Bokunge

Publicerad av

Närkontakt av första graden.

Mary och mormor är skriven av Tine Mortier och illustrerad av den belgiska illustratören Kaatje Vermeire. Boken som ges ut av Turbine förlag är eventuellt den vackraste boken ni kommer läsa i år! Mary och mormor handlar om den lilla flickan Mary och hennes mormor som har en alldeles speciell relation. De båda står varandra mycket nära. En dag blir mormor sjuk och kan inte längre prata. De vuxna runt Marys mormor behandlar henne som om hon vore ett litet barn medan Mary förstår bättre. Så mitt i allt kaos går dessutom Marys morfar och dör vilket så klart inte gör det hela lättare.
Det här är en filosofisk bok som trots sitt ämne genomsyras av en enorm optimism och viljestyrka. Som läsare känner man med hela sitt hjärta den vanmakt Mary känner när de vuxna inte riktigt berättar sanningen om Marys mormors tillstånd. Läs den högt för en sex, sjuåring nära dig och prata om den. Eller varför inte – bara titta och njut av de helt underbara bilderna.

Publicerad av

Känslonystan

Ibland, för att inte säga ofta, tycker jag att barnboken misslyckas med att skildra barn som människor. Låter det hårt? Det jag menar är att vi vuxna tenderar att romantisera barndomen, och glömmer kaoset. Minns ni exempelvis vänskapens snårigheter? Thomas och Anna-Clara Tidholms nya Nilla och jag handlar om just det, eller snarare hur vänskap kan uppstå trots att man först tycker att kompisen är rätt korkad och har en hund med fula kläder.

Nilla och jag lyckas fånga upp, och trassla ut, ett nystan av aviga känslor. Inget snuttifierande, istället svärta och värme blandat med charm! En bok som tar barn på allvar helt enkelt. Jag kan dessutom inte dra mig till minnes många böcker där bokens jag hellre spelar Gameboy än leker, tänk så fint hur Tidholms placerat berättelsen i ett omedelbart nu – inte i en nostalgisk dåtid.

För egen del skulle jag gärna se mer av Ida (bokens jag), när hon ligger lojt utsträckt över solstolen påminner hon mig om en rebellisk Eloise.  

Nilla och jag är skriven och illustrerad av Thomas och Anna-Clara Tidholm. Ges ut av Alfabeta.

Publicerad av

Känslonystan

Ibland, för att inte säga ofta, tycker jag att barnboken misslyckas med att skildra barn som människor. Låter det hårt? Det jag menar är att vi vuxna tenderar att romantisera barndomen, och glömmer kaoset. Minns ni exempelvis vänskapens snårigheter? Thomas och Anna-Clara Tidholms nya Nilla och jag handlar om just det, eller snarare hur vänskap kan uppstå trots att man först tycker att kompisen är rätt korkad och har en hund med fula kläder.

Nilla och jag lyckas fånga upp, och trassla ut, ett nystan av aviga känslor. Inget snuttifierande, istället svärta och värme blandat med charm! En bok som tar barn på allvar helt enkelt. Jag kan dessutom inte dra mig till minnes många böcker där bokens jag hellre spelar Gameboy än leker, tänk så fint hur Tidholms placerat berättelsen i ett omedelbart nu – inte i en nostalgisk dåtid.

För egen del skulle jag gärna se mer av Ida (bokens jag), när hon ligger lojt utsträckt över solstolen påminner hon mig om en rebellisk Eloise.  

Nilla och jag är skriven och illustrerad av Thomas och Anna-Clara Tidholm. Ges ut av Alfabeta.

Publicerad av

Plocka bumling-baluns

För alla poesiälskande barn och vuxna måste Bladslottets utgivning vara en guldgruva. Förlaget har inte funnits länge och har ändå redan hunnit ge ut riktiga pärlor till böcker, fyllda med poesi och prosa. Förra året kom Plocka bumling-baluns av Lisa Schmidt. Det är en diktsamling för barn spunnen kring temat att plocka och undersöka i naturen, precis allt går att fundera över och inte minsta barkflis kommer undan! Även om jag är en ovan poesiläsare kan jag ändå ryckas med och få känslan av barr under tårna en varm sommardag:

Barränglar fallersnurrar och fastnar i håret
som små småhår
som igelkottstaggar.

Magen är mjuk under taggtrassel,
markbarren kittlar mjukmagen.

Jag är snabb,
jag springer forftarefortast,
jag spänner mina barrtaggar,
jag är stilla.

Då kommer magkittel från markbarren, hör
knarrbarken
skalbaggesnarken.

Jag är stilla
men kroppen rör sig när jag andas.

Boken är väldigt vackert formgiven och illustrerad och med följer dessutom en skiva där alla dikterna är tongivna av Drakoxen (Bladslottets husband).

Plocka bumling-baluns är skriven och illustrerad av Lisa Schmidt och ges ut av Bladslottet.

Publicerad av

Har Alfons drabbats av 40-årskris?

“Flitiga Alfonsläsare vet att han skyr all form av våld, en smocka från Alfons känns lika fel som om Joakim von Anka skulle tömma bingen och ge pengarna till Amnesty.”

Dagens nyheters Andreas Palmaer undrar om Alfons Åberg har drabbats av 40-årskris, läs artikeln här. 

Publicerad av

Bockarna Bruse på badhuset.

Den här festliga boken finns med i sommarens utgivning. Bockarna Bruse på badhuset heter den. Den norska illustratören Gry Moursund har en lång erfarenhet som illustratör och har flera år i rad varit nominerad till ALMA-priset. I Sverige är hon ännu relativt okänd. Boken är en nyskapande version av Bockarna Bruse där bockarna har fått nog av att gå till vallen och bli skrämda av det enfaldiga trollet. Istället bestämmer de sig för att dra till badhuset. Visst låter det lovande? Lite som den här tänker jag mig.

Bockarna Bruse på badhuset är illustrerad av Gry Moursund och skriven av Bjørn F. Rørvik, översatt av Pija Lindenbaum. Boken ges ut av Lilla Piratförlaget och beräknas komma ut i maj.



Publicerad av

Poesi för barn = poesi för alla

Igår var jag ute och gick och lyssnade på radio i lurarna. Klockan 12.01 kom Dagens dikt och jag tyckte att jag hört raderna förut! Det brukar ju aldrig någonsin hända. Jag kände igen texten från Joar Tibergs barnbok Vad säger fågeln? Som vi recenserade i Bokunge här. Vad glad jag blev när en barnbokstext användes som dagens dikt i p1! Det fungerade utmärkt och vårtemat med fågelkvitter kändes passande. Men sen när verket och författaren presenterades sades inget alls om att det var en bok för barn (klassad som sådan både i bokhandlar och på bibliotek), Joar Tiberg presenterades som poeten som läst dikter ur hans diktverk Vad säger fågeln?, utgiven 2010. Jag vet inte, men något kändes fel med att det inte alls nämndes att det är tänkt som en barnbok? Fint att den fick vara med som Dagens dikt, men lite skämmigt att den egentligen vänder sig till barn? Eller vad säger ni? Kanske helt ointressant bara?

Men att det är poesi, det går inte att förneka:

“Tji-tjue tji-tjue tji-tjue vioddlar Koltrasten”, “PO DO, PO DO, PO DO stånkar Jordugglan”, “sing sing si sing sing siasi tvillrar Flugsnapparen”

Publicerad av

Kul med Kurt och Kio

I helgen var jag på den mysiga bokhandeln Bokslukaren i Stockholm och lyssnade på när Lisen Adbåge läste sin senaste bok om Kurt och Kio högt för en liten publik. Himla fint! Eller: “Gillart!” som Kurt och Kio själva skulle ha sagt. 

(Bra tips för övrigt för alla som bor i Stockholm eller åker dit på besök och vill ha en lagom lång, mysig bokrelaterad aktivitet att sysselsätta sig med! Bokslukaren har ofta små sagostunder eller författaruppläsningar eller annat kul där. Här kan man teckna sig för prenumeration på nyhetsbrev, så missar man inget.)

Jag tänker inte recensera Kurt och Kio vill ha kul (än), eftersom jag bara hört den en gång och enkom sett bilderna på avstånd. Men så mycket kan jag säga att den här gången vill Kurt och Kio ha kul. Vad gör man då? Åker skateboard, kanske? Nä, hjälmen passar ju inte över deras korvmössor. Går på konstutställning? Spelar basket? Motionerar i grupp? De testar lite alla möjliga grejer, men inget passar riktigt. De får aldrig speciellt kul. Men läsaren har desto roligare!

Passade förresten på att fråga Lisen varför Kurt och Kio hade knasiga korvmössor.

– För att det är snyggt, sa hon.

Och det har hon ju rätt i.