Ett kattliv

Katter är ju något av ett litterärt älsklingsdjur, så även inom barnboksvärlden. Tänk bara på Findus, Snurran och Pelle Svanslös! Katten Don Fritjof besitter måhända inte samma naturliga charm som andra katter, men även katter som tycker om att ta sig en cigarr på kvällskvisten går ju att älska.

Don Fritjof är ingen mysig liten hårboll, utan snarare ett kattmonster av rang. Burdus och bortskämd skrämmer han slag på alla som kommer i hans väg, husse lever i skräck i sitt eget hem. Som i all barnlitteratur måste ett skräckvälde av detta mått självklart stoppas, Don Fritjof blir snopet nog upplurad i ett träd – och kan inte komma ner! Stadens fyrbenta invånare firar stort, och Don Fritjof blir bara räddare och räddare uppe på sin gren.

Don Fritjof är skriven på vers, språket är saftigt (“De skulle få stryk, han skulle ta hämnd”) och Aisatos illustrationer visar humorn i det råa. Jag tycker om den oborstade stadsmiljön, som ger små glimtar av värme. Med sin mustiga färgskala och uttryck är Aisatos illustrationer något annat än den naiva blicken som annars är barnbokvärldens älskling just nu. 

Don Fritjof var nominerad till det norska litteraturpriset Bragepriset 2010. Förmodligen var mina förväntningar lite väl högt ställda, för jag blev inte riktigt imponerad som jag ville bli – men en intressant katt, det är Don Fritjof absolut. Och, på tal om diskussionen om censur i barnböcker så både röker och festskrålar Don Fritjof och hans fyrbenta ovänner…

 

 

Don Fritjof är skriven av Anna Bache-Wiig och illustrerad av Lisa Aisato. B. Wahlströms ger ut boken.

Dela detta:

Lämna en kommentar