”Vad jag inte tycker om: Fåniga sagor.”

“Dadda säger att det vore skönt om jag inte jämt pratade pratade pratade. Hon säger allting tre gånger. Så här säger hon: ‘Eloise du får inte får inte får inte.’ Ibland slår jag henne på smalbenen. Hon är min bästa bästis.”

Ni vet hur vissa fiktiva karaktärer stannar kvar hos en? För mig är det Eloise. Ur samlingsvolymen Barnens bästa hyss fick mina föräldrar läsa sig fördärvade, över fem uppslag bredde Eloise ut sig och sin Plaza-värld. En byhåla på den sörmländska landsbygden kändes ärligt talat inte så glittrande i jämförelse med Eloises storstadsmanér. 

Lyxhotellet Plaza i New York är Eloise värld. Direktören, gästerna och hotellets alla skrymslen och vrår perfekta i jakten på äventyr. Eloise gör som hon vill, känner varken av vardag eller auktoriteter. En Pippi Långstrump-kusin på andra sidan Atlanten som gör uppror mot barndomens påtvingade mildhet.

Nu i vår ges Eloise ut på nytt av Rabén & Sjögren, ska bli spännande att se om hon fortfarande fyller mig med en närmast tvångsmässig impuls att ta första bästa flyg över till Plaza. Eloise är skriven av Kay Thompson och illustrerad av Hilary Knight, den svenska översättningen är gjord av Marianne Höök (som man ju också får lite Eloise-vibbar av, visst?).

Dela detta:

Lämna en kommentar