Pomelo och motsatsorden

När jag för ett par år sedan för första gången kom i kontakt med den charmanta lilla rosa elefanten Pomelo hängde han i sin värld, trädgården som var hans allt, under en älskad maskros.

Sen blev han stor, enorm och fortfarande filosoferande, kanske lite utspejsad, men med samma charm och humor. Det senaste jag fick höra ifrån Pomelo var i den alldeles nya pekboken där han reder ut motsatsernas värld. Det är en riktigt fet lunta på 160 sidor som fortfarande har den där humorn och de överraskande knasigheterna. Men, med risk för att låta lite sur nu, är det inte lite billigt? 

Pomelo och motsatsorden må vara en rolig och väldigt fin pekbok om motsatser, men jag saknar den där Pomelo som är mer än bara sig själv. Han som lever i sin trädgård, med Gantok, Silvio, Rita och alla småpotatisarna. Ok, vi får skymta dem lite här och var, men vet ni vad jag mycket hellre skulle vilja se? Jo alla de där andra böckerna om Pomelo i svensk översättning.

Pomelo och motsatsorden är skriven av Ramona Badescu, illustrerad av Benjamin Chaud och utgiven av Rabén & Sjögren.

Sven i rafflande matdrama!

Jag vet inte om “matdrama” är en speciellt etablerad, eller ens existerande, genre. Men, hur ska man annars beskriva Emma Adbåges nya Sven käkar mat?

Sven sitter i matsalen, på tallriken ett gäng trista potatisar. Potatisar som inte alls vill ätas upp, som faktiskt inte alls är goda. Vad gör man då? Beger sig ut i världen såklart, på jakt efter “nått gott”. Tyvärr visar sig världen vara fylld av stortjejer som äter upp ens godisremmar och sura gubbar som vill ha tusen spänn för lite smarrig marsipan.

Jag gillar verkligen hur människorna i Svens universum är formade. Bulliga, långbenta, stora hakor, små näsor, fräkniga, trötta och så vidare i all oändlighet. En mjuk skevhet. Detaljrika illustrationer av såväl inne- och utomhusmiljöer är kännetecknande för Adbåge. Precis som i Sven sticker finns det i Sven käkar mat ett närmast ohejdat överflöd av prylar, vilket nog säger ett och annat om vår tid. Som Sverker Lenas (Dagens nyheter) tidigare har påpekat, “När bostadsbubblan någon gång i framtiden spruckit borde man kunna använda systrarna Adbåges böcker som talande tidsdokument…”

Utöver Svens egen berättelse finns det mycket i detaljerna att plocka upp och prata om, alla figurer som rör sig vid sidan av – vad håller de på med? Hur mår exempelvis mannen som tuppat av i Zebbans gatukök, varför gråter flickan i matsalen och vem på sida 19 är så fräck att hon halvt dold sitter och röker i en barnbok?

Sven käkar mat är skriven och illustrerad av Emma Adbåge, ges ut av Alfabeta.

Om inte

Om jag inte blivit bibliotekarie, då hade jag inte varit med och startat den här bloggen och då hade jag inte läst en massa bilderböcker och förmodligen inte heller Om inte. Och det hade ju varit himla trist! Om inte handlar om just det, vad som inte hade hänt om bokens huvudperson inte gjort något särskilt precis innan, tex “Om inte jag hade åkt till Grekland och solen bränt som eld / Då hade jag aldrig badat när vågen var hög som jag själv.” Lite som Ingelin Angerborns Om jag bara inte-böcker, fast här i bilderboksformat, och rimmat till på köpet.

Det är ett underfundigt äventyr med skrikande måsar och blodtörstiga hajar som utspelas under berättelsens gång. Nästan läskigt ibland, men ändå inte riktigt. Och den finaste slutklämmen berättar för oss att “Om jag inte åkt ut på havet och kommit tillbaka igen / då hade vi aldrig träffats jag och min bästa vän.”

Om inte är skriven av Kajsa Gordan och illustrerad av Anna Höglund och ges ut av Berghs förlag.

Tandtrollet

Snart dags för första tandläkarbesöket för en annan nästan 3-åring. Kan någon tipsa om bra bilderböcker i ämnet? Finns det några alls? (Prick och Fläck filmen var bra såklart, men i läskigaste laget tyckte jag som inte gillar käftis nåt vidare). Eller är det kanske helt fel väg att gå?

Ulf Starks berättelser i Barnradion

Dagens tips! Med start idag (26/3) sänds Ulf Starks berättelser Mirakelpojken, Krutpojken och Detektivpojken i Barnradion i P4 klockan 17.45. Och så finns de på webben också, så klart. Kan vara väl värt en lyssning, för de som gillar roliga och vardagliga små äventyr. Skulle säga att de passar från fyra, fem år ungefär.

Yes! Children’s Right to Culture

Vid nästa års boksmässa i italienska Bologna, tillika barnlitteraturens mecka, blir det svenskt fokus då Sverige deltar som hedersgäst och temaland! Nu har Kulturrådet presenterat satsningen som kommer utgå ifrån barn och ungas rätt till kultur och visa på svensk barnkultur ur ett brett perspektiv, med fokus på barn och ungas läsning.

Läs mer om vad Sverige tänker hitta på i Bologna här!

Yes! Children’s Right to Culture

Vid nästa års boksmässa i italienska Bologna, tillika barnlitteraturens mecka, blir det svenskt fokus då Sverige deltar som hedersgäst och temaland! Nu har Kulturrådet presenterat satsningen som kommer utgå ifrån barn och ungas rätt till kultur och visa på svensk barnkultur ur ett brett perspektiv, med fokus på barn och ungas läsning.

Läs mer om vad Sverige tänker hitta på i Bologna här!

Om skräcken att stå inför folk.

Ensam mullvad på scen handlar om en liten pojke som gärna sjunger och spexar på hemmaplan för sin lillebror. Men så blir det dags för vårfest i skolan – med föreställning -och modet sviker. Fröken ser hans oro och tilldelar honom en liten, ganska undanskymd roll i klassens uppsättning. Så klart finns det heller inga roliga dräkter kvar när det är pojkens tur att välja kostym. Den enda som finns är en brun, ganska trist mullvadsoverall. Så får vi följa pojkens alla kval när han mentalt försöker förbereda sig inför sitt framträdande. Mycket sent en kväll låter det såhär:

“Kanske skulle jag bara stå och stamma? Kanske skulle föräldrarna kasta tårtor på mig? Kanske skulle skolan stängas? Och fröken bli av med arbetet. Och inte få någon lön utan få leta i papperskorgar efter tomburkar som hon kunde panta för att få pengar?”

Ulf Nilsson och Eva Eriksson är oslagbara tillsammans. Det vet nog de flesta vid det här laget. Och de håller samma höga kvalité även den här gången. Jag skulle vilja ge lite extra beröm till valet av ämne, för det finns ytterst få bilderböcker som berör just det här med att vara rädd för att stå inför publik. Eva Erikssons bilder, gjorda med krita är framförallt det som gör att man rycks med och känner så med den lille pojken. Och i slutet när han går stärkt och lycklig ur sin kris, då är det omöjligt att inte ryckas med och känna sig lika rusig av lycka.

Ensam mullvad på scen är skriven av Ulf Nilsson och illustrerad av Eva Eriksson och ges ut av Bonnier Carlsen.

Om skräcken att stå inför folk.

Ensam mullvad på scen handlar om en liten pojke som gärna sjunger och spexar på hemmaplan för sin lillebror. Men så blir det dags för vårfest i skolan – med föreställning -och modet sviker. Fröken ser hans oro och tilldelar honom en liten, ganska undanskymd roll i klassens uppsättning. Så klart finns det heller inga roliga dräkter kvar när det är pojkens tur att välja kostym. Den enda som finns är en brun, ganska trist mullvadsoverall. Så får vi följa pojkens alla kval när han mentalt försöker förbereda sig inför sitt framträdande. Mycket sent en kväll låter det såhär:

“Kanske skulle jag bara stå och stamma? Kanske skulle föräldrarna kasta tårtor på mig? Kanske skulle skolan stängas? Och fröken bli av med arbetet. Och inte få någon lön utan få leta i papperskorgar efter tomburkar som hon kunde panta för att få pengar?”

Ulf Nilsson och Eva Eriksson är oslagbara tillsammans. Det vet nog de flesta vid det här laget. Och de håller samma höga kvalité även den här gången. Jag skulle vilja ge lite extra beröm till valet av ämne, för det finns ytterst få bilderböcker som berör just det här med att vara rädd för att stå inför publik. Eva Erikssons bilder, gjorda med krita är framförallt det som gör att man rycks med och känner så med den lille pojken. Och i slutet när han går stärkt och lycklig ur sin kris, då är det omöjligt att inte ryckas med och känna sig lika rusig av lycka.

Ensam mullvad på scen är skriven av Ulf Nilsson och illustrerad av Eva Eriksson och ges ut av Bonnier Carlsen.