Tim och Pico flyttar

I baksätet sitter en pojke, han ser tyst ut genom fönstret och kramar sitt gosedjur hårt. Nu är de på väg mot det nya. “Det kommer bli spännande” säger pojkens föräldrar, “Det kommer bli spännande” säger pojken till gosedjuret. I Anke Wagner och Eva Erikssons nya bok Tim och Pico flyttar kan alla som flyttat känna igen sig. Glädjen inför det nya, osäkerheten inför det nya. 

Gosedjuret Pico är inte alls så säker på flyttens förträfflighet, Pico vill inte alls flytta. Tim får försöka locka med spännande klätterträd och massor av nya kompisar. I fantasileken kan Tim bearbeta sina känslor inför flytten, hans övertalningskampanj låter som ett eko av en snusförnuftig vuxenhet. Tänk så tydlig vuxnas makt över barn blir vid en flytt, det är bara att hänga med och försöka anpassa sig så bra det går. Det gäller även för oroliga gosedjur. 

Tims föräldrar skymtar förbi som hastigast, avbildade två gånger upptagna med att packa och bära. Inte heller på nya förskolan möter läsaren några vuxna, Tim och Pico ser istället ut över ett myller av barn som verkar rå om sig själva rätt fint. Jag tycker det finns en lojalitet med barns vardag, uttryckt exempelvis i hur blicken växlar till att se med “lekögon” där träklossar växer till hus, som är otroligt sympatisk. Tim och Pico flyttar har ett konsekvent barnperspektiv jag önskar fler böcker hade!

 

Tim och Pico flyttar är skriven av Anke Wagner och illustrerad av Eva Eriksson. Den ges ut på Opal bokförlag och utgivningsdatum är 12 mars. 

Dela detta:

Lämna en kommentar