot of dogs just enjoying themselves all over the place. Which is great because I LOVE DOGS.  Even after drawing a million dogs for this book, i am still into dogs.”

If dogs run free släpps den 3 september och kommer gå att köpa på i alla fall en av de stora svenska internetbokhandlarna. Kanske något svenskt förlag som nappar också?

Ja, visst undrar man!

Man undrar av Jostein Gaardner (som också har skrivit filosofiromanen Sofies värld som jag älskade som barn) och Akin Düzakin är en väldigt söt liten blå bok med sån där fin tygrygg. Även inuti är den fin. På varje uppslag finns en eller flera frågor, som alla var och en för sig skulle kunna vara frågeställningen i en riktigt fet doktorsavhandling i filosofi, men som går precis lika bra att diskutera med säg en femåring på sängkanten vid läggdags. Istället för saga, en fråga i söta blå boken varje kväll! 

Frågorna är enkelt och rakt på sak-igt formulerade. Här finns klassiska dilemman, som “Skulle alla stjärnor och planeter finnas utan att någon visste om dem?”.
Frågorna är också kluriga, som “Finns det någon som kan veta vad jag tänker?” Existentiella, som “Är det tillåtet att bara finnas i världen utan att tänka på någonting alls?” Roliga, som “Hur kan mina fötter flytta sig dit jag vill fast jag tänker på något helt annat?” och viktiga, som “Är det tillåtet att vara rädd utan att veta vad jag är rädd för?”.

De vackra och liksom melankoliskt suddiga illustrationerna av Düzakin berättar en egen historia, som inte nödvändigtvis har en direkt koppling till frågorna på uppslaget. 

Det här är en jättefin bok. Ett extra plus för titeln som är ovanligt anspråkslöst rar. Tanken på att få ställa de här frågorna till ett barn och lyssna på svaret gör mig alldeles lycklig.

Man undrar är skriven av Jostein Gaardner och Akin Düzakin och ges ut av Kabusa Böcker.

Bok för alla med ettagluttare

Är du själv nyfiken på hur det är i skolan, du kanske till och med har en egen liten ettagluttare i din närhet? Var med och kamma hem boken Att gå i ettan samt extramaterial i form av två övningshäften! För att delta i tävlingen vill vi att du tipsar om Bokunge någonstans i världen. På Facebook, Instagram eller din blogg. På fikarasten. I hissen för din granne. På dina barns skola. Ja, du väljer! När du tipsat skickar du ett mejl till oss på bokpaket@bokunge.se och berättar om ditt tips (gärna med en länk om det finns något att länka till, det tycker vi är kul). Det går också bra att använda kommentarsfältet här under, men glöm inte att lämna din mailadress.

Vinnare dras söndag den 18/8, lycka till!

Tävligen avslutad.

Att gå i ettan recenseras här.

Att gå i ettan

Jag ska erkänna att när jag först hörde talas om Att gå i ettan – föräldrahandbok om skolan kände jag mig skeptisk. Mm, jaha… en självhjälpsbok för curlingpäronet? Samtidigt blev jag intresserad, tänk att det finns handböcker om att gå i skolan – vilket intressant samtidsfenomen!

Att gå i ettan inleds med fyra kapitel som utifrån barnet, föräldern, skolan och hemmet beskriver hur det är att börja skolan. Boken avslutas med ett kapitel som presenterar skolans olika ämnen och vad som är bra att kunna i slutet av årskurs 1. Och ja, det är här man (jag) inser att man (fortfarande jag) befinner sig på en ettagluttares mattenivå (Algebra? Vem är det?!).

Mycket av det som skrivs och tipsas om är egentligen självklarheter. Sunt förnuft. Barn ska använda reflexer, klä sig efter väder och föräldrar bör intressera sig för vad ens teling sysslar med i skolan. Boken är dock inte sträng, tonen är snäll och humoristisk. Trevlig. Men samtidigt, även då jag tycker om bokens tilltal så är det svårare att “värja sig” mot pekpinnar vilka levereras med ett leende. Lite i smyg vill man ju ändå vara den där perfekta föräldern, även fast till och med författarna får oss att lova att inte följa alla tips i boken.

Det gäller att komma ihåg att det är författarnas tips utifrån deras skolperspektiv, det behöver inte vara mina (och inte heller alla lärares). Ett problem (om det nu är det) för handböcker i allmänhet är att de sprids hos de redan invigda, i detta fall – föräldrar som redan är intresserade, kunniga och engagerade i sina barns skolgång. Det är egentligen ingen kritik, bara ett konstaterande. Något man däremot kan fundera över när det gäller Att gå i ettan är den normalisering som boken skapar. Främst i de kapitel som handlar om att vara förälder och hemmet. Vad sägs inte och hur ska avvikelser förstås, i relation till vad och vem? Den hegemoniska vita medelklassnormen gör sig påmind.

Vad jag verkligen uppskattar med Att gå i ettan är de konkreta övningarna man kan göra tillsammans med sitt barn, exempelvis läsloppar och konversationskort som man kan klippa ut (eller skriva ut från hemsidan, smart!). För en som mest bara minns att vi studsade studsmatta det första året i skolan så är kapitlet med de olika skolämnena bra kom ihåg. Där fick jag mig faktiskt en tankeställare, det är mycket en 7-åring ska lära sig och som förälder (eller annan målsman, skulle jag vilja lägga till) har du en viktig uppgift i att hjälpa ditt barn.

Att gå i ettan känns påkostad både i format och sidantal, boken är mjukt illustrerad av Caroline Röstlund. För föräldrar kan boken fungera som ett uppslagsverk att läsa i då och då, för att få tips om specifika ämnen eller övningar att göra hemma. På ett annat plan är Att gå i ettan också ett intressant samtidsfenomen i relation till tider av “skräckpropaganda” om vikande resultat i skolan, hårdare konkurrens och individualisering i och av elevers vardag.

 

Att gå i ettan är skriven av Katarina Hedensjö (huvudförfattare), Annika Mårtensson och Ellinor Lundsten. Boken ges ut av Majema.

En julrysare såhär i sommarvärmen

Kolla kolla! Benjamin Chaud och Lotta Olsson kommer med en julrysare. Boken är avsedd för 3-6 åringar och är indelad i 24 kapitel – ett för varje dag i december. Såhär står det om boken på förlagets sida:

“Det är något lurt med julen i år. Den tar liksom aldrig fart: det kommer ingen snö, julstjärnorna slocknar hela tiden, hyacinterna vissnar och alla julgranar tappar sina barr. Det är upp till Tilda och det godhjärtade trollet Skrufs att rädda julen.”

Tro på tomten är skriven av Lotta Olsson och illustrerad av Benjamin Chaud, boken ges ut av Rabén&Sjögren och kommer i oktober.