Bokunge

Publicerad av

Hjälp!?

Jag vet att det är några år över vår målgrupp, men det är många skolbibliotekarier (och föräldrar och lärare) som läser Bokunge så jag måste fråga! HUR gör ni med Zoltan? Får han vara med i bibblan? Vad säger barnen? Vad säger lärarna? (vad säger föräldrarna?) Jag har i ärlighetens namn inte vågat sätta upp boken i hyllan än, för jag är lite…. feg ibland.

Så hjälp! Ja eller nej? Och varför det ena eller det andra?

För er som inte känner till Zoltan, så är han en mäktig krigare obesegrad i strid, i alla fall fram till den här berättelsen. För nu flyger nämligen hans armar och ben till höger och vänster och blod, slem och snor likaså. Men Zoltan strider in i det sista, med benpiporna skinande vita och till slut besegrar han sina fiender med stenhårda spottloskor innan han ger sig och dör. Ni hör, det är blodigt och splattrigt!

Farfar berättar om Zoltan är skriven av Per Östergaard (från Danmark, surprise) och ges ut av Hegas.

Publicerad av

Nu avgörs Bokjuryn

Imorgon, tisdagen den 23 april, är det Världsbokdagen. I Sverige innebär det bland annat att resultatet i Bokjuryn offentliggörs. Alla som vill kan följa den spännande presskonferensen från Göteborg klockan 11.00 via Bokjurns hemsida, www.bokjuryn.se. Ryktet säger att det blir en och annan spännande gäst!

Tiotusentals barn och ungdomar i hela landet har röstat fram de böcker som de tycker var 2012 års bästa i Bokjuryn. Vinnare koras i sex olika kategorier från bilderböcker till ungdomsböcker. Vi på Bokunge är förstås extra nyfikna på vinnaren i bilderbokskategorin.

Vi kommer att sitta klistrade vid skärmen – titta ni också så får ni riktigt bra boktips från de verkliga experterna, Sveriges barn och ungdomar.

Publicerad av

Vardagsscener ur ett barnperspektiv

Alla Adbåge-lovers där ute, har ni upptäckt Lilla handen och Lilla foten? Med nyfiken röst följer vi vad en liten hand, eller fot, har sysslat med under dagen – grävit gropar, trampat lite gegga…

Jag har läst Lilla handen, en vardagsskildring med två händer i huvudrollen. Boken inleds vid sängkanten, det är dags att sova och mamman och barnet pratar – “Lilla handen! Har den gjort idag?” Vi som läser får följa med under en vanlig dag, ett äventyr i miniformat där katter ska klappas och dockhår kan råka ut för en sax. Vardagsscener ur ett barnperspektiv! Även Adbåges illustrationer betonar vardagens små detaljer, speciellt de ting som barnet använder. Föremål som mjölkpaket, kritor och den bubbliga tvålen får vara färgglada i kontrast till en vit bakgrund.

Det finns en värme i Adbåges berättelse, en närhet som inte minst illustreras på bokens sista uppslag – en liten barnhand i en stor, stor mammahand.

Lilla handen och Lilla foten är pekböcker för de yngsta och ges ut av Rabén & Sjögren. PS! Sidorna är tjocka, hållbara och perfekta att bita lite i också.

Publicerad av

Litteralund, fredag

På fredagens Litteralund kretsade mycket om barnkultur i bemärkelsen kultur som barn uppskattar och känner igen sig i. Först seminariet om skräck och spänning med Amanda Hellberg och Ingelin Angerborn, skickligt lett av Jens Heimdahl. Samtalet handlade om på vilket sätt statusen hos genren har minskat sedan det blev en genre tillgänglig för barn. Heimdahl ställde frågan om det var så att skräck- och spänningslitteraturen kunde vara både uppbygglig och underhållande. En fråga som aldrig verkar bli inaktuell. Det verkade författarna i fråga vara överens om att den kunde.

På ett annat seminarium diskuterade Eva Lindström och makarna Thomas och Anna-Clara Tidholm skillnaderna mellan att gå i barnets skor (det empatiska barnperspektivet) eller att låna ut sina skor till barnet (det sympatiska barnperspektivet). Samtalet leddes av Ulla Rhedin (bilderbokskritiker och forskare). Diskussionen kom att handla om hur svårt det är att komma förbi den vuxnes tolkning och istället direkt nå barnet. Som Thomas Tidholm sa: “Generellt är det ett dilemma att det är den vuxne som ska läsa texten för barnet.” Inte helt utan anledning satt jag i publiken och undrade om inte Pija Lindenbaum hade passat väldigt bra att ha med i panelen apropå  barnperspektivet. Men kanske har hon fullt upp med att motivera sin utflykt till vuxenvärlden efter alla dessa år som barnens ambassadör.

Publicerad av

Litteralund, torsdag

Torsdagen på Litteralund var späckad av trevliga konferenspunkter. Personligen tyckte jag samtalet mellan Isol, Benjamin Chaud och Judith Drews var intressant (mycket snyggt lett av Maria Lassén Seger), speciellt i jämförelse med Lena och Olof Landström som intervjuades precis efteråt. Det blev en rätt tydlig generationsskillnad (eller kulturell?) mellan de olika författarna/illustratörerna. Fast inte till någons nackdel, mer bara som en intressant iakttagelse. Makarna Landström framstod som opretentiösa veteraner med sin avskalade och lakoniska stil. Särskilt jämfört med Chauds livliga berättelser om björnarna i Paris eller elefanten Pomelo eller Isols berättelser som verkar experimentella både i teknik och berättarstil. Men som sagt, båda sidorna av bilderboksskapandet är fantastiska, berikande och viktiga. Bara väldigt olika! 

På tal om spännande och ny bilderboksteknik så skulle jag mer än gärna lägga vantarna på ett ex av Isols Nocturne, en bok med självlysande bläck! 

Och dagens miss: varför stannade jag inte och tittade på improvisationstecknarshowen med bla Per Gustavsson?

Publicerad av

Litteralund.

Just nu ett litet historiskt ögonblick på litteraturfestivalen Litteralund. Tre högintressanta illustratörer/författare samtalar om huruvida det finns något man inte kan/får skämta om i en barnbok. Judith Drews från Tyskland, Benjamin Chaud från Frankrike och Isol från Argentina.

Publicerad av

Pinniga vårlekar!

Nu när det äntligen verkar bli vår på riktigt kan det passa bra med en bok om utelek! I Pinnboken får vi tips på en mängd roliga saker man kan göra med pinnar som man hittar i skogen. Alltifrån det allra enklaste som att kasta pinne till en hund, till avancerade skapelser som kräver kniv och eld (och vuxen såklart, svårighetsgraderna på de olika tipsen markeras med pinnar i marginalen). Och där emellan det enklaste och svåraste får vi också tips om hur man gör tex en drömfångare, trollstavar, älvslott, käppdjur, lyktor, kransar, solur och massor massor mer. Det verkar inte finnas någon ände på hur mycket kul man kan göra med pinnar! I slutet av boken kommer lite handfasta råd kring hur man beter sig i naturen och med pinnar, allmäna säkerhetsråd och lite pinn-vett och etikett.

Även om vissa av tipsen i Pinnboken är enkla och vänder sig till barn har jag svårt att tro att barn själva skulle sitta och läsa vad de ska göra i skogen innan de kutar ut och leker. Barn brukar vara lite mer spontana än så. Förmodligen fungerar boken bättre som redskap för vuxna som vill ha uppslag till utelekar eller lite inspiration till skogsutflykter. Tänker lärare, fritidspedagoger, förskolepersonal, föräldrar osv. Då är boken en guldgruva!

Pinnboken är skriven av Jo Schofield och Fiona Danks. Den är översatt av Carina Jansson och ges ut av B Wahlströms.

Publicerad av

Jag ska försöka beskriva dig precis så fin som du är

Hur beskriver man för ett barn hur fin, i betydelsen fantastisk person, hen är?

I Siri Ahmed Backströms bilderbok Jag ska försöka beskriva dig precis så fin som du är växer en kropp och person fram. En näsig näsa, en hjärnig hjärna och ett modigt mod. En vuxen och lekfull röst leder barnet från en ensam liten nästipp till en hel och glad kropp. Bokens illustrationer är avskalade, Ahmed Backström visar med mjuk hand hur kroppens delar ser ut – växer fram – passar ihop. Texten följer sin egen rytm och leker med kroppens ord, ett kind blir “kindig” och ben “beniga”.

Kroppen är glädje! Den kärlek som boken förmedlar känns uppriktig, det finns en ömsint ton som verkligen bjuder in till närhet. Man måste prata och kännna, för hur känns en hakig haka? Jag ska försöka beskriva dig precis så fin som du är kan läsas tillsammans med de allra minsta små och uppåt. Själv läste jag tillsammans med en 4-åring som intresserar sig för hur hjärnor, ögon och “drömmiga drömmar” fungerar – vilket boken gav oss chans att fundera runt.

Kroppen alltså, vilken grej.

 

Jag ska försöka beskriva dig precis så fin som du är (2013) är skriven och illustrerad av Siri Ahmed Backström. Ges ut av Urax förlag.