Rimmen regerar i ABC-världen

Min brorsdotter Majken, sex år, är rätt så upptagen av bokstäver för tillfället. Hon funderar mycket på hur ord stavas och skriver gärna när tillfälle ges – födelsedagskort, namnlappar och inträdesbiljetter till disco i hennes brors rum och sånt.

Vi tillbringade nyligen en ganska molnig vecka tillsammans i mina föräldrars sommarstuga, och det fanns gott om tid för bokstavsfunderande. När Majken kom hem efter en utflykt till Åmåls bibliotek där hon på egen hand hade botaniserat i lådorna, så hade hon lånat fem böcker. Tre av dem var Abc-böcker, och det blev en liten resa i tiden med tre olika läsupplevelser. Klassikern Abc-resan av Elsa Beskow från 1945, Abcd-boken av Mati Lepp från 1987, en bok där illustrationerna är hela grejen, samt roliga och finurliga Abc med Rut och Knut av Stina och Carin Wirsén från 2003. 

Vi läste allihopa flera gånger och alla tre var trevliga böcker. Men bland dessa Majkens kandidater så måste jag säga att Abc med Rut och Knut stack ut (ofrivilligt rim). De rimmande små texterna är så välskrivna och roliga att de är en fröjd att läsa högt. Bilderna är fulla av små figurer och detaljer som sysselsätter den lilla läsaren även när texten är färdigläst. Bland annat kan man leta upp bokstäver som är gömda eller kamouflerade till föremål i bilderna. Rut och Knut går runt i olika butiker och shoppar bokstäver – letar O hos optikern, käkar G i godisaffären och provar H-hattar i hattbutiken. När jag frågade Majken vilken bok som var bäst av de tre, så svarade hon Rut och Knut. När jag frågade varför svarade hon: – Det bara är så.

Ytterligare en som verkade gilla rim var min lilla Stina, då drygt två månader, som somnade fortast till Rut och Knut. Jag väljer att se det som ett gott betyg till textens rytm. Rim rules!

 Abc med Rut och Knut är skriven av Carin Wirsén, illustrerad av Stina Wirsén och ges ut av Rabén&Sjögren.

Sailor och Pekka

Jockum Nordströms snart tjugo år gamla böcker om sjömannen Sailor och hans hund Pekka har nu kommit i nyutgåva. Och trots att nittiotalet har blivit tiotal så står sig böckerna ännu. Först ut i par är Sailor och Pekka gör ärenden på stan och Sailor och Pekka: Sailor blir sjuk.
I Sailor och Pekka gör ärenden på stan tar de båda vännerna en tur med bilen vars motor strax börjar koka. Det blir istället en promenad till fots längs med havet. Väl i stan köper Sailor en ny tröja och Pekka får en ny frisyr. Innan de slutligen bärgar sin bil blir det också en tatuering hos Tato Jack i hamnen.
I Sailor blir sjuk får Sailor influensa och blir riktigt kass. Pekka skickas till Apoteket men glömmer nästan bort sitt uppdrag på vägen. Som tur är vakar Fru Jackson vid Sailors sida.

Dessa triviala historier ihop med den collageteknik som har gjort Jockum Nordström till en svensk exportvara har blivit en riktig succé. Och jag förstår varför. Böckerna är opretentiösa och fulla av roliga bifigurer som är minst lika intressanta som Sailor och Pekka. Och att böckerna bitvis är uppbyggda som serier där man följer Sailor och Pekkas förehavanden gör historierna lätttillgängliga och samtidigt mycket fängslande.

Självklart kan jag inte låta bli att undra:
VILKEN modig redaktör som år 1994 gav ut en bok där huvudpersonen både röker och tatuerar sig utan att det behöver vara bokens tema? Och OM det vore möjligt för en person som inte är Jockum Nordström att bli antagen med ett liknande manus idag?

Vad tror ni?

Snart kommer också Sailor och Pekka och söndagen, Var är Sailor och Pekka? samt Sailor och Pekka: Varför – därför. Samliga titlar ges ut av Rabén&Sjögren.

Sommarens bästa högläsning

Ni vet såna böcker man aldrig vill ta slut? Jag har hittat en sån! Ellen Karlssons Snöret, fågeln och jag med illustrationer av Eva Lindström.

Det är sommar och Selma är ute på landet, hos mormor och morfar. Det är härligt såklart, men det finns också en liten fågel som pickar ont i Selmas hjärta. Det där med kompisar, tänk att det ska vara så svårt! Ingen bästis, ingen “som tycker riktigt mycket om mig”. 

Då är det bra att Snöret dyker upp och rör om lite.

Jag tycker mycket om hur Selma tecknas, att författaren ger plats åt barnet som inte rusar fram i social eufori. Att man får vara eftertänksam, “tänka mina egna tankar i lugn och ro”. Samtidigt får Selma även upptäcka andra sidor av sig själv, som att vara arg och stark. Ja, Selma blir lite som en äldre syster åt Pija Lindenbaums Gittan! Det känns skönt att ha Selmor och Gittor att spegla sig i, typer som vågar titta åt ett annat håll när världen utanför hetsar om “utåtriktade doers”.

Snöret, fågeln och jag är med andra ord en riktigt fin högläsningsbok som ni kommer gilla från första sidan och sakna när den är slut. Eva Lindströms illustrationer i svartvitt ramar träffsäkert in berättelsen. Läs i sommar!

 

Snöret, fågeln och jag är skriven av Ellen Karlsson och illustrerad av Eva Lindström. Ges ut på Hippo förlag.