2 x Gustavsson

Vi är vana vid att se Per Gustavssons illustrationer ganska grafiska, med skarpa konturer och fylliga färger, som i böckerna om Kompisen, eller Prinsess- och Prinsböckerna. Men nu har det kommit några böcker med lite mjukare utformning. Det är lätt att känna igen Gustavssons stil: karaktärerna är sig lika och det är ungefär samma färgskalor, men det är som om de hårda linjerna fått ge vika för färgerna som vill breda ut sig över sidorna. Och det ger onekligen ett mjukare intryck vilket passar bra för innehållet som är djupare och mer filosofiskt än i tex Prinsessböckerna.

I alla fall. I Maskrosdagen kämpar Martin mot sin maskroshatande pappas ogräsrensariver. Han lyckas rädda tre maskrosor och tillsammans leker de hela dagen. Allteftersin dagen lider växer maskrosorna och blir längre och äldre, från att vara så små att de måste sitta i Martins knä till de blir så stora så de kan klättra i träd. Och till slut inträffar det oundvikliga, varje maskros öde… Den här boken har verkligen gått hem hos oss. Det är något fascinerande med maskrosorna och deras utveckling under berättelsen. Dessutom verkar det vara en blomma många barn älskar, medan deras föräldrar tycker annorlunda (det ÄR ju vackra blommor, om de bara inte vore så sablars många och stora och fröiga och envetna…) Det här blir berättelsen om maskrosen som antihjälten som aldrig förlorar, den återuppstår i stället starkare än någonsin (enveten som sagt).

I Skuggsidan får vi träffa Ragnar som fått en ny penna i födelsedagspresent. Han är glad för den, ute skiner solen och det är långt till natten. Vi fattar redan på sida ett att berättelsen inte kommer vara soligt glad hela tiden och att Ragnar nog är ganska mörkrädd. Han ger sig ut för att rita med sin nya penna medan skuggorna blir allt längre. Han ritar hus, en korvkiosk och bilar till att börja med. Sen tar skuggorna över:

När vinden blåser kittlar grenarnas skuggor huset,
men huset skrattar inte.
En skuggfågel landar på en gren.
Den kvittrar inte. Skuggdjur kan inte det.

Ragnar ger sig in i skuggornas värld och med hjälp av sin penna lär han sig hantera sin mörkerrädsla.

Båda de här böckerna tar upp tyngre ämnen än vi tidigare är vana vid från Per Gustavsson. Men nog har vi sett det innan, i till exempel böckerna om Kompisen som är för liten, arg och rädd och skräckisarna Sopnedgasten och Villy vilse. Och personligen tycker jag att ämnena behandlas med både omsorg och inlevelse i barnens världsuppfattning.

Maskrosdagen och Skuggsidan är skrivna och illustrerade av Per Gustavsson. De är utgivna av Alfabeta och Natur&Kultur förlag.

Dela detta:

Lämna en kommentar