Bara ett tips..

För er som vill ge en pekbok till någon liten ni känner. Köp då den här fina lilla pekboken – Känslornas pekbok som kommer ut i augusti på Gilla förlag. Det är debutanten Hanna Albrektson som står för de fina illustrationerna. Henne kommer vi garanterat att få se mer av i bokvärlden framöver!

Lindenbaum för de yngre

I början av augusti kommer en ny bok av Pija Lindenbaum. Det är en bok för de mindre barnen och handlingen utspelar sig i en sandlåda. Tre killar försöker få varandras uppmärksamhet och Manne med det bruna burriga håret, är en av dem. En fåordig historia men med precis lika uttrycksfulla bilder som Lindenbaum alltid levererar. Härligt initiativ med en bok för min-åldern, tycker jag.

Jag älskar Manne är skriven och illustrerad av Pija Lindenbaum och ges ut av Bonnier Carlsen.

Nästan som i NY, Lisa!

I folkets park i Malmö finns en bokbod som i princip alltid är öppen (och obemannad). Där kan man lämna in sin utlästa bok och hämta en ny när man vill. Nästan som i NY, Lisa! (Fast minus fina stolar och lika väl underhållet utbud, och största minuset, inget härligt New York runtomkring).

Låna en bok i parken

Snubblade över ett himla trevligt koncept på semesterresan i New York idag. Det här: Ett ställ med bilderböcker uppställt i en park, med lite fina barnbord runt omkring. Inget mer. Alla barn som blev sugna kunde låna en bok, och sätta sig och läsa en stund. Bara sådär. Inget inträde, inga lånekort, ingenting. Bara ett ställ med böcker i en park. Gillar det som tusan! 

Googlade när jag kom hem och läste mig till att projektet heter Reading Room, och att det startades redan 1935, under depressionen, när massor av människor förlorade jobbet och inte hade någonstans att ta vägen under dagarna. Då öppnade New York Public Library ett “bibliotek under bar himmel”, dit de arbetslösa kunde gå för att ta del av böcker och tidningar, utan att behöva ha något lånekort, några pengar, någon fast adress eller sådär. De kunde bara gå dit och läsa.

Det hölls igång i tio år innan det las ner, och nu har det alltså tagits upp igen. Och utökats med en barnavdelning. Jamen, visst är idén sjukt sympatisk? Oerhört praktisk också, när man är i stan med småbarn som tröttnat på att “insupa atmosfär” etc och behöver en paus. Vi köpte glass, satte oss vid bokstället och läste böcker i en timme, och gick sedan vidare helt nöjda med livet. Succé!

Nu vill jag gärna kunna låna böcker i varenda park jag besöker i fortsättningen. Okej, Sverige?

I sann Ole Lund Kirkegaard anda

Som det är just nu finns det bara en enda bok som förtjänat sin plats i bokhyllan (på samma sätt som Lalo trummar och Sagan om det lilla huset tidigare gjort). Det är Den otroliga historien om det jättestora päronet av den danske författaren och illustratören Jakob Martin Strid. Det har nu nått nivån att om någon väckte mig mitt i natten så skulle jag kunna citera vissa kapitel. Ni som är bekanta med boken vet att det rör sig om en hundra sidor (!) lång och bildrik skröna.

Boken handlar om radarparet Mitcho och Sebastian. Deras lilla trivsamma stad Solköping har blivit av med sin borgmästare som istället har ersatts av den folkilskne Viceborgmästare Kvist. En dag hittar Mitcho och Sebastian en flaskpost som visar sig vara avsedd för dem. Flaskpostens avsändare är ingen mindre än deras förre Borgmästare som nu säger sig leva på Den Hemliga Ön där han verkar ha stött på något enastående. I flaskan ligger ett frö och av nyfikenhet planterar Mitcho och Sebastian fröet i sitt trädgårdsland redan samma kväll. Under en enda natt växer det upp ett gigantiskt jättepäron i deras trädgård..

Det här är en fantastisk bok för alla som har längtat efter en brygga mellan bilderboken och kapitelbokens värld. Boken är i alla avseende lysande. (Så när som på att jag kan sakna några kvinnliga karaktärer som inte vattnar blommor eller hänger tvätt.) Jag tror att den här boken på samma sätt som Ole Lund Kirkegaards böcker kan väcka både fantasi och läslust hos var och varannan unge. Och det är minsann inte lite det.

Den otroliga historien om det jättestora päronet är skriven och illusterad av Jakob Martin Strid och ges ut av Opal.

Stadsodling, ja tack

Det är inte bara i Frankrike det är hett med bilderböcker med grönt, växande tema. Även i USA finns det gröna böcker i hyllorna. Den här gången fyndade jag The Curious Garden av Peter Brown, visserligen inte pinfärsk (från 2009), men ändå!

Boken, Den nyfikna/underliga trädgården (min trevande översättning), utspelar sig i en fiktiv stad (gissningsvis i New York, på västra Manhattan). Det är en grå och tråkig stad utan någon grönska, inte minsta lilla ogräs. De allra flesta av stadens invånare håller sig inomhus, alla utom en… En liten pojke vid namn Liam älskar att vara ute och undersöka, inte ens regninga dagar håller honom på mattan. Och en dag när han spankulerar runt under den gamla övergivna tågbanan hittar han en trappa som leder upp till spåren. Det första han ser när han kommer upp är en liten ö av färg. Det är en samling vildblommor som helt uppenbart behöver en trädgårdsmästare för att inte dö. Liam kan inte mycket om blommor, men bestämmer sig ändå för att rädda den lilla gryende trädgården. Och efter några missar och en bister vinter så har trädgården vuxit längs hela tågbanan och vidare ut i staden. Trädgården är lika nyfiken som Liam och undersöker stadens alla skrymslen och vrår och till sist är det inte bara grönt överallt, det har också dykt upp en massa nya trädgårdsmästare.

Berättelsen må vara enkel och vacker men det är illustrationerna som gör boken. De är helt enastående och skulle nästan klara sig helt utan text!

I västra Manhattans finns det ett gammalt tågspår som inte använts 80-talet. Nu är spåren omgjorda till en fantastisk park som löper över gatorna som en grön åder. Ett promenad där är ett måste för varje besökare i staden! The High Line var såklart inspirationskällan till The Curious Garden.

The Curious Garden är skriven och illustrerad av Peter Brown och ges ut av Brown, Little.

”Gissa var han varit? Madrid! Gissa var jag varit? I pannrummet!”


Äntligen! Eloise i nyutgåva. 

Eloise är orädd och en smula gränslös. Beställer rostbiff och russin till frukost, spanar på hotelldetektiver och leker hittebarn. Åh Eloise, som jag insöp hennes storstadsmanér under min inte-så-glamourösa uppväxt i den sörmländska leran. Hon var som allt jag inte var…

Lyxhotellet Plaza är Eloises värld, här finns eleganta gäster och stressad personal att hänga i hälarna på. På Plaza finns också tryggheten Dadda, barnsköterskan, som håller ett vakande öga och räddar både flickor och djur om natten. Eloise är Pippi och Emil blandat med glitter och en knippe It girls, hon är ett barn bland vuxna och har alltid har en väska packad om mamma ringer ifrån Miami. Enligt författaren själv är Eloise “alla små flickor hon någonsin träffat i en person!”.

Den rosa Plazavärld bebos även av städerskan Johanna som vill åka hem till Bayern om pengarna räcker (“men det gör dom nog inte”), kypare som jobbar på kvällen för att kunna gå i skolan på dagen och skoputsare i “Herrummet”. Klassmarkörer jag inte uppfattade som barn, men som gör läsningen idag ännu bättre. En riktig allåldersbok!

Den svenska översättningen är otroligt välgjord, signerad Marianne Höök. Detta kära vänner är inget annat än ren och skär POESI. Eloise är skriven av Kay Thompson, illustrerad av Hilary Knight och ges ut av Rabén & Sjögren.

(Eloise finns även som tv-serie har jag sett, får återkomma om det – har bara lyckats se ett enda avsnitt och det var en otroligt blek kopia av den riktiga Eloise.)